En härlig sensommarcykeltur

Ytterligare en fantastisk sensommardag är till ända. Dagen startade med en cykeltur runt Norasjön medan maken golfade. Runt sjön är det 2,2 mil och jag såg verkligen fram mot en cykeltur i det härliga vädret. När jag startade från golfbanan var det fortfarande lite kyligt i luften men innan jag kom till Nora hade jag fått upp värmen. Detta trots att det är en lång nerförbacke den sista kilometern. Då var jag riktigt kaffesugen och letade efter ett café som var öppet klockan 09. Det fanns ett men jag som hade sett fram mot att sitta nere vid sjön nöjde mig inte med att sitta vid torget. Det fick bli en promenad runt i den lilla stan. Ett öppet loppis hittade jag och där köpte jag en pocket att fördriva tiden med om golfrundan skulle ta lite längre tid än min cykeltur.
Efter att fyllt på nästa sommars garderob med några plagg cyklade jag vidare och hamnade efter någon kilometer vid Lilla Trädgården i Nora. Det är en handelsträdgård som drivs av ett holländskt par.
Jag besökte trädgården första gången 2012 när de precis startat verksamheten. Vilken förändring det blivit på de här åren! Då fanns bara en butik med växter både i och utanför.
Nu finns massor med växter att köpa utanför butiken. I butiken hittar man olika prylar relaterade till växter, kläder och ett litet café. Utanför finns även ett område med höns och får, en liten lekpark och så en visningsträdgård som är under uppbyggnad.
I caféet fick jag min efterlängtade kopp kaffe. Gott var det men mest njöt jag av den härliga utsikten ner över visningsträdgård och Norasjön.
Visningsträdgården är verkligen värd ett besök. Mängden växter är stort och även om området inte är särskilt stort är det väldigt bra planerat. Det känns inte alls trångt trots att man fått plats för en massa växter av olika slag. Mest fäste jag mig vid de olika sorternas solhatt man hade planterat. Mängder av "Magnus" men även andra sorter, både vita och i mer intensivt rött.
Det fanns också mycket höstblommande växter så trädgården var intressant även nu på sensommaren.
Jag planerar redan för ett besök i början av nästa sommar för att se vilka vår- och sommarblommor som finns där.
Det blev ett långt besök och tiden började bli knapp. Jag höll bra fart ner mot Born och Borns friskola som ligger idylliskt där jag lämnade "stora vägen" för att cykla vidare på en smal asfalterad väg.
På cykel upplever man så mycket mer än med bil. Jag hann studera både vackra trädgårdar och gamla fina hus medan jag trampade mot golfbanan. Vägen är rätt kuperad så det tog på krafterna och jag var både svett och trött när jag kom fram lagom för att montera fast cykeln på bilen och åka hemåt.

 Solhatt "Magnus"

Här hemma glädjer jag mig just nu över min Händel-ros som har många blommor. Den står tillsammans med blå luktärt och kämpar med att övertrumfa luktärtens doft. Än vinner allt luktärtorna.
Rosorna har varit tacksamma den här sommaren. Visserligen regnade mina gammaldags buskrosor bort helt. Nästan alla knoppar ruttnade. De senare rosorna har blommat länge och mycket. Med det väder vi har nu hinner knopparna slå ut också.
Dagarna går åt till att pyssla med växter och plocka bår och svamp. Hur hann jag jobba?

Tillbaka i stan

Ett kort besök i stan för barnvakteri medan barnbarnens föräldrar gör en tredagarstur till Helsingfors.
När jag kommer hem hit till min lilla trädgård blir jag alltid lika förundrad över hur allt växer,             Efter att vi lagt om gångarna och breddat rabatterna har jag satt en hel del nya växter och de har den här svala och fuktiga sommaren fått en fin start. Andra växter som satt här innan vi gjorde om har tydligen fått bättre förutsättningar eftersom de växt mycket och blommar rikligare.                                                                                                 

                                                                                                                                                                       Den röda rosen höll på att hamna i komposten för några år sedan. Vi köpte den för säkert 20 år sedan och den ville aldrig utveckla mer än en eller två stammar som inte gav mer än nån enstaka blomma.  Så plötsligt en vår för något år sedan började den både växa och blomma. I år är den så fin med stora blomklasar och flera nya grenar. Jag vet inte vad den heter men det är en remonterande ros och blommar långt fram i höst.
Nedanför den har vi vita astilbe. De är rätt höga och när de inte blommar har de ändå en härlig grönska.
Klematisen "Summer Snow" är oerhört rikblommande. Efter att sett nästan död ut i början av maj har den utvecklat ett fantastiskt lövverk med massor med små vita blommor.

    
   I höstas la vi ut grus i de gångar som förut var lagda med natursten. Det blev ett ordentligt lyft för den lilla "innergården" mellan grannens och vårt förråd. Det ljusa gruset och grönskan går så bra ihop och trots att det just nu inte blommar speciellt mycket är det härligt att sitta på bänken och njuta av växtligheten. På våren finns här massor med hundtandliljor, dubbla vitsippor och andra lite udda sippor.Magnolian flyttade jag från stugan vid sjön när vi sålde den förra våren. Den blev uppäten av rådjur där var vår. Här inne klarar den sig bra och har växt mycket sedan flytten. I våras hade den några knoppar som tyvärr torkade bort innan de slog ut. Bättre lycka nästa vår hoppas jag.

   
Jag har några stora krukor här på baksidan. Eftersom vi är på landet långa perioder behöver växterna ha krukor som har vattenmagasin.I den här får röda marguriter, pelargoner och luktärtor samsas.Det finns även luktärtor i jorden till höger på bilden. Just nu blommar de som mest och att sitta vid den här sittplatsen är underbart.

Trots att "trädgården" är så pytteliten har vi lyckats få in mycket växter. Vi håller oss till rätt få sorter. På sommaren dominerar astilbe, klematis och övervintrande fuchsior. De sistnämnda är sena i år och kommer att blomma som mest lagom till vi tillbringar den mesta tiden i stan. De blir något att njuta av när längtan till landet blir för stor.

Att komma hem till den här lilla pärlan känns riktigt skönt nu när den är rätt hyfsat i ordning. Annat var det förut då mossa både på plattor och i land tog överhanden. De ljusa plattorn och gruset har lyft trädgården som fått ett mer välkomnande uttryck. Här finns väldigt lite "måsten" och några dagar åt gången kan jag koppla av här utan att längta till min stora arbetskrävande mark på landet.

En sommar för fuchsior

 Vilken sommar för fuchsior! Lagom värme och mycket fukt - detta gillar de verkligen. Mina fuchsior som står i norrläge vid och på verandan på landet har nu äntligen börjat blomma ordentligt. Det tog tid i år men när de väl sätter igång att blomma är det fantastiskt. Nu njuter jag varenda gång jag passerar ut eller in.De flesta av dem har jag haft i flera år och vintern har de tillbringat i ett lite kyligare rum i huset i stan.
Fotona som följer tog jag i mitten av juli. Nu är plantorna större och med mer blommor. Senare kommer ett inlägg med mer detaljer om de olika plantorna. Alla har jag inte de riktiga namnen på men de flesta har en egen historia. De här är alla plantor som måste övervintras inne. Hemma i stan finns de övervintrande plantorna. Mer om den kommer också senare.. Nu får vi nöja oss med de här bilderna

Positiv sommarstress

Regn, rusk och kyla pratar vi om hela tiden tycker jag. Men är det verkligen så illa? Det tycker nog inte jag. Vi bor i Sverige och kan inte räkna med sådan somrar som den i fjol varje år. Den här sommaren har väl inte riktigt kommit igång än och kommer kanske inte att göra det alls men visst är det sommar utan en temperatur kring 30 grader.
Jag njuter just nu av att kunna skörda allt naturen bjuder på. Allt, är väl att ta i för inte kan jag hinna med alla blåbär, hallon, hjortron, smultron, kantareller .......
Nej jag försöker inte ens. Ändå känner jag en positiv stress av allt som växer omkring mig. I grönsakslanden är det morötter, mangold och lök som fungerat bäst i år. Gurka och tomater i växthuset står still och visserligen var de två gurkor vi skördat delikata men mer vill vi allt ha.
På tomten har jag skördat massor av smultron. En del ligger i frysen men det mesta har vi ätit med mjölk och grädde. Det har fått bli smultron istället för jordgubbar. De gav en dålig skörd eftersom det mesta ruttnat bort.
Smultronen har också blivit till tårtor och muffins.
I närheten av stugan finns två små mossar. Ingen går dit för att plocka hjortron så de får jag ha för mig själv. I vanliga fall brukar jag få ihop en dryg liter när jag sprungit omkring på dem i timmar. I år blev det drygt fyra liter som nu ligger i frysen som sylt.
Nu är det hallonen som stressar mig. De måste plockas innan det blir regn. Jag har några härliga hallonfall och försöker att plocka nästan varje dag för att hela tiden ha rätt mognad på bären. Blir de för gamla ruttnar de i regnet eller faller av. Två liter om dagen de dagar det inte regnar räknar jag med att plocka den närmsta tiden. Hallonsylt gillar barnbarnen. Själv är jag mer förtjust i drottningsylt. Det blir det de närmsta dagarna för utanför stugdörren dignar blåbärsriset av bär. Stora är de och många är de. Innan hallonen tar slut skall jag hinna plocka blåbär så att vi kan få några burkar drottningsylt. Resten av blåbären fryser jag ner för att kunna koka blåbärssoppa i vinter.
För att göra det ännu lite stressigare hittade jag nästan mogna lingon i dag. Massor var det också. Låt mig hinna med de andra bären innan det är dags för lingon! Jag har ju inte ens tittat på vinbär och krusbär. Är det kanske dags för dem nu?
Har jag glömt nåt? Ja, kantarellerna naturligtvis! Hur kan jag glömma dem? Jag har ju alldeles nyss avslutat rensningen av de 5 liter nyplockade kantareller jag hittat idag. Det lyser gult här och där i skogen och att hitta 5 liter var inte svårt. Det kommer att bli mer att rensa tyvärr. Men det är glömt när de frysta kantarellerna blir till ljuvliga såser, soppor eller stuvningar i höst och vinter.

Tänk att bo i ett land där man får delikatesserna gratis! Visserligen med en hel del tid och jobb som kan kännas som stress - men vilken underbar stress! Den står vi ut med. Så ut i skogen och skörda nu! Det är ditt och det är gratis.

Magisk natt

Jag kom precis in efter en liten kvällspromenad. Så underbart att än en gång få uppleva en av dessa få magiska nätter. Den här sommaren är det min första och inte vet man om det blir några fler. Det gäller alltså att njuta. Sova får vi göra i höst.

Fullmånen hänger över trädtopparna. Det enda ljudet är myggornas sus i trädtopparna. Sjön är spegelblank. Vad mer kan man önska? Kanske att myggorna höll sig till trädtopparna och inte tog sikte på mina bara ben.

Så hörs ett kväkande ljud. Inte från sjön utan ovanför mitt huvud. Morkullan flyger sin vanliga rutt över vår tomt. Det har alltid funnits en morkulla här. Alla 40 år jag varit här har den funnits! Inte samma naturligtvis men en morkulla har det funnits. Ett älskat sommarljud"

 Jag vill inte gå in men med de jagande myggen gäller det att inte bli stående och njuta. Röra sig måste man. När jag plockat in alla dynor till trädgårdsmöblerna finns inte så mycket mer att göra. Mörkret faller och alla lyktor med solceller tänts. Snart är det den korta mörka delen av natten.

Jag lockar på lilla katten som fram till alldeles nyss promenerade med mig. Nu syns hon inte till alls. Hon har säker något roligare och mer spännande att göra än att följa med mig in och sova. Lika bra att hon får njuta av natten i skogen för i morgon natt är både hon och jag i stan. Stan där inte morkullan flyger eller sjön ligger spegelblank. Stan där det ändå finns både mygg och fullmåne.

Att leva i en liten by

Det finns saker vi som bor i en stad inte får uppleva. Likaväl som det finns sånt de som bor på landsbygden inte upplever. De sakerna är dock svårare för mig att se eftersom de är så självklara för mig som bor i stan större delen av året.

Det jag uppskattar mest av livet här på landet är nog ändå allt som anordnas för att folk skall träffas. Vintertid är det julmarknader och annat som har med julen att göra. Nu på sommaren träffas man på sommarcaféer.

I kväll har vi besökt ett sånt i grannbyn. Drygt 50 personer träffas vid en bygdegård. Fikar och småpratar. Enda underhållningen är ett lotteri men ingen verkar tycka att mer behövs heller. Här är det du själv och samtalet med grannen som är underhållningen. När man kommer som vi gör som "sommargäster" känner man sig lite utanför men samtidigt ger det dig chansen att iaktta. Att iaktta dessa människor som känner varandra så väl trots att det kanske är flera kilometer mellan deras bostäder. De har kanske gått i samma skola eller haft barn i samma klass. De har ungefär samma problem med dåligt underhållna vägar, långt till affären och annan service.

Här träffas flera generationer. Vi konstaterade att den yngste var 14 dagar gammal. Hur gammal den äldste var vet jag inte men nog var det många gråhåriga i kväll. Medelåldern låg kanske på ca 45 år men just så gammal var det inte många som var. En femtedel var barn i förskoleåldern och upp till 10 år. Nästa grupp var de som var föräldrar till dessa barn och alltså befann sig i spannet 20 till ca 35. De utgjorde drygt en femtedel. Mellan dessa två grupper kunde jag bara se en enda person. En 15-årig flicka som passade på att ta premiärturen med sin nya moped.
Resten var "de gråhåriga", dit jag räknar mig själv. Vi var i majoritet och många var föräldrar till mellangruppen och mor- eller farföräldrar till de yngsta.

Vad härligt det måste vara att få växa upp i en sån gemensamhet. Att få delta i verksamheter som bedrivs över generationsgränserna och klassgränserna. Var hittar men en liknande företeelse i en stad? Så har spontant kan jag egentligen inte hitta mer än två ställen. I frikyrkorna och orienteringsklubbarna. Detta skriver jag helt utan att lägga någon värdering i det och utan att ha tillräcklig kunskap om hur det egentligen förhåller sig.

En gång i tiden hade de här två byarna flera affärer och två skolor. Där träffades människor. När skolorna och affärerna försvann var man tvungen att hitta nya vägar att få en gemenskap. Det skapade man själva genom sommarcaféer, bingopromenader och julmarknader. Ingen annan än människorna själva tog ansvar för att det skulle ske och ingen annan gjorde jobbet. Det man lägger ner i tid och engagemang ger så mycket tillbaka genom att man får en levande bygd där människor känner gemenskap. Jag är avundsjuk men njuter samtidigt av att få vara en del av detta, även om det bara är på deltid.

Som avslutning måste jag säga att dagens fika bröd var fantastiskt. Helt i klass med vilket café i stan som helst. Vad sägs om två sorters smörgåsar, bullar, ett antal sorters småkakor, kladdkaka med jordgubbar och vispgrädde och sist men inte minst en ljuvlig citronpaj serverad med jordgubbar och grädde. Allt detta till ett oslagbart pris! 25 kr för pajen och en kopp kaffe. Var hittar du det?

Plats för vila

Jag upptäckte i morse att vår trädgård börjar likna ett café med uteservering. Här finns massor med olika sittplatser. Låt mig presentera dem.

Här på trappen till friggeboden äter jag ofta min frukostfil.Tidigt på morgonen är det enda platsen där solen skiner. Just nu mognar smultronen så jag kan plocka dem direkt i filen. Alldeles intill blommar kaprifolen med en underbar doft.

Vaknar jag lite senare kanske jag väljer det lilla bordet på verandan. Där är jag omringad av fuchsior. Det är en härlig plats på sensommaren när blommorna vuxit sig riktigt stora.

När det är dags för förmiddagsfika har jag många platser att välja på.

 Det kan bli den här med mor och fars gamla grythyttemöbler omringade av rosor och luktärt.

 Eller den här under tak.Det är den nyaste platsen även om verandan är mycket gammal. Tidigare var den fylld med skräp. Med lite målarfärg och nya möbler har det blivit min nya älsklingsplats.

Hit hittar solen tidiga vårdagar. Bänken står där vi får den första solstunderna i februari. Sommartid blir det ofta alldeles för varmt att sitta där men vår och höst är platsen perfekt. Här blommar Finlands vita ros.

 Dags för lunch! Stora altan är oftast platsen vi äter lunch på. Här är det nära till köket och sommartid äter vi oftare här än inne vid köksbordet.

Undantaget var förra sommaren då det under en lång period var så varmt att vi fick välja en skuggig plats för lunchen. Här åt vi ofta för 30 år sedan innan stora stugan byggdes. Möblerna är de samma som då. De har bara fått några nya lager vit färg lite då och då.

 Eftermiddagsfikat dricker jag gärna i hammocken tillsammans med en bra bok.

Men även den gamla bänken intill det lilla valnötsträdet är en skön plats för fika.

Så till sist den vita soffan med nytt bord och stol. Platsen är gammal men möblerna nya. Här i rosenbersån fanns förr fasta vita bänkar. De är borta nu och har fått lämna plats åt en nätt möbel. Här kan man njuta av en sallad eller lite grillat sena kvällar.

Tänk vad underbart att ha så mycket platser att välja på. Nu gäller det bara att det blir en fin sommar så att vi får använda dem och slipper sitta inomhus och äta.