Kallt ute, sommar inne

 

I går kväll sjönk temperaturen snabbt under nollan och det stormade på vår uteplats. I mörkret försökte jag att rädda min underbara bougainvillea som i år för första gången blommat utomhus. I flera år har jag lyckats hålla den vid liv under vintern och sen satt ut den på olika platser.

Inspirationen fick jag när jag besökte caféet i Stadsträdgården i Örebro för flera år sedan. Där hade de en bougainvillea  som växte under taket och som blommade enormt. Växthuset på landet skulle vara rätta platsen för min bougainvillea tyckte jag. Hela sommaren gick utan en enda blomma men när det var dags att ta in den var den full av knoppar. Knoppar som sen föll av när den kom hem till stan och inomhusklimatet.

Samma sak har sen upprepats år efter år. Jag har provat den soliga framsidan och altan i full sol. Jag har daltat med den och låtit den få mycket sol men inga blommar har den fått. Däremot knopp som ramlat av när den kommit inomhus på hösten.

I år orkade jag bara sätta ut den i norrläge under taket på altan i stan. Jag har fyllt på vatten när jag varit hemma och sen lämnat den i fred. I början av juli började den blomma! Sen har den vuxit in i vinrankan och blommat enormt hela sommaren. En sommar som varit både regnig och kall! Ingenting stämmer med vad jag läst mig till om bougainvillea .

Det har känts svårt att ta in den i den torra varma luften men nu klarar den inte kylan längre. Jag hoppas verkligen att jag kan klara övervintringen ett år till för att se om den blommar nästa år igen. Den skall naturligtvis få samma plats då som i år.

En glimt av sommaren

Detta mötte mig när jag kom till stugan idag. Det är den vackraste kvisten som New Dawn har haft på hela sommaren. Här sitter den säkert för både regn och rådjur! Så vacker och den doftade t.o.m.
Det gäller att njuta av den för i morgon natt skall det bli flera minusgrader. Kanske kan den ändå klara sig här vid Vänerns "varma" vatten med hjälp av värmen från väggen. Hoppas!

Höstpromenad

Tänk att få vakna till sol och några plusgrader efter flera gråa och regniga dagar! Det gäller att snabbt ta sig ut innan det molnar till igen. Jag valde att ta min vanliga långpromenad runt stugorna som börjar på L. Jag tror faktiskt inte att jag gått den sedan i våras.

Påhittiga grannar har fixat den här växtgungan.

 

I min fina bauerskog

 

Ormbunkarna är fantastiskt vackra under hösten.

 

Än finns massor av lingon att plocka!

 

Till glädje för fåglarna som stannar under vintern.

 

Kanske skogens vackraste älgpass.

 

Man skulle kunna tro att det brinner i trädet men det är bara solen som värmer.

 

Vilka färger!

 

Nu några timmar senare är himlen grå igen och regnet har börjat falla. Vilken tur att jag hann ut och fick njuta av solen och alla vackra färger och former.

 



Mer kvastskaftsvirkning



Ett nystan ullgarn från Balstafår hade blivit liggande. Fåren finns i en by i närheten och jag har använt det till flera sjalar. Det är ett entrådigt garn som är lite kärvt att arbeta med men det är fylligt och fint.

Vad gör man med ett hekto garn? En lite halsduk kan det räcka till så det får det bli. Bland mina halvfärdiga projekt hittar jag en "tröja" i kvastskaftsvirkning. Den tekniken har jag inte jobbat med sedan i våras och nu känns det roligt att ta itu med den tekniken igen. Tröjan orkar jag inte ta itu med än men halsduken kräver mindre engagemang. Det är ett bra "sitta i bussen till landet-jobb".

 

Här är resultatet. Enklast möjligt med upplägg av 60 luftmaskor. Det ger 12 grupper. Sen är det bara att virka på tills garnet tar slut eller om man har mer garn till önskad längd.

Min halsduk blir en av vinsterna i byns syföreningslotteri. Det blir lite extra med garn från får i närområdet.

Nu känns det lättare att ta itu med tröjan. Mer om den när den är klar.
Jag ser också nästa projekt framför mig! Det får dock vänta till efter jul då alla julklappströjor är klara. Två är nästan klara och nu väntar två "lusekoftor" till barnbarnen. Härligt jobb i det ruskiga höstvädret!

lägga plattor - evighetsarbete

Vi har bott i vårt hus i drygt 36 år nu. När vi flyttade in var huset 3 år. Inomhus har det målats och tapetserats många gånger under åren. Även utvändigt har huset setts om. Från att ha varit i någon oidentifierbar brungrön färg med turkos detaljer, typiskt 70-tal, är det nu rött med vita detaljer.
Rabatter har grövts om och förändrats men plattläggningen har varit samma alla år.
De första åren tvättade och skrubbade vi (jag) varje år. De senaste 10 åren har jag varje år tänkt och sagt att nästa år MÅSTE vi göra något åt eländet. Ett elände har det nämligen blivit. De en gång så fina plattorna har fått mer och mer grön mossbeläggning. Många har spruckit av frost och vatten som stått kvar på dem. I sprickorna har gräs och ogräs funnit sin plats och med tiden kunde man inte längre se att det var dansk sjösten. Det såg mest ut som en mossbevuxen berghäll.

Vilket projekt att ta tag i! Inte nåt för två personer som bara var i stan under terminstid och då jobbade till sena kvällarna. Det fick rulla på. Så länge vi inte behövde köpa en gräsklippare för att ta oss fram i gången in till huset gick det väl bra!

Så förra våren började kommunen gräva för fjärrvärme. Vi antog erbjudandet och tänkte inte på vad det skulle innebära med grävning på tomten. Tomten som inte är mer än en gång mellan husen och en uteplats med lite rabatter och stenläggning på baksidan.
I maj kom beskedet att man skulle gräva upp ca  8 m av gången in till huset. Alla plattor skulle återställas så det skulle inte bli några problem för oss.
Trodde de ja! Vi visste bättre. I stort sett alla plattor gick i småbitar och att återställa dem skulle aldrig gå. Vi insåg att nu skulle vi bli tvugna att ta tag i projektet "plattsättning".
I september kopplades fjärrvärmen på och vi njöt av att veta att vi skulle kunna lämna huset utan att oroa oss för att vår gamla panna skulle dö och att alla rör i huset skulle frysa sönder när vi var borta. Enda problemet var den sandlåda vår gång blivit!
Nu började jakten på plattor. Ja för plattor skulle det vara. Vi var helt överens om att stenar skulle vi inte ha. Husen står tätt och väggarna är av röd tegel. Med stenar skulle det bli rörigt och de stenar som fanns nu, d.v.s. är moderna nu, är väldigt mörka och det skulle göra gången ännu mörkare.
Ute i affärer som har marksten tittade de konstigt på oss när vi frågade efter plattor och ännu mer frågande blev de när vi ville ha ljusa plattor. Såna hade ingen frågat efter på flera år! Visste vi inte att det är modernt med sten, mörk sten i år?
I år ja! Vi ämnade nog behålla de plattor vi la i mer än några år och nu ville vi ha ljusa plattor!
Vi fick ljusa plattor men med problemet att behöva beställa två pallar plattor och betala en hög fraktkostnad. Vi hade räknat och räknat och kommit fram till att till den biten vi tänkte lägga först skulle vi behöva lite drygt en pall plattor. Att dela en pall kostade mycket så vi beställde två pallar. Vi skulle ju fortsätta att byta även de plattor man inte behövt bryta upp för att gräva.

Mitt i oktober började vi jobbet. Jag skall inte gå in närmare på hur vi gick till väga men som tur var hann vi lägga denna första bit innan tjälen kom.  Vi var riktigt nöjda och började fundera på hur vi skulle fortsätta. En fortsättning som vi skulle vänta till våren med att påbörja.

Under vintern hade jag funderat ut hur resten av gången skulle bli och innan sommarlovet började och vi försvann från stan hade vi lagt den återstående biten av gången.
Nu kom vi till näst problem. Hur skulle själva gården se ut?
Jag har haft sommaren på mig att fundera och när jag nu i höst varit i stan en vecka då och då har jag lagt klart nästan allt. Nu återstår bara en liten kort gång som skall förbinda gården med "uterummet". Plattorna finns på plats och nästan alla gamla plattor ligger på "tippen". Kanske blir det klart innan frosten kommer på allvar. Annars får det vänta till våren.

Vi är jättenöjda och jag är speciellt nöjd med mina kantstenar. De är gjutna i mjölkförpackningar av olika slag. Det känna också bra att ha tagit vara på de fina runda stenar jag hittat under de gamla plattorna.

 Den smala gången mellan husen blev mycket bredare när vi valde ljusa plattor.

 

 

Trappan är stor och rejäl. Här kommer vår jättegranbock att stå om någon månad.

 

Än återstår mycket jobb med att avsluta intill rabatterna men jag njuter när jag tar en paus invid förrådsväggen.

 

Tack vare att kommunen erbjöd oss fjärrvärmen blev vi tvugna att ta itu med ett evighetsprojekt som nu också verkar kunna bli klart!

Jag får föreviga det hela när det blir helt klart.



Saknar redan

Det är mycket jag redan saknar men nu menar jag inte solen, sommaren, bad och sköna varma kvällar. Inte heller massor med mygg, fästingar, gråa regniga dagar och vind som vindpinar mina växter.
Det jag menar är ett TV-program! Ja- ni alla som känner mig och vet min inställning till TV-tittande. Det stämmer faktiskt!

Tidigt i våras råkade jag av en lycklig tillfällighet hitta "Året i trädgården" när jag en kall och grå dag kollade om det mot förmodan fanns något att vila ögonen på en stund, ett avbrott i allt stickande skulle jag tro att jag sökte.
Jag såg det programmet och gick sen in på SVT-play och upptäckte att det fanns program som gått tidigare. Sen dess har jag sett alla program, vilket varit nästan ett per vecka. Nästan alltid vid min dator och ofta flera program åt gången.
Det jag gillar mest med serien är att den är så "avskalad". Här handlar det bara om trädgårdsarbete och man får en massa lärdom. Sen är de tre personerna man träffar oftast också så härliga. De har mycket kunskap och en del humor men också ett stort lugn.
Nu hoppas jag på en fortsättning i vår och nu kan jag också säga att jag följt en TV-serie i alla delar. Det är nåt jag inte gjort på många år. Troligen inte sedan "Bröderna Cartwrights" tid.
Att se TV vid datorn är perfekt. Här kan jag titta när det passar mig. Jag behöver inte ha mina glasögon så jag kan sticka samtidigt och jag kan pausa när jag vill. Och jag är inte hänvisad till en bestämd plats. De här programmen har jag sett i sängen, vid sjön, i bilen och vid köksbordet.
Jag längtar redan!

Maja

Nyfiken, intelligent, lekfull och tillgiven - det är Maja det!

 



I somras fick vi en ny familjemedlem med det tillfälliga namnet Loppan. Jag har tidigare berättat hur hon hamnade hos oss. Då "befarade" jag att hon skulle stanna hos oss och visst har det blivit så! Efter några turer hit och dit finns hon nu här och här får hon stanna.

Loppan var inte ett namn hon ville ha. Visst var hon liten som en loppa men med sin ljusa nos tyckte vi att Maja Gräddnos var ett lämpligare namn. Maja heter hon oftast men när hon busar allt för mycket med "storebror" Sigge säger en arg röst "Fy Majsan!" till henne.

Efter fyra månader med Maja i huset börjar vi lära känna hennes egenheter. Maja har visat sig vara en trygg liten tjej. Med hennes bakgrund, det lilla vi vet om den, borde hon vara osäkrare och inte lika tillgiven som hon är. Just nu ligger hon och sover i mitt knä. Där hamnar hon när hon rusat runt så att hon är riktigt trött. Hon älskar att jaga en leksaksråtta och leker gärna ensam. När hon vill att jag skall leka med henne lägger hon råttan vid mina fötter. Kastar jag den hämtar hon den efter att rusat efter den och sen lägger hon den vid mina fötter igen. Oftast leker hon dock ensam och leken går ut på att rusa upp och ner mellan våningarna . Efteråt ligger alla mattor i högar. Hon försöker också att få med Sigge i leken och visst händer det att hon kan få honom att jaga henne ibland men oftast tröttnar han på hennes uppvaktning.

På nätterna ligger hon hos mig. Hon kommer oftast direkt när jag lägger mig och intar sin plats vid mina fötter och där ligger hon sen hela natten. Ibland behöver hon mer närhet och kryper in under täcket och sover vid min sida. Det är inte helt lätt att sova då men det är svårt att lyfta bort en spinnande katt som ligger så avslappat.

Hittills har hon inte visat några aggresiva sidor. Hon är mycket trevlig mot alla människor. Hur hon är mot främmande katter vet vi inte riktigt men för ett tag seda lyckades hon mota bort en bjässe som gick över gården.
Hon blir nog en riktigt "bra" jägare så småningom. Än är det mest syrsor, flugor och sländor som hon fångar och äter upp. Vi är lite oroliga för hur våra fåglar får det i vinter. Vi får väl hålla henne från matningen och bara låta henne sitta i fönstret och titta på fåglarna.

Med två katter i huset är man aldrig ensam och det finns alltid någon som möter en när man kommer hem. Och visst kan man prata med sina katter - av Maja får man faktiskt svar ibland också!

Fuchsior igen

Hur gick det med alla mina fuchsiaskott?
Nu är det drygt ett halvår sedan jag köpte dem och de har verkligen haft en bra sommar med svala dagar och mycket regn. Ett väder som bara fuchsior kan gilla!

Så länge de fanns inomhus växte de rätt bra. De stod i söderfönster hela våren och klarade det riktigt bra. Där fick de inget extraljus utan klarade sig bra med det naturliga ljuset.

Så i början av maj började jag att härda dem. Alla plantor klarade den svåra perioden och även flytten till landet gick bra för de som skulle dit. Jag hade tagit skott i samband med att jag toppade dem under våren så det var en mängd krukor som skulle forslas åt olika håll.

Under första delen av sommaren hände inte mycket mer än att de flesta plantorna växte rejält. Blomningen har egentligen kommit igång ordentligt nu lagom till de skall inomhus. Nu är jag borta från dem i en vecka och det ser ut att bli frost på småtimmarna så de har tillfälligt fått flytta in i vävstugan. När jag är tillbaka igen blir jag tvungen att beskära ordentligt för att kunna flytta hem dem till stan för vintern. Sen är det bara att hålla tummarna för att alla vita flygare, spinn och annan ohyra håller sig borta hela vintern! Så kan vi sen hoppas på en sommar som är mindre lämplig för fuchsior nästa år.

Graciös och lite förnäm, eller hur?

 

Här passar namnet bloddroppe in.

 Välkomnande vid trappen in står den här och har blommat lika rikligt hela sommaren.

 

Två sådana amplar som nästan hela sommaren varit i full blom! Verandan har norrläge så det är inte mycket annat som trivs. De tre små krukorna var pyttesmå i juni när jag satte ut dem.

 

Tre småttingar.

 De har nästan stått stilla i växten. Kanske får de fart när de kommer inomhus.

 

Innan vintern skall alla plantor fotograferas och namnges. Jag har så svårt att komma ihåg vem som är vem. Några är härdiga men får stå inne i vinter. Två härdiga planterade jag ut här i stan och de blommar riktigt fint. De får stå kvar i jorden under vintern och kanske lever de i vår. Förra vintern tog tyvärr död på de tre oerhört söta rosa fuchsior jag lyckats övervintra i över tio år. Kanske slarvade jag med täckningen, det är lätt gjort när man börjar känna sig säker på att övervintringen skall lyckas.

Det misslyckandet gjorde iallafall att jag köpte nya fuchsior i år - något gott förde det med sig iallafall!

Kantareller och regn

Efter en lång resa med 4 olika bussar igår är jag då äntligen här i skogen igen! Resan är aldrig långtråkig däremot kan väntan på nästa buss kännas onödig. Igår fungerade det ändå riktigt bra med ett besök på Myrorna i den "stora staden" och en kopp tea och en jättegod smörgås på bageriet i det lilla samhället. Tiden kändes verkligen inte bortkastad!

Inne i stugan var det 10 grader medan det var nära 15 ute. Jag la in en brasa och bestämde mig för att gå ut i skogen för att "skörda" trattkantareller. Hittills har jag bara plockat de gula eftersom det varit sådana massor av dem.

Det finns naturligtvis massor med trattisar också. Jag kom efter en kort tur hem med två nästan fulla hinkar. Det var vad jag orkade bära med mig och också så mycket jag orkade rensa i går kväll. Nu ligger hälften av skörden i torkapparaten och resten hinner torkas i eftermiddag. Torkapparaten används flitigt och det är en investering jag aldrig behövt ångra.
Det är fantastiskat att några timmars jobb i går resulterade i många goda soppor och såser i vinter.

Idag är himlen lika grå som den varit så många dagar den här hösten. Jag fick verkligen ingen lust att rota i trädgården när jag vaknade till duggregn. Det fick bli en skön skogspromenad istället. Jag går alldeles för lite under sommaren. Då är det så skönt att plocka i trädgården eller sitta med en bok i solen. Därför var det flera månader sedan jag gick min 7 km-runda. Den går runt vår sjö med lite avstickare ner mot odlingsmark och torp. En runda fylld av olika naturupplevelser.

Det är "John Bauer-skog" på många ställen och visst kan man hitta både tomtar och troll om man har lite fantasi.
På flera ställen var det översvämningar. Allt regn som kommit gör marken vattensjuk och ställen där man lätt gått torrskodd en annan höst är nu helt översvämmade.

Här känns bommen nästan lite onödig. Det är längesedan någon bil kunde ta sig över här. Det är den övre änden av sjön och visst känns det som om sjön vuxit!

Det var med blöta fötter jag kom hem. Jag hade inte stövlar men de hade heller inte räckt för att hålla sig torr idag. Nu gäller det att få upp värmen. En härlig trattkantarellsoppa innan jag sätter mig i vävstolen känns helt rätt.

Recept på min trattissoppa:

Smält lite smör i en kastrull.
Lägg i hackad lök och låt den puttra i smöret en stund.
Tillsätt trattkantarellerna och låt dem puttra med en stund.
Strö över lite mjöl för att reda soppan.
Häll i lite vatten så att det täcker kantareller och lök. Småkoka i ca 5 minuter, rör lite då och då.
Smula i en buljongtärning. Om jag har svampbuljong hemma använder jag det. Annars tar jag den buljong jag har.
Tillsätt lite grädde eller creme fraice för att få soppan simmigare.
Som avslutning häller jag i en skvätt vin och låter den koka med en stund. Jag använder mitt hemgjorda körsbärsvin men det fungerar med vilket vin som helst.
Jag har ingen aning om mängd av de olika ingredienserna utan smakar av hela tiden för att få soppan som jag vill ha den.
Lycka till!