Med kniven in i pelargondjungeln.

Nu har jag letat mig in i pelargondjungeln! I höstas ställde jag in alla mina "moderplantor" och en del sticklingar jag tagit under sensommaren i mitt odlingsrum. Rum är kanske lite mycket sagt. Egentligen är det bara en liten del kring det lilla fönstret som pelargonerna får vistas i. Med söderläge och extrabelysning har de klarat sig väldigt bra tycker jag. De flesta har växt sig knubbiga och ingen har dragit iväg särskilt mycket. Men en liten djungel är det. Att ta ut en planta i taget går nästan inte utan man får lirka ut några i taget.
Jag har skjutit på det här jobbet eftersom det inte bara är ett problem att reda ut härvan av blad och grenar utan också ett problem att få plats med alla sticklingar. Det blir en massa sticklingar när jag börjar beskära plantorna. Jag KAN inte slänga något utan allt hamnar i jord och förhoppningsvis kommer de att rota sig så småningom och bli nya plantor som sen skall få plats i fönstren.

Jag hade 30 stycken små "jaffypots" att plantera i och 28 av dem fyllde jag med olika pelargonsticklingar. Det var bara en första start - när jag kommer hem efter en vecka på landet är det dags för nästa omgång. Då hoppas jag att kunna köra en hel del av moderplantorna till dotterns missionshus för att få mera plats i fönstren.

Jag hann också med att så lite idag. Nu är alla tobaksblommor sådda och nu kommer den oroliga väntan på att se om de gror. Jag har sått tre olika sorter. De senaste åren har jag bara haft höga vita, i år har jag kompleterat med tvåfärgade och mörkt röda.

Mina vita svartöga har börjat gro. Hittills har tre visar att de vill vara med i sommar. Tre till vilar än.

I morgon beger vi oss österut. När vi kommer hem igen hoppas jag på att mycket har grott och att mina sticklingar är vid liv. Det skall bli en skön vecka med en hel del skidåkning och förhoppningsvis med mycket sol.

Oj vad jag stickat!

Igår fick jag ett mail där min leverantör av garn önskade idéer till mönster. Eftersom jag stickat mycket efter eget huvud började jag leta bland mina bilder. Mitt problem är att jag inte gärna följer mönster och när jag gör det sitter jag och funderar på hur jag skall kunna utveckla och förändra mönstret.

När jag letade i mina foton efter egna modeller blev jag glatt överraskad av alla saker jag gjort. Vad fort man glömmer! Det är tur att jag börjat fota allt jag gör. Mycket ger jag ju bort och kanske aldrig ser mer. Egentligen skulle jag skriva ner beskrivningen också men det tar för lång tid. Nästa projekt finns ju redan i huvudet.

Nu lägger jag in bilderna jag skickade in med lite kommentarer till varje.

 Den här tröjan stickade jag till yngsta dottern som nu är när 30 år. Mönstret utvecklade jag genom åren. Den är stickad så att det inte finns en enda söm. Ärmarna stickas uppifrån och ner. Ullgarn färgat med bla indigo och så de där torkade lössen som jag inte kan stava till!

 Vuxentröja stickad i samma sorts färgade ullgarn. Här klipper jag upp för ärmen .

 Kvastskaftsvirkad väst. Den blev för liten så jag fick bredda den med luftmaskor!

 Muddar stickade i restgarn. Gissa om det var svårt att se hur flätorna skulle vara. De är jättevarma.

 Mina underbart varma sittunderlag som är kantade med remsor av min gammla pälsjacka, köpt för en av mina första löner någon gång i början av 70-talet. Dynorna är tovade i maskin

 Änglavantar - ett första försök. Jag utvecklade mönstret innan jag till slut blev nöjd och kunde sticka ett par till en kompis som älskar änglar (och är en riktig ängel själv).

 Messis pippitröja - jag hade ett mönster men inte rätt garnkvalité. Med hunden på 20 mils avstånd var det rena turen att storleken blev rätt.

Till sist en tovad väska i ullgarn. Den här har jag använt i ett år nu. Den är fodrad med ett linnetyg och storleken passar min dator, plånbok och mobil. Väskan har utstått i stort sett daglig användning under nära två vintrar.

Under tiden jag tittade på bilderna hann jag få nya idéer som måste förverkligas den närmsta tiden. Om bara två månader kommer jag att använda all tid i trädgårdarna och då får stickorna vila några månader innan det åter är dags att ta tag i dem.

Snart klar!

Efter tre dagars intensivt jobb med att dra ner gamla tapeter, måla tak och lister och sätta upp nya tapeter är snart Tv-rummet och köket klart.
Igår sent på kvällen gjorde jag klart köket. Det återstår visserligen två små bitar vägg som skall målas men just nu har jag ingen lämplig färg.
Kvällen avslutades med att jag tvättade mina hemvävda linnegardiner för hand. De har hängt uppe i snart fem år och bara tagits ner till jul. Fy, vad lortiga de var. När jag tvättat dem tyckte jag att de var alldeles gula men i morse när jag skulle stryka dem var de så vita och fina. Det är något jag är väldigt stolt över och jag njuter av att se dem uppe.
Köket blev så bra med de blommiga tapeterna. Tänk att jag som är så rädd för mönster vågade välja denna blommiga tapet med massor av färger. Bild kommer senare!

Rummet är nästan klart.Jjag blev tvungen att avbryta när det blev för mörkt i kvällningen. Min del av jobbet som är kvar är bara några tapetvåder och målning av golvlister. Sen väntar makens golvläggning och spikning av lister.

Finns orken när allt är klart kanske jag orkar klä om fåtöljen som katterna kloat sönder. Det skulle vara roligt med någon annan färg än den blå som både fåtölj och soffa har nu. Kanske kan jag hitta ett bra grönt tyg. Jag tänker inte stressa utan väntar in rätt tyg.

Nu skall jag börja med sockor i "pippistil". En stickning jag längtat efter när jag suttit med de två "pippitröjorna" till mina "gudbarnbarn" i Stockholm.

Renovering

Ett 40-år gammalt hus som bebos av två individer som inte ser hur det ser ut runt omkring dem, det är så vårt hem ser ut. 70-talet var inte en tid då man var speciellt intresserad av det individuella. Vårt hus är ett i en rad av likadana. När vi flyttade in för snart 37 år sedan var allt mörkbrunt, orange och grönt. Golv och väggar var mönstrade i något sorts kakelmönster och rummen kändes mörka och små. Ändå köpte vi det och flyttade in.
Jag var dock lyckligt lottad med en målare till far. Snart var alla rummen nytapetserade i småmönstrade ljusa tapeter och köket vitt. Golven fick ljusa mattor eller ljust trä.

Nästa epok kom när far inte längre orkade hjälpa oss. Då var det dags för målade vävväggar och klickgolv. Nedervåningen såg sen riktigt hyfsad ut medan övervåningen med ungarnas rum var en katastrof. Så har det fortsatt i många år. Visst har vi pratat om att göra nåt åt eländet men vi har lyckats komma undan genom att tillbringa all ledig tid på landet. När terminerna börjat har all tid gått till jobbet. Vi har lyckats skjuta all renovering på framtiden.

Nu finns inga ursäkter längre. Den här veckan blir maken pensionär och jag har ju varit hemma i ett och halvt år.
Förra året blev ett rum klart. Vad roligt det var att kunna börja nästan helt från början. Nu hade jag tiden och orken att tänka ut hur vi skulle göra. Vi fick ett kombinerat arbets- och gästrum som var som nytt.

Idag har jag startat med vårt gamla sovrum som nu fungerar som TV-rum och gästrum. Det behövs många sängplatser när barn och barnbarn kommer hem.
Det här rummet har ingen gjort något åt sedan far renoverade för många år sedan. Tapeterna är rätt OK men fruktansvärt smutsiga. Taket är grått av sot från alla de värmeljus som eldats genom åren.

Så fort det ljusnade i morse startade jag med att spackla tapetskarvar och skruvhål. Rätt snart märkte jag att inte spacklet skulle räcka. Bara att ta en extralång promenad när jag var ner till frissan och klippte mig.
Med tillräckligt med spackel gjorde jag klar väggen som skall tapetseras med en fondtapet. Jag var riktigt noggrann och tog varenda skarv, även de som verkade OK.

Nästa moment skulle bli jobbigare insåg jag snart. Att måla tak är nåt jag inte gillar. Nu hade jag förberett med att skaffa en kort förlängning till rollern så jag kunde stå på golvet och rolla. Skönt att slippa upp och ner för en pall! Jobbet gick faktiskt riktigt snabbt undan. Värst var att få undan möbler och prylar i rummet.

Nu var det dags för fondvägg och tapeter. Först skulle jag bara läsa limmets bruksanvisning för nu skulle jag vara noga. Jag hade köpt "easy-up"-tapeter och det var första gåmgem jag satte upp såna. På burken står att om man skall limma över vinyltapeter måste man först riva ner vinyllagret. Något som skulle vara enkelt eftersom tapeten lätt delar sig.
Nu börjar jag fundera - vad är det för tapet som sitter uppe? Vinyltapeter - är det inte såna man har i badrum? De här är så gamla så det kan väl inte vara vinyltapeter?
Bäst att googla. Jag öppnar datorn och försöker komma till klarhet. Det enda jag kan hitta är att man sätter upp vinyltapeter kant i kant. Mina gamla tapeter var uppsatta kant i kant och visst delar de sig i två lager. Antagligen är det vinyltapeter!

Alltså bara att börja dra ner det yttre lagret på tapeten innan jag sätter upp nya. Det hade nog gått lätt om jag inte varit så noga med att spackla skarvarna. Nu satt tapetlagret väldigt bra just där. Det innebar ett väldigt petande. Jag höll på i många timmar och det hann bli mörkt ute innan jag var klar. Nu var det verkligen inte tid att börja tapetsera. Det får vänta till i morgon. Istället tog jag itu med övriga väggar och drog snabbt ner yttre lagret på dem. De skall målas så småningom och måste  förberedas på samma sätt som väggen som skall tapetseras.

Nu är det kväll och i morgon så snart det ljusnar skall jag ta itu med tapetseringen! Hoppas att det fungerar bra för sen väntar en vägg i köket. Där är det iallafall papperstapet!

Underbara februari

Min man och jag pratar ofta om vilken månad som är bäst respektive sämst. Vi är nog rätt överens om att januari är en förfärlig månad. Det är min värsta tid på året. Jag står ut med november för att jag kan börja med julförberedelserna utan att stressa och december är en månad full av aktiviteter. Januari däremot är tung. Det känns som en lång uppförsbacke som bara fortsätter bakom nästa krök. När vi kommer till 27 - 28 januari planar backen ut och man ser slutet på den.

Att välja ut den bästa månaden är svårare. Februari är iallafall en månad som jag ser fram mot varje år. Kanske är det för att jag tagit mig igenom januari utan att deppa ihop helt eller är det för att man nu märker hur det blir ljusare för var dag. Hur som helst verkar min kropp vakna till liv efter mörkret i januari och plötsligt finns hur mycket energi som helst att göra av med på olika projekt.

I år kom snön med februaris intåg. Här vid Vänern hade vi fram till dess haft en nästan snöfri vinter. Nu ligger ett snötäcke som tillåter skidåkning och andra aktiviteter utomhus. Jag har tagit tre långa skidturer och njutit av att återigen ta mig fram genom skogen på detta fantastiska sätt. Det är mycket skönare att åka som jag gör nu i lugn och ro jämfört med de åren det skulle samlas mil inför "öppet spår". Var sak har sin tid och nu har jag genomfört öppet spår två gånger och kan i fortsättningen ta det lugnt i spåren.

Nu börjar jag också längta efter att börja odla. Odlingspyramiden har kommit fram och pelargonskott och sticklingar av fuchsia finns på plats. De är ljuvliga nu när de är små och knubbiga. Jag vet hur det kommer att se ut om en månad när det känns som om de tar över huset helt. Men nu kan jag njuta.

En lång promenad på morgonen och en kopp kaffe därefter. Nu är jag rustad för att ta itu med renovering av ett rum. En härlig tapet med fågelholkar väntar på att bli uppsatt. Först måste jag bara klara av grundarbetet!

Jag kan inte låta bli att lägga in några riktiga vinterbildeer. Jag fotade dem under den första skidturen när snön fortfarande låg kvar på träd och grenar.

 Persikoträdet i vinterskrud

Messis tröja

Det senaste tillskottet bland de fyrbenta familjemedlemmarna är en "spansk gatukorsning" vid namn Messi. I en fotbollstokig familj är det ett väl valt namn.

Att komma från sydliga breddgrader till kalla Norden är inte lätt för en hund som när han kom var väldigt tunnhårig. Nu har han fått mycket mer hår men är ändå nöjd med att få en varm skön "tröja".

Jag har stickat den i dubbelt garn. Det är restgarn av ull och stickat med stickor 5. Tröjan är alltså rätt tjock och skyddar bra mot blåst och snö. Messi själv verkar iallafall nöjd med den.

 

äntligen skidåkning

Så blev det då äntligen riktig vinter. Riktig vinter för mig är när det är tillräckligt med snö för att kunna åka skidor. Snö har vi haft men det har samtidigt varit tö och blötsnö eller regn. Precis när snön räckt för att skida i har värmen kommit!

Nu har det snöat lite varje dag i nästan en vecka och snötäcket har byggts på så att jag kunnat ta på mig skidorna här hemma och åkt ut till golfbanan. Där finns fina spår i den lätt kuperade terrängen. Det är fantastiskt att bo så nära skogen och ändå bara ha 15 min med cykel ner till stan.

Första skidturen för året (och på två år) var en upplevelse. Snön låg tjock på alla träd och grenar och solen bröt lämpligt nog fram när jag gav mig iväg.  Livskvalité kallas det.

Sen slog naturligtvis träningsvärken till dagen efter men det var en nyttig påminnelse om att det varit lite dåligt med träningen den senaste tiden.

Här följer några foton från skidturen.