Att välja ut den bästa månaden är svårare. Februari är iallafall en månad som jag ser fram mot varje år. Kanske är det för att jag tagit mig igenom januari utan att deppa ihop helt eller är det för att man nu märker hur det blir ljusare för var dag. Hur som helst verkar min kropp vakna till liv efter mörkret i januari och plötsligt finns hur mycket energi som helst att göra av med på olika projekt.
I år kom snön med februaris intåg. Här vid Vänern hade vi fram till dess haft en nästan snöfri vinter. Nu ligger ett snötäcke som tillåter skidåkning och andra aktiviteter utomhus. Jag har tagit tre långa skidturer och njutit av att återigen ta mig fram genom skogen på detta fantastiska sätt. Det är mycket skönare att åka som jag gör nu i lugn och ro jämfört med de åren det skulle samlas mil inför "öppet spår". Var sak har sin tid och nu har jag genomfört öppet spår två gånger och kan i fortsättningen ta det lugnt i spåren.
Nu börjar jag också längta efter att börja odla. Odlingspyramiden har kommit fram och pelargonskott och sticklingar av fuchsia finns på plats. De är ljuvliga nu när de är små och knubbiga. Jag vet hur det kommer att se ut om en månad när det känns som om de tar över huset helt. Men nu kan jag njuta.
En lång promenad på morgonen och en kopp kaffe därefter. Nu är jag rustad för att ta itu med renovering av ett rum. En härlig tapet med fågelholkar väntar på att bli uppsatt. Först måste jag bara klara av grundarbetet!
Jag kan inte låta bli att lägga in några riktiga vinterbildeer. Jag fotade dem under den första skidturen när snön fortfarande låg kvar på träd och grenar.
Persikoträdet i vinterskrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar