Årets vantar

Jag försöker att hitta nya mönster till mina vantar varje år. I år tog jag till ett mönster som jag funderat länge på. Jag hade en bild av hur de skulle se ut och hade också ett minne av att jag sett en beskrivning någonstans i mina gömmor. Men jag kunde inte komma ihåg var någonstans.

När jag letade efter ett annat mönster hittade jag äntligen vantmönstret. Det såg inte alls ut som jag kunde komma ihåg. På mudden fanns en rad med tomtar och det var det första jag ändrade. Sen var de stickade  med stickor 3½ och det var för grovt för mig.
Det jag behöll var mönsterstickningen. Det var ju den jag var ute efter. Så efter en hel del provstickande har jag fått fram en vante som sitter bra och som är snygg. Det är ingen av dessa - de är några av försöken på vägen till den "riktiga". De har mönster ända ner på mudden och när de är klara lägger jag upp en bild och en förenklad beskrivning.

De här fyra paren fick jag ut av ett 100g-nystan av vardera rött, svart och vitt garn.

Färdiga ripslöpare

Så var de då färdiga!
Idag har jag fållat alla 13 löparna och klippt ändar. Jag är nöjd med kanterna och allt jobb med att flytta spännaren efter bara 3 cm har verkligen lönat sig.

Vävsättet är rips med ett tunt svart bomullsgarn som inslag och ett grövre inslag av tunt svart stränggarn. Jag har använt sked 60/10 och skedat med två trådar i rör.

Inspirationen till mönstret har jag fått från en handduk från Klässbol. Jag har säkert vävt 50 m förut i samma eller liknande varpning. Jag har även vävt mattor i samma färger och mönster. Då använder jag mattvarp som tunt inslag och tunna trasor som grovt inslag.

Löparna är roliga att väva och man kan variera mönstret så att alla löpare blir olika.

Nerklippt

Efter en veckas våndor är nu jullöparväven klar och nerklippt. Det har strulat mest hela tiden. Egentligen är det bara de sist 3 m som fungerat riktigt bra.

Det började med att jag inte hittade spolmaskinen. Det löste vi med makens skruvdragare!

Nästa var de vita trådarna i varpen. En tredjedel av dem var från en annan leverantör. Att det skulle ställa till problem hade jag ingen tanke på när jag varpade. Visst brukar en del trådar bli lite längre än övriga men det brukar alltid lösa sig några dm in i väven. Här tog det längre tid och jag var färdig att ge upp innan problemet plötsligt bara försvann utav sig själv.

Sen var det det dåliga skälet som uppstod lite då och då. Jag har en hemmagjord vävstol som är mycket "grund", Den brukar ge ett bra skäl ändå. Nu flyttade jag både solv och sked för att få maximalt avstånd mellan dem. Det hjälpte inte! Jag kollade uppknytningen och upptäckte att två av solvkäpparna hela tiden var lösare än de andra två. Hur jag än knöt blev de lösa efter några minuters vävning. Jag har krupit omkring en hel del under vävstolen den här veckan! En bra sak resulterade det i och det är att nu kommer jag att köpa uppknytningssnören med "stopp". Nu blev det "hårdknutar" i väntan på nya snören.

För övrigt har själva vävningen fungerat. Det jag inte räknat med när jag startade var den mängd damm som huset fylldes av. Svart ludd finns överallt, under möbler, i alla hörn, på hyllor och inte minst i näsan och halsen. Dammet hade nog inte varit något större problem om jag inte varit genomförkyld och tätt i både hals och näsa. Ännu tätare blev jag av dammet som yrde när jag vävde.

Nu är väven nerklippt och nu återstår montering av 13 löpare. De är i olika längder från 45 cm - 110 cm  men oavsett längd har de två fållar var som skall sys! Det får bli några om dagen så kommer de att vara klara innan advent. I natt får de vila men i morgon sätter jag fart med den första. Sen kommer foton på dem och de vantar som jag stickat som avkoppling från vävstolen.

"Man tager vad man haver" eller "Nöden har ingen lag"

Idag har det regnat nästan hela dagen. En perfekt dag för att dra på jullöparväven, solva, skeda och knyta upp väven. Allt gick helt problemfritt och efter att justerat uppknytningen av tramporna lite var det dags att börja väva
Jag letade fram inslaget jag skulle använda, vävspännare och två skyttlar. Nu saknades bara spolmaskinen. Den ligger i en korg som står på en hylla ovanför vävstolen. Där har den legat i alla år men nu var den inte där!

Nu började två timmars intensivt letande. Ingenstans fanns spolmaskinen. Varenda skåp, garderob och korg har genomsökts både av mig och min make. Jag kan inte minnas att jag använt den på två år och inte kan jag komma ihåg att någon lånat den. Utan spolmaskin ingen vävning och därmed inga löpare. En ny maskin kostar över 700 kr och det tar tid att få den. Väven skall vara ur vävstolen om högst två veckor!

Då kläcker maken den fantastiska idén att använda den uppladdningsbara skruvdragaren. Med en kinamatspinne och skruvdragare har vi nu spolat fyra spolar. Nu sitter skruvdragaren på laddning för att imorgon skall den fungera som spolmaskin igen!
Nöden är uppfinningarnas moder!