Utmanande stickning

När jag åkte till landet fanns inget handarbete som var lämpligt att ta med sig hit och sen hem på buss. I bland alla restgarner hittade jag 3 hg tretrådigt svenskullgarn. Jag har länge funderat på att sticka en kudde med flätmönster och tyckte att det var ett lämpligt projekt för veckan här.
Snart hittade jag ett bra mönster på garnstudion.com. Den kudden är visserligen stickad i Alaska men när jag stickade ett prov kom jag fram till att med stickor 4 skulle min stickfasthet stämma med den i Alaska. Så långt var allt gott och väl.

Så skulle jag skriva ut mönstret. Jag och skrivaren har inte haft nåt med varandra att göra på mycket länge och den datorn som skrivaren är kopplad till är mycket gammal och oerhört långsam. Jag insåg snabbt att detta inte skulle fungera. Det gjorde inte så mycket eftersom jag skulle ha tillgång till min dator hela tiden på landet.

Redan första kvällen började jag nysta upp garnhärvan. Där kom första strulet. Jag hade tagit några meter av härvan någon annan gång och inte varit särskilt noga när jag gjorde i ordning den efteråt. Det var inte mycket trassel men tillräckligt för att jag skulle bli irriterad.
Den irritationen blev inte mindre när jag skulle läsa mönstret. Massor med små rutor med streck hit och dit. Om jag inte stickat massor med liknande mönster förut hade jag nog gett upp. Svårt är det inte men att ha koll på vilket varv man är på när man läser från en dataskärm är besvärlig. När jag använder pappersmönster brukar jag ha en linjal som jag flyttar fram varv för varv. Då vet man direkt var man är.
Efter fem varv var jag beredd att ge upp. Inget varv är likt det andra. Nej det stämmer ju inte men en rapport är 24 varv och mönstret sträcker sig över 82 maskor. Jag vet att jag så småningom kan sticka nästan hela varv utan att kolla på mönstret men det krävs  rätt många varv innan det fungerar.

Nu har jag stickat i fyra kvällar och hunnit 39 cm av de 48 jag skall sticka innan jag skall sticka mosstickning på baksidan av kudden. Nu börjar det fungera riktigt bra och det är rätt typiskt att det bara återstår 9 cm nu när det går så bra och är roligt att sticka. Jag behöver bli klar med de 9 cm innan jag skall åka buss hem. Den resan tar många timmar och då vill jag gärna använda tiden till att sticka. Och då vill jag inte sticka mönstret med alla flätor utan bara den enklare mosstickning.

Väl hemma blir det nog ett besök i min garnaffär för att köpa garn till en tröja i liknande mönster för trots alla problem är det väldigt roligt att sticka flätor. Men då får det bli ett hederligt pappersmönster som jag kanske till och med förstorar för att få det ännu enklare och roligare att sticka.

Mönstret till kudden heter Drops 117-50 och finns på www.garnstudio.com

Nytt favoritgarn

Det är inte ofta jag väljer att sticka i annat än bomull eller ull. Ull har blivit den kvalité jag oftast använder och acrylgarn har jag nog inte stickat i på många år.
I början av sommaren såg jag en filt med fina blomrankor samtidigt som garnet var tonat i flera nyanser. När jag frågade i affären efter garnet fick jag reda på att det var ett garn som heter Baby Marino frän Cewec. Jag hade aldrig hört talas om tillverkaren eller garnet förut. Det verkade spännande och trots att det var ett acrylgarn köpte jag två 100g-nystan utan att veta vad jag skulle använda dem till. Sen har de legat i en påse i garnkorgen utan att göra något väsen av sig. Ända tills jag satt här på landet utan varken böcker eller handarbete. Regnet öste ner ute och jag var allmänt rastlös. Jag började städa i garnkorgen och där låg påsen. Nu fanns både tid och lust till att sticka.

Första projektet blev en 1-års present till yngsta barnbarnet. Utan mönster fick en jumper bli mall. Den tröjan är färdigstickad men ärmarna är inte monterad eftersom jag inte har någon symaskin att sy runt ärmhålen här. När den var färdigstickad fanns fortfarande nästan 100 g garn kvar. Jag letade reda på ett västmönster med rätt grovlek. Det följde jag ett litet tag. Som vanligt tog mina egna idéer över rätt snart. Jag tror att västen är i "nyföddstorlek".
Fortfarande fanns garn kvar. Jag trodde att det skulle räcka till en liten mössa. Jag valde att utgå från ett mönster jag stickat förut. Det fanns i Året Runt för ett tag sedan. Jag stickade mössan lite mindre och inte så hög som den är i mönstret. Den avslutades också på ett annat sätt.

Det var riktigt roligt att sticka i acryl och så här tidig höst kändes det lite bättre än att sticka i ull. Nu skall jag beställa lite i andra färger av garnet. Blir tröjan bra kanske jag stickar upp mitt mönster i andra storlekar. Ett projekt på lång sikt. Först skall ett antal virkade kaniner monteras.

För att få samma avstånd mellan blomraderna blev jag tvungen att sticka på rundsticka ända upp till axeln.

Äntligen Advent

Varje år är det likadant! Under mörka och tråkiga november längtar jag efter att december skall komma. Då skall jag bara njuta av julmusik, julmarknader och allt annat som hör december till. Tyvärr förbereder jag inte mig speciellt bra inför en månad då jag tror att jag kan njuta av att bara göra roliga saker. Jag borde alltså använda november till de tråkiga förberedelserna inför jul för att bara göra roliga saker i december. Naturligtvis lär jag inte av misstagen och har även i år en hel del måsten att ta itu med i december.

Bordet blev fullt. Som vanligt sålde sittdynorna bäst.

 

Första adventshelgen tillbringades som vanligt i stugan och som vanligt var det ett antal julmarknader i de små byarna runt omkring. Själv tillbringade jag hela lördagen på julmarknaden på vårt "bruk". För andra året har man julmarknad där och det är en så mysig stämning så de sex timmarna där försvinner snabbt. Jag hade en hel del alster att sälja och visst sålde jag lite grann men det är ändå inte det viktigast. Viktigast är att få chans att träffa alla dessa mysiga människor. I år var det ovanligt mycket barn och ungdomar där viket var speciellt roligt. Det visar att bygden inte helt dör ut med min generation. Många hade också passat på tillfället att besöka fler marknader och åkt runt i byarna.

De här vantarna hade jag gärna haft osålda. Nu stickar jag ett nytt par till mig själv!

Efter marknaden var vi bjudna till en kusin på en helt makalös middag där älgsteken smakade ypperligt efter en lång dag utan mat.

Helgen avslutades med besök av barn och barnbarn. Ett mycket överraskande och uppskattat besök.

Växthuset är roligt att pynta inför jul.

När vi är tillbaka efter jul blir det mysigt att sitta ner med en varm kopp choklad i ett julpyntat växthus.

 

Men tills dess stänger jag dörren och går in och värmer mig.

 

Inne i stuga är allt klart inför nästa besök.

 

Nu är jag tillbaka i stan igen och här väntar ett tanigt julbocksskelett på att kläs. Kanske tar jag itu med detta något tråkiga jobb i eftermiddag. Resultatet brukar bli så bra att jag glömmer slitet efteråt!
Bild på bocken kommer i nästa inlägg! Nu väntar en skön promenad medan det är hyfsat ljust ute.

Årets sista ros?

Sannas tröja

 För någon månad sedan föddes den första flickan i släkten på över 30 år. När mitt första barnbarn skulle födas köpte jag ett häfte med mönster till stickade babykläder. Där hittade jag den här ljuvliga koftan. Sedan dess har det bara fötts pojkar!
Så kom då lilla Sanna och äntligen fick jag leta reda på koftmönstret.
Nu längtar jag bara efter att hon skall växa i den för än är den allt bra stor.

Restgarnsmuddar

Häromdagen la en kompis ut en bild på vantar med ett härligt mönster. Nu har jag försökt att rita upp delar av det och använt till muddar. Efter tre försök har jag hittat det mönster jag kommer att använda i fortsättningen. Det är de översta som går mest i rött. De nedre vänstra är de första jag stickade. De blev lite rörig. Nästa försök är de nedre högra. När jag stickade dem kom jag på att jag skulle spegelvända mönstret för att få symmetri.
Garnet jag använt är resterna från en barntröja och ett sockgarn. Stickor nr 3 fungerade bra.

Höst i stan

En lång härlig sommar som följdes av en lång härlig höst, vad mer kan man önska av vädergudarna?
Förra veckan satt jag ännu på altan och åt lunch. Idag beundrade jag mina perenna fuchsior som blommar som aldrig förr i trädgården i stan. Samtidigt hittade jag knopp både i julros och vårcyklamen. Det är tydligen inte så enkelt för växterna att veta vilken årstid det är. Det är inte lätt för oss människor heller även om vi har både mängden soltimmar och kalendrar till hjälp att identifiera årstiden.

I förmiddags cyklade jag de 5 km till frissan. Regnet öste ner och termometern visade nära 13 grader. Det kunde lika väl varit en kylig sommardag som 3:e november. På hemvägen passerade jag en av kommunens planteringar där vita bukettrosor visade en sky av blommor. Cykelturen hem resulterade i ett hår som regnet droppade från - långt från den fina frisyr min kära Maggan fixat åt mig. Kändes lite snopet att titta sig i spegeln!

Nu när hösten väl kommit på allvar har jag äntligen kommit igång att väva. Förra veckan vävde jag klar en mattväv i vävstolen på landet. Den har suttit i hela sommaren utan att jag kommit igång att väva. Det är ett bra betyg på sommarvädret! Nu vävde jag i alla fall klar den och det blev några läckra dubbelvävda mattor. Det är en teknik jag inte provat förut. Roligt men både tid- och materialkrävande. När jag lyckats klippa tillräckligt med bra trasor kommer jag att sätta upp en likadan väv men med annat mönster. De mattor jag vävt ligger fortfarande och väntar på att fållas. Sen kan det bli bilder på dem.

I vävstolen här hemma har jag satt upp en ripsmatteväv. Det är en grund och smal vävstol som jag normalt bara väver löpare och panelgardiner i. Nu vill jag ha några mattor som skall ha samma mönster som de ripslöpare jag senare tänker väva. I stugan hinner jag inte väva mattor innan jul så det här blir ett spännande projekt.
Idag har jag vävt en matta och hittills har jag ett bra skäl och inga trådar som ligger fel. Det är svårt att säga hur tät mattan blir men med de tunna trasor jag har tror jag att kraften i slagbommen är OK. Tyvärr har jag räknat fel på det tunna inslaget så väldigt snöpligt tog det slut redan efter 1,5 m. Nu har jag beställt nytt och hoppas att det kommer snabbt. Samtidigt beställde jag material till de löpare som skall höra ihop med mattorna.

Under tiden jag väntar på vävmaterial stickar jag vantar. I år skall jag bara vara med på en julmarknad, den borta på landet, så jag behöver nog inte så mycket nytt. En kompis skickade en bild på vantar som hon hittat men där beskrivningen var på finska. Vantarna var så tydliga att det inte var någon svårighet att rita av mönstret. Det skall jag försöka att använda till mitt vanliga grundmönster. Först skall jag bara sticka klart ett par röd/vita vantar.

Det skall bli spännande att se när jag skriver härnäst. Det senaste året har det varit lite si och så med lusten och tiden att skriva. Kanske blir det bättre den här vintern - när och om den kommer.