Betyg

Här sitter jag inomhus och njuter av lugnet. Morgonen var som vanligt solig och jag har städat förråd och frostat ur frysen. Till helgen får vi gäster i mellanstugan så det är hög tid att börja sortera sängkläder och städa ut vintern.
Jag har också försökt mig på att göra ett växtstöd av pil till mina luktärtor. För att vara ett första försök blev den väl OK men nöjd är jag inte.
Efter en lunch av rester jag hittade i frysen sitter jag nu vid datorn. Jag kollade just Facebook och läste ett inlägg som fick mig att återigen tacka min lyckliga stjärna för att jag inte behöver skriva omdömen eller sätta betyg.
Visserligen skulle jag inte satt betyg i år men nästa år skulle jag vara tvungen att betygsätta de elever jag mötte i åk 4 och som jag sen skulle ha följt i tre år.
Det skulle ha känts som att betygsätta sina egna barn. Några skulle ha varit roligt att sätta betyg åt men huvuddelen skulle ha blivit besvikna.
I tre år skulle jag ha uppmuntrat och väglett dem och så skulle vår tid tillsammans ha avslutats med att jag skulle ha varit tvungen att berätta att det de kämpat för inte varit gott nog. De skulle ha sett det som om de inte dög! Inte deras kunskape,r utan DE. En 12 åring klarar oftast inte att sära på person och prestation. Gör alla vuxna det förresten?
Vilken ånger det skulle ha varit att sätta en bokstav som visar att kunskapen hos en elev som kämpat med språk, ny kultur, sociala problem och begrepp den inte fattar inte är god nog. Skulle bokstaven motivera eleven att nästa läsår i en ny miljö med nya lärare kämpa ännu mer?
Mina tankar är hos de lärare som i dagarna sitter och betygsätter elevers kunskaper och förmågor och hos de elever som om några dagar skall få sina första betyg med det nya betygsystemet. Måtte det inte förstöra glädjen att lära och att lära ut!