Katter

Jag är en "hundmänniska"! I hela mitt liv har jag älskat hundar och efter att tjatat på mina föräldrar i många år och fått svaret att när du flyttar hemifrån kan du skaffa dig en hund blev det en labrador i huset. En härlig kompis som tyvärr bara fick vara med oss i 9 år. Vad jag saknade honom!
Någon ny hund blev det inte då familjen under de nio åren hunnit att växa och med tre barn fanns ingen tanke på att tiden skulle räcka till att uppfostra en hund också.

Tiden gick och äldsta barnet skaffar katt. Visst var den söt men jag har aldrig varit särskilt förtjust i katter.
Så inträffar det som ofta inträffar när ungdomar skaffar djur. Deras sociala situation förändras och nu plötsligt skulle Sigge, som katten hette, vara varannan vecka hos sin husse och varannan hos matte. Från en rymlig tvåa fick han flytta till två pyttesmå ettor.
Efter att tillbringat en julhelg i vårt hus blev han kvar och här har han bott i drygt 12 år. En älskad familjemedlem har han blivit och jag har förändrat min syn på katter radikalt. Nu när jag tillbringar så mycket tid hemma är han ett härligt sällskap. Visst är det besvärligt att han skall ligga i mitt knä när jag sitter vid datorn, stickar eller läser men samtidigt känns det som ett bevis på att han trivs med att jag är hemma.

Idag har vi fått en liten kattdam på besök. Ett besök som förmodligen kan bli lika långvarigt som Sigges julhelg blev. Hon fanns en dag i vår dotters trädgård, svulten och mager. Trots besök hos polis och en massa lappar om upphittad kattunge har ingen hört av sig. Eftersom både dotter och måg är allergiska fungerade det bara några dagar med lilla Loppan i huset. Så nu är hon här - tillfälligt eller för gott.
Så nu har hundmänniskan två katter men ingen hund!

 Första mötet

Sigge som älskar korgar trängde snabbt ner sig i den korg jag gjort i ordning åt Loppan.

Men hon hittade snabbt en varmare och mjukare sovplats!