Bära eller brista?

Vilken dag vi haft! Redan klockan 8 i morse var det 14 grader. Visserligen blåste det rätt hårt men det var en skön mild vind. Tyvärr kom den från ost vilket är den enda riktning som vi har problem med här i skogen. Jag tog ändå ut alla pelargoner så att det fick vara ute i värmen. Några av dem tyckte inte om vinden som ökat under dagen så de fick flytta in igen.
Jag har iallafall planterat mina hängpelargoner i balkonglådorna som skall sitta på altanräcket och nedanför rums- och köksfönstren. Nu får de sitta ute tills vi åker hem. Sen klarar pelargonerna sig bättre i de stora lådorna än i sina krukor när vi är borta.
Det har varit en dag fylls med jobb. Roligt jobb som jag väntat på att kunna göra. Idag var det perfekt väder för att så grönsaksfröer. I den delen av trädgården var det snö för inte så länge sedan. Där var det lä så sådden gick snabbt och enkelt.
Sen var det växthusets tur. Massor av kompost i jorden och sen bara att gräva. Om någon vecka skall jag komplettera med hönsgödsel men nu får det räcka med komposten. När detta var färdigt blev jag tvungen att bestämma mig. Skall jag plantera tomaterna nu eller vänta till nästa gång vi kommer? Växthuset håller inte värmen hela nätterna om det blir kallt ute men de redan nu alldeles för långa tomatplantorna mår inte bra i sina visserligen djupa men ändå för små krukor. Det är samma problem varje år. Hittills har plantorna aldrig frusit men man kan aldrig vara säker.
Jag bestämde mig för att chansa. Hemma i stan finns ytterligare ca 10 plantor så jag blir inte helt utan om jag har otur och det blir riktigt kallt.
I år sätter jag tomaterna lite glesare. Jag behöver inte "knö" in 25 stycken som jag gjorde i fjol. De som inte får plats i växthuset kan nog hitta en annan ägare och några kan klara sig bra i hinkar utomhus.
Så nu är det alltså bara att hålla tummarna och önska milda nätter. Några dagar framåt verkar det bli riktigt varmt så de får en bra start iallafall.
Squash- och gurkplantorna fick större krukor och hamnade i vävstugan i väntan på sommaren.
I morgon skall jag kratta kring grönsakslådorna och rensa bland jordgubbsplantorna. Kanske kan det bli en stund i hammocken också!

Pollen och barnbarn

Reste de 20 milen västerut och direkt märktes våren mycket mer. Näsan rinner och huvudet värker. En elak förkylning skulle det kunna vara men det är allt våren som är boven. Här finns tydligen åtskilligt mer pollen än hemmavid. I morgon får det bli dubbel dos allergitabletter för så här vill jag inte känna mig när jag skall vara farmor.
Besöket började med dagis- och fritidshämtning. Den lille, som inte är så liten längre, hoppade direkt upp i min famnen och sen var det storebrors tur. Vi letade länge bland de fotbollsspelande pojkarna. När lillebror kunde identifiera honom bland de svettiga pojkarna såg jag inte mitt barnbarn utan en stor pojke som i mycket påminde om min son, hans far. Här bland sina klasskamrater upptäckte jag att han blivit stor. Han är inte längre en liten kille. I morgon spelar han sin första riktiga fotbollsmatch.
Föräldrarna har åkt in till stan för att roa sig och vi har rensat ogräs och tittat på TV. Ja, jag har sovit till hockey-VM tillsammans med den äldste efter att läst om Askungen för lillebror. Den knappt 6-åriga "busungen" låg sen och läste själv. Han som knappt visat intresse för bokstäver lärde sig läsa på knappt någon tid alls. Livet är allt bra orättvist. Jag som sett så många barn kämpa med sin läsning bra mycket senare i livet har svårt att se det rättvisa i att en kille som inte varit "utsatt" för någon undervisning alls knäcker läskoden mer eller mindre av sig själv.
Nu väntar sängen och lite vila inför en dag med mina små favoriter.

Tidig morgon

Jag vaknade vid tre-tiden med en rinnande näsa och kliande ögon. Sängen var för varm och katten orolig. Efter ett toalettbesök försökte jag somna om och så småningom lyckades jag slumrade en stund innan jag vaknade av att maken började rumstera om i köket. Klockan var strax efter 5 och han gjorde sig iordning för en tur ut bland våra vårfåglar.
Nu var det inte ens lönt att försöka somna om så efter en stunds funderande klev jag ur sängen och nu sitter jag här vid datorn strax före klockan 6. Frukosten är uppäten och allergitabletten börjar märkas av. Det som kändes som en riktig förkylning är nu bara en lite täppt näsa. Tack och lov finns bra läkemedel vid allergi! Jag känner mig nästan OK hela dagarna, lite extra andfådd vid ansträngning och tröttare än vanligt men annars fullt normal.
Nu skall jag snart titta till de krukor som finns kvar här hemma. En massa tomater är det och så alla luktärtor, vanliga ärtor, gurka både för växthus och friland och så squash. Här finns också pelargoner och fuchsior som skall vara här och i stugan vid sjön. Och så sommarblommor i massor. Man skulle ju kunna tycka att det borde vara slut nu när allt kommit till det "riktiga sommarhuset" men än finns mycket här hemma. Nu på morgonen skall jag sköta om de små liven så att de klarar helgen när jag är hos sonen med familj.
I vår lilla trädgård här i stan händer inte mycket. På baksidan av huset är det inte länge sedan snö försvann. Nu börjar nog tjälen gå ur jorden och i går såg jag att de första dubbla vitsipporna börjat krypa upp ur jorden. Deras jordstammar ligger så ytligt och varje höst försöker jag att täcka dem med kompost men ändå ligger de där nästan uppe ur jorden när våren kommer. Någon blomning före mitten av maj kan man nog inte vänta sig. De brukar ta god tid på sig att slå ut och än är de bara just synliga ovan jord.
Mina klematis verkar lika döda här som på landet. Jag vet att det är för tidigt att ge upp hoppet men det verkar lite kört tycker jag nog. Har de dött blir det en möjlighet att göra något nytt av den plats de står på!
Klenoden, persikoträdet, är det i alla fall liv i och jag tycker faktiskt att knopparna börjar synas. Det är inte så konstigt egentligen för riktigt tidiga vårar har trädet blommat redan i slutet av april. Det är aldrig särskilt många blommor. Platsen trädet står på är absolut inte den bästa. Det får alldeles för lite ljus och så här mellan husen består marken mest av ett tunt lager jord och en massa byggbråte sen den tiden husen byggdes. Jag är nöjd med att det överlever trots dåliga förhållanden och några frukter på hösten är en extra bonus.
Alla flyttar av växter till den nya listen i "gången" verkar att ha lyckats. Buskpionen har aldrig varit så fin som i år. Den har fått det bättre med mer utrymme för sina rötter. Kanske kan blomningen lyckas i år. I två år har knopparna trillat av. Jag håller mentala tummar och hoppas att äntligen få se den blomma senare i vår.
Nu väntar vattenkannan och pysslet med växterna  innan jag packar väskan för tre dagar västerut. Vi får hoppas på en skön vårhelg för alla strävsamma helgfirarande arbetsmyror. 

Snöklockor och lite annat

Vad jag längtar efter lite värme. Värme och lugn, inte denna kyliga vind som verkar blåsa hela tiden. Nu har vi varit i Västmanland i några dagar och t.o.m. där i skogen har det blåst. Att kratta löv fungerade inte alls utom under en stund 1:a maj. Någon valborgseld blev det inte p.g.a. blåsten. Vi orkade inte ens åka till elden utan det blev en brasa i spisen istället.
Naturen var sig lik sedan förra gången vi var där. Isen hade visserligen försvunnit från sjön. Vårtecknen var få. Blåsipporna blommade och några stackars frusna vitsippor hade slagit ut. Idag kom svartvita flugsnapparen så nu utbryter bråk om fågelholkarna. Vi kunde se hur den lilla men ilskna blåmesen motade bort nykomlingen för att skydda sitt "hus".

Det var inte mycket att glädjas över i rabatterna. Våra älsklingsbuskar, buddlejorna, har farit illa under vintern. Vi har fyra stycken men inte en enda av dem verkar vara vid liv. Jag klippte ner dem och allt ris var torrt. De kan bryta från roten men det är väl inte att hoppas på. Många av perennerna är också dåliga eller har dött helt. Hösten var nog för fuktig och kylan kom tidigt. De gammeldags rosorna är bra men de "finare" sorterna kar jag fått klippa ner nästan till marken.

Jag fick en positiv överraskning i alla fall. För flera år sedan beställde jag frön av snöklockor. Samtidigt fick jag en massa andra konstiga fröer. Alla såddes i krukor, namnades och ställdes undan. I många av dem kom det redan första året upp små växter. Andra har jag fått vänta på. Förra året ställde jag undan de som inte visat något liv. I höstas tittade jag till dem innan jag gjorde iordning bland sådderna inför vintern. Då såg jag smala blad i snöklockekrukan. Jag ställde den bland de jag skulle kolla närmare nu i vår. Förra gången vi var i stugan såg jag att något var på gång i krukan så jag tog ut den på uteplatsen så att jag skulle komma ihåg att vattna den. Nu blommade det i krukan. Två snöklockeblommor fanns där och min lycka var mycket stor. Snöklocka eller klosterlilja som den också kallas har jag köpt lökar av och inte lyckas få att komma upp. Jag tycker de är så vackra och har verkligen önskat mig några, om så bara några få. I Vadstena blommar de i massor. Jag nöjer mig med ett tiotal i en rabatt. I år finns det i alla fall två blommor i en kruka. När de blommat ut skall jag plantera dem bland mina scilla.

På vägen hem mellanlandade vi hos yngsta dottern som kämpar med sin missionshusträdgård. Trädgård är mycket sagt. Mer om den kommer senare för den är verkligen ett projekt som är intressant. Vi planterade bärbuskar och en massa rotskott från mina gammaldags rosor.
I morgon bär det av till Västsverige och sonen. Hans trädgård är inte lika spännande men behöver nog ses om efter vintern. Den tiden har inte en småbarnsfamilj så lite nytta kan jag nog göra där också. Om inte annat kan jag njuta av några dagar långt från pelargoner och fuchsior som hotar ta över huset här hemma.