Snöklockor och lite annat

Vad jag längtar efter lite värme. Värme och lugn, inte denna kyliga vind som verkar blåsa hela tiden. Nu har vi varit i Västmanland i några dagar och t.o.m. där i skogen har det blåst. Att kratta löv fungerade inte alls utom under en stund 1:a maj. Någon valborgseld blev det inte p.g.a. blåsten. Vi orkade inte ens åka till elden utan det blev en brasa i spisen istället.
Naturen var sig lik sedan förra gången vi var där. Isen hade visserligen försvunnit från sjön. Vårtecknen var få. Blåsipporna blommade och några stackars frusna vitsippor hade slagit ut. Idag kom svartvita flugsnapparen så nu utbryter bråk om fågelholkarna. Vi kunde se hur den lilla men ilskna blåmesen motade bort nykomlingen för att skydda sitt "hus".

Det var inte mycket att glädjas över i rabatterna. Våra älsklingsbuskar, buddlejorna, har farit illa under vintern. Vi har fyra stycken men inte en enda av dem verkar vara vid liv. Jag klippte ner dem och allt ris var torrt. De kan bryta från roten men det är väl inte att hoppas på. Många av perennerna är också dåliga eller har dött helt. Hösten var nog för fuktig och kylan kom tidigt. De gammeldags rosorna är bra men de "finare" sorterna kar jag fått klippa ner nästan till marken.

Jag fick en positiv överraskning i alla fall. För flera år sedan beställde jag frön av snöklockor. Samtidigt fick jag en massa andra konstiga fröer. Alla såddes i krukor, namnades och ställdes undan. I många av dem kom det redan första året upp små växter. Andra har jag fått vänta på. Förra året ställde jag undan de som inte visat något liv. I höstas tittade jag till dem innan jag gjorde iordning bland sådderna inför vintern. Då såg jag smala blad i snöklockekrukan. Jag ställde den bland de jag skulle kolla närmare nu i vår. Förra gången vi var i stugan såg jag att något var på gång i krukan så jag tog ut den på uteplatsen så att jag skulle komma ihåg att vattna den. Nu blommade det i krukan. Två snöklockeblommor fanns där och min lycka var mycket stor. Snöklocka eller klosterlilja som den också kallas har jag köpt lökar av och inte lyckas få att komma upp. Jag tycker de är så vackra och har verkligen önskat mig några, om så bara några få. I Vadstena blommar de i massor. Jag nöjer mig med ett tiotal i en rabatt. I år finns det i alla fall två blommor i en kruka. När de blommat ut skall jag plantera dem bland mina scilla.

På vägen hem mellanlandade vi hos yngsta dottern som kämpar med sin missionshusträdgård. Trädgård är mycket sagt. Mer om den kommer senare för den är verkligen ett projekt som är intressant. Vi planterade bärbuskar och en massa rotskott från mina gammaldags rosor.
I morgon bär det av till Västsverige och sonen. Hans trädgård är inte lika spännande men behöver nog ses om efter vintern. Den tiden har inte en småbarnsfamilj så lite nytta kan jag nog göra där också. Om inte annat kan jag njuta av några dagar långt från pelargoner och fuchsior som hotar ta över huset här hemma.