Jag vaknade vid tre-tiden med en rinnande näsa och kliande ögon. Sängen var för varm och katten orolig. Efter ett toalettbesök försökte jag somna om och så småningom lyckades jag slumrade en stund innan jag vaknade av att maken började rumstera om i köket. Klockan var strax efter 5 och han gjorde sig iordning för en tur ut bland våra vårfåglar.
Nu var det inte ens lönt att försöka somna om så efter en stunds funderande klev jag ur sängen och nu sitter jag här vid datorn strax före klockan 6. Frukosten är uppäten och allergitabletten börjar märkas av. Det som kändes som en riktig förkylning är nu bara en lite täppt näsa. Tack och lov finns bra läkemedel vid allergi! Jag känner mig nästan OK hela dagarna, lite extra andfådd vid ansträngning och tröttare än vanligt men annars fullt normal.
Nu skall jag snart titta till de krukor som finns kvar här hemma. En massa tomater är det och så alla luktärtor, vanliga ärtor, gurka både för växthus och friland och så squash. Här finns också pelargoner och fuchsior som skall vara här och i stugan vid sjön. Och så sommarblommor i massor. Man skulle ju kunna tycka att det borde vara slut nu när allt kommit till det "riktiga sommarhuset" men än finns mycket här hemma. Nu på morgonen skall jag sköta om de små liven så att de klarar helgen när jag är hos sonen med familj.
I vår lilla trädgård här i stan händer inte mycket. På baksidan av huset är det inte länge sedan snö försvann. Nu börjar nog tjälen gå ur jorden och i går såg jag att de första dubbla vitsipporna börjat krypa upp ur jorden. Deras jordstammar ligger så ytligt och varje höst försöker jag att täcka dem med kompost men ändå ligger de där nästan uppe ur jorden när våren kommer. Någon blomning före mitten av maj kan man nog inte vänta sig. De brukar ta god tid på sig att slå ut och än är de bara just synliga ovan jord.
Mina klematis verkar lika döda här som på landet. Jag vet att det är för tidigt att ge upp hoppet men det verkar lite kört tycker jag nog. Har de dött blir det en möjlighet att göra något nytt av den plats de står på!
Klenoden, persikoträdet, är det i alla fall liv i och jag tycker faktiskt att knopparna börjar synas. Det är inte så konstigt egentligen för riktigt tidiga vårar har trädet blommat redan i slutet av april. Det är aldrig särskilt många blommor. Platsen trädet står på är absolut inte den bästa. Det får alldeles för lite ljus och så här mellan husen består marken mest av ett tunt lager jord och en massa byggbråte sen den tiden husen byggdes. Jag är nöjd med att det överlever trots dåliga förhållanden och några frukter på hösten är en extra bonus.
Alla flyttar av växter till den nya listen i "gången" verkar att ha lyckats. Buskpionen har aldrig varit så fin som i år. Den har fått det bättre med mer utrymme för sina rötter. Kanske kan blomningen lyckas i år. I två år har knopparna trillat av. Jag håller mentala tummar och hoppas att äntligen få se den blomma senare i vår.
Nu väntar vattenkannan och pysslet med växterna innan jag packar väskan för tre dagar västerut. Vi får hoppas på en skön vårhelg för alla strävsamma helgfirarande arbetsmyror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar