Nya tag!

JANUARI - vilka olika tankar denna månad ger under olika tider på året.

Sommar: Januari är vit och härligt kall. Skidor, apelsiner och massor av tid att mysa vid tända ljus och en härlig kopp te.

Höst: Januari är grå men ändå med lite lyster. Under januari vänder vi mot ljusare tider. Kanske har den efterlängtade snön kommit och mycket tid tillbringas ute i solen som blir varmare för var dag.

Vinter: Januari är svart! En månad som aldrig verkar ta slut. Pengarna är slut. Orken är slut. Viljan är slut. Julen och andra fester är slut. Ett stort mörker ända fram till de sista januaridagarna när man äntligen kan se slutet på detta årligen återkommande "helvete". Detta trots att månaden innehåller allt det som man såg fram mot under sommaren. För visst är det vitt och kallt. Skidorna kan användas, apelsinerna är både billiga och goda och tiden att mysa finns.
Varför kan man inte njuta av detta då? Jag vet inte men det är samma sak varje år hur jag än förbereder mig för januari med positiva tankar och massor av bra uppslag på saker att göra.

Den här januarimånaden blev inte alls vad jag tänkt mig. Som vanligt!
Jag hade planerat att ta itu med ett av våra rum. Där står några möbler som borde målas om och väggarna skulle få en upprustning. Jag var verkligen sugen på att ta itu med detta. Vad händer då?Jo, precis det vanliga under januari. Orken att starta projektet finns inte. Jag skjuter upp starten dag för dag. "Bara det blir lite ljusare...." och "Jag börjar till veckan när jag har hunnit ...."

Jag kom inte igång den första veckan, inte den andra heller och den tredje veckan låg jag febrig och förkyld!
Nu har det gått tre veckor och rummet står precis som förut. Nej, det stämmer inte egentligen för jag har faktiskt möblerat om lite och plockat bort en massa prylar. Barnbarnen har fått rumstera om där och alla deras leksaker finns i det rummet nu. Det fungerar bra.

Planerna har förändrats. Rummet får vänta till lite senare i vinter eller kanske till och med till i vår när jag kan måla möblerna utomhus.
När jag började flytta om i rummet var jag tvungen att ta itu med en massa papper och böcker. De skulle flyttas till övervåningen men för att de skulle få plats där var en utrensning där tvungen att genomföras.
Jag har rensat ut massor av böcker som jag aldrig kommer att läsa en andra gång. De får gå till loppis och kanske glädja nån annan. Trädgårdstidningar och andra tidskrifter som jag sparat för att de innehåller nåt jag vill spara har jag bläddrat igenom och klippt ut det som jag vill ha kvar. Det blev en hel del men när jag gjorde en andra sortering slängde jag åtskilligt.

Nu är jag nästan klar och plötsligt fick allt plats. Jag har haft högar av dåliga samveten som nu ligger i kassar för att köras till återvinning och loppis.
Kvar finns recept som skall provas. För att få finnas kvar krävs att receptet fungerar och att jag inte har just det receptet nån annanstans. Det blir en spännande tid när alla recept skall provbakas eller provlagas.

Handarbetsbeskrivningar har jag slängt i massor. Inte kommer jag att sticka eller sy allt detta! Jag som inte hinner med alla projekt jag själv kommer på. Bara det allra vackraste får finnas kvar. Den högen blev verkligen inte stor.

Ännu mindre blev inspirationshögen. Den innehåller bilder jag kan få idéer från. Bilder jag njuter av och som kan få mig att komma på nya idéer. Den högen är den jag ska satsa på i fortsättningen. Vad glad man kan bli av en bild av en rabatt fylld av solrosor och så mycket som poppar upp i huvudet av att se den!

Nu när det mesta är ordnat och bara min "tyggarderob" återstår har jag startat en del projekt. Min man önskade en "rånarluva" för att kunna gömma sig för de fåglar han ska fotografera. Han påstår att fåglarna inte blir rädda om de inte ser ansiktet. En liten springa för ögonen fick det bli och två nystan skräpgarn försvann den kvällen.
Nu har jag startat ett lite större projekt. Jag har tänkt sticka en tröja eller väst av resterna av alla tunna strumpor jag stickat de senaste åren. De flesta går i lila nyanser och några gröna skall jag nog få att passa in. Jag har bara precis startat och vet inte riktigt vad det kommer att bli. En bild på en tröja var starten. Den var delvis gjord av stickade rutor. Rutorna är stickade inifrån och utåt, nåt jag aldrig gjort förut. Än är det bara en massa idéer. Jag stickar några rutor till innan jag bestämmer mig för hur slutprodukten skall se ut. Återkommer!

Nu skall jag ta ut en banankaka ur ugnen. Receptet är från min mors samling av urklipp. Kanske just det hon använde. Det verkar lovande. Kakan har jäst upp bra och snart skall den vara klar. Kanske får just det receptet leva vidare - kanske hamnar det i papperskorgen.

Idag skiner solen och ute är det nära -15. Kanske är januari inte så hopplös. Visst det är 21 januari idag. Typiska tankar i slutet av månaden.

Pelargonsticklingar i krukor av tidningspapper

Äntligen har jag kommit igång med förberedelserna för sommaren. Efter flera dagars pappersstädning gav jag mig själv "lov" några timmar. Trots nära 20-graders  kyla kändes det lite vårlikt när jag tittade ut genom fönstret och såg vintersolen stråla. Man kan ju tänka bort kylan när man står inomhus bredvid ett element!

Jag har visserligen en massa små krukor men de är så grunda och de kommer att behövas när jag skall skola ut tomatplantor och andra växter som skall sås lite senare. När jag hittade en beskrivning på hur men gör papperskrukor utan den där dyra trägrejen tänkte jag iallafall prova om det fungerar.

Jag vill ha krukor som passar i kött-trågen som jag har massor av. En gammal flourtablettburk passade perfekt.

Först vek jag ett blad från en tidning dubbel. Jag valde ett papper som blev lagom högt när jag vek det dubbelt.
Jag vek ner ett av hörnen så att det vikna slutade ca en cm upp.

Sen börjar jag rulla in burken från den ovikta sidan. Som avslutning viker jag in papperet i botten och tejpar noga.

Dags att ta ur burken och placera krukan i plast-tråget. Sen fyller jag med sandblandad jord ända upp och trycker till jorden lite innan jag fyller upp igen. Sticklingen sticks ner och jorden pressas ihop igen. Lite sand kring sticklingen skall göra att den rotar sig fortare. Sätt det fulla tråget i en plastpåse

Vattna och ställ med bra undervärme ovanför ett element. Var försiktig med solljuset!

Nu är det bara att vänta och hoppas. Lite tidigt är det än men mina sommarsticklingar har växt sig så stora att de behöver toppas för att bli knubbiga. Säkert kommer jag att behöva toppa dem en gång till innan de skall ut på sommarbete. Skulle någon stickling inte ta sig så kommer fler chanser!

Varg

Finns det något annat djur som kan orsaka mer gräl och ovänskap som vargen. Människor som har precis samma åsikter i andra frågor kan stå för helt olika idéer om vargens vara eller inte vara. Själv är jag i grunden positiv till varg men kan förstå att andra som lever med varg inpå sig kan "hata" den. Speciellt om man råkat ut för angrepp på sin älskade kompis, hunden, eller de gulliga fåren i hagen intill huset. Jag kan också förstå oron när man släpper ut sina barn att leka där det dagarna innan gått vargar förbi huset.

Jag är alltså delad i frågan om vargjakt och hur många vargar som skall få finnas i vårt land. Trots detta är jag oerhört intresserad av vargen och önskar att nån gång i livet få se en varg som lever  frihet så nära mig att jag kan se den i ögonen. Min tro är att den har gula lite lömska ögon som skall se rakt igenom mig. Hittills har jag inte lyckats komma så nära nån varg. Jag har inte ens sett nån varg utanför djurparker.

Dessa spår mötte oss när vi kom till landet dagarna innan nyår. De gick i utkanten av gården men just då började det mörkna så vi fick vänta till dagen därpå för att kunna utforska spåren och spåra dem framåt och bakåt.
Trots ca 10 graders kyla var vi tidigt uppe för att starta spårningen.
Vi började med att följa spåren framåt. Det verkade vara en stor ensam varg. Hans spår gick efter en gammal väg. Den följde han i ca 100 m innan han svängde av ut i en granplantering. Där ville vi inte tränga in oss utan vi valde att gå en väg som vargen borde korsa längre fram. Det visade sig stämma och sen hade vargen följt vägen i nära en kilometer innan han genade genom en del av skogen med stora klippblock och stenrösen. Vi fortsatte vägen istället och ungefär där vi trott att vargen skulle komma ut på vägen hittade vi hans spår igen. Tyvärr korsade han bara vägen och fortsatte ut över åkrarna. Vi fick ge upp och valde att vandra hemåt och spara fortsättningen till dagen efter.

På eftermiddagen spårade jag bakåt ensam. Vargen hade innan han kom fram på vår gård korsat en annan gård och innan dess gått över vår lilla sjö. Jag kunde se var han gick "i land" och tänkte starta spårningen där. Landvägen dit är det dryga kilometern, över sjön bara några hundra meter. Isen höll visserligen för en stor varg men jag vågade inte utmana och försöka ta mig över den vägen. Det behövde jag inte heller eftersom jag visste var han gått i land. Det var alltså inte svårt att hitta spåren igen. Även på den här sidan av sjön valde han att följa vägen. Inte helt visade det sig för där vägen går runt en stor grushög väljer han att gå rakt över högen. Inte helt lätt att ta sig upp där men för honom verkar det gå bra. Själv valde jag vägen!

Sen följer han vägen tills vi kommer till en korsning. Här trodde jag att han skall fortsätta rakt fram men istället svängde han precis åt det håll jag borde gå för att komma tillbaka hem. Jag hade tänkt släppa honom om han hade fortsatt rakt fram men nu fick jag möjlighet att fortsätta spårandet ytterligare någon kilometer tills vi kom fram till ett gammalt torp.

Här händer något konstigt! Plötsligt går ett spår ner mot några åkrar. Ett spår som går ihop med det spår jag följer. Här verkar det ha gått två vargar! Den nya vargen har lite mindre spårstämplar och den svänger alltså av så att "min" varg fortsätter ensam resten av vägen mot vår stuga.
Nu måste jag se var de kommer ifrån. Hittills har min varg gått på vägar jag känner till och hela tiden åt rätt håll för att jag som spårar skall komma hem igen. Så kan det inte fortsätta så länge till. Det stämmer. De två vargarnas spår kommer från grannbyn. Jag följer dem bakåt några hundra meter men blir tvungen att sluta när jag kommer fram till ett stort vindfälle. Där kan jag inte ta mig igenom medan tydligen vargarna inte har haft några problem med det alls. Spåren försvinner in bland nedfallna granar och tallar och nu är det dags för mig att lämna min varg. I morgon skall jag försöka att hitta spåren där de försvann ner över åkrarna för att se vart han var på väg!

Morgondagen visade sig bli en härligt solig dag och jag njöt av att få ge mig ut och spåra min varg.  Jag hann gå långt innan jag hittade spåren. De kom över ett hygge, korsade vägen jag gick på och fortsatte in i skogen mellan stora stenblock. Jag valde att sluta spåra eftersom jag skulle ha haft stora problem att följa spåren bland alla dessa klippor och stenar. Jag vet ju var vargen tog vägen och eftersom en varg kan förflytta sig över stora arealer skulle jag ändå bli tvungen att släppa den så småningom. Jag fick chansen att följa den i dryga milen och tycker nog att jag lärt känna den rätt bra under de nära två dagar jag följt den. Men nog saknar jag den viktigaste biten - den att få se den också. Men vem vet kanske står den en dag framför mig på nån av mina promenader i skogen. Jag längtar och hoppas. Hoppas också att jag inte skall drabbas av rädsla utan kunna njuta fullt ut av det vackra djur den är. Tills dess får jag nöja mig att spåra den.