Pelargonsticklingar i krukor av tidningspapper

Äntligen har jag kommit igång med förberedelserna för sommaren. Efter flera dagars pappersstädning gav jag mig själv "lov" några timmar. Trots nära 20-graders  kyla kändes det lite vårlikt när jag tittade ut genom fönstret och såg vintersolen stråla. Man kan ju tänka bort kylan när man står inomhus bredvid ett element!

Jag har visserligen en massa små krukor men de är så grunda och de kommer att behövas när jag skall skola ut tomatplantor och andra växter som skall sås lite senare. När jag hittade en beskrivning på hur men gör papperskrukor utan den där dyra trägrejen tänkte jag iallafall prova om det fungerar.

Jag vill ha krukor som passar i kött-trågen som jag har massor av. En gammal flourtablettburk passade perfekt.

Först vek jag ett blad från en tidning dubbel. Jag valde ett papper som blev lagom högt när jag vek det dubbelt.
Jag vek ner ett av hörnen så att det vikna slutade ca en cm upp.

Sen börjar jag rulla in burken från den ovikta sidan. Som avslutning viker jag in papperet i botten och tejpar noga.

Dags att ta ur burken och placera krukan i plast-tråget. Sen fyller jag med sandblandad jord ända upp och trycker till jorden lite innan jag fyller upp igen. Sticklingen sticks ner och jorden pressas ihop igen. Lite sand kring sticklingen skall göra att den rotar sig fortare. Sätt det fulla tråget i en plastpåse

Vattna och ställ med bra undervärme ovanför ett element. Var försiktig med solljuset!

Nu är det bara att vänta och hoppas. Lite tidigt är det än men mina sommarsticklingar har växt sig så stora att de behöver toppas för att bli knubbiga. Säkert kommer jag att behöva toppa dem en gång till innan de skall ut på sommarbete. Skulle någon stickling inte ta sig så kommer fler chanser!

Sista höstjobben

Nu är jag tillbaka på landet igen för att klara av de allra sista höstjobben och förbereda för advent och jul. Vaknade till regn och grårusk som rätt snart gav med sig för uppehåll och solglimtar. Att man kan njuta så av några minuters sol är svårt att förstå med tanke på alla soliga dagar vi haft i höst. Kanske är det för att man vet att stunderna bara blir färre och kortare ju närmre jul vi kommer och att det än är långt till det vänder mot ljusare tider.

När regnet gav sig gick jag ut i den höstlika trådgården och började tömma balkonglådor och pelargonkrukor. Det kändes inte så jobbigt att slänga stora och fina pelargoner som blommade på komposten. De har verkligen fått leva länge och i fönstren i stan står "avkommor" från dem och borgar för att jag skall kunna pryda trädgården med pelargoner nästa år också.

Jag klippte ner de sista fuchsiorna så att de inte skall ta så stor plats när de så småningom måste plockas in. Än ett tag kan de nog stå ute för det verkar inte bli några minusgrader den närmsta tiden.

Törnrosas kjortel får stå kvar. Den blommor fortfarande och har växt en hel del sedan jag var här senast. Det är nog en av de tacksammaste växterna jag vet. Från de pyttesmå fröna jag sådde i februari har hela den här växten utvecklats på 8 månader. De gror sakta och det blir aldrig många plantor. Sen händer inte mycket förrän de varit utplanterade i några veckor. Före midsommar var det bara några stackars små "lianer" som klättrade försiktigt i växtstödet och nu ser man inte stödet alls och plantan täcker en del av taket. Till nästa år skall jag så fler frön och hoppas på att få så många plantor att de räcker till trädgården i stan också.

Dagen avslutades med att jag gjorde i ordning belysningen i växthuset. Det behövs några ljuspunkter runt omkring i trädgården den här tiden då allt är så mörkt och dagarna så korta. Kanske kan vi sitta där och äta nån kväll när vädret är OK.

I morgon väntar lövkrattning. Jag skall bara kratta kring stugan så att vi inte drar in så mycket löv och så att jag får löv till att skydda en del växter i rabatterna. Resten av krattningen får vänta tills i vår. Här blåser löven från skogen in i trädgården när det är snöfritt så jag får ändå kratta flera gånger i vår.

Det har varit en skön dag för att jobba ute. Nu väntar en stickning och en bra bok så det gör inte nåt att det redan är mörkt fast klockan bara är drygt 16..

Pelargon australis igen

Så här såg det ut hemma på köksbordet tidigt i våras. Jag har plockat isär min jättestora ampel med pelargon australis och satt i en massa småkrukor.
Under våren när så mycket skall göras samtidigt misskötte jag de här plantorna. De fick ofta stå torra och alldeles för mörkt.
I början av juni planterade jag om de då små och taniga plantorna i amplar. De var då mycket sämre än de är på den här bilden. Misskötseln hade gjort att mycket av bladverket torkat och inga nya blad hade bildats. Det var med sorg jag såg hur illa jag skött om mina små älsklingar när alla sådder tagit för mycket tid och plats.

Fyra av plantorna hamnade i amplar som jag hängde upp vid vår gamla altan. Den hade fått sig en riktig upprustning med gråmålat golv och nygamla möbler. Jag hade redan i höstas planerat att jag skulle ha "australis" i amplarna men hade då tänkt mig välskötta exemplar.

Det dröjde länge innan plantorna satte fart men i slutet av juli började de blomma.

Precis som förra hösten blommar de som mest när det börjar bli kyligare och kortare dagar. De skall få hänga uppe så länge det inte är frost någon längre tid. Jag tror att de klarar några kyliga nätter men minusgrader någon längre tid blir för mycket för dem.

Idag har jag förberett för nästa sommar genom att en av de plantor som inte sitter i ampel har fått åka hem till stan. Där skall jag sköta om den så att den går att dela upp i massor av småplantor till våren. Och då skall jag förhoppningsvis sköta om dem bättre än jag gjorde i våras. Det är ju inte säkert att de förlåter min dåliga skötsel ännu ett år och snällt växer och blommar en sommar till.

Pelargon australis

Det finns växter som jag verkligen uppskattar men som samtidigt kan ge mig huvudbry. Min Pelargon australis är en sån växt.
Jag köpte ett litet skott på Älvsjömässan för några år sedan. Jag blev helt såld på den plantan som man visade upp. Jättestor och full med hängande blommor och jag tänkte att kanske kunde min lilla planta bli nästan lika stor en dag.
Den dagen kom snabbare än jag kunde ana. Redan innan sommaren, bara några månader efter köpet, var det dags att dela plantan. Vad nöjd jag var när jag kunde dela med mig av den härliga pelargonen. En pelargon vars blommor är så intetsägande men väldigt vackra och vars bladverk är så vackert med den mörkgröna ovansidan och den lila undersidan.
Förra våren planterade jag ut en planta på förrådsväggen i stan. Där satt den från tidig vår. Den skulle ha slängts i oktober när jag tog in övriga pelargoner men fick sitta kvar eftersom den fortfarande var vacker. Den klarade sig ända till början av december! Detta efter att ha fått en slurk vatten med flera veckors mellanrum under sommaren. Jag var lika förvånad varje gång jag kom hem och den fortfarande levde och blommade.
På landet hade jag hängt upp en liten planta i en stor ampel. I våras såg den bra rolig ut med några få blad i den stora ampeln. Jag kände ju australis växtkraft så jag visste ju att den skulle växa i sin ampel rätt snart. Och visst gjorde den det! Redan i början av juli var ampeln lagom stor och i slutet av augusti alldeles för liten. Jag lät den sitta kvar och tänkte att den skulle jag ta hand om innan jag tog hem den till stan för att övervintras.
Den blommade  och blommade och tiden gick. Vid allhelgona kunde jag inte låta den sitta kvar ute längre. Jag tag med hela ampeln hem och nu skulle jag verkligen dela den direkt.
Vilket naturligtvis inte hände. Jag ställde den på ett bord vid ett fönster. Där har den stått sedan början av november. Jag har vattnat den med små skvättar lite då och då och nån gång sänkt ner hela ampeln i vatten. Den har blommat rikligt hela vintern. ´
I morse kunde jag inte skjuta upp delningen längre. Skulle jag hinna få några fina amplar i sommar var det hög tid att dela den enorma plantan. In med den i "tvättstugan", ett litet utrymme med en ho intill tvättmaskinen. Där radade jag upp krukor och jord och vände ampeln upp och ner.
Sen började jag bryta av de små "plantorna" en efter en. De sitter som på en rotstam och får inga rötter men det brukar fungera att sätta dem i jord direkt.
Det var mycket torrt inne i plantan men när jag plockat bort det torra fick jag 20 fina små plantor och några skott från det som hänger ner från plantan. Klarar hälften av skotten sig kommer jag att kunna fylla mina altaner med hängande australisamplar och även ge bort några krukor till nya älskare av pelargon australiensis. För man kan inte annat än älska denna skira blomma med så mycket växtkraft!

Här står och hänger morgonens arbete.