Ond rygg och nässelsoppa

Vi börjar med ryggen! Om det är nåt min rygg inte gillar så är det när jag tar fram lövkrattan och ger mig på löv och barr här på landet. I stan äger vi inte en räfsa ens. Där finns inget att kratta och det är verkligen skönt. Här däremot finns det både det ena och andra efter vintern. och det handlar också om rätt många kvadratmeter att kratta. Det skulle ha ha gjorts i lugn och ro när vi ar här förra gången. Då hade jag en vecka på mig att bli klar. Jag hade till och med räknat ut hur mycket jag skulle kratta var dag för att hinna utan att jäkta. Den veckan ägnade jag åt att ha maginfluensa i tre dagar och sitta inne och titta på regnet som öste ner i tre dagar. Sista dagen hann jag kratta en liten bit innan vi åkte hem.

Det kändes verkligen som om jag behövde åka hit och ta igen det jag missade den gången. Tre hela dagar har jag på mig och det innebär att jag har krattat hela dagarna i två dar nu. Vilket innebär en rygg som låst sig och som inte ens blev bra av en lång promenad. Då återstår min stenhårda säng där jag ligger nu och skriver. Jag är rätt nöjd i alla fall för det mesta är krattat och i morgon kan jag ta det lite lugnare och hålla mig i den sista men hopplösa rabatten. Den som aldrig brukar bli rensad före midsommar! Här täcks all jord av ett lager mossa under vintern. Bor man i skogen är det inte lätt att hålla undan skogen och mossan trivs i vår barrskog. Naturligtvis ligger det ett lager barr i alla rabatter också. I den här rabatten trivs också gökärt, starr och maskrosor men allra mest smultron. De trivs för övrigt i hela trädgården och om jag inte rensar bort dem tar de över helt. Det blir en bra dag i morgon för när rabatten är rensad och klar kommer det att synas att jag ägnat mig åt den. Kanske kan jag hitta nån växt jag glömt att jag planterat under all mossa och alla barr. Nån krattning blir det inte förrän ryggen mår bra.

Dagens lunch! Vilken lyx att gå ut och plocka sin lunch. I dag blev det nässelsoppa kryddad med de första ljuvliga vitlöksbladen och lite andra kryddor från trädgården.Till detta lingondricka från höstens skörd. Rädisorna är tyvärr köpta eftersom de egna precis grott. Att sen få sitta ute i solen och äta gör att allt smakar så mycket bättre. Nu ska nässlorna få vara i fred någon vecka så att de växer till sig och kan användas till nässelvatten att gödsla tomatplantorna med. Här månar vi om våra nässlor eftersom en grusgrop inte direkt är deras naturliga växtplats. De första fick vi med hönsgödsel som fick från en hönsgård. Jag planterade dem vid komposten och nu sköter jag om dem riktigt noga för att kunna äta av dem och använda dem som gödning.

Nästa gång får det bli soppa av kirskål som jag hittar vid en gammal ödegård. Den växten klarar jag mig utan i trädgården!

Nu ska ryggen få vila och eventuellt kommer John Blund alldeles snart. I morgon väntar en solig vårdag!

Inget blir som man tänkt sig men bra ändå!

Kom hem från en vecka på landet alldeles nyss. En vecka som inte blev det jag tänkt mig. Visserligen fick jag en dag när vädret var perfekt för att jobba ute. Ingen sol så jag satt dubbelvikt över rabatter med löv, mossa och lite ogräs. Jag planerade som vanligt hur veckan skulle se ut för att jag skulle hinna hela trädgården med alla rabatter och även kratta löv och den mängd med tallbarr som alltid täcker allt efter en lång vinter. Utan problem skulle allt bli klart så att jag nästa gång kunde börja städa växthuset och så de grönsaker jag inte höstsått. Det skulle till och med bli tid över för promenader och solande.

Att planera är väl bra men verkligheten blir ofta helt annorlunda. Så även den här gången. Dag två och tre låg jag till sängs i magsjuka, dag fyra och fem mådde jag pyton men var uppe och gick lite då och då. Dag fem började regnet som sen fortsatte hela dag sex. När vi sen dag sju åker hem sken solen och krafterna hade återvänt! Lite fick jag gjort men mycket återstår till nästa gång vi kommer. Skönt att ingen tar jobbet från mig!

Mina älskade snöklockor! Sådda för många år sedan och nu är det äntligen flera blommor. Förra året blommade de inte alls utan man såg bara några "tussar med blad". I år är det tre blommor men också enstaka blad som antagligen är små lökar som kommer att blomma nästa år. Som jag längtat efter detta. Kanske kan mina barnbarn i en framtid glädja sig åt en matta med snöklockor?

Detta tror jag är primula japonic som jag sådde för några år sedan. Det kan också vara ättlingar till en köpt primula. De blommar alltid samtidigt som snödropparna.

Här hemma har blomningen kommit igång ordentligt. Jag tycker allra bäst om de blå irisarna som nu också slagit ut i norrläge.

Om vistelsen på landet blev en flopp började det inte mycket bättre här hemma med skattebesked om att jag har många tusen att betala. Jag gillar det inte men inser att jag betalt in för lite under året som gått. Alltså inget att klaga över. Fast visst känns det lite konstigt dagarna efter att vi hört om alla Panamamiljonerna. Tur att mina tusenlappar hamnar rätt så småningom!

Som ett fantastiskt "plåster på såret" blev det stora tunga paketet från Gudrun Sjödén! Dottern deltog i en tävling innan jul där man kunde vinna ett "stort"presentkort till någon man tyckte var värd detta. Hennes motivering måste ha gått hem för hon vann det och sen fick jag detta som ett tack för barnvakteri. Så fantastiskt att kunna välja och vraka bland de mest fantastiska kläder och saker till hemmet. Jag har sugit på den karamellen i flera månader men efter påsk bestämde jag mig och i morse, alldeles lagom till vi kom hem, fick jag meddelande om att paketet låg och väntade på mig.
Ibland när man beställer grejer blir man besviken . Det blev inte jag den här gången!
Här kommer ett litet smakprov på det jag fick för mitt presentkort.

Löparen Papaya skall ligga på det mörkgrå bordet på landet. Dit får kanske blockljusen följa med för de stämmer bra i färg. Fast innan jag lägger på löpare får jag allt lov att stryka den!

Mer Papaya! Jag föll direkt för tillbringaren och i verkligheten är den ännu vackrare än på bilderna på nätet. Vilken tyngd den har och ett mönster som är precis lagom. Till tillbringaren finns glas i lite olika färger och mönster. Jag valde samma mönster och ofärgade precis som tillbringaren. Glasen har samma tyngd och kommer att stå stadigt. Jag längtar efter sköna dagar då jag kan svalka mig med ett glas citronvatten efter en stund i odlingarna. Är kvällen sval passar den cerise koftan perfekt. Vilken kvalité! Du ser lite av den i hörnet av bilden ovan.
Blir du nyfiken tycker jag att du ska kolla in dessa saker och massor med andra härliga kläder och föremål på www.gudrunsjoden.com. Jag lovar att det blir en njutbar stund!

Nu ska jag diska glasen och tillbringaren och förpacka dem inför nästa resa till landet. Det är där de hör hemma!

Två stickade kuddar

När händerna vill göra nåt men inspirationen inte finns till nåt större projekt letar jag bland gamla mönster och restgarner.
Till uteplatsen i stan behövdes en stor go kudde. Inget skulle passa bättre än en stickad i oblekt ullgarn med flätmönster. I garnlådan hittade jag 3 hg tretrådigt ullgarn och på nätet ett mönster från Drops. Framsidan är fylld av flätor och baksidan är mosstickad. Storleken är 50x50 och för att få kudden lite pösig la jag in två innerkuddar. Nu är den perfekt att vila huvudet mot och den pryder sin plats också.

Vårt barnbarn som älskar Mumin fyllde tre förra veckan. Han skulle få en mysig kudde med muminmotiv. På nätet hittade jag en bild som jag skrev ut i lämplig storlek.

Kudden skulle vara rosa eftersom han älskar den färgen. Bland alla mina suvar trodde jag att jag skulle hitta ett lämpligt tyg men det enda rosa var alldeles för tunt. När sömnen inte ville infinna sig under natten låg jag och funderade på hur jag skulle göra med kudden. Visst kunde jag köpa ett lämpligt tyg men det tar emot när jag har så mycket liggande i garderoben. Då slog mig tanken att jag skulle sticka en kudde. Rosa garn fanns det massor av så material till kudden var klart. Sen funderade jag länge på hur jag enkelt skulle överföra bilden jag hade till ett mönster i rätt stickfasthet. Tidigt på morgonen steg jag upp för nu hade jag lösningen och då var det lika bra att starta direkt. Födelsedagen var på lördag och nu var det redan onsdag. Att sy en kudde skulle gå på nån timma men att sticka skulle ta mycket längre tid.

Jag startade med att leta reda på en lagom stor innerkudde. Den enda jag hade hemma var 35x35 vilket var en perfekt storlek.Sen ritade jag av Mumin på 5 mm rutat papper. Jag hade redan ett stickat plagg i det garn jag skulle använda och kunde kolla stickfastheten där. Antalet maskor på 10 cm skulle fungera bra däremot skulle Mumin bli väldigt tjock och kort om jag inte ändrade antalet varv. Det skulle fungera om jag ökade med ett varv vart tredje varv. Jag ritade upp mönstret på nytt på ett rutat papper. Det blev en mycket långsmal Mumin och det kändes lite oroligt innan jag såg att mönstret fungerade. För att göra det enkelt för mig blev baksidan enfärgad i mosstickning.

Som vanligt var det svårt att få själva Mumin riktigt bra. Det är lite för många maskor i samma färg och många varv slutar och börjar på samma sätt. Jag tycker att det inte gör så mycket att Mumin blir lite "upphöjd" men snyggt är det inte. För att markera Mumin sydde jag med svart runt om och markerade även detaljer på det sättet.

Födelsedagsbarnet var iallafall nöjd och kudden hamnade nästan direkt i hans säng. Kanske får jag träffa på den här hemma när ägaren övernattar hos oss.