Fågelvantar

Jag har länge funderat på att sticka vantar med fågelmotiv. Som hustru till en inbiten ornitolog är det ett lämpligt motiv tycker jag. För några år sedan hittade jag boken "Mönstersticka i färg" av Susan Anderson-Freed utgiven på ICA Bokförlag.

Den innehåller mycket spännande och en hel del nya idéer om hur man stickar vantar. Det jag föll för var fågelmotiven men när jag läste boken upptäckte jag också nya tankar om vantstickning. Hon börjar vanten med tummen och sen stickar hon från fingrarna mot mudden. Även uppläggning och resårstickning är på ett sätt jag inte är van. Självklart var jag tvungen att prova och det första paret vantar följde jag hennes mönster helt. Tankarna är bra men jag får inte till det bra med vidden på vanten där tummen kommer in.

Detta var för några år sedan och jag la boken åt sidan. Andra vantmönster pockade på uppmärksamhet och tiden gick. I somras behövde jag en stickning som inte skulle ta stor plats i ryggsäcken och kom då att tänka på fågelvantarna igen. Timmarna innan jag skulle ta bussen till landet med bara en ryggsäck som packning fotade jag av mönstret på vanten med nötväckan. Jag kunde naturligtvis inte dra med mig den tjocka boken. Hade jag det skulle jag blivit tvungen att klara mig utan yoghurt och ost under en vecka. Att bära allt jag behöver under en vecka de 2 km det är från bussen till stugan innebär att man måste prioritera. Vid ett av bytena köpte jag garnet jag behövde. Efter bra hjälp i www.tittisbod.se i Örebro bestämde jag mig för garnet Pallas från teetee. Ett helt underbart garn som jag genast förälskade mig i. Tittis bod ligger också så bra till att jag hinner in där och handla mellan två bussar!

Garnet som använts i boken är mycket finare än Pallas så jag fick börja med att rita om mönstret. Sen stickade jag några prover för att se om mina tankar stämde. Första vanten blev helt OK och maskantalet var perfekt när jag kom till avmaskningen. Jag stickade vanten från mudden men använde mig av samma resårstickning i två färger som det är i boken. Däremot ändrade jag mönstret på insidan av vanten och som också finns i bården på framsidan.
Efter första paret var jag sugen på att sticka en "mesvante". Det slutade med att det hann bli fem par innan jag övergick till att rita mönster till sockor.

De första varven på vanten har jag ändrat flera gånger. Jag började med några varv rätstickning men då rullade kanten sig. Nu startar jag med några varv resår i mönsterfärgen och det fungerar bättre.

Det hann bli två par sockor innan jag hamnade rätt. Svårigheten är att inte överarbeta mönstret men ändå få med båda trådarna runt arbetet. Visst blir det långa "hoppor" ibland men tvinnar man garnet fungerar det bra.

Lagom till fågelstationens dag kände jag mig redo att visa upp alstren. Här hänger de i skogen tillsammans med mitt stickade och tovade sittunderlag. Det kändes lite ledsamt att skiljas från de par som hittade nya ägare, däribland sockorna. Som tur är har jag skrivit av mönstret så att jag kan sticka nya. För nya blir det så småningom. Först ska jag se om jag inte kan sticka lite julklappar. Närmast väntar en sittdyna till yngsta barnbarnet. Motivet har jag inte bestämt än. Kanske blir det Mumin eller varför inte Spöket Laban.

Sannas sommarklänning

Jag har en snäll granne som lägger ICA-kurirens handarbetsbilagor i min brevlåda. Det händer att jag plockar idéer från dem och nån gång har jag använt hela mönstren. Så kom Sannas sommarklänning till.
Efter en lång tid med bara trädgårdsarbete kändes det som om händerna ville ha nåt annat att pyssla med. När jag var inne i min garnaffär för att köpa vitt bomullsgarn hittade jag korgen med billiga bomullsgarner och kunde inte motstå dem. Det blev tre nystan cerise, ett vitt, ett ljuslila och ett ljust rosa. Jag hade sett en läcker stickad flick-klänning och nånstans i bakhuvudet fanns den nog med när jag valde garnet.
På vägen hem funderade jag på hur klänningen skulle se ut och bannade mig själv för att än en gång ha köpt garn utan att veta vad jag skulle ha det till eller köpt något mönster samtidigt.
När jag vittjade brevlådan låg det en handarbetsbilaga i den och i den bilagan fanns det en söt klänning. Den var visserligen enfärgad och jag hade inte tillräckligt med garn i en färg men jag hade iallafall grunderna till klänningen. Det absolut bästa med mönstret var att klänningen var stickad uppifrån och ner vilket skulle tillåta mig att prova den på Sanna. Och det var tur för den klänning som på bilden ser lång ut - så lång att jag kortade den lite- var alldeles för kort på Sanna. Det blev att repa upp avmaskningsvarvet och sticka vidare. Sen blev den perfekt!

Sannas sommarklänning, stickad på rundsticka utan en enda söm! Nästa år blir det en enfärgad!

Två stickade kuddar

När händerna vill göra nåt men inspirationen inte finns till nåt större projekt letar jag bland gamla mönster och restgarner.
Till uteplatsen i stan behövdes en stor go kudde. Inget skulle passa bättre än en stickad i oblekt ullgarn med flätmönster. I garnlådan hittade jag 3 hg tretrådigt ullgarn och på nätet ett mönster från Drops. Framsidan är fylld av flätor och baksidan är mosstickad. Storleken är 50x50 och för att få kudden lite pösig la jag in två innerkuddar. Nu är den perfekt att vila huvudet mot och den pryder sin plats också.

Vårt barnbarn som älskar Mumin fyllde tre förra veckan. Han skulle få en mysig kudde med muminmotiv. På nätet hittade jag en bild som jag skrev ut i lämplig storlek.

Kudden skulle vara rosa eftersom han älskar den färgen. Bland alla mina suvar trodde jag att jag skulle hitta ett lämpligt tyg men det enda rosa var alldeles för tunt. När sömnen inte ville infinna sig under natten låg jag och funderade på hur jag skulle göra med kudden. Visst kunde jag köpa ett lämpligt tyg men det tar emot när jag har så mycket liggande i garderoben. Då slog mig tanken att jag skulle sticka en kudde. Rosa garn fanns det massor av så material till kudden var klart. Sen funderade jag länge på hur jag enkelt skulle överföra bilden jag hade till ett mönster i rätt stickfasthet. Tidigt på morgonen steg jag upp för nu hade jag lösningen och då var det lika bra att starta direkt. Födelsedagen var på lördag och nu var det redan onsdag. Att sy en kudde skulle gå på nån timma men att sticka skulle ta mycket längre tid.

Jag startade med att leta reda på en lagom stor innerkudde. Den enda jag hade hemma var 35x35 vilket var en perfekt storlek.Sen ritade jag av Mumin på 5 mm rutat papper. Jag hade redan ett stickat plagg i det garn jag skulle använda och kunde kolla stickfastheten där. Antalet maskor på 10 cm skulle fungera bra däremot skulle Mumin bli väldigt tjock och kort om jag inte ändrade antalet varv. Det skulle fungera om jag ökade med ett varv vart tredje varv. Jag ritade upp mönstret på nytt på ett rutat papper. Det blev en mycket långsmal Mumin och det kändes lite oroligt innan jag såg att mönstret fungerade. För att göra det enkelt för mig blev baksidan enfärgad i mosstickning.

Som vanligt var det svårt att få själva Mumin riktigt bra. Det är lite för många maskor i samma färg och många varv slutar och börjar på samma sätt. Jag tycker att det inte gör så mycket att Mumin blir lite "upphöjd" men snyggt är det inte. För att markera Mumin sydde jag med svart runt om och markerade även detaljer på det sättet.

Födelsedagsbarnet var iallafall nöjd och kudden hamnade nästan direkt i hans säng. Kanske får jag träffa på den här hemma när ägaren övernattar hos oss. 

Restgarnssockor

Såna här lådor finns det sex av i vår övre hall. De är alla fulla med restgarner i olika grovlekar och kvalitéer.

I höst har det minskat lite i just den här lådan då jag stickade vantar och sockor till romska barn i Makedonien. Jag kan se att det minskat men för att bli riktigt nöjd behöver mycket garn försvinna. Nu till jul passar jag på att sticka restgarnssockor till den del av familjen som skaffat ett torp under hösten. De är verkligen inte vana kalla golv eftersom de bor  ett hus som värms upp med golvvärme.

När man skall sticka nåt av restgarn infinner sig alltid frågan om garnet kommer att räcka. Det blir ännu mer problematiskt när man skall sticka två likadana som med sockor och vantar. I höst har jag kommit på hur jag skall göra för att slippa ha de funderingarna i huvudet när jag stickar. Då har det blivit mycket roligare att sticka.
Så här gör jag:

 Det enda du behöver är en bra hushållsvåg och gärna då en digital. och så massor med restgarner naturligtvis!

1. Jag väger en annan stickad socka i ungefär samma kvalité och storlek som den jag tänker sticka. Själv har jag mycket garn lämpligt för stickor 3 och 3½. Det mesta är i 75% ull.

2. Sen väger jag det garn jag valt ut och kollar om det väger två ggr den socka jag vägt.Gör det inte det plockar jag in en färg till.

3. Dags att nysta upp så att jag får två nystan av varje färg. Innan jag startar väger jag nystanet och försöker sen att nysta upp två lika stora nystan. Kontrollväg.

4. Som avslutning kollar jag vad ett nystan av varje färg väger för att vara säker på att det skall räcka när jag stickar.

I det här läget funderar jag på hur jag skall randa. Eftersom jag vet hur mycket varje färg väger kan jag göra en randning som fungerar.

Här har jag stickat klart en socka och precis börjat på nästa. Jag fick rätt mycket kvar av alla färger när jag gjort klar den och räknar med att få ungefär lika mycket kvar när jag stickat den sockan. Jag använder inte de små nystana utan lägger undan dem.

Dags för nästa par sockor. Nu är det bra att det finns två lika stora nystan kvar för de färgerna skall jag använda i detta par för att få slut på dem. Jag behöver några nya färger och nystar upp dem och kontrollväger så att detta skall räcka. Här kommer det att bli smalare ränder av tre färger och bredare av de grå och vita.

Bara att sätta igång då. Det finns massor av garn som väntar på att få bli sockor som skall värma frusna fötter. 

Min lilla insats till att förbättra världen

Det lät allt bra stort - detta med att förbättra världen. Lite stämmer dock och en insats är det. Inte har den krävt mycket av mig men den har gjorts med hjärtat.

Det är inte mycket jag kan göra för att förbättra världen men jag försöker leva efter mottot "att det lilla jag kan göra ändå betyder nåt för nån". Jag tror nog att min insats hjälper nån och för mig är det nog.

Med hjälp av stickor, garn och härlig egen tid i massor är lite vantar och sockor nu redo för turen till Makedonien där de skall få värma romska barn som inte ens har kläder att hålla sig varma med nu när vintern kommer.

Tänk vad skönt för mig att kunna använda mina restgarner till något vettigt. Målet i fortsättningen är att inte samla för mycket garn på hög utan sticka något av resterna så fort jag fått ihop tillräckligt för ett par vantar eller sockor. Då kommer det att finnas ett lager att ta till när de behövs. Sen slipper jag alla dessa små nystan som bara ligger och ger mig dåligt samvete.

Dags att ta itu med lite större projekt inför julmarknaden på landet. När den är över kanske det kan bli några julklappar och födelsedagspresenter till familjen också.

Ett hekto garn

Tänk vad mycket det kan bli av ett hekto garn plus lite svarta restgarn! Det melerade garnet är Step från Austermann. Det är ett underbart garn att sticka i. Det innehåller aloe vera och jojoba olja.

Jag började med att sticka handledsvärmarna som är helt blå. Jag var inte nöjd med dem och trodde att lite svart inslag skulle bli bättre. Massor med små nystan i svart ligger i restgarnskorgen och bara väntar på att komma till användning.
Nästa försök är de med svart rullad kant. De kanterna blev inte bra. Rätstickade kanter vill gärna rulla sig så till nästa par, de allra överst, valde jag att sticka resår. Jag tyckte också att det svarta blev för dominant.
Det tredje paret blev mycket bättre. Att sticka ett "diagonalt" mönster fungerade bra. Så det ville jag utveckla i det fjärde paret.
Fjärde paret fick en svart rand i resår mitt på.
Nu vet det rätt mycket garn kvar och några mer handledsvärmare ville jag inte sticka. Jag ville ändå använda det mönster jag kommit fram till och hoppades på att garnet skulle räcka till ett par vristvärmare. De fick två svarta resårränder. Jag är riktigt nöjd med dem och det sista paret handledsvärmare och skall använda mig av det jag kommit fram till när jag fortsätter att sticka i samma garn men i annan färg.  Då kanske det blir torgvantar och vristvärmare jag stickar.

Fjärde försöket - poncho

Jag försöker leva efter mottot - ge inte upp förrän du är nöjd med det du gör. Fyra ponchos blev det innan jag blev helt nöjd.

Första ponchon blev alldeles för stor. Den når mig till knäna och är visserligen väldigt skön men lite svår att röra sig i. Det blev också en lite underlig halsöppning som gjorde att ponchon sitter lite snett. Två saker som behövde förbättras alltså.

Andra ponchon gjorde jag lite mindre och den blev riktigt bra. Den fick ena dottern. Jag ändrade inte halsöppningen men funderade på hur jag skulle göra den om jag fick anledning till att sticka en poncho till.

Det fick jag när min syster beställde en av mig. Jag hittade varken mönstret jag utgått från eller garn i samma färg. Mönstret hade jag ingen användning för eftersom jag ändå skulle göra om det. Färgen på det nya garnet var lite bättre än på de två första försöken. Den här ponchon fick en bättre halsöppning men jag var ändå inte riktigt nöjd. Jag måste alltså sticka ytterligare en poncho.

Här ovanför ser du det fjärde försöket att få fram den optimala ponchon. Nu är jag nästan nöjd. Det finns fortfarande lite att ändra om jag skulle få för mig att sticka en till. Det jag gjorde annorlunda var att jag maskade av för halsen och sen ökade för att få en rak öppning bak. Fram har jag kvar den lilla triangeln som jag kan dekorera med olika saker. Här är det en stor nål som man använder när man "sparar" maskor. Garnet jag hade kvar räckte inte vilket jag förstod redan när jag började sticka. Jag skaffade ett svart garn som jag stickade in för att spara på garn.

Ponchon är stickad i en rektangel som blir en kvadrat om man lägger den dubbel. Här är halsöppningen gjord genom att jag maskar av så många maskor som jag vill ha halva halsöppningen. Resten får jag genom att inte sy ihop ponchon helt. Sen minskar resp ökar jag en maska varannat varv så att det bildas en linje på ryggen. Svårt att beskriva men när du stickat halva ponchon förstår du säkert. Gör annars ett pappersmönster och prova dig fram.

Garnet jag använder är ett akrylgarn från Järbo. Det heter Duo. Jag har haft svårt att hitta det i affär men det finns på nätet. Jag valde att sticka i akryl för att få en lätt och smidig poncho. Skulle föredra ett ullgarn man har ännu inte hittat nåt i den grovleken som är likvärdigt i vikt och smidighet.

Världens enklaste sockor

Jag stickar till romska barn som lever under odrägliga förhållanden. De behöver varma kläder och vantar, sockor och mössor tänker jag att jag skall kunna bidra med. Här finns så mycket restgarner och nu kan de komma till användning. Det är en sk. "winwin-situation" - barnen blir lite varmare och jag slipper se de här restgarnerna som mest ligger och ger mig dåligt samvete.

Sedan jag skaffade mig en digital våg är det lättare att dela upp resterna så att jag kan sticka två lika vantar resp. sockor.

De röd/vita sockorna är stickade utan häl. De är bra för många storlekar kan använda dem. Hälen hamnar olika när man tar på dem och då slits sockorna på båda "sidorna" och håller längre. För den som har svårt att sticka hälar är den här sockan perfekt.
Jag lägger bara upp så många maskor jag behöver och stickar resår några cm. Sen flyttar jag resåren en maska vart fjärde varv så att det blir en spiral av resåren. Sticka så långt du behöver avmaska som på vanliga sockor.
Här har jag randat sockorna eftersom jag hade lite för lite garn för att det skulle räcka till två likadana sockor.

Nästa projekt blir några par vantar. Varje garnnystan som försvinner är en stor lättnad. Vad härligt det ska bli att få köpa nytt garn när mina restgarner börjar tryta.

Sannas tröja

När jag hittade bilden på den här tröjan på nätet föll jag direkt! Mönstret har funnits i Året Runt under våren. Tidningen hade jag inte men hittade mönstret så småningom. Söker man på  "Sublime Baby Cashmere Merino Silk"  och "Babykofta och basker" bör man hitta det. Rätt garn hittade jag inte utan valde ett av Drops bomullsgarner i samma grovlek.

Bomullsgarn gillar jag egentligen inte att sticka i men eftersom det skulle bli en sommarkofta fick det gå för den här gången.
Både jag och Sanna är nöjd med resultatet.

Babykofta i sexkanter

Lådorna med restgarner bara växer och inköpsstoppet verkar inte ha någon effekt alls! Samvetet tar överhand lite då och då men restgarnerna vill ändå inte minska.
Jag har stickat en del koftor till babypaket genom åren. De koftorna blir bra och är helt OK att sticka men nu skulle jag vilja ha någon annan modell.
För någon vecka sedan tittade min man på ett program som heter Strömsö. Det är en finsk produktion och programmen innehåller en massa idéer både med hantverk och mat. Lugna och mycket vackra program är det också och jag som sällan sätter mig framför TV:n lockas ibland att komma och titta en stund när maken ropar att de sänder Strömsö. Ser jag det inte då kollar jag ibland på datorn.
Den här gången hade jag inte tid att titta. Efter programmet berättade han att de virkat nåt intressant men att han inte riktigt förstått vad. Det gjorde mig nyfiken så lite senare såg jag programmet på datorn.
Det som det handlade om var koftan som är helt genial. Den är virkad i två sexkanter på samma sätt som mormorsrutor. Babykofta eller vuxenstorlek kvittar, alla börjar på samma sätt med en sexkantig "mormorsruta". Man kan använda vilken grovlek på garn som helst och monteringsarbetet är minimalt. Det blir en söm i ryggen och en på vardera ärm. Det luriga är att lägga de två delarna rätt innan man vant sig.
För att få rätta förhållandena mellan ärmlängd och längd och bredd på koftan virkar man några varv på längden och bredden.
Nu skall jag använda lite olika färger och se hur resultatet blir. Kanske kommer drivorna med garn äntligen att minska här hemma!
Jag hittade förresten mönstret i en bok som jag köpt vid något annat tillfälle då garnerna skulle omvandlas till användbara ting. Jag tror också att boken var med på bokrea för något år sedan. Boken heter "Värma en liten" och ges ut av Libris förlag.

Dåliga samveten

Så var det dags att ta itu med en massa dåliga samveten! Lådor, korgar och hyllor är fulla av restgarner, tyger och dukar att brodera. Samtidigt som jag har svårt att motstå nya garner jag hittar i mina garnaffärer.
Nu gör jag ett försök att sticka upp lite restgarner. Sockor med mönstrade skaft är ett sätt att använda småsnuttarna. Jag startar med en "katt och råtta"-socka som jag hittade mönstret till på nätet. Det kommer från "Jorids kunst och design ". Jag har bara gjort lite förändringar för att få garnet att räcka.

Nästa projekt är ett par "mysteriesockor". En är klar och nu hoppas jag att garnet räcker till ytterligare en socka. Gör det inte det får det bli ett inköp och ännu lite mer rester.
Jag får nog lov att köpa lite svart garn för att ha som "grund". Resterna får bli mönsterränder på sockorna.Sockor kan man inte få för många av. Här är så kallt på golvet på vintern så de kommer till användning.
Det skall bli spännande att se vad jag kan "knåpa ihop". Resultatet kommer i ett senare inlägg.

Påskharens presentsockor

 

 I år kom påskharen med läckra hallonsockor i påskäggen. Mönstret har jag beställt från "Jorids kunst och design". Det är ett spännande mönster där det är en lite ovanlig lösning på häl och tå. Garnet är Sandnes Babyull Lanett, ett härligt mjukt garn att sticka i.

 

Katt- och mussockornas mönster var alldeles för stort, 8-10 år. Jag gjorde om det så att det passar en 2-3-åring. Lite besvärligt blev det och jag är inte riktigt nöjd med mussockan. Jag kortade också av skaftet. Grundmönstret kommer även detta från Jorids design. Sockorna är stickade i Babyull Lanett.

Bamsedyna

Efter alla grå och runda sittdynor ville jag sticka en lite annorlunda till lilla Filip. Han har upptäckt Bamse och därför valde jag att sticka en dyna med Bamse på.
Nu hittade jag inget mönster utan fick försöka att uppfinna ett själv. Nån skrivare har jag inte och inte har jag tid att vänta på att nån annan ska skriva ut åt mig. Bara att leta reda på rutat papper och lägga det på skärmen och rita av en bra bild.
Papperet hade halvcentimeter-rutor, vilket var bra. Från detta papper var det enkelt att förstora mönstret till 2x2 rutor.
När jag sen stickade fick varje ruta motsvara en maska och ett varv. Helt bra blev det inte men mycket bättre än jag vågade hoppas på. Tovat ser det rätt OK ut.

Baksidan var däremot inte bra. Redan när jag stickade insåg jag att jag behövde något att dölja den med och stickade en lika stor dyna med namnet på.
Färdigtovade blev de också lika stora! Där mönstret finns tovas det tydligen ihop mer. Det hjälpte inte att jag drog och slet i dynorna. De är fortfarande smalare på mitten.

Nu har jag sytt ihop dem. Det blev en tjock varm dyna. Kanske kommer jag att montera ett flätat band runt kanten. Just nu känns det som om dynan är färdig som den är.

Naturligtvis skall jag ta lärdom av det jag gjort och rita om mönstret lite så att Bamse blir lite bättre. Den här första dynan skall i alla fall Filip få på sin tvåårs-dag.
Det är så härligt att kunna genomföra sina idéer, att ha tiden och orken. Kanske fick jag lite extra energi av ljuset och värmen som vi just nu har!

Mönsterstickat igen

 

 För några år sedan stickade jag massor av vantar och sockor i Drops Fabel och Delight. Sockor och vantar som var roliga att sticka och som blev uppskattade presenter. Nu finns inte längre någon affär i stan som säljer Drops garner. När jag hittade en affär nära sonen som hade både Fabel och Delight blev jag jätteglad och detta är resultatet!
Visserligen är det snart vår (förhoppningsvis) men tills dess kommer jag att njuta av mjuka och varma vantar, sockor och mössa.

Sannas docka

Lilla Sanna skall få en docka i julklapp. Vi hittade en mjuk och go docka på IKEA. Den passar bra till en liten flicka men den hade bara en tunn T-shirt och ett par trosor på sig. Det skulle bli alldeles för kallt tyckte jag. I garderoben ligger massor med tyger och garner som bara längtar efter att bli använt.

Byxorna sydde jag av ärmarna på en tröja med trasigt blixtlås. Utan mönster blev de lite korta i midjan. Jag har ritat upp ett mönster som jag bara behöver ändra lite på för att kunna använda det i fortsättningen. För visst måste dockan få fler kläder i framtiden.

Tröja och mössa är stickade i ett restgarn med stickfasthet 20 m på 10 cm med strumpstickor 3½.
Jag stickade tröjan på samma sätt som jag stickade flera tröjor till mina egna barn på 70-talet. Inga sömmar och smidig att ta på för en liten dockmamma.

Mössa har samma mönster som tröja. Det är bara några färre maskor. Jag brukar göra mönster där maskantalet är delbart med fyra. Mössa avslutade jag som man gör med sockor men slutade tidigare.

Här kommer de anteckningar jag gjorde när jag stickade. Kanske vill någon använda det.

Tröja och mössa till mjuk IKEA-docka

Garn: 20 maskor stickor 3½ blir 10 cm

Strumpstickor 3½

Tröja

Lägg upp 88 maskor och fördela på 4 stickor.

Sticka 6 varv resår 1 rm, 1 am.

Sticka slätstickning till arbetet mäter 10 cm- Den här delen har jag mönstrat eftersom det är enkelt att sticka mönster när man stickar på strumpstickor eller rundsticka.

Dela arbetet i tre delar. På första stickan har du 44 m, de två andra stickorna har 22 m var.

Du har nu delat upp för ett bakstycke och två framstycken. För att få överdelen smidig och lätt att ta på dockan stickar jag den i resårstickning, (1 rm, 1 am ). Om du vill kan du sticka alla tre delarna samtidigt.

Om du vill kan du plocka upp 4 m på vardera framstycke för att göra en knappslå mitt fram. Jag brukar göra två knapphål över två maskor på ena knappslån.

Sticka tills framstyckena mäter 6 cm.

Maska för halsen så att du har 11 m kvar. Sticka vidare 6 varv på dessa maskor.

Spara maskorna på stickorna.

Sticka till bakstycket mäter 6½ cm. Maska av de mittersta 22 m. Sticka vidare 4 v på vardera sida om mittmaskorna.

Jag stickar ihop axelmaskorna genom att ta en maska från framstycket och en maska från bakstycket och maska av. Man kan naturligtvis maska av dessa maskor och sen sy ihop som vanligt.

För ärmarna plockar jag upp 44 maskor på 4 stickor och stickar slätstickning i 8½ cm. Avsluta med 6 varv resår innan du maskar av.

Nu är tröjan klar utan att du behöver sy några sömmar. Det är bara att fästa trådar kvar.

Mössan

Mössan stickar jag som tröjans nederdel men på 76 m. Sticka 10 cm.

På första stickan och tredje stickan maskar tar du in 1 m genom att lyfta första maskan, sticka en maska och dra den lyfta maskan över den stickade.

På andra och fjärde stickan stickar du ihop första och andra maskan.

Upprepa dessa intagningar varje varv tills du har 36 maskor kvar. Maska av som på tröjan eller maska av och sy ihop mössans topp.

Gör två snoddar och sätt i tofsar. Sy fast i de två hörnen.

Fäst trådarna.