Mer vinter

I kväll snöar det! Det började på eftermiddagen och har fortsatt utan uppehåll i flera timmar nu. Ungefär 10 cm har det kommit och några till verkar det att bli i natt. Nu är det bara några grader kallt men i morse var det nära -10 grader när jag gick ut på min lite kortare promenad. Det var inte kylan som gjorde att jag valde att promenera lite kortare utan mina fötter som inte alls gillade gårdagens långa tur. Natten var rätt jobbig med tår som värkte och fötter som det "pirrade" i. Efter dagens tur känns det mycket bättre.

Jag gick en runda som jag kallar Lundagårdsrundan. Den går förbi några hus som jag tycker mycket om. Det första som används som fritidshus är så mysigt. De som äger det har en underbar trädgård och pyntar den vintertid på ett sätt som jag verkligen gillar. Där är inte en massa ljusslingor eller blinkande ljus.

Den här tomten har funnits på logen i flera år. Där står han och ser ut över gården. Jag blir glad varje gång jag ser honom.

Här är en nykomling som jag upptäckt först den här julen. När jag gick min runda hade det inte börjat att snöa och det är just när marken är bar som såna här "prydnader" blir så fina. Det känns om om vi behöver sådana saker när vi inte har nån snö. Nu är han nog översnöad,kanske tittar bara luvan upp genom snön.

Det är en riktig bauerskog jag går genom. Den här skägglaven gör mig glad för den lär vara ett bevis på att vi har en riktigt bra luftkvalité. Mina tomtar hemma i stan hade behövt låna lite skägglav. Den hade nog passat bättre än det grå garn jag använde till skägg.
Innan jul gjorde jag nämligen några tomtar som skulle vakta ingången till vårt hus. De är så enkla och består bara av ett vedträ, granris och en stickad röd luva och passar bra in i en lite modernare miljö.

Kvällen tillbringade vi tillsammans med goda vänner som hjälpte oss att äta upp tre olika sorters lax som fanns kvar efter julen. Vi älskar lax och tillsammans med lite goda röror blir det en underbar måltid som avslutades med kaffe och inlagda persikor från vår trädgård i stan. Lyxigt och ljuvligt.

Visst längtar man till sommaren när man känner smaken av persikor och när jag ser bilden ovan kan jag nästan känna doften av solvarma persikor.

Nu är det sist kvällen här för några veckor. Visst ä det synd att inte snön kom lite tidigare så att vi fick njuta av den. Nu hoppas jag bara att det finns lite snö i stan också. Lite skidåkning att variera promenaderna med vore inte dumt! Men föst en natts sömn - det behövs efter vaknatten med onda fötter.

Inget blir som man tänkt sig men bra ändå!

Kom hem från en vecka på landet alldeles nyss. En vecka som inte blev det jag tänkt mig. Visserligen fick jag en dag när vädret var perfekt för att jobba ute. Ingen sol så jag satt dubbelvikt över rabatter med löv, mossa och lite ogräs. Jag planerade som vanligt hur veckan skulle se ut för att jag skulle hinna hela trädgården med alla rabatter och även kratta löv och den mängd med tallbarr som alltid täcker allt efter en lång vinter. Utan problem skulle allt bli klart så att jag nästa gång kunde börja städa växthuset och så de grönsaker jag inte höstsått. Det skulle till och med bli tid över för promenader och solande.

Att planera är väl bra men verkligheten blir ofta helt annorlunda. Så även den här gången. Dag två och tre låg jag till sängs i magsjuka, dag fyra och fem mådde jag pyton men var uppe och gick lite då och då. Dag fem började regnet som sen fortsatte hela dag sex. När vi sen dag sju åker hem sken solen och krafterna hade återvänt! Lite fick jag gjort men mycket återstår till nästa gång vi kommer. Skönt att ingen tar jobbet från mig!

Mina älskade snöklockor! Sådda för många år sedan och nu är det äntligen flera blommor. Förra året blommade de inte alls utan man såg bara några "tussar med blad". I år är det tre blommor men också enstaka blad som antagligen är små lökar som kommer att blomma nästa år. Som jag längtat efter detta. Kanske kan mina barnbarn i en framtid glädja sig åt en matta med snöklockor?

Detta tror jag är primula japonic som jag sådde för några år sedan. Det kan också vara ättlingar till en köpt primula. De blommar alltid samtidigt som snödropparna.

Här hemma har blomningen kommit igång ordentligt. Jag tycker allra bäst om de blå irisarna som nu också slagit ut i norrläge.

Om vistelsen på landet blev en flopp började det inte mycket bättre här hemma med skattebesked om att jag har många tusen att betala. Jag gillar det inte men inser att jag betalt in för lite under året som gått. Alltså inget att klaga över. Fast visst känns det lite konstigt dagarna efter att vi hört om alla Panamamiljonerna. Tur att mina tusenlappar hamnar rätt så småningom!

Som ett fantastiskt "plåster på såret" blev det stora tunga paketet från Gudrun Sjödén! Dottern deltog i en tävling innan jul där man kunde vinna ett "stort"presentkort till någon man tyckte var värd detta. Hennes motivering måste ha gått hem för hon vann det och sen fick jag detta som ett tack för barnvakteri. Så fantastiskt att kunna välja och vraka bland de mest fantastiska kläder och saker till hemmet. Jag har sugit på den karamellen i flera månader men efter påsk bestämde jag mig och i morse, alldeles lagom till vi kom hem, fick jag meddelande om att paketet låg och väntade på mig.
Ibland när man beställer grejer blir man besviken . Det blev inte jag den här gången!
Här kommer ett litet smakprov på det jag fick för mitt presentkort.

Löparen Papaya skall ligga på det mörkgrå bordet på landet. Dit får kanske blockljusen följa med för de stämmer bra i färg. Fast innan jag lägger på löpare får jag allt lov att stryka den!

Mer Papaya! Jag föll direkt för tillbringaren och i verkligheten är den ännu vackrare än på bilderna på nätet. Vilken tyngd den har och ett mönster som är precis lagom. Till tillbringaren finns glas i lite olika färger och mönster. Jag valde samma mönster och ofärgade precis som tillbringaren. Glasen har samma tyngd och kommer att stå stadigt. Jag längtar efter sköna dagar då jag kan svalka mig med ett glas citronvatten efter en stund i odlingarna. Är kvällen sval passar den cerise koftan perfekt. Vilken kvalité! Du ser lite av den i hörnet av bilden ovan.
Blir du nyfiken tycker jag att du ska kolla in dessa saker och massor med andra härliga kläder och föremål på www.gudrunsjoden.com. Jag lovar att det blir en njutbar stund!

Nu ska jag diska glasen och tillbringaren och förpacka dem inför nästa resa till landet. Det är där de hör hemma!

Bärplockning 10:e november

Jag har sagt det förut och säger det igen. Tiden är ur led!
Idag kunde jag äntligen plocka mina älskade tranbär. Jag älskar tranbärssylt! Egentligen smakar sylten nästan som lingonsylt men det finns nåt i smaken som tilltalar mig väldigt mycket. Sen är det naturligtvis lite speciella med att gå på en mosse sen höst och plocka bär. Så här sent har jag verkligen inte tänkt att plocka mina tranbär men av olika anledningar har jag inte kommit iväg förrän idag.
Frosten var sen i år och tranbären skall vara "frostnupna" för att få rätt smak, Sen var det älgjakten som la hinder i vägen. Man går inte gärna ut i skogen när jägarna vill ha lugn och ro och inte vill jag bli förväxlad med en älg heller. När jakten lugnat ner sig satte en besvärlig förkylning stopp för bärplockning. Hosta och feber är inte så bra att ta med sig ut på myrarna.

Det hann alltså bli 10:e november innan jag kom ut i skogen. Solen sken och termometern visade hela +8 grader. Det var vindstilla och min lilla tjärn låg spegelblank. Hit hittar inte så många bärplockare så här får jag ha mina bär i fred. Jag hade hört av andra att tranbären var mycket fina i år och att det fanns gott om dem. Det hade jag konstaterat när jag plockade hjortron. När det kom så mycket emellan mig och bärplockningen hade jag nästan gett upp hoppet att få några bär och jag var allt bra deppig över att missa bären just i år när det verkade som om man kunde hitta mer än nån enstaka deciliter som är den vanliga mängden jag får med mig hem.
Runt tjärnen går en spång och jag vet sedan tidigare var jag kan hitta bär. Och visst hittade jag bär! Massor! Jag kan inte säga att det var rött av tranbär men där jag brukade hitta nåt bär här och där kunde jag nu plocka i flera minuter. Bären är rätt små så det tar tid att få ihop en liter. En liter blev målet. Det fick räcka trots att det fanns mycket mer bär. Att gå i solen var visserligen skönt. I alla fall ett tag men snart nog kändes det allt bra kyligt. Speciellt om fötter och händer. Vantar är inte att rekommendera när man plockar tranbär. Miljön är fuktig och fötterna blir snart kalla i gummistövlar. Jag var lite orolig för att förkylningen skulle blomma upp igen när jag blev kall om fötterna. Det fick räcka med en liter, så mycket har jag aldrig plockat förut.

Väl hemma kokade jag sylten direkt. Det går åt en hel del socker för att få den riktigt god. Inte så att den blir söt utan så att smakämnena kommer fram ordentligt.

Fyra små burkar blev det. De skall jag gömma undan ordentligt! Bara vid speciella tillfällen får de komma fram.

Nu är det nog slut på bärplockandet för i år i alla fall. Kanske plockar jag den sista svampen i morgon. Jag såg en del trattisar på vägen till tranbären. Trattkantarellsoppa är inte dumt, eller hur!?

Sista höstjobben

Nu är jag tillbaka på landet igen för att klara av de allra sista höstjobben och förbereda för advent och jul. Vaknade till regn och grårusk som rätt snart gav med sig för uppehåll och solglimtar. Att man kan njuta så av några minuters sol är svårt att förstå med tanke på alla soliga dagar vi haft i höst. Kanske är det för att man vet att stunderna bara blir färre och kortare ju närmre jul vi kommer och att det än är långt till det vänder mot ljusare tider.

När regnet gav sig gick jag ut i den höstlika trådgården och började tömma balkonglådor och pelargonkrukor. Det kändes inte så jobbigt att slänga stora och fina pelargoner som blommade på komposten. De har verkligen fått leva länge och i fönstren i stan står "avkommor" från dem och borgar för att jag skall kunna pryda trädgården med pelargoner nästa år också.

Jag klippte ner de sista fuchsiorna så att de inte skall ta så stor plats när de så småningom måste plockas in. Än ett tag kan de nog stå ute för det verkar inte bli några minusgrader den närmsta tiden.

Törnrosas kjortel får stå kvar. Den blommor fortfarande och har växt en hel del sedan jag var här senast. Det är nog en av de tacksammaste växterna jag vet. Från de pyttesmå fröna jag sådde i februari har hela den här växten utvecklats på 8 månader. De gror sakta och det blir aldrig många plantor. Sen händer inte mycket förrän de varit utplanterade i några veckor. Före midsommar var det bara några stackars små "lianer" som klättrade försiktigt i växtstödet och nu ser man inte stödet alls och plantan täcker en del av taket. Till nästa år skall jag så fler frön och hoppas på att få så många plantor att de räcker till trädgården i stan också.

Dagen avslutades med att jag gjorde i ordning belysningen i växthuset. Det behövs några ljuspunkter runt omkring i trädgården den här tiden då allt är så mörkt och dagarna så korta. Kanske kan vi sitta där och äta nån kväll när vädret är OK.

I morgon väntar lövkrattning. Jag skall bara kratta kring stugan så att vi inte drar in så mycket löv och så att jag får löv till att skydda en del växter i rabatterna. Resten av krattningen får vänta tills i vår. Här blåser löven från skogen in i trädgården när det är snöfritt så jag får ändå kratta flera gånger i vår.

Det har varit en skön dag för att jobba ute. Nu väntar en stickning och en bra bok så det gör inte nåt att det redan är mörkt fast klockan bara är drygt 16..

Längtar redan tillbaka

Kan man längta tillbaka till en plats innan man lämnat den? Det gör jag iallafall nu. Jag sitter inne i stugan och kaminen värmer skönt. Ute är det kolmörkt, ikväll syns inte ens stjärnorna som vakat över mig de föregående kvällarna. Himlen blev plötsligt mulen på eftermiddagen. Under den dryga vecka jag varit här har det inte varit helmulet mer än en kort stund en morgon innan solen värmde upp dimmolnen så att de försvann. Kanske var molnen en påminnelse om att inget varar för evigt. Inte bara soliga dagar tar slut utan även härliga höstdagar på landet.

Mycket har jag fått gjort inför vintern. Nästan allt är klart nu.
Jag har för första gången höstsått grönsaker i tre odlingslådor. Nu väntar ett halvårs väntan på att se hur detta lyckats.
Jag har också planterat två rosor och fyra andra buskar. Vid nya rododendronplanteringen har fem pyttesmå barrväxter och en rododendron kommit i jorden. Allt inhandlat i lågprisaffären. Jag köper hellre små och billiga plantor än stora dyra. Här är så svårt att få ner växter bland all sten. Är plantorna små känns det inte som de behöver så stora gropar. Säkert helt fel men hittills har det fungerat bra.

För en gång skull har jag avsatt tid i solen. Nu gäller det verkligen att ta tillvara all sol man kan fånga. Tid vid sjön och vid ytterväggen har det blivit. Där har solen värmt gott.

Några långa promenader har det inte blivit. Det har förkylning och älgjakt sett till. Tur att jakten sammanföll med förkylningen. Jag behövde inte känna mig tvungen att leta svamp. Här är det så torrt att trattkantarellerna torkat bort så nån stor skörd har jag inte missat.

Två böcker har jag hunnit läsa när jag inte stickat eller virkat. En liten gris har sett dagens ljus och tre par handledsvärmare och ett halvfärdigt par vristvärmare kommer att ligga i ryggsäcken på vägen hem.

I ryggsäcken ligger också de sista rödbetorna, kokta och färdiga att äta och en påse gula kantareller som jag plockat nära stugan. Det sista jag lägger ner är datorn. Den har jag inte använt mycket. Man skulle tro att kvällarna skulle bli långa här men stickning och litteratur räcker långt.

Efter den i tid långa resan hem väntar några veckor med inomhusjobb. Mycket finns att ta itu med efter det halvår jag tillbringat så mycket tid här. Det dröjer säkert många dagar innan jag helt anpassat mig till stadslivet.
Vad jag ska längta! Nästa gång jag kommer hit kan vintern ha kommit!

 En enda pumpa blev det i år.

Törnrosas kjortel mår gott även om det varit några riktigt kalla nätter.

Dagar att minnas

Jag njuter av dagar att minnas. Minnas när väder och vind inte längre är så fantastiska som de är nu. Varje augusti fasar jag för hösten och vintern. Jag är rädd för att mörkret och kylan skall krypa in i mig och göra mig inaktiv och negativ. Visst vet jag att jag kan njuta enormt av höst och vinter när vi väl är där men så där på avstånd känns de oöverkomliga!

Nu har det varit många dagar att minnas senare i höst och vinter. Vi har haft ett fantastiskt väder och frosten lät vänta på sig ända tills för några nätter sedan. Alla mina växter har varit nästan lika vackra som i somras och allt har fått fortsätta att växa. Samtidigt har vi haft den underbara krispiga luften och de fantastiska färgerna.

Man kan inte annat än njuta när naturen bjuder på den här färgprakten. Visst var rosen vacker i somras med sina röda blommor men jag tycker allt att den är vackrare nu.

Samma sak med skogen.

I somras var den grön i olika nyanser, nu bjuder den på en massa färg och de gröna granarna syns så mycket bättre nu än de gjorde i somras då de försvann i allt annat grönt.

Jag njuter av färgerna och bara någon minut innan jag tog kortet gick det tre rådjur och betade här. De känner sig nog rätt säkra nu när det är de större släktingarna som jagas. Jakten har tvingat mig från svamppromenader i skogen. Detta resulterade idag i att jag hamnade nere vid sjön med termos, smörgås och muffins. En bra bok i korgen och en sol som värmde lika mycket som i somras fick mig att sitta ner i en dryg timma. Det hade jag nog haft svårt att tillåta mig sommartid. Nu satt jag där i lugn och ro och njöt av var minut. Jag räknade ut att man kunde jämför dagens datum med sista dagarna i februari. Då står solen lika högt som nu. Dit är det inte så långt så nog skall vi klara mörkret i år också. Speciellt efter såna här dagar att minnas.

Sista sommardagen!

Jo, jag vet att det är höst nu och att det är höstdagjämning i morgon men för mig är det sista sommardagen. För den här kvällen är sista kvällen innan tiden i stan blir längre än tiden här på landet. När jag åker till stan i morgon är det för att vara i stan i minst 10 dagar. Så länge har jag inte varit härifrån sen tidig maj. På det sättet är sommaren slut.
Men visst märker jag att det är höst och inte sommar. Jag vaknar i mörker och redan vid 18-tiden är det dags att gå inomhus. I dag fick jag gå in mycket tidigare för regnet kom redan vid 14. Då hade jag egentligen massor som jag skulle ha velat göra innan jag lämnar för stan. Det var inget som jag inte kan göra när jag kommer nästa gång så det blev inte kris direkt. Allt viktigt är klart.

Än står alla pelargoner och fuchsior kvar ute. Väderrapporten visar inte på någon frost så jag utmanar ödet. Pelargonerna hamnar ändå i komposten när frosten kommer. Jag har satt skott av de blommor jag vill ha kvar till nästa år. Fuchsiorna skall däremot med hem till stan för att övervintra. De skall klippas ner och får resa hem tre och tre. Det kommer att ta tid så de sista för nog bo inne i stugan för att klara sig från att frysa. Det är 10 stora krukor som skall forslas hem!

 Än kan man njuta av fuchsiorna vid verandan.

I stan väntar några dagar då jag skall försöka att göra huset hyfsat städat och rent efter en sommar då dammråttorna fått husera fritt i många månader. Egentligen skulle några rum behöva mer än städas. Några rullar tapet och liter målarfärg skulle nog vara på sin plats. Innan jag startar några såna projekt behöver jag nog lite tid för omställning till stadslivet. Sen får vi se om lusten att förnya lite infinner sig. 

Bara att acceptera att sommaren är slut och dags att fixa det sista innan jag kryper i säng. I morgon går bussen tidigt och promenaden till den är nästan två kilometer.

höstbukett

Svamppizza light

ICA har en smakpanel som jag tillhör. Ofta erbjuds varor jag inte är särskilt intresserad av. Den här gången var det pizzakit med färdigkavlad botten och en burk tomatsås. Eftersom jag är ensam på landet den här veckan tyckte jag att det var perfekt att prova den här varan. Jag är den i familjen som tycker bäst om pizza och skogen är full av kantareller som bör tas om hand.

En skön skogspromenad resulterade i en hink kantareller. Jag hade tänkt mig någon liter svamp men just när jag bestämt mig för att vända hemåt hittade jag ett ställe med massor med stora gula kantareller.
Hemodlad lök har vi fortfarande kvar. Det fick bli en blandning av vanlig gul-, silver- och rödlök som stektes tillsammans med kantarellerna.
Bottnen var enkel att rulla ut på en plåt. Sen på med tomatsåsen som luktade ljuvligt. Över detta ett tjockt lager med kantareller och lök. Sen skar jag upp en mozzarella över innan jag satte in plåten i ugnen.
Efter ca 15 minuter var pizzan färdig att äta. Allt som allt tog det 25 minuter att fixa en härlig pizza till kvällen. Tack ICA!

Skördeomelett

Vilken lycka det är att en regnig förmiddag gå ut och "proviantera" i grönsakslådorna. I kylskåpet fanns bara ett paket bacon, lite grädde, en liten burk med bondbönor och ärtor och en massa ägg. Resten var inte lämpat som lunchmat.
I odlingslådorna fanns mycket mer. Där hittade jag morötter, lök, squash och persilja. I växthuset stod en korg med körsbärstomater. Nu mognar flera varje dag så det gäller att äta innan de blir gamla.

Det fick bli en skördeomelett till lunch. Ett bättre namn vore kanske "Kajsa Varg- omelett".

Först klippte jag baconpaketet i mindre bitar och stekte dem knapriga. De fick sen vila på ett hushållspapper medan jag lät grönsakerna, som jag skurit i mindre bitar,steka lite mjuka i fettet från baconet.
Under tiden vispade jag ihop fyra ägg lätt med ca 2 msk grädde och lite riven ost. Jag hittade en gammal ostskalk i kylen som jag rev.
När grönsakerna verkade halvkokta sänkte jag värmen och hällde över äggstanningen.När den Blivit fast la jag på tomatskivorna och klippte över persiljan.

Fantastiskt enkelt och fantastiskt gott. Vårens och sommarens arbete med att så, rensa och vattna har gett resultat. "Som man sår får man skörda" gäller i det här fallet.

Mera fuchsior

Sommaren är till ända och nu borde det vara höst. Augusti blev en fantastisk månad då vi fick den sol vi saknat under juni och juli. Här på landet har det växt så att det "knakat" och plötsligt mognar tomaterna och gurkplantorna börjar ge rekordmycket skörd. Man skall aldrig ge upp!
Fuchsiorna som mått så bra av den svala sommaren njuter av augustivärmen som inte alls är lika krävande för dem som högsommarvärmen. Här ovan hänger två av mina favoriter som jag tyvärr tappat bort namnlapparna till. Den övre är så otroligt söt. Jag vet att jag har en till planta i stan. Kanske har den namnlappen kvar. Man kan alltid hoppas. Den nedre är en av mina första fuchsior. När jag skaffade den var jag inte lika noga med att namna mina plantor.

En annan favorit är Minirose. Den är så härligt stadig och blommorna ser nästan konstgjorda ut. Den växer mer upprätt och klarar hårda vindar. Det lustiga är att jag när jag placerade ut mina krukor i våras lyckades ställa alla ljusa fuchsior på en sida av verandan och de mörka på den andra sidan. Då blommade ingen av dem och de hamnade slumpmässigt på sina platser.

Puts Folly köpte jag ett litet skott av förra våren. I fjol var det en liten tanig planta som jag knappt lade märke till. Den klarade vintern bra och satte en förfärlig fart i våras. När jag ställde den på räcket i maj var det fortfarande en rätt liten planta men den har verkligen trivts med sin plats. Nu är den ett bra vindskydd på sin plats. Den har bara blommor utåt så den vill nog ha lite mer ljus än den får där den står.

Förra året köpte jag en härligt stor ampelfuchsia. Jag köper normalt inte "färdiga" plantor utan brukar köpa små skott som jag sen driver upp under våren. Jag kunde bara inte motstå denna fuchsia när jag såg den hos min handelsträdgård här på landet. Detta var vid midsommartid och alla mina fuchsior var ännu bara i knopp. Nu fanns det i alla fall nåt att njuta av på verandan tills de andra fuchsiorna började blomma.
Under vintern fick den stora plantan sitta kvar i sin kruka och när våren kom tog jag bara ut den i trädgården. Där har den fått fortsätta att växa. Ingen ny jord men lite näring samtidigt som de andra plantorna fått det.Den bara blommor och blommar! Jag kan inte fatta var den får sin växtkraft från?

Nu återstår förhoppningsvis ca en månads utevistelse för mina fuchsior innan de får flytta in. Först i stugan men sen måste de flyttas hem till stan. Det blir att ta med någon var gång vi åker hem. I år skall jag klippa ner dem rätt hårt redan när de flyttar in för annars kommer de att ta över hela huset i stan.
Det är tur att jag vet att de ger tillbaka med råge när nästa sommar kommer. Annars skulle jag inte stå ut med alla dessa krukor, bladlöss och långa taniga plantor som tar upp minst ett av våra rum. Rum med "extrabelysning" och temperatur på ca 15 grader.
Vad gör man inte för att få njuta några korta sommarmånader?

En av många favoritplatser

Välkommen till humlorna, fjärilarnas och binas himmelrike! Här surrar det det under de soliga dagarna vi har just nu. Golvet är fyllt av timjan och i rabatterna trängs lavendel, oregano, tobaksblommor och buddlejor. Här sitter jag ofta med en kopp kaffe och en bra bok. Det blir inte mycket läst för titt som tätt måste jag titta på alla insekter som surrar runt mig.

Trappen upp till möblerna är helt täckta med timjan och smultron. En New Dawn och en Flammentanz växer mot det vita stängslet och bakom soffan finns en häck av småblommande buskrosor. De blommar redan i början av juni och är de allra första av mina rosor.När de slår ut börjar doftsensationerna som sen fortsätter långt fram på hösten.
Här kan jag sitta och slappa samtidigt som jag planerar flera trädgårdsprojekt!

Magisk natt

Jag kom precis in efter en liten kvällspromenad. Så underbart att än en gång få uppleva en av dessa få magiska nätter. Den här sommaren är det min första och inte vet man om det blir några fler. Det gäller alltså att njuta. Sova får vi göra i höst.

Fullmånen hänger över trädtopparna. Det enda ljudet är myggornas sus i trädtopparna. Sjön är spegelblank. Vad mer kan man önska? Kanske att myggorna höll sig till trädtopparna och inte tog sikte på mina bara ben.

Så hörs ett kväkande ljud. Inte från sjön utan ovanför mitt huvud. Morkullan flyger sin vanliga rutt över vår tomt. Det har alltid funnits en morkulla här. Alla 40 år jag varit här har den funnits! Inte samma naturligtvis men en morkulla har det funnits. Ett älskat sommarljud"

 Jag vill inte gå in men med de jagande myggen gäller det att inte bli stående och njuta. Röra sig måste man. När jag plockat in alla dynor till trädgårdsmöblerna finns inte så mycket mer att göra. Mörkret faller och alla lyktor med solceller tänts. Snart är det den korta mörka delen av natten.

Jag lockar på lilla katten som fram till alldeles nyss promenerade med mig. Nu syns hon inte till alls. Hon har säker något roligare och mer spännande att göra än att följa med mig in och sova. Lika bra att hon får njuta av natten i skogen för i morgon natt är både hon och jag i stan. Stan där inte morkullan flyger eller sjön ligger spegelblank. Stan där det ändå finns både mygg och fullmåne.

Att leva i en liten by

Det finns saker vi som bor i en stad inte får uppleva. Likaväl som det finns sånt de som bor på landsbygden inte upplever. De sakerna är dock svårare för mig att se eftersom de är så självklara för mig som bor i stan större delen av året.

Det jag uppskattar mest av livet här på landet är nog ändå allt som anordnas för att folk skall träffas. Vintertid är det julmarknader och annat som har med julen att göra. Nu på sommaren träffas man på sommarcaféer.

I kväll har vi besökt ett sånt i grannbyn. Drygt 50 personer träffas vid en bygdegård. Fikar och småpratar. Enda underhållningen är ett lotteri men ingen verkar tycka att mer behövs heller. Här är det du själv och samtalet med grannen som är underhållningen. När man kommer som vi gör som "sommargäster" känner man sig lite utanför men samtidigt ger det dig chansen att iaktta. Att iaktta dessa människor som känner varandra så väl trots att det kanske är flera kilometer mellan deras bostäder. De har kanske gått i samma skola eller haft barn i samma klass. De har ungefär samma problem med dåligt underhållna vägar, långt till affären och annan service.

Här träffas flera generationer. Vi konstaterade att den yngste var 14 dagar gammal. Hur gammal den äldste var vet jag inte men nog var det många gråhåriga i kväll. Medelåldern låg kanske på ca 45 år men just så gammal var det inte många som var. En femtedel var barn i förskoleåldern och upp till 10 år. Nästa grupp var de som var föräldrar till dessa barn och alltså befann sig i spannet 20 till ca 35. De utgjorde drygt en femtedel. Mellan dessa två grupper kunde jag bara se en enda person. En 15-årig flicka som passade på att ta premiärturen med sin nya moped.
Resten var "de gråhåriga", dit jag räknar mig själv. Vi var i majoritet och många var föräldrar till mellangruppen och mor- eller farföräldrar till de yngsta.

Vad härligt det måste vara att få växa upp i en sån gemensamhet. Att få delta i verksamheter som bedrivs över generationsgränserna och klassgränserna. Var hittar men en liknande företeelse i en stad? Så har spontant kan jag egentligen inte hitta mer än två ställen. I frikyrkorna och orienteringsklubbarna. Detta skriver jag helt utan att lägga någon värdering i det och utan att ha tillräcklig kunskap om hur det egentligen förhåller sig.

En gång i tiden hade de här två byarna flera affärer och två skolor. Där träffades människor. När skolorna och affärerna försvann var man tvungen att hitta nya vägar att få en gemenskap. Det skapade man själva genom sommarcaféer, bingopromenader och julmarknader. Ingen annan än människorna själva tog ansvar för att det skulle ske och ingen annan gjorde jobbet. Det man lägger ner i tid och engagemang ger så mycket tillbaka genom att man får en levande bygd där människor känner gemenskap. Jag är avundsjuk men njuter samtidigt av att få vara en del av detta, även om det bara är på deltid.

Som avslutning måste jag säga att dagens fika bröd var fantastiskt. Helt i klass med vilket café i stan som helst. Vad sägs om två sorters smörgåsar, bullar, ett antal sorters småkakor, kladdkaka med jordgubbar och vispgrädde och sist men inte minst en ljuvlig citronpaj serverad med jordgubbar och grädde. Allt detta till ett oslagbart pris! 25 kr för pajen och en kopp kaffe. Var hittar du det?