Jag har länge funderat på att sticka vantar med fågelmotiv. Som hustru till en inbiten ornitolog är det ett lämpligt motiv tycker jag. För några år sedan hittade jag boken "Mönstersticka i färg" av Susan Anderson-Freed utgiven på ICA Bokförlag.
Den innehåller mycket spännande och en hel del nya idéer om hur man stickar vantar. Det jag föll för var fågelmotiven men när jag läste boken upptäckte jag också nya tankar om vantstickning. Hon börjar vanten med tummen och sen stickar hon från fingrarna mot mudden. Även uppläggning och resårstickning är på ett sätt jag inte är van. Självklart var jag tvungen att prova och det första paret vantar följde jag hennes mönster helt. Tankarna är bra men jag får inte till det bra med vidden på vanten där tummen kommer in.
Detta var för några år sedan och jag la boken åt sidan. Andra vantmönster pockade på uppmärksamhet och tiden gick. I somras behövde jag en stickning som inte skulle ta stor plats i ryggsäcken och kom då att tänka på fågelvantarna igen. Timmarna innan jag skulle ta bussen till landet med bara en ryggsäck som packning fotade jag av mönstret på vanten med nötväckan. Jag kunde naturligtvis inte dra med mig den tjocka boken. Hade jag det skulle jag blivit tvungen att klara mig utan yoghurt och ost under en vecka. Att bära allt jag behöver under en vecka de 2 km det är från bussen till stugan innebär att man måste prioritera. Vid ett av bytena köpte jag garnet jag behövde. Efter bra hjälp i www.tittisbod.se i Örebro bestämde jag mig för garnet Pallas från teetee. Ett helt underbart garn som jag genast förälskade mig i. Tittis bod ligger också så bra till att jag hinner in där och handla mellan två bussar!
Garnet som använts i boken är mycket finare än Pallas så jag fick börja med att rita om mönstret. Sen stickade jag några prover för att se om mina tankar stämde. Första vanten blev helt OK och maskantalet var perfekt när jag kom till avmaskningen. Jag stickade vanten från mudden men använde mig av samma resårstickning i två färger som det är i boken. Däremot ändrade jag mönstret på insidan av vanten och som också finns i bården på framsidan.
Efter första paret var jag sugen på att sticka en "mesvante". Det slutade med att det hann bli fem par innan jag övergick till att rita mönster till sockor.
De första varven på vanten har jag ändrat flera gånger. Jag började med några varv rätstickning men då rullade kanten sig. Nu startar jag med några varv resår i mönsterfärgen och det fungerar bättre.
Det hann bli två par sockor innan jag hamnade rätt. Svårigheten är att inte överarbeta mönstret men ändå få med båda trådarna runt arbetet. Visst blir det långa "hoppor" ibland men tvinnar man garnet fungerar det bra.
Lagom till fågelstationens dag kände jag mig redo att visa upp alstren. Här hänger de i skogen tillsammans med mitt stickade och tovade sittunderlag. Det kändes lite ledsamt att skiljas från de par som hittade nya ägare, däribland sockorna. Som tur är har jag skrivit av mönstret så att jag kan sticka nya. För nya blir det så småningom. Först ska jag se om jag inte kan sticka lite julklappar. Närmast väntar en sittdyna till yngsta barnbarnet. Motivet har jag inte bestämt än. Kanske blir det Mumin eller varför inte Spöket Laban.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar