Vinterhärdiga fuchsior

Nu har vi verkligen haft några grå och trista dagar. Värmen finns fortfarande kvar och mitt på dagen sken solen en liten stund idag. Då närmade sig termometern 10 grader och jag passade på att ta en kopp kaffe i trädgården och samtidigt fotade jag mina fantastiska fuchsior. Jag kan inte se mig mätt på dem. I våras fick jag vänta  länge innan de visade minsta tecken på liv. Jag hade t.o.m. börjat gräva upp den ena när jag såg att det kom gröna små skott nere i jorden. Jag planterade dem förra sommaren men hade gett upp hoppet om dem. Den rabatt de är planterade i har jag slarvat med eftersom den låg bredvid den nylagda plattgången. Där hade det hamnat både sand och betong från de gamla trasiga plattorna. Etiketterna har försvunnit från båda plantorna och det är jag lite ledsen över. Jag får leta på nätet bland härdiga fuchsior för att hitta deras namn.
I sommar har jag planterat ytterligare sex stycken härdiga fuchsior så våren kommer att bli orolig innan jag ser om de lever. Men än är det långt dit och nu skall jag gå ut och njuta var dag av de två som blommar så fint.

Även en del av rosorna blommar och den här lilla sötnosen hade jag inte upptäckt förut. Det är en sån där lite krukros som man kan köpa billigt i vanliga livsmedelsaffärer under våren. Den har blommat hela sommaren och kommer nog att hålla ut några dagar till för än verkar det inte komma någon kyla.

 

Att julrosorna har konstiga blomtider är jag van vid. Den här blommar alltid före jul och i år verkar den vara tidigare än vanligt. Kan det bero på att den är köpt i blom i december? De jag sått själv blommar som de ska i februari. Nu har jag köpt en som jag har i en kruka ute. Det blir spännande att se om den fortsätter att blomma före jul även nästa år när den får sitta i rabatten.

 

Visst är det fantastiskt att kunna njuta av blommande rabatter mitt i november. Nu gäller det att njuta för kommer kylan är blomningen över och sen är det några tunga månader innan vårblommorna tittar fram.

Julbak

Efter en helg fylld av kakor och tårtor borde intresset för bakverk vara väldigt lågt. Vi har haft barndop och barnets moder hade bakat massor av småkakor i miniformat, en morotskaka och en helt underbart vacker tårta. Själv bistod jag med rosa och vita "dammsugare" och lemon-curdfyllda små formar.
När jag vaknade i morse kändes det verkligen inte som om det skulle bli bakning jag skulle ägna dagen åt. Med krasslig hals och huvudvärk ville jag helst bara ligga kvar i sängen. Lite sliten var nog både kropp och huvud efter att hyst in ett antal barn och barnbarn under helgen. Jag började dagen med att "städa bort" dem och sen verkade det som om krafterna hade runnit till. Jag var lite sugen på saffransbak efter att fått en kort glimt av hur man bakade saffransbullar på TV på morgonen. Hade jag varit lite piggare hade jag nog letat reda på programmet på SVT Play för det var en hel del bra tips som jag ramlade in i.

Jag har hittat ett recept på saffransbröd bakad på vetesurdeg. Receptet kommer från ett surbrödsbageri som slagit sig ner i vår stad. De bakar helt underbart bröd och jag var allt bra nyfiken på hur det skulle fungera med surdeg i vetebröd. Jag startade surdegen i förra veckan så den hade hunnit komma igång ordentligt. Jag tyckte visserligen att den var lite för lugn, inte speciellt mycket bubblor, för att vara klar men vågade mig på ett försök i alla fall.

När jag gjort fördegen blev jag förvånad över att den jäste så bra. Däremot tyckte jag att de utbakade bröden jäste dåligt. På TV hade de jäst brödet i ugnen med bara lampan tänd och med en karott med hett vatten i botten på ugnen. Så gjorde jag också men eftersom jag hade flera plåtar gjorde jag som jag brukade och ställde plåtarna på kastruller med hett vatten för att få en bra jäsning. Trots detta jäste det lite dåligt.
När brödet kom in i den heta ugnen satte jäsningen igång bättre och allt brödet blev högt och fint, både lussekatterna, kransen och längderna.

Jag hade också lite kvar av pepparkaksdegen jag satte i fredags. Den hade vilat utomhus i väntan på att huset skulle bli lugnt. Mitt pepparkaksrecept är så fantastisk. Jag har haft det i många år och det är lika bra alla år. Kakorna kan kavlas riktigt tunna och de bli så härligt knapriga när de är färdiga. Jag vet inte var jag fått receptet ifrån men jag kallar det för "världens bästa pepparkakor".

Efter att ha lyckats med två bakprojekt känner jag mig nöjd med dagen och kan avsluta den med några varv på ett par grå vantar som antagligen kommer att bli julklapp om precis en månad. Frågan är bara om saffransbrödet och pepparkakorna finns kvar då"

 

 

Här är receptet på pepparkakorna:

 

100g smält smör

1,5 dl ljus sirap

250g socker

1,5 dl lätt vispad grädde

500-700 g vetemjöl

1/2 msk av vardera nejlika, kanel, ingefära och bikarbonat

 

Smör, socker, sirap och kryddor röres så att smeten svalnat och sockret lösts upp lite.

Rör i den lätt vispade grädden.

Bland lite av mjölet med bikarbonaten och rör i detta i smeten. Rör sen i mjöl lite i taget tills du får en smidig smet. Jag brukar använda lite drygt 500 g mjöl. Resten går åt vid utbakningen.

 

Låt degen stå kallt över natten.

Kavla ut så tunt som möjligt och grädda i 175 grader tills kakorna får en fin färd.

Degen kan sparas i flera dagar om den står riktigt kallt.

 

Saffransdegen  gjorde jag så här. Det är lite förändringar jämfört med grundreceptet. 

 

Fördeg:

350 g vetemjöl

15 g socker

2,5 dl mjölk

1,5 dl vetesurdeg

15 g jäst

 

Knåda på låg hastighet i ca 5 min. Täck och låt jäsa i ca en timma.

 

Deg:

Låt fördegen ligga kvar i bunken. Tillsätt:

ca 250 g vetemjöl

knappt 100 g socker

10 g salt

1 g saffran

1 ägg

 

Arbeta degen väl på låg hastighet i 5 min. Tillsätt smöret delat i bitar och öka hastigheten. Arbeta degen i 10 min. Jäs i ca 30 min väl täckt med plast.

Forma degen till lussekatter eller längder.

Mina längder är fyllda med en blandning av riven mandelmassa och mjukt smör. Blandningen är smaksatt med rivet apelsinskal. Ibland smaksätter jag med kanel.

 

Lycka till med julbaket. Själv skall jag ligga lite lågt i år och bara baka struvor, fruktkaka och saffranskaka. Det finns säkert nån annan i släkten som gärna ställer upp med småkakor!

 

Sannas tröja

 För någon månad sedan föddes den första flickan i släkten på över 30 år. När mitt första barnbarn skulle födas köpte jag ett häfte med mönster till stickade babykläder. Där hittade jag den här ljuvliga koftan. Sedan dess har det bara fötts pojkar!
Så kom då lilla Sanna och äntligen fick jag leta reda på koftmönstret.
Nu längtar jag bara efter att hon skall växa i den för än är den allt bra stor.

Restgarnsmuddar

Häromdagen la en kompis ut en bild på vantar med ett härligt mönster. Nu har jag försökt att rita upp delar av det och använt till muddar. Efter tre försök har jag hittat det mönster jag kommer att använda i fortsättningen. Det är de översta som går mest i rött. De nedre vänstra är de första jag stickade. De blev lite rörig. Nästa försök är de nedre högra. När jag stickade dem kom jag på att jag skulle spegelvända mönstret för att få symmetri.
Garnet jag använt är resterna från en barntröja och ett sockgarn. Stickor nr 3 fungerade bra.

Höst i stan

En lång härlig sommar som följdes av en lång härlig höst, vad mer kan man önska av vädergudarna?
Förra veckan satt jag ännu på altan och åt lunch. Idag beundrade jag mina perenna fuchsior som blommar som aldrig förr i trädgården i stan. Samtidigt hittade jag knopp både i julros och vårcyklamen. Det är tydligen inte så enkelt för växterna att veta vilken årstid det är. Det är inte lätt för oss människor heller även om vi har både mängden soltimmar och kalendrar till hjälp att identifiera årstiden.

I förmiddags cyklade jag de 5 km till frissan. Regnet öste ner och termometern visade nära 13 grader. Det kunde lika väl varit en kylig sommardag som 3:e november. På hemvägen passerade jag en av kommunens planteringar där vita bukettrosor visade en sky av blommor. Cykelturen hem resulterade i ett hår som regnet droppade från - långt från den fina frisyr min kära Maggan fixat åt mig. Kändes lite snopet att titta sig i spegeln!

Nu när hösten väl kommit på allvar har jag äntligen kommit igång att väva. Förra veckan vävde jag klar en mattväv i vävstolen på landet. Den har suttit i hela sommaren utan att jag kommit igång att väva. Det är ett bra betyg på sommarvädret! Nu vävde jag i alla fall klar den och det blev några läckra dubbelvävda mattor. Det är en teknik jag inte provat förut. Roligt men både tid- och materialkrävande. När jag lyckats klippa tillräckligt med bra trasor kommer jag att sätta upp en likadan väv men med annat mönster. De mattor jag vävt ligger fortfarande och väntar på att fållas. Sen kan det bli bilder på dem.

I vävstolen här hemma har jag satt upp en ripsmatteväv. Det är en grund och smal vävstol som jag normalt bara väver löpare och panelgardiner i. Nu vill jag ha några mattor som skall ha samma mönster som de ripslöpare jag senare tänker väva. I stugan hinner jag inte väva mattor innan jul så det här blir ett spännande projekt.
Idag har jag vävt en matta och hittills har jag ett bra skäl och inga trådar som ligger fel. Det är svårt att säga hur tät mattan blir men med de tunna trasor jag har tror jag att kraften i slagbommen är OK. Tyvärr har jag räknat fel på det tunna inslaget så väldigt snöpligt tog det slut redan efter 1,5 m. Nu har jag beställt nytt och hoppas att det kommer snabbt. Samtidigt beställde jag material till de löpare som skall höra ihop med mattorna.

Under tiden jag väntar på vävmaterial stickar jag vantar. I år skall jag bara vara med på en julmarknad, den borta på landet, så jag behöver nog inte så mycket nytt. En kompis skickade en bild på vantar som hon hittat men där beskrivningen var på finska. Vantarna var så tydliga att det inte var någon svårighet att rita av mönstret. Det skall jag försöka att använda till mitt vanliga grundmönster. Först skall jag bara sticka klart ett par röd/vita vantar.

Det skall bli spännande att se när jag skriver härnäst. Det senaste året har det varit lite si och så med lusten och tiden att skriva. Kanske blir det bättre den här vintern - när och om den kommer.

Intensiv maj

Ibland snurrar jorden lite extra snabbt. Det är vad den gjort för mig den här majmånaden.
Jag har bl.a. gjort mig av med en av mina trädgårdar. Det är helt utan saknad, ännu så länge, som jag släpper trädgården som innebar 50% gräsklippning, 40% ogräsrensning och blott 10% av den roliga delen med rabatter och blommor. Här har visserligen några generationer odlat marken och den var verkligen bördig och gav stora skördar. Nu får någon annan ta över både jobbet och skördarna!

När nu all flytt är klar kan jag ägna mer tid åt de två ställen jag har kvar.  Det finns allt en hel del att göra där också så jag kommer inte att bli utan jobb. Först och främst skall baksidan i stan färdigställas. Det är inte så mycket kvar men orken har inte riktigt funnits att sätta fart med det. I stan skall också all vitmålning sas över. Jag har börjat med det som är roligt, invändigt i "uterummet", men har mycket jobb kvar. Det får vänta till hösten för nu finns det så mycket växtlighet i vägen.

För rätt många år sedan köpte jag en liten buskpion-planta. Den satt helt fel i flera år. En knopp fick den vart år och den knoppen trillade av innan plantan blommade. För ett år sedan flyttade jag pionen och då satte den en väldig fart. På en sommar blev den dubbelt så stor och i år fanns det en knopp igen. I går slog den ut! Som jag har väntat på att få se vilken färg den skulle få!

 Så här såg buskpionen ut igår.

Och så här ser den ut idag!

För att få lite höjd i trädgården har jag planterat en hel del clematis. Många är köpta billigt på Lidl. Därför vet jag inte vad de heter. Ibland stämmer inte färgen på förpackningen med plantas färg så det blir en överraskning när de blommar.  Den här blommar för första gången nu och är riktigt läcker.

Här regnar det nu. Ett efterlängtat regn som verkligen behövs. När det håller upp i morgon skall jag plantera två New Dawn som ska göra våra två vinrankor sällskap.

Vårbruk

Som vanligt ligger allt annat än trädgårds- och växtjobb nere under våren. Datorn öppnar jag för att kolla posten och skriva mail nåt mer blir det inte under den här "jäktiga" tiden.
Så fort vädret tillåter tillbringar jag dagarna ute i nån av mina trädgårdar. De minskar i antal för nu är stället vid Vänern sålt. Mer om detta vid ett annat tillfälle.
 Det är löv och barr som skall bort så fort snön försvunnit och rabatter som skall städas. Sen är det dags att så och sätta potatis och lök. Vi får inte glömma gräset som växer så man nästan kan se det.
När vädret plötsligt slår om och snö och kalla vindar drar in finns massor att sysselsätta sig med inomhus. Alla sådder skall skötas, tomatplantor planteras om, småplantor sättas isär och så är det planeringen av sådder. När skall man så tomaterna? Är det för tidigt att så gurka och squash? Allt beror ju på hur våren utvecklar sig. I år har vi haft nattfrost väldigt många nätter.

Vädret har varit "lynnigt". Ena dagen behövs vantar, andra badar man för att den tredje dagen krypa in i vinterjackan igen. Både jag och växterna far lite illa av de här svängningarna. Perenner, buskar och träd klarar det bra men de växter jag håller på att avhärda mår inget vidare när det ena dagen är 20 grader varmt och nästa yr snön i luften. Det blir att plocka dem in och ut var och varannan dag.

Allt detta tar tid. Idag har jag förhoppningsvis planterat om tomatplantorna för sista gången och skolat om sommarblommor i bättre jord och större krukor. Nästa gång skall de ut i rabatterna här, på landet och i barnens trädgårdar.

Alla dessa mattrasor som jag skulle klippa i vår ligger oklippta. Kläderna jag skulle sy har jag inte ens köpt tyg till. All tid går till trädgårdsjobb. Nej, jag klagar inte. Det är det här jag längtar till hela långa vintern!

För första året blommar påskliljor och narcisser riktigt bra på landet. De kom ner i jorden i rätt tid i höstas.

Än ligger odlingslådorna tomma. Nästa gång jag kommer till landet skall de målas. Här skall det bli grönsaker. Lök och potatis är redan i jorden.