Utanför yr snö och regn, marken är täckt av is och det är "livsfarligt" att ge sig utanför de områden som är sandade.
Efter en lång promenad med en gammal kollega där vi vilade oss från blåst och nederbörd i badhuscafé tog jag vägen hem förbi Blomsterlandet.
Förbi är inte rätt uttryck. Jag hamnade naturligtvis där inne. Ett ärende hade jag eftersom jag behövde såjord till de sådder som jag redan har skjutit på en tid. Det är jätteverbenorna som behöver lång tid på sig och som egentligen redan skulle ha hamnat i jorden. Det bedrövliga vädret vi haft de senaste veckorna har inte inbjudit till några sådder direkt. Är det inte -15 är det blötsnö. Jag som längtar efter skidåkning har mest deppat över vädret.
Men det var ju vårkänslor jag skulle skriva om inte bedrövligt vinterväder. Var kommer vårkänslorna in?
Jo, där inne bland alla blommande krukväxter, fröer, och pelargonsticklingar flög den på mig, tog mig i sitt våld kan man nog säga. Jag som bara skulle ha en påse såjord plockade åt mig två ljusgula primulor, en reakruka med lavendel och fyra pelargonsticklingar! Vem kan motstå dessa små? Sorterna var väl uppmärkta och jag hittade två knubbiga mårbacka och två vackert gröna rosebud. Jag har visserligen en stor "moderplanta" att ta mårbackasticklingar från men de här gick inte att motstå. I sommar har jag ytterligare ett ställe att fylla med blommor. I dotterns missionshus passar det perfekt med stora mårbackapelargoner.
Under promenaden hem märkte jag inte av varken halka eller snöyra. Jag hade fortfarande kvar känslan av vår från växthuset. Hoppas att jag kan ha den känslan kvar när vi kommer till landet i morgon. Då skall det enligt vädergubbarna regna och blåsa. Men visst är det mer vår när det regnar än när det snöar!
Visserligen skall helgen ägnas åt att åka på konstrunda som heter Vinterspår men jag tror nog att det kan finnas något konstverk som förmedlar känslan av vår bland alla utställarna.
Några härliga dagar på "riktiga landet" väntar där vi också får rå om yngsta dottern. Mycket stickning och en stund vid datorn blir det säkert tid till också.
tisdag 29 januari 2013
fredag 25 januari 2013
Januari - stickningens månad
Det är samma sak varje januari. Efter allt pysslande till jul med julklappar och mat längtar jag efter en riktigt rejäl stickning. I år fick min svärdotter en OSTICKAD tröja i julklapp. Hon fick själv välja modell och färg. Jag plockade fram alla mina modellhäften och sticktidningar och hon bläddrade i flera dagar innan hon bestämde sig.
Så nu sitter jag här med ytterligare en "lusekofta". Hon valde samma mönster som hennes söner fick i julklapp. Vi har bara ändrat modellen lite eftersom hon vill ha en rak tröja utan hård resår i nederkanten.
Det är så härligt att sticka på rundsticka men det går inte att komma ifrån att det blir både tungt och otympligt mot slutet av tröjan. Nu är iallafall bålen klar och det återstår bara två ärmar och monteringen. När hon kommer hit i början av februari skall tröjan vara klar så att hon kan ta med den hem.
Lite andra projekt måste jag ha under tiden jag stickar en så pass stor och tidskrävande sak som en tröja. Jag hade en beställning på stickade och tovade sittunderlag som jag gjorde klar häromdagen. Det är en idé jag jobbat fram själv och jag tycker väldigt mycket om dem. De är stickade i tretrådigt svenskullgarn och med en teknink där man kortar av och förlänger varv så att det blir en rundel. Sen tvättar jag dem i maskin innan jag kantar dem med fårskinn som jag tagit från min gamla fårskinnsjacka. Den har hängt många år i garderoben och har säkert inte används de senaste 20 åren. Nu kommer den verkligen till användning. Hittills har jag säkert stickat minst 20 rundlar.
Så nu sitter jag här med ytterligare en "lusekofta". Hon valde samma mönster som hennes söner fick i julklapp. Vi har bara ändrat modellen lite eftersom hon vill ha en rak tröja utan hård resår i nederkanten.
Det är så härligt att sticka på rundsticka men det går inte att komma ifrån att det blir både tungt och otympligt mot slutet av tröjan. Nu är iallafall bålen klar och det återstår bara två ärmar och monteringen. När hon kommer hit i början av februari skall tröjan vara klar så att hon kan ta med den hem.
Lite andra projekt måste jag ha under tiden jag stickar en så pass stor och tidskrävande sak som en tröja. Jag hade en beställning på stickade och tovade sittunderlag som jag gjorde klar häromdagen. Det är en idé jag jobbat fram själv och jag tycker väldigt mycket om dem. De är stickade i tretrådigt svenskullgarn och med en teknink där man kortar av och förlänger varv så att det blir en rundel. Sen tvättar jag dem i maskin innan jag kantar dem med fårskinn som jag tagit från min gamla fårskinnsjacka. Den har hängt många år i garderoben och har säkert inte används de senaste 20 åren. Nu kommer den verkligen till användning. Hittills har jag säkert stickat minst 20 rundlar.
Sittunderlagen när de är klara att använda.
Här ligger de på stolarna som skall stå under uteplatstaket när vårsolen börjar värma.
Stolarna som var vita från början har jag målat svarta och klätt om. Två är klara, ytterligare två väntar på sin tur. I år skall allt vara klart innan utesäsongen börjar. Jag skall fixa nytt tyg till bänken och sy nya kuddar. Kanske kan vi renovera ett gammalt plastbord som inte går att få rent genom att måla benen som är i stål och fixa en ny skiva av spånskiva. Jag har mycket svart färg kvar att måla bordet med.
Innan det blir vår skall TV-rummet renoveras också. Jag har målat dörrarna till skåpväggen och under helgen kanske jag får klart själva skåpen. Innan vi åker till landet på onsdag bör jag hinna måla taket två gånger också. Sen återstår att välja tapet! Jag vet vad jag vill ha men vi är två som skall samsas!
Vilken tur att man är "pensionär" så att tiden finns till allt detta roliga. Allt blir så mycket roligare att göra när tiden finns och idéerna till nya "jobb" bara dyker upp i huvudet när jag jobbar med mina händer.
Nu är det dags att återvända till stickningen och göra några varv på första ärmen.
onsdag 23 januari 2013
Mer amaryllis!
Här kommer en bild ur en annan vinkel.
lördag 19 januari 2013
Drömmer om sommaren
Sitter med en kopp tea och några kex med hemkokt rosenmarmelad. Ute är det isande kallt och när jag alldeles nyss kollade väderutsikterna tio dagar framåt verkade kylan att hålla i sig.
Nu längtar jag efter sommar, bad och en prunkande trädgård. Dit är det långt men i morgon skall jag göra iordning min odlingspyramid och så paprika. Där kommer även alla pelargon- och fuchsiaskott kunna få plats några veckor framåt tills det är dags att så sommarblommor och tomater.
Det är tur att man kan börja förbereda sommaren redan i januari när längtan blir alldeles för stor!
Nu längtar jag efter sommar, bad och en prunkande trädgård. Dit är det långt men i morgon skall jag göra iordning min odlingspyramid och så paprika. Där kommer även alla pelargon- och fuchsiaskott kunna få plats några veckor framåt tills det är dags att så sommarblommor och tomater.
Det är tur att man kan börja förbereda sommaren redan i januari när längtan blir alldeles för stor!
onsdag 16 januari 2013
Änglavantar
En stor del av dagen har ägnats åt att städa stickbeskrivningar, vävnoter och mönster. Nu sitter alla tidningsurklipp och köpta mönster i pärmar och jag har rätt bra koll på vad jag har och var det finns.
Jobbet innebar att jag fick en massa idéer på vad jag skall hitta på när alla påbörjade projekt blir klara. När det nu blir!
I mina korgar ligger nu en nyss påbörjad tröja till min svärdotter. Den bör vara klar när de besöker oss andra helgen i februari. Jag oroar mig för att nederkanten kommer att rulla sig trots att jag stickat en vikkant. Jag tror att jag hittat en lösning men oron gör att det inte är lika roligt att sticka som när man ser att allt kommer att fungera.
Nästa projekt är en väska som skall tovas i maskin tillsammans med två sittdynor. Dynorna skall sen kantas med fårskinn. Både dynor och väskan är beställda så de vill jag ha klara så snart som möjligt. Längst ner i en korg ligger framstyckena till en "kvastskaftsvirkad" jacka. Problemet med den är att jag inte tror att jag har garn så det räcker och jag tror inte att jag får tag på mer eftersom det var nåt restparti jag köpte en gång i tiden.
En korg är fylld av broderier. Den öppnar jag sällan och just nu känns korsstygnsbroderier som nåt jag klarar mig utan.
På min syplats ligger tyger till överdrag till uterumsoffan och till fyra stolar. I tankarna finns också idéer för kuddar och dukar till uterummet. Som tur är är det långt till det är aktuellt med att göra ordning ute.
Det är lite mer akut med tygerna som skall bli amningskudde och spjälskydd. I slutet av mars skall det vara klart och då också gärna lite mysiga babykläder. Tyger finns det gått om i min "tyggarderob" och idag hittade jag också flera mönster jag glömt att jag hade.
Jag har faktiskt åstadkommit något sedan nyår. Ett "baby-nest" och två underlakan till spjälsäng har jag sytt. Jag har stickat två par pulsvärmare av restgarner också.
Igår gjorde jag klart ett par "änglavantar". En mycket god vän fyller år på söndag och eftersom hon både älskar änglar och är en riktig levande ängel bestämde jag mig för att nu skall hon få ett par vantar med änglar på. Sedan julhelgen har jag funderat på hur de skulle se ut och förra helgen började jag med ett par. De blev inte riktigt som jag tänkt mig så det var bara att ta lärdom av det första paret och sticka ett nytt par med lite förändringar. Jag är väl inte helt nöjd nu heller men något tredje par hinner jag inte sticka. Kanske stickar jag ett par lite senare med ytterligare lite förbättringar.
Tyvärr glömde jag bort att fota andra paret innan jag slog in dem i paket så jag fotar det första paret istället. Samma sak med ena paret muddar som nu är på väg västerut som födelsedagspresent till en släkting. Jag skall verkligen bli mycket bättre på att fota de saker jag gör. Ett sent nyårslöfte kanske.
Så här ser iallafall de saker jag har kvar ut.
Jobbet innebar att jag fick en massa idéer på vad jag skall hitta på när alla påbörjade projekt blir klara. När det nu blir!
I mina korgar ligger nu en nyss påbörjad tröja till min svärdotter. Den bör vara klar när de besöker oss andra helgen i februari. Jag oroar mig för att nederkanten kommer att rulla sig trots att jag stickat en vikkant. Jag tror att jag hittat en lösning men oron gör att det inte är lika roligt att sticka som när man ser att allt kommer att fungera.
Nästa projekt är en väska som skall tovas i maskin tillsammans med två sittdynor. Dynorna skall sen kantas med fårskinn. Både dynor och väskan är beställda så de vill jag ha klara så snart som möjligt. Längst ner i en korg ligger framstyckena till en "kvastskaftsvirkad" jacka. Problemet med den är att jag inte tror att jag har garn så det räcker och jag tror inte att jag får tag på mer eftersom det var nåt restparti jag köpte en gång i tiden.
En korg är fylld av broderier. Den öppnar jag sällan och just nu känns korsstygnsbroderier som nåt jag klarar mig utan.
På min syplats ligger tyger till överdrag till uterumsoffan och till fyra stolar. I tankarna finns också idéer för kuddar och dukar till uterummet. Som tur är är det långt till det är aktuellt med att göra ordning ute.
Det är lite mer akut med tygerna som skall bli amningskudde och spjälskydd. I slutet av mars skall det vara klart och då också gärna lite mysiga babykläder. Tyger finns det gått om i min "tyggarderob" och idag hittade jag också flera mönster jag glömt att jag hade.
Jag har faktiskt åstadkommit något sedan nyår. Ett "baby-nest" och två underlakan till spjälsäng har jag sytt. Jag har stickat två par pulsvärmare av restgarner också.
Igår gjorde jag klart ett par "änglavantar". En mycket god vän fyller år på söndag och eftersom hon både älskar änglar och är en riktig levande ängel bestämde jag mig för att nu skall hon få ett par vantar med änglar på. Sedan julhelgen har jag funderat på hur de skulle se ut och förra helgen började jag med ett par. De blev inte riktigt som jag tänkt mig så det var bara att ta lärdom av det första paret och sticka ett nytt par med lite förändringar. Jag är väl inte helt nöjd nu heller men något tredje par hinner jag inte sticka. Kanske stickar jag ett par lite senare med ytterligare lite förbättringar.
Tyvärr glömde jag bort att fota andra paret innan jag slog in dem i paket så jag fotar det första paret istället. Samma sak med ena paret muddar som nu är på väg västerut som födelsedagspresent till en släkting. Jag skall verkligen bli mycket bättre på att fota de saker jag gör. Ett sent nyårslöfte kanske.
Så här ser iallafall de saker jag har kvar ut.
Muddar med flätmönster stickade i alpacka
Änglavantar, första försöket
tisdag 15 januari 2013
Upp amaryllis!
Det finns växter som man inte kan förstå sig på. Jag själv har alltid varit facinerad av amaryllis. Min mor hade några som hon flyttade fram och tillbaka mellan hus och trädgård. Jag förstod aldrig vad hon sysslade med men lagom till jul prunkade det någon enorm blomma i köksfönstret.
Som vuxen köpte jag vid något tillfälle en röd amaryllis. Jag gjorde som mor men inte fick jag några blommor till jul. En massa blad blev det och visst var de dekorativa men det var inte vad jag tänkt mig. Jag insåg att det här inte var något för mig!
Så för några år sedan fick jag en jättestor amaryllis med en lök som var enorm. Den var jag bara tvungen att försöka bevara. I januari, efter blomningen, hamnade den bakom en gardin och där stod den sen fram till sommaren då den fick stå under en buske i trädgården. Nu råkade detta vara en av de sällsynta somrar då det inte regnade något alls under en månad. Vi var som vanligt på landet hela sommarlovet. Amaryllisen hade jag glömt för länge sedan när hösten kom och buskarna tappade sina löv. När jag samlade ihop löv för att täcka mina fuchsior upptäckte jag något rött bland buskarna. Där stod den i full blom, amaryllisen som ingen brytt sig om under hela sommaren.
Jag gjorde på samma sätt året därpå. Efter det lyckade försöket hade jag köpt ytterligare några lökar. Den här sommaren var väldigt regnig. När jag skulle plocka in amaryllisarna var krukorna fulla med sniglar. Lökarna åkte direkt i soporna! Aldrig mer amaryllis för mig.
Sånt är lätt att säga men svårt att hålla. När jag för två år sedan fick två amaryllis i julgrupper kunde jag naturligtvis inte slänga dem efter jul. Den här gången fick de stå skyddat i en frigolitlåda under tak i uterummet. Varje gång jag kom hem vattnade jag dem och i slutet av augusti tog jag in dem och lät dem torka så att bladen gulnade. Sen skar jag av dem. I november kunde jag hitta knopp i en av de två lökarna och i mars blommade den med en stängel med tre blommor.
Den julen köpte jag några vita amaryllis och nu hade jag två röda och två vita.
Nu skulle jag sköta om mina lökar ännu bättre. Naturligtvis behövde de näring under våren då de skulle samla näring till nästa års blomning. Det hade jag helt missat föregående år.
När jag satte ut krukorna i frigolitlådan var det fyra täta och vackert gröna växter jag lämnade på sommarnöje. Sommaren var sval och regnig. Krukorna fick vatten och näring några gånger under sommaren och i september tog jag in dem. De fick vara kvar i frigolitlådan men nu fick de klara sig utan vatten. Snart började bladen gulna och små knoppar bröt fram. Den första fanns redan när jag tog in krukorna och lagom till allhelgonahelgen blommade den. Alla fyra visade två knoppar var. De växte olika fort vilket jag uppskattade eftersom jag på det sättet skulle ha blommor under en lång tid.
Visst var jag sugen på att köpa fler lökar under hösten men jag klarade av att avstå. Fönstren är inte stora här hemma och att det är ingen särskilt vacker växt veckorna efter blomning. De skall ju stå där ända fram till sommaren.
Naturligtvis klarade jag inte att låta bli att handla. Vid ett besök i mitt garden-center upptäckte jag en låda med amaryllislökar som var lite skadade. Priset var 10 kr styck! Sånt kan iallafall jag inte klara av att gå förbi. Jag letade bland lökarna och hittade några som kommit så långt att jag kunde se att det var två knoppar på gång. Först bestämde jag mig för att köpa två, sen hittade jag en till som jag inte kunde lämna och så en till. När jag skulle betala stod jag med 6 stycken! Alla skulle bli röda - men skulle de verkligen klara sig. De var verkligen inte särskilt fina, Alla hade "sår" och lite skrumpna var de allt men vad vad kan man vänta sig för 10 kronor?
Tre lökar gav jag bort. De tre som jag sparade satte jag i gamla hyacintglas eftersom jag inte hade någon jord hemma. Lökarna skall ju ha den näring de behöver för blomningen lagrat i sig redan.
Den första tiden hände ingenting. Så började en av dem att sätta fart och lagom till trettondagen blommade den med två stänglar samtidigt. Sammanlagt hade den sju blommor.
Som vuxen köpte jag vid något tillfälle en röd amaryllis. Jag gjorde som mor men inte fick jag några blommor till jul. En massa blad blev det och visst var de dekorativa men det var inte vad jag tänkt mig. Jag insåg att det här inte var något för mig!
Så för några år sedan fick jag en jättestor amaryllis med en lök som var enorm. Den var jag bara tvungen att försöka bevara. I januari, efter blomningen, hamnade den bakom en gardin och där stod den sen fram till sommaren då den fick stå under en buske i trädgården. Nu råkade detta vara en av de sällsynta somrar då det inte regnade något alls under en månad. Vi var som vanligt på landet hela sommarlovet. Amaryllisen hade jag glömt för länge sedan när hösten kom och buskarna tappade sina löv. När jag samlade ihop löv för att täcka mina fuchsior upptäckte jag något rött bland buskarna. Där stod den i full blom, amaryllisen som ingen brytt sig om under hela sommaren.
Jag gjorde på samma sätt året därpå. Efter det lyckade försöket hade jag köpt ytterligare några lökar. Den här sommaren var väldigt regnig. När jag skulle plocka in amaryllisarna var krukorna fulla med sniglar. Lökarna åkte direkt i soporna! Aldrig mer amaryllis för mig.
Sånt är lätt att säga men svårt att hålla. När jag för två år sedan fick två amaryllis i julgrupper kunde jag naturligtvis inte slänga dem efter jul. Den här gången fick de stå skyddat i en frigolitlåda under tak i uterummet. Varje gång jag kom hem vattnade jag dem och i slutet av augusti tog jag in dem och lät dem torka så att bladen gulnade. Sen skar jag av dem. I november kunde jag hitta knopp i en av de två lökarna och i mars blommade den med en stängel med tre blommor.
Den julen köpte jag några vita amaryllis och nu hade jag två röda och två vita.
Nu skulle jag sköta om mina lökar ännu bättre. Naturligtvis behövde de näring under våren då de skulle samla näring till nästa års blomning. Det hade jag helt missat föregående år.
När jag satte ut krukorna i frigolitlådan var det fyra täta och vackert gröna växter jag lämnade på sommarnöje. Sommaren var sval och regnig. Krukorna fick vatten och näring några gånger under sommaren och i september tog jag in dem. De fick vara kvar i frigolitlådan men nu fick de klara sig utan vatten. Snart började bladen gulna och små knoppar bröt fram. Den första fanns redan när jag tog in krukorna och lagom till allhelgonahelgen blommade den. Alla fyra visade två knoppar var. De växte olika fort vilket jag uppskattade eftersom jag på det sättet skulle ha blommor under en lång tid.
Visst var jag sugen på att köpa fler lökar under hösten men jag klarade av att avstå. Fönstren är inte stora här hemma och att det är ingen särskilt vacker växt veckorna efter blomning. De skall ju stå där ända fram till sommaren.
Naturligtvis klarade jag inte att låta bli att handla. Vid ett besök i mitt garden-center upptäckte jag en låda med amaryllislökar som var lite skadade. Priset var 10 kr styck! Sånt kan iallafall jag inte klara av att gå förbi. Jag letade bland lökarna och hittade några som kommit så långt att jag kunde se att det var två knoppar på gång. Först bestämde jag mig för att köpa två, sen hittade jag en till som jag inte kunde lämna och så en till. När jag skulle betala stod jag med 6 stycken! Alla skulle bli röda - men skulle de verkligen klara sig. De var verkligen inte särskilt fina, Alla hade "sår" och lite skrumpna var de allt men vad vad kan man vänta sig för 10 kronor?
Tre lökar gav jag bort. De tre som jag sparade satte jag i gamla hyacintglas eftersom jag inte hade någon jord hemma. Lökarna skall ju ha den näring de behöver för blomningen lagrat i sig redan.
Den första tiden hände ingenting. Så började en av dem att sätta fart och lagom till trettondagen blommade den med två stänglar samtidigt. Sammanlagt hade den sju blommor.
Min vackra 10-kronors amaryllis
I badrummet står de nu alla krukor och glas som väntar på att blomma. Det är fantastiskt att se hur de växer. Antagligen kommer jag att ha blommor fram till påsk. Sen skall de skötas om på samma sätt som förra året. Kanske kan jag lyckas ett år till!
Amaryllissamlingen i januari 2013
söndag 6 januari 2013
Vårtecken 1
En lång helg har det varit - ja jag tycker att det varit helg sedan 22 december. Ingen ordning på dagarna alls - en vanlig torsdag känns som lördag och jag kan absolut inte förstå vad mina kära grannar gör hela dagen. Det är mörkt i köket hela morgonen och jag ser inte att någon kommer för att äta frukost. Så vid 17-tiden finns de plötsligt där och då kommer jag på att de naturligtvis varit och jobbat. De hade förstås gått när jag kommer upp. Inte konstigt att det varit mörkt i huset hela dagen.
Det har också känts besvärligt att ta itu med arbetet här hemma. Lite skåp har jag städat ur men storstädningen som väntar gick bara inte att starta. Lilla-A har varit hemma och hjälp oss att rensa ur skåpen som innehåller dukar och lakan. Nu kanske jag kan sortera ur lite själv också. Här finns dukar i överflöd. Gott om dukar men dåligt med bord kan man säga.
Det här är mitt första vårtecken. Nu skall alla skåp och garderober rensas från skräp. Samma sak varje januari ( alltså inget riktigt vårtecken) och nu när jag har gått om tid blir det ordentligt gjort.
Nästa vårtecken hörde jag idag på min långpromenad. Promenaden startade i grårusk men plötsligt bröt solen igenom och då hörde jag det äntligen! Talgoxens kvitter - oj vad underbart det lät! Där i solen satt han och drillade fram den efterlängtade sången. Ett kort ögonblick var det nästan lite vår i luften. Tyvärr slutade sången och solen gick i moln. Men jag har hört den i år också och nästa gång blir det säkert en längre stund att njuta av låten.
Det tredje och sista vårtecknet har jag stått för själv. Idag har jag skrivit en beställning på några fuchsior och pelargoner. Lilla-A hade skrivit en lång önskelista och själv hade jag allt en hel del önskningar. Nu skar jag ner på listan rätt ordentligt. Skall det finnas utrymme i fönstren och pengar kvar i plånboken till inköp på trädgårdsmässan i Älvsjö får det bara bli de allra högsta önskningarna som beställs. En pelargon som "växer på höjden" kunde jag inte motstå. Jag har visserligen kvar den orange jag haft i många år men den här var mörk cerise med mörk stam. Jag riktigt längtar efter den!
Nu lämnar jag er här och återvänder till mina pulsvärmare istället. Det känns inte direkt som ett vårtecken att sticka pulsvärmare men jag är ju rätt realistisk och inser att än är det långt till våren, trots talgoxens sång.
Det har också känts besvärligt att ta itu med arbetet här hemma. Lite skåp har jag städat ur men storstädningen som väntar gick bara inte att starta. Lilla-A har varit hemma och hjälp oss att rensa ur skåpen som innehåller dukar och lakan. Nu kanske jag kan sortera ur lite själv också. Här finns dukar i överflöd. Gott om dukar men dåligt med bord kan man säga.
Det här är mitt första vårtecken. Nu skall alla skåp och garderober rensas från skräp. Samma sak varje januari ( alltså inget riktigt vårtecken) och nu när jag har gått om tid blir det ordentligt gjort.
Nästa vårtecken hörde jag idag på min långpromenad. Promenaden startade i grårusk men plötsligt bröt solen igenom och då hörde jag det äntligen! Talgoxens kvitter - oj vad underbart det lät! Där i solen satt han och drillade fram den efterlängtade sången. Ett kort ögonblick var det nästan lite vår i luften. Tyvärr slutade sången och solen gick i moln. Men jag har hört den i år också och nästa gång blir det säkert en längre stund att njuta av låten.
Det tredje och sista vårtecknet har jag stått för själv. Idag har jag skrivit en beställning på några fuchsior och pelargoner. Lilla-A hade skrivit en lång önskelista och själv hade jag allt en hel del önskningar. Nu skar jag ner på listan rätt ordentligt. Skall det finnas utrymme i fönstren och pengar kvar i plånboken till inköp på trädgårdsmässan i Älvsjö får det bara bli de allra högsta önskningarna som beställs. En pelargon som "växer på höjden" kunde jag inte motstå. Jag har visserligen kvar den orange jag haft i många år men den här var mörk cerise med mörk stam. Jag riktigt längtar efter den!
Nu lämnar jag er här och återvänder till mina pulsvärmare istället. Det känns inte direkt som ett vårtecken att sticka pulsvärmare men jag är ju rätt realistisk och inser att än är det långt till våren, trots talgoxens sång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)