Vårtecken 1

En lång helg har det varit - ja jag tycker att det varit helg sedan 22 december. Ingen ordning på dagarna alls - en vanlig torsdag känns som lördag och jag kan absolut inte förstå vad mina kära grannar gör hela dagen. Det är mörkt i köket hela morgonen och jag ser inte att någon kommer för att äta frukost. Så vid 17-tiden finns de plötsligt där och då kommer jag på att de naturligtvis varit och jobbat. De hade förstås gått när jag kommer upp. Inte konstigt att det varit mörkt i huset hela dagen.

Det har också känts besvärligt att ta itu med arbetet här hemma. Lite skåp har jag städat ur men storstädningen som väntar gick bara inte att starta. Lilla-A har varit hemma och hjälp oss att rensa ur skåpen som innehåller dukar och lakan. Nu kanske jag kan sortera ur lite själv också. Här finns dukar i överflöd. Gott om dukar men dåligt med bord kan man säga.

Det här är mitt första vårtecken. Nu skall alla skåp och garderober rensas från skräp. Samma sak varje januari ( alltså inget riktigt vårtecken) och nu när jag har gått om tid blir det ordentligt gjort.

Nästa vårtecken hörde jag idag på min långpromenad. Promenaden startade i grårusk men plötsligt bröt solen igenom och då hörde jag det äntligen! Talgoxens kvitter - oj vad underbart det lät! Där i solen satt han och drillade fram den efterlängtade sången. Ett kort ögonblick var det nästan lite vår i luften. Tyvärr slutade sången och solen gick i moln. Men jag har hört den i år också och nästa gång blir det säkert en längre stund att njuta av låten.

Det tredje och sista vårtecknet har jag stått för själv. Idag har jag skrivit en beställning på några fuchsior och pelargoner. Lilla-A hade skrivit en lång önskelista och själv hade jag allt en hel del önskningar. Nu skar jag ner på listan rätt ordentligt. Skall det finnas utrymme i fönstren och pengar kvar i plånboken till inköp på trädgårdsmässan i Älvsjö får det bara bli de allra högsta önskningarna som beställs. En pelargon som "växer på höjden" kunde jag inte motstå. Jag har visserligen kvar den orange jag haft i många år men den här var mörk cerise med mörk stam. Jag riktigt längtar efter den!

Nu lämnar jag er här och återvänder till mina pulsvärmare istället. Det känns inte direkt som ett vårtecken att sticka pulsvärmare men jag är ju rätt realistisk och inser att än är det långt till våren, trots talgoxens sång.