Vårtecken - Nej!

Jag hade tänkt att dokumentera vårtecknen allteftersom de dök upp den här våren. Visst började det bra men nu har det allt stått stilla i flera veckor.
När vi kom tillbaka till stugan i skogen fanns all snö kvar och första dygnet där snöade det flera cm. Det kom såpass mycket att vi kunde se färska lodjurspår som gick över gården.
Snö fanns det så mycket av att jag säkert hade kunnat åka mina vanliga skidrundor men lusten till vintersport har helt försvunnit. Det blev istället några härliga morgonpromenader i den friska och kyliga luften. Sen kunde jag unna mig att sitta och njuta i solen. Något trädgårdsarbete blev det naturligtvis inte. Med ca 30 cm snö i trädgården lär det dröja ett bra tag än.

Idag har jag varit ute i "skärgården". Där ligger isen fortfarande och jag tog en skön tur en bra bit ut på Vänern. Över påsk kommer isen säkert att finnas kvar och det känns inte som om man skall kunna ta premiärdoppet före första maj i år.

Även här hemma i stan ligger snön djup på norrsidan. Mot söder är den nästan borta men några lökväxter kan jag inte upptäcka än.

Det är bli en sån där vår å allt sker på en gång och då man får stressa med trädgårdsarbetet för att hinna med alla tre ställena. Vilken tur att jag inte jobbar. Då skulle jag bara ha helgerna till att "jordbruka" och då skulle jag absolut inte hinna njuta av våren när den väl kommer.

Så till vårtecknen. Jag har inte hittat nåt mer än att isbrytaren i skärgården verkade ha lättare att ta sig igenom den nattgamla isen i rännan idag jämfört med förra gången jag var i skärgården. Alltid något! Hoppet lever och om en vecka kanske jag kan skönja snödropparna här hemma.

Påsk-kakor

Bakningen har legat nere ett tag. Vi försöker att leva lite nyttigare efter höstens och julens frossande. Kakor till kaffet är lättare att avstå från om det inte finns något i frysen. Jag har inte heller känt någon större längtan efter att baka sedan jul.

Till barnens dop brukade jag baka små "konditori-bitar" som blev väldigt uppskattade. Nu är det nästan 30 år sedan yngsta barnet döptes så det är ett tag sedan jag bakade dessa kakor senast. Jag kände att det skulle bli väldigt roligt att försöka få ihop några finare kaksorter till påsk nu när jag har gott om tid.
Hittills har det blivit dessa tre sorter.

 

 Jag letade reda på det lilla söta kakfatet som jag brukar använda till julgodis och det passade mycket bra. Kakorna är i ministorlek vilket inte syns på bilden.

 

De små dammsugarna hittade jag receptet till på nätet. Det finns massor av olika recept men de är väldigt lika och fungerar säker lika bra. Jag doppade en ände i taget och lät chokladen stelna innan jag doppade nästa sida. Om du lägger kakorna i frys eller kyl innan du doppar går det lätt.

Pariserbröden hittade jag i "sju sorters kakor" men samma recept finns på nätet. Jag använde ett 4 cm stort mått istället för de 6 cm som stod i receptet och kavlade ut degen tunnare.

Trianglarna är en egen komposition. Botten är vanlig sockerkaksmet som jag gräddade i långpanna. Det var mitt vanliga recept med:

2 ägg

2dl socker

2dl mjöl

2tsk vaniljsocker

2tsk bakpulver

½ dl smält smör

När kakan kommer ur ugnen brer jag ut plommonmarmelad över den och hyvlar sen över ett lager nougat. När nougaten smälter breder jag ut den över hela kakan. Har kakan hunnit svalna ställer jag in den med nougat på en stund i ugnen som nu är avstängd och hunnit svalna lite. Det behövs bara en kort stund i ugnen.

Nu delar jag kakan i två lika stora delar och lägger en del över den andra med hjälp av stekspade. Kakan skall svalna ordentligt så att nougaten stelnar. Jag ställer in den i kylen en stund.

Under tiden smälter jag vit choklad i vattenbad och när kakan svalnat breder jag ut den och avslutar med att dekorera med smält mörk choklad.

Som avslutning skär jag kakan i rutor som jag sen delar diagonalt.

Plommonmarmeladen var god men det fungerar lika bra med annan sylt eller marmelad. Själv tycker jag att hallon är väldigt god till choklad och nougat.

 

Nu återstår bara att "gömma" kakorna i frysen så att de finns kvar till påskhelgen. Kanske blir det ytterligare någon sort om lusten faller på.



Vinter igen!

Nu har jag fått nog av den här vintern! Jag tycker att mitt tålamod varit rätt stort men nu blir det lite gnäll iallafall. Solen skiner, det är några grader kallt och det skulle faktiskt kunna vara riktigt skönt men med en bitande kall vind blir det en sån där dag då man inte vill gå utanför dörren.

Och det var det jag gjorde redan tidigt i morse. Med ett leende på läpparna klädde jag mig i "joggkläder" för att ta mig ut på första joggen på tre månader. Jag hade kommit igång riktigt bra när kylan och snön kom i december. Sedan dess har det blivit många och långa promenader istället. Nu skulle jag äntligen komma igång igen. Det är tillräckligt ljust på morgonen för att kunna jogga direkt när jag vaknar utan att behöva vara rädd för att trampa på någon isfläck i mörkret.
Temperaturen är  också på en rimlig nivå. I morse var det drygt -5 när jag gav mig ut. Allt var alltså perfekt!
Utom att .....ryggen värkte vid varje steg halva rundan, ........jag blev trött innan jag kom till uppförsbackarna 500 m hemifrån .....och så var det vinden. Den verkade komma från alla håll för visst hade jag motvind från det jag lämnade hemmet till jag öppnade dörren och steg in igen.

Nu är premiären iallafall gjord och nu skall jag ta itu med motionen igen. Innan sommaren skall konditionen vara på topp! Och eftersom jag nu skrivit det här kan jag inte misslyckas.

Det var inte joggturen som fick mitt humör i botten utan den kvart när jag skulle njuta av solen vid förrådsväggen. Det blev inte mer än en kvart för så kallt som det var där var det inte när det var -10 grader i början av februari. Efter en kvart gav jag upp och gick in för att se det vackra vädret genom fönstren istället.

Nu vill jag ha vår. Jag vill kunna njuta av sol och värme och tro på att det skall bli så varmt att mina pelargoner och fuchsior skall kunna få vistas ute en stund. Det verkar tyvärr att dröja för först om 10 dagar ser det ut att bli lite varmare. Nu är det bara att hoppas att det inte är något som vädergubbarna hittat på för att få oss på gott humör.

Amigurumimöss

 De här små mössen virkade jag under helgen. De amigurumi jag virkat tidigare var i bomull som är lite hårt och svårt att få riktigt tätt. Mössen är av blandgarn med 70% ull och det rosa garnet är ett angoragarn. Dessa garn var lite svårare att virka med. Det grå garnet delade sig gärna. Resultatet blev iallafall bättre än med bomullsgarnet. Mina tre möss fick bilda en mobil som jag gjorde på samma sätt som med djurmobilen jag skrivit om tidigare.

Mönstret är även här från Mia Bengtssons bok "Virka mina bästa amigurumis". De var mycket enkla att både virka och montera.
Nu blir det nog lite stickning ett tag framåt. Amigurumi får jag ta som avbrott och för att bli av med lite restgarner.

Vinterfredag

Det är mitt i mars men än håller vintern oss i sitt fasta grepp. I januari kändes 15 mars som riktig vår men nu känns det som mer vinter än någonsin.
Vi vaknade i morse med en utetemperatur på -17 grader. En tur till stugan vid Vänern var planerad men fick skjutas fram till mitt på dagen. Där märks minsta vind och med flera minusgrader kan det vara otäckt kallt.
Jag blev avlämnad inne i stan för att kunna promenera ut mot stugan medan maken kollade fåglar i stan. Solen sken och vinden kändes nästan inte alls. De 6 km ut till stugan var härliga. Det känns så annorlunda att gå efter stranden när sjön är frusen. Mitt i sundet var en ränna bruten men den hade frusit till under natten. På vår sida om rännan låg båten som öborna använder för att ta sig över rännan när de skall till och från ön. Under tiden vi satt i solen och njöt kom den lilla isbrytaren och bröt upp rännan. Namnet på båten är samma som när jag var barn men båten har säkert hunnit bytas flera gånger.

Utsikt över sundet. Om en och en halv månad skall jag kunna ta årets första dopp här! Det är svårt att förstå när allt är fruset och kallt.

 



Fika i solen vid lillstugan. Just här hade solen smält bort snön. Här och på en liten fläck till och just där tittade några små snödroppar  fram.

Stjärnmagnolian väntar bara på värmen. Den har klarat sig från både rådjur och hare hittills i vinter. Det tog många år för den att bli så här stor. De flesta vintrar har haren varit framme och beskurit den.

Morfarsstugan ser ut att njuta i solen.

 

De tufsiga plantorna från i höstas skall snart bytas ut mot påskliljor och penséer. Vad jag längtar!

Vi avslutade besöket med en tur ut på isen. Det är inte så vanligt att se picassostatyn från det hållet.

Här hemma ser jag tillbaka på en skön dag ute i "skärgården". Nästa gång vi kommer dit är det förhoppningsvis barmark och massor av snödroppar - inte bara de stackarna som vågade sig fram idag.

Amigurumi - virkning när det är som roligast!

För några veckor sedan besökte jag en affär med barnartiklar med min gravida dotter. När jag skulle bli mor fanns inga såna affärer och inte saknade jag nån heller. I den affären kan man inte tro att vi skall befinna oss i en tid av ekonomisk oro. Först och främst var affären full av människor och sen var den också full av sk "måsteprylar". Inte behövde vi amningskuddar, babynest, babyalarm eller bäddar för att byta blöjor på. Mycket av det som finns nu är säkert bra men de har också priser så att man kan undra om någon försöker att skinna stackars blivande föräldrar! Har man tur finns det någon sykunnig i bekantskapskretsen som till en liten peng och några timmars jobb kan tillverka mycket av dessa prylar.

Jag såg iallafall en sak som jag föll för och det var en mobil med amigurumifigurer. Om du inte vet vad amigurumi är skall du inte skämmas. Det visste jag inte heller för något år sedan. Då såg jag dem i reklam från något garnföretag. Jag bläddrade snabbt vidare för det verkade som nåt jag aldrig skulle lägga tid på att göra. Inte fanns det nån i min närhet som skulle vilja ha en sån virkad figur heller. Barnbarnen var mer intresserade av otäcka monster som kämpade i "Star Wars" och skulle inte uppskattat en gullig katt eller tiger även om farmor virkat den.
Sen har jag sett böcker med mönster på amigurumi men inte brytt mig. Jag fick nog av virkning när jag som ung virkade små dukar jag aldrig använt.

Den här mobilen kändes ändå helt rätt. Som vanligt kom den jobbiga tanken att en sån skulle jag säkert kunna tillverka själv. Massor av restgarner fanns i lådor och skåp och tid fanns det gott av. Nu var det bara mönster som fattades. Jag letade på nätet och hittade en del men kände mig osäker på om jag skulle klara att virka helt utan förkunskaper.

Så låg ett mail om billiga reaböcker i min post. Jag hittade snart en bra bok om pelargoner. Den beställde jag två av för att kunna ge bort en. Sen kollade jag handarbetsböcker - inte för att jag behöver någon utan mest för att se vad som fanns på rean. Den första jag ser är en bok med amugurumidjur. Det var ju precis vad jag behövde! Det måste vara meningen att jag skulle ta tag i detta och inte bara tänka........

I torsdags var jag till stan och köpte böckerna och i fredags började jag virka. Jag startade med de lättaste och tyckte nog att jag klarade det rätt bra. Efter en gris som inte direkt såg ut som en gris virkade jag en val som såg ut som en val. Båda var enkla med bara några delar. Därefter blev det en sköldpadda och den blev verkligen bra. Då vågade jag mig på en tiger och här kom en utmaning. Att virka hår var nåt jag inte gjort förut. Det stackars lejonet hade nog önskat en snyggare man men helt fel blev den inte. Jag använde bara bomullsgarn och manen hade säkert blivit tätare i ett annat garn. Lejonet tog många timmar att göra men resultatet blev därefter.
Nu hade jag fyra djur och behövde ett till. Valet föll på en hund. Den tog inte särskilt lång tid och var lättare att montera än jag trott.
Monteringen tycker jag är det svåraste. Virkningen är lätt och beskrivningarna är bra gjorda men att få armar, ben, huvud och nosar rätt är svårare. Jag har inte heller färdiga ögon utan har broderat ögon eftersom jag vill vara säker på att djuren skall vara barnsäkra. Här behöver jag lite mer träning känner jag. Att få broderade ögon livfulla är svårt nog - att få dem bra på ett virkat underlag är absolut inte lättare.

Alla djuren samlade inför sista momentet.





När alla djuren var klara monterade jag dem på en ring gjord av metalltråd som jag virkat runt. Jag fäste djuren med en virkad "tråd" som sen fortsatte för att avslutas tillsammans med de andra djurens trådar i en fläta att fästa mobilen med.

Det färdiga resultatet.

Boken jag använt heter: Virka mina bästa amigurumis och författare är Mia Bengtsson.
Boken finns med på årets bokrea där man också kan hitta Amigurumihundar av Mitsuki Hoshi. Där ser mönstren lite annorlunda ut men jag skall nog försöka mig på nån sån hund också. Undertiteln på Mias bo är nämligen "lätta att göra svåra att släppa " något jag kan skriva under på. Nu längtar jag efter att få tid över för ytterligare några amigurumis. Ett djur då och då som avbrott på allt stickande kan så småningom bli ett litet zoo!

Vårtecken 3

Idag kom trotjänaren fram ur ett överfullt förråd. Min gamla cykel har fått vila några snöiga och kalla månader. Det är visserligen fortfarande både kallt och snöigt men solen värmer gott mitt på dagen.
Efter en härlig promenad och en stund i solen bestämde jag mig för att ta en cykeltur till stan för att besöka bokrean. Där skulle det finnas en bok om pelargoner och några bra böcker med virkade figurer.
Vägen till stan var nästan isfri. Det var bara i viadukterna under järnvägen som det var lite besvärligt. Cykeln går tungt i kylan men ner till stan var det skönt med både nerförbacke och solen i ansiktet. När jag vände hemåt var det bra mycket tyngre. Jag hade hittat de böcker jag tänkt mig och även handlat lite gott till kvällen. Med lite packning och mycket uppåt vände jag kosan mot Blomsterlandet för att köpa plantjord och vita saintpaulor till köksfönstret.

Inne i affären tröt orken och jag gick därifrån utan jord men med tre saintpaulor. Inget mer! Efter att storhandlat växter och fröer i går kände jag att jag inte kunde dra hem mer växter. Det finns helt enkelt inte plats för mer!

Eftermiddagen har ägnats åt att så tomatfrön. Jag har satt 4 frön av 10 olika tomatsorter  för att kolla grobarheten hos de gamla fröerna. En påse innehåller så många frön att jag har så det räcker i många år. De äldsta fröerna är från 90-talet! Trots detta köpte jag tre nya sorter tidigt i vintras.
Varje år får jag en massa plantor som jag sen skall plantera om, hitta plats för inne och sen köra till landet. Det brukar bli alldeles för fullt i växthuset men jag klarar inte att slänga plantor. I år skall jag ge bort mycket och även sätta några plantor här i stan.

Det var också dags att plantera om några av pelargonsticklingarna i lite större krukor och att ta några nya. Skall dessa få plats måste jag måla en hylla och sätta upp i det fönster jag har pelargoner i. Det får bli ett jobb för morgondagen som tydligen inte skall bli lika solig som i dag.

Tobaksblommorna har börjat komma upp, visserligen inte många, men alldeles tillräckligt for mitt behov. Jag tycker också att jag kan se liv i de krukor där jag sått buddlejor. Stämmer det kan det bli riktigt spännande att följa deras utveckling. Hur många år kan det ta innan de blommar tro?

Kvällen skall användas till att börja virka små "djur" till en mobil åt det väntade nya barnbarnet. Nu har jag sytt amningskudde, spjälskydd och en härlig badcape så det skall bli skönt att ta tag i en virknål för en gång skulle. Efter fyra par sockor i grovt garn kommer det nog att dröja innan händerna vant sig vid en fin virknål. Blir det inget av virkningen finns mobilen att köpa i leksaksaffären.
Det blir spännande med en ny typ av handarbete.

Vårtecken 2

Förra gången jag skrev om vårtecken var det fortfarande full vinter. Nu kan man allafall vissa dagar känna att våren är på gång.
Vi har haft en fantastisk vecka på landet. Solen sken var dag och temperaturen var dagtid över nollan och som varmast kunde jag avläsa plus 7 grader.
Snön låg djup när vi kom och alla små skogsvägar var inte plogade så det blev några härliga skidturer. Allra skönast var ändå att sitta i solen och bara njuta.
Så till min vårtecken:

 Så mycket vår kan man väl inte se i den här bilden. Jag tyckte bara att det var så fina kontraster mellan den rena vita snön och den torra och frusna rosen. Om några få månader kommer den förhoppningsvis att blomstra igen.

Körsbärskornellen är den buske på tomten som blommar tidigast. Det här är en fröplanta av den buske som växte vid huset i stan när vi flyttade dit. En buske som var ful och risig. Jag tänkte ta bort den redan efter något år eftersom jag inte tyckte om den. Den blommade inte och var mest bara skräpig. Men växte gjorde den och fyllde sin plats i en annars rätt steril miljö i det typiska nybyggda 70-talsområdet. Så en vår såg jag att det var någon slags gulgrön liten blomma i den och kring den blomman snurrade ett antal humlor. De hade här hittat mat i den tidiga våren. Busken fick stå kvar och var vår blommade den enormt och på hösten var den fylld av röda avlånga bär som fåglarna kalasade på.
När vi gjorde om vid ingången grävde vi ändå upp den eftersom den blivit ännu fulare och risigare och verkligen inte var någon vacker syn utom de där tidiga vårdagarna varje år då den blommade.
Den lever dock kvar genom de fröplantor som fortfarande kommer upp varje år. En av dessa plantor satte jag vid stugan för rätt många år sedan och för två år sedan kunde jag se de första blommorna. I vår kommer den blomma riktigt rikligt. När jag såg de första knopparna tidigt i höstas och sen sett allt fler komma funderar jag verkligen på hur den här växten fungerar. Knopparna verkar bara bli fler och fler under vintern - helt otroligt! Tittar man noga på bilden kan man se att knopparna håller på "att brista". Om det blir en tidig vår kanske de första blommorna kan visa sig till påsk!

Vår lilla Maja har fått vara "utekatt" under besöket i stugan. Snön var djup och hon höll sig under och runt våra stugor. Mest satt hon i solen på stenmuren och lyssnade på sorkarna som rumsterade om inne i den. Hon lyckades även fånga några stycken. Några färre som äter upp mina växter i växthuset senare i vår alltså!

Tillbaka i stan upptäcker vi att våren kommit mycket längre här. Isen smälter utanför huset och det är dags att hacka bort det som fortfarande ligger i skuggan så att vi kan gå utan att riskera att bryta benen.
På baksidan i norrläge ligger ändå snön djup men jag kan se att det börjar smälta kring julrosorna. Idag kan jag nog inte låta bli att hjälpa våren lite på traven och mycket försiktigt röra omkring i snön kring dem för att kolla om de blommar. Gör de inte det kan jag iallafall glädja mig åt att jag äntligen fått julrosfröna i jorden och in i kylskåpet. Där får de stå fram till början av maj och sen är det bara att vänta och hoppas!
Nu glömmer vi våren en stund och tar itu med en jättetvätt som skall vikas och strykas. Det skall göras innan jag får använda resten av förmiddagen till att sortera och kolla mina pelargoner och alla skott jag satt. Moderplantorna skall vidare till dotterns missionshus i morgon för att ge plats i fönstren åt alla "småttingar" som jag satt.