Amigurumi - virkning när det är som roligast!

För några veckor sedan besökte jag en affär med barnartiklar med min gravida dotter. När jag skulle bli mor fanns inga såna affärer och inte saknade jag nån heller. I den affären kan man inte tro att vi skall befinna oss i en tid av ekonomisk oro. Först och främst var affären full av människor och sen var den också full av sk "måsteprylar". Inte behövde vi amningskuddar, babynest, babyalarm eller bäddar för att byta blöjor på. Mycket av det som finns nu är säkert bra men de har också priser så att man kan undra om någon försöker att skinna stackars blivande föräldrar! Har man tur finns det någon sykunnig i bekantskapskretsen som till en liten peng och några timmars jobb kan tillverka mycket av dessa prylar.

Jag såg iallafall en sak som jag föll för och det var en mobil med amigurumifigurer. Om du inte vet vad amigurumi är skall du inte skämmas. Det visste jag inte heller för något år sedan. Då såg jag dem i reklam från något garnföretag. Jag bläddrade snabbt vidare för det verkade som nåt jag aldrig skulle lägga tid på att göra. Inte fanns det nån i min närhet som skulle vilja ha en sån virkad figur heller. Barnbarnen var mer intresserade av otäcka monster som kämpade i "Star Wars" och skulle inte uppskattat en gullig katt eller tiger även om farmor virkat den.
Sen har jag sett böcker med mönster på amigurumi men inte brytt mig. Jag fick nog av virkning när jag som ung virkade små dukar jag aldrig använt.

Den här mobilen kändes ändå helt rätt. Som vanligt kom den jobbiga tanken att en sån skulle jag säkert kunna tillverka själv. Massor av restgarner fanns i lådor och skåp och tid fanns det gott av. Nu var det bara mönster som fattades. Jag letade på nätet och hittade en del men kände mig osäker på om jag skulle klara att virka helt utan förkunskaper.

Så låg ett mail om billiga reaböcker i min post. Jag hittade snart en bra bok om pelargoner. Den beställde jag två av för att kunna ge bort en. Sen kollade jag handarbetsböcker - inte för att jag behöver någon utan mest för att se vad som fanns på rean. Den första jag ser är en bok med amugurumidjur. Det var ju precis vad jag behövde! Det måste vara meningen att jag skulle ta tag i detta och inte bara tänka........

I torsdags var jag till stan och köpte böckerna och i fredags började jag virka. Jag startade med de lättaste och tyckte nog att jag klarade det rätt bra. Efter en gris som inte direkt såg ut som en gris virkade jag en val som såg ut som en val. Båda var enkla med bara några delar. Därefter blev det en sköldpadda och den blev verkligen bra. Då vågade jag mig på en tiger och här kom en utmaning. Att virka hår var nåt jag inte gjort förut. Det stackars lejonet hade nog önskat en snyggare man men helt fel blev den inte. Jag använde bara bomullsgarn och manen hade säkert blivit tätare i ett annat garn. Lejonet tog många timmar att göra men resultatet blev därefter.
Nu hade jag fyra djur och behövde ett till. Valet föll på en hund. Den tog inte särskilt lång tid och var lättare att montera än jag trott.
Monteringen tycker jag är det svåraste. Virkningen är lätt och beskrivningarna är bra gjorda men att få armar, ben, huvud och nosar rätt är svårare. Jag har inte heller färdiga ögon utan har broderat ögon eftersom jag vill vara säker på att djuren skall vara barnsäkra. Här behöver jag lite mer träning känner jag. Att få broderade ögon livfulla är svårt nog - att få dem bra på ett virkat underlag är absolut inte lättare.

Alla djuren samlade inför sista momentet.





När alla djuren var klara monterade jag dem på en ring gjord av metalltråd som jag virkat runt. Jag fäste djuren med en virkad "tråd" som sen fortsatte för att avslutas tillsammans med de andra djurens trådar i en fläta att fästa mobilen med.

Det färdiga resultatet.

Boken jag använt heter: Virka mina bästa amigurumis och författare är Mia Bengtsson.
Boken finns med på årets bokrea där man också kan hitta Amigurumihundar av Mitsuki Hoshi. Där ser mönstren lite annorlunda ut men jag skall nog försöka mig på nån sån hund också. Undertiteln på Mias bo är nämligen "lätta att göra svåra att släppa " något jag kan skriva under på. Nu längtar jag efter att få tid över för ytterligare några amigurumis. Ett djur då och då som avbrott på allt stickande kan så småningom bli ett litet zoo!