Vi vaknade i morse med en utetemperatur på -17 grader. En tur till stugan vid Vänern var planerad men fick skjutas fram till mitt på dagen. Där märks minsta vind och med flera minusgrader kan det vara otäckt kallt.
Jag blev avlämnad inne i stan för att kunna promenera ut mot stugan medan maken kollade fåglar i stan. Solen sken och vinden kändes nästan inte alls. De 6 km ut till stugan var härliga. Det känns så annorlunda att gå efter stranden när sjön är frusen. Mitt i sundet var en ränna bruten men den hade frusit till under natten. På vår sida om rännan låg båten som öborna använder för att ta sig över rännan när de skall till och från ön. Under tiden vi satt i solen och njöt kom den lilla isbrytaren och bröt upp rännan. Namnet på båten är samma som när jag var barn men båten har säkert hunnit bytas flera gånger.
Utsikt över sundet. Om en och en halv månad skall jag kunna ta årets första dopp här! Det är svårt att förstå när allt är fruset och kallt.
Fika i solen vid lillstugan. Just här hade solen smält bort snön. Här och på en liten fläck till och just där tittade några små snödroppar fram.
Stjärnmagnolian väntar bara på värmen. Den har klarat sig från både rådjur och hare hittills i vinter. Det tog många år för den att bli så här stor. De flesta vintrar har haren varit framme och beskurit den.
Morfarsstugan ser ut att njuta i solen.
De tufsiga plantorna från i höstas skall snart bytas ut mot påskliljor och penséer. Vad jag längtar!
Vi avslutade besöket med en tur ut på isen. Det är inte så vanligt att se picassostatyn från det hållet.
Här hemma ser jag tillbaka på en skön dag ute i "skärgården". Nästa gång vi kommer dit är det förhoppningsvis barmark och massor av snödroppar - inte bara de stackarna som vågade sig fram idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar