Presenter

Igår kom jag hem efter en tur till barn och barnbarn i väster. Härliga dagar men vädret var, som jag tycker det oftast är när man besöker de västra delarna av landet vintertid, bedrövligt helt enkelt!

Eftersom jag åker tåg  händer det att jag får en stund i stora stan mellan pendeltåg och tåg hem. Det brukar handla om precis lagom tid för en mycket kort tur in i Nordstan.
Jag är ingen "shopper" direkt. Det brukar räcka med att jag kommer in i Nordstan för att längtan tillbaka till stationen blir för stor.
Första besöket var Akademibokhandeln och deras utbud av pennor. Som en stor pennälskare har jag rätt god kännedom om sortimentet men har inte känt behov av att köpa någon penna på länge. Förra veckan upptäckte jag att de flesta av mina älsklingspennor torkat. Det blev två nya härliga pennor och nu riktigt längtar jag efter att skriva brev.
Det andra, och sista, besöket blev i en liten affär som ligger nästa allra längst in i Nordstan. Jag har besökt den många gånger genom åren. Den har massor av olika pappersartiklar men också mysiga presenter. Oftast går jag därifrån utan att ha handlat nåt. Det mesta är ju sånt men inte direkt behöver. Den här gången föll jag ändå för en mugg och liten bricka. Mönstret är nästan detsamma som på dynorna i korgstolarna vi har på uteplatsen. I regnrusket kändes det som en påminnelse om att det här vädret inte kommer att vara för evigt.
Jag var verkligen inte i behov av muggen eller brickan men humöret steg ordentligt när jag såg dem.
Nu står de här och bara väntar på att det skall bli en solig dag med en kopp kaffe på baksidan. Blir det bara mitten av februari kommer solen att kunna titta fram mellan husen åtminstone en liten stund mitt på dagen. Jag längtar!
Tills dess får jag glädja mig åt de små presenter jag unnade mig. Ibland kan man behöva överraska sig själv!  

Kamelian igen

 Så här långt har kamelian kommit idag. Den har egentligen inte slagit ut nåt mer de senaste dagarna. Kanske är det så här mycket den orkar med den här gången.
Det känns i alla fall som om jag har fått lön för mödan. Den har ytterligare två knoppar som kanske kommer att orka blomma.
Nu kommer jag att åka ifrån den några dagar och hoppas att jag kommer hem till en blomma som är helt utslagen.

Snö! Äntligen!

Det här var vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret i morse. Vilken härlig syn! Äntligen lite snö, jag hade nästan gett upp hoppet om en "riktig" vinter!

Visserligen vet jag att vi ofta får den första riktiga snön, den som ligger kvar lite längre tid, i slutet av januari. Så har det varit många år. Jag minns speciellt en vinter då snön lät vänta på sig ordentligt. Jag planerade att åka mitt första Vasalopp vid 59 års ålder. Ingen snö kom och vi fick åka till ett preparerat spår flera mil bort. Det var inte roligt alls. Tiden fanns inte för den sortens träning. Då jobbade jag fortfarande och kvällarna behövdes till förberedelser.

I skolan klippte vi papperssnöstjärnor och hängde upp i en trädgren i klassrummet. Jag berättade om regndanser och påstod att vi på det här sättet skulle kunna locka fram massor av snö. Några dagar senare började det snöa och vasaloppet var räddat!

I år finns hur mycket tid som helst för skidåkning. Inte för att träna till något lopp utan bara för att det är ett underbart sätt att motionera. Snön har kommit och gått! Alla snöfall hittills har slutat i regn och innan jag fått ut skidorna ur förrådet har snön regnat bort.

Den här gången verkar det ändå vara "på riktigt". Temperaturen ligger stabilt under nollan och det verkar den göra en tid framöver. Skidorna skall fram men först i morgon. Konditionen finns inte för spårning så jag väntar tills någon spänstigare spårat.
Idag skall jag bara njuta av att titta på snön!

 

 Jag var ute tidigt och skottade snö. Mellan husen hade det blåst in en hel del snö så där ser det riktigt vintrigt ut. Dock inte som vintern 76/77 då vi fick bära ut snön på parkeringen för att alla snöhögar var så höga att vi inte orkade lyfta snön så högt.

Bäst att njuta! Framåt mars är det inte riktigt lika roligt med snöfall!

Fikonmarmelad med blodapelsin och citron

Fikonmarmelad med blodapelsin och citron

För många år sedan hittade jag den här marmeladen i en jultidning från Allers. Jag har kokat den många gånger med olika sorters citrusfrukter. Receptet har jag halverat eftersom jag tycker att det blir lite för många burkar i kylskåpet!
Jag har gjort några andra små förändringar. Den här gången använde jag syltsocker. Då kan jag använda mindre mängd socker och slipper koka marmeladen så länge, något jag tycker att marmeladen vinner på.

Recept:

250g torkade fikon
2 blodapelsiner, gärna ekologiska om du kan hitta det
1 citron
2,5 dl vatten
4,5 dl syltsocker
2-3 korta kanelstänger

1. Lägg fikonen i blöt minst 5 timmar. Häll av vattnet och skölj fikonen. Ta bort den hårda stjälken och skär fikonen i små bitar.
2. Tvätta apelsiner och citron noga. Dela dem i fjärdedelar och skär mycket tunna skivor.
3. Lägg frukten i en vid kastrull och småkoka med vattnet under lock i minst 20 minuter.
4. Tillsätt sockret och kanelstängerna. Fortsätt koka, nu utan lock. Gör marmeladprov efter någon minut. Dvs häll upp lite marmelad på ett fat och låt svalna. Blir det då mycket tjockflytande är marmeladen klar. Ta upp kanelstängerna.
5. Häll direkt upp i varma burkar och sätt på lock. Servera på rostat bröd eller kex men den är också mycket god till ost.

Rastlös!

Januari blev precis som alla andra år! Rastlösheten väller över mig. Det här är något jag märkt av i många år men nu sedan jag slutade jobba har det blivit värre än någonsin.

Hela december tänker jag på vad jag skall kunna göra när alla helger är över. När julmarknader, adventspyssel, julpyntande, matlagning, jul- och nyårshelger och alla bemärkelsedagar är över tänker jag mig att jag skall göra alla dessa små turer till platser runt omkring, hälsa på barn och barnbarn och göra massor som jag skjutit på under hösten.

Så är det då slut på alla måsten och vad händer då när vardagen är oplanerad? Jo, jag blir sittande och vet inte i vilken ände jag skall börja. Skall jag åka och besöka släktingar eller starta nåt nytt projekt?

 Inget blir det av alla idéer som fanns före jul. Orken finns inte för att göra nåt egentligen. Jag gör små försök att rycka upp mig men bara korta stunder är jag riktigt aktiv. Inte blir det bättre av att jag i år också känner av bihålor, nåt jag sluppit de senaste 15 åren. Kraften tog plötsligt helt slut. En promenad till affären känns som en bergsbestigning.

Vad gör jag då? Jo, jag börjar med en massa små projekt. En del orkar jag fullfölja som en klänning till enda flickan bland barnbarnen. Syskåpet blev faktiskt städat också och nu hittade jag en halvfärdig pläd som jag stickat på vid den "sålda" stugan. Den skall jag försöka att göra klar.

Rastlösheten gör att jag inte sitter ner med något jobb nån längre stund. Att läsa känns inte helt rätt. Det har jag inte haft tid till under december och nu känns det som om jag inte kan tillåta mig att sätta mig med en bok när det finns annat som borde göras.

En sak har jag genomfört idag och det känner jag mig nöjd med. Jag har sått de första fröerna. Jätteverbena, chili och jordgubbsfrön har hamnat i små krukor. När de grott och visar sina första gröna blad är det nog februari och jag har tagit mig genom den månad jag tycker allra minst om. Då kan jag nog ta nya tag och genomföra mina idéer sen före jul.  Nu skall jag fördriva tiden fram till sängdags med den halvfärdiga pläden. Jag skall inte låta rastlösheten bestämma utan sticka utan en massa avbrott.

Kamelia

Kamelian 12 januari 2015 

Jag går i väntans tider! Inga barnbarn den här gången utan en kamelia som jag vakar över som om det vore mitt eget barn. Ingen får hosta, nysa, vädra, flytta den ur läge eller peta på den. Den här gången får det inte misslyckas!

För drygt tre år sedan köpte jag tre medelhavsväxter på Lidl. De kostade inte många kronor och var bara små späda plantor.
Första sommaren stod de rätt bortglömda i skuggan under altantaket. När hösten kom var det blom i apelsinen men de andra två, som jag då glömt namnet på, hade bara växt utan att sätta knoppar.
Apelsinensblommor trillade bort och det bildades inga frukter.

Vintern fick plantorna tillbringa inomhus i ett rum där jag drar ner värmen för att de pelargoner och fuchsior som står där skall må bättre. Jag tillförde inget extraljus den vintern och när våren kom var det tre lite ledsna plantor jag satte ut under taket.
Sommaren tillbringades på landet och den enda omsorgen de tre plantorna fick var lite vatten de gånger vi var hemma i stan.

På hösten var det återigen knoppar i apelsinen men också i de två andra plantorna. På den ena plantan ramlade knoppen av direkt när jag tog in dem den hösten. Jag visste fortfarande inte vad det var för växter jag hade.
Den krukan där knoppen utvecklades bra lät jag stå i lite tilläggsljus den hösten och vintern och frampå vårkanten slog en härligt rosa blomma ut. Den var väldigt lik en ros och efter mycket letande på nätet kom jag fram till att det var en oleander jag hade. Vad nöjd jag var när jag fått fram namnet!

Nu var bara frågan vad det var i den tredje krukan. Jag började kolla på nätet och i mina trädgårdsböcker. Av en händelse kom jag in på en sida som visade en massa kamelior. Jag hade lärt mig att kamelior inte gick att få i blom i vanliga bostadsrum men bladen stämde precis liksom de små knoppar som ramlat av. När jag läste mer om kameliorna fann jag att det inte var svårt att få dem att sätta knopp men att få dessa knoppar att sitta kvar till dess att de slår ut krävde mycket av omgivningen.

Den här hösten har jag verkligen försökt att få till perfekt förhållanden för min kamelia, eller kamelior, för jag köpte en till planta i våras! De står ljust med tilläggsljus minst 14 timmar per dag. De flyttas inte vilket resulterat i att det inte gått att städa det skåp som de står framför. Jag försöker att hålla nere temperaturen så att det är ca 15 grader i detta rum. Det fungerar oftast men ibland behövs rummet för övernattning av barn och barnbarn så då får det bli varmare några dagar.
Allt fokuseras på kameliorna. Det innebär att apelsinen också mått bra och att den för första gången fått rätt stora frukter utan att de trillat av. Oleandern däremot ser inte ut att må så bra och den riskerar att hamna på komposten om inte bladen slutar att trilla av!

Nu är kamelians största knopp så nära att slå ut att jag varje morgon går uppför trappan med hjärtat i halsgropen. Skall knoppen ligga på golvet så som det hänt de andra åren eller skall den ha utvecklats ännu lite under natten. Hittills har allt gått bra och nu är knoppen så här stor......

Kamelian 18 januari 2015 

Den här gången har jag oavsett vad som händer de närmsta dagarna i alla fall fått se vilken färg blommorna kommer att ha den dagen jag lyckas med att få kamelian att slå ut!
Fortsättning följer!

Finska vantar

 

 

För några veckor sedan skrev jag om vantar som en kompis hittat på nätet. Här är de!

 

Nu har jag stickat fem par och jag är säker på att det kommer att bli åtskilliga par till för de är riktigt roliga att sticka. Det här paret är stickat i två trådigt svenskullgarn med mönster i Tova.

 

 

Det fanns en beskrivning på nätet men den var på finska. Jag ritade av blomrankan och sen försökte vi hitta övriga fakta vi behövde i den otroliga översättningen som vi fick av datorn. Vi hittade maskantal och det var väl egentligen det enda vi behövde.

 

 

Nu funderar jag på att sticka något annat med detta mönster. Vad det blir vet jag inte än. Kanske blir det en mössa!

 

Först skall jag fixa mig ett par sköna handledsvärmare för nu har jag frusit mycket i blåst och blöta några dagar.

Väva i längtan efter våren

Det är +2 grader, halt och blåsigt men i vävstolen är det vår!
Det är flera år sedan jag vävde något annat än juldukar men nu längtar jag efter att väva nåt som inte är rött eller svart.
Tidigt i höstas såg jag den här löparen i "Fritslas" katalog och jag föll direkt. Det dröjde ändå till strax innan jul innan jag beställde garnerna.
Jag trodde att det skulle bli lite jobbigt att varpa den eftersom det är rätt många färgbyten och en del av bytena är i två olika trådar. Det gick mycket bättre än jag vågat hoppas på. Att dra på de 11 m var heller inget problem. Solvning och att trä skeden gick som en dans. Hittills har vävningen fungerat perfekt. Bara roligt alltså, i alla fall hittills!

Jag skall försöka att dra ut på vävningen. Än är det långt till vår så jag behöver inte stressa. Bara det att ha en väv i vävstolen är ett nöje och det vill jag dra ut på. Säkert kommer den här väven att föda en massa idéer på vad jag kan sätta upp efteråt. Redan nu funderar jag på gardiner som skulle kunna passa till. En solgul gles panelgardin kanske!
Innan väven är klar har jag nog ett antal nya projekt på gång.

Ute är det mörkt men härinne skiner solen och björklöven har slagit ut. Det är lätt att drömma när man sitter i vävstolen och ser den här väven framför sig.

Vårlängtan

Nu har jag gjort vårens stora fröbeställning! Det är ett stort jobb med en hel del ångest och mycket längtan inkopplad.

Det går till likadant varje år. Direkt efter jul tar jag fram Impectas katalog som kommit i brevlådan dagarna innan julafton. Jag bläddrar lite på måfå och ser då en hel del som jag skulle vilja odla. Så lägger jag undan katalogen.
Dagarna går och ca 10 dagar in på nya året kommer jag på att det faktiskt finns en hel del som behöver sås tidigt. En del redan i januari. Skall jag lyckas med att få jätteverbenan att blomma innan sena hösten behöver fröna i jorden innan januaris slut. Ibland behöver den in i kylskåpet några veckor för att gro och då kommer den igång sent.
Det är alltså hög tid att göra beställningarna!
Då plockar jag fram katalogen igen och börjar kryssa för det jag vill ha. I år hade dottern hunnit före och kryssat för sina önskningar (en hel del!). Jag upptäcker många blommor jag bara måste ha och kryssen blir många.
När jag tittat igenom alla ettåringar räknar jag samman och ser att beställningen kommit upp i nära 1500 kr! Det är jag inte beredd att betala!
Då börjar jag söka på "Sävar frö och plant". Därifrån har jag beställt mycket de senaste tre åren. De har mindre portioner och varför skall jag ha 200 tagetesfrön när jag egentligen bara behöver högst 30. Jag hittar en del av fröerna hos dem men mycket återstår.
Nu börjar jag stryka. Det är ju inte bara pengar det handlar om. Jag har helt enkelt inte plats att förgro så mycket här hemma. Det finns heller inte obegränsat med jord att sätta plantorna i.
Efter två genomgångar av katalogen då jag verkligen tänker igenom var jag skall plantera och vad som skall växa tillsammans har jag kommit ner till de verkliga guldkornen.
Då är det äntligen dags att göra beställningarna.

Nu är beställningarna klara och imorgon måste jag börja kolla efter krukor att förodla i, köpa såjord och leta rätt på ljusrören som skall hjälpa de späda plantorna att växa sig knubbiga. Sen är det bara att vänta på att det skall dimpa ner två förpackningar med frö i brevlådan!

Det är skönt att det här jobbet är gjort. Det är visserligen bara början men nu väntar det roliga jobbet med att så och sen att vänta och hoppas.

Virkad stjärnskallra

Jag har virkat en massa djur efter mönster men jag har inte vågat ta steget till att göra egna mönster. Härom natten låg jag och funderade på hur jag skulle kunna virka en liten skallra till yngsta barnbarnet. Det skulle vara något som också skulle kunna användas till att "gnaga" på när tänderna börjar komma.
Innan jag somnade hade jag kommit så långt som till att det skulle vara en skallra med flikar att hålla i och tugga på. Nånstans mellan sömn och medvetande kom den här skallran till. Jag såg en bild framför mig och nu har jag försökt att virka bilden. Inte blev det riktigt som min drömbild men ett första försök i alla fall.
Stjärnan är stoppad men inte särskilt hårt. Den skall vara skön att hålla i. I den har jag lagt två små bjällror och försökt att få dem mitt i stoppningen.

Jag har försökt att skriva ner ett mönster också. Det var det svåraste av allt!

Sannas stjärnskallra

Material: Bomullsgarn, jag virkar med en grovlek där virknål nr 2,5 ger ett fast och tätt resultat.
Virkförklaring: 2 i 1= virka två fm i samma maska                                                               
                         2 > 1= Dra garnet igenom förts maskan och dra sen garnet igenom ytterligare en maska. Avsluta med att virka igenom båda maskorna.

Starta med en magisk ring eller 5-6 lm.

Varv 1: 6 fm
varv 2: (1 fm, 2 i 1) 6 ggr 12 m
varv 3: (2 fm, 2 i 1) 6 ggr 18 m
varv 4: (3 fm, 2 i 1) 6 ggr 24 m
varv 5: (4 fm, 2 i 1) 6 ggr 30 m
varv 6: (5 fm, 2 i 1) 6 ggr 36 m

Fortsätt på samma sätt tills ”cirkeln” är så stor som du vill ha den. Jag virkade tills det fanns 60 m.
Då virkade jag två varv med 60 m = v11-12.

varv 13: virka 60 maskor men med nedtag i inre maskbågen.
varv 14: (8 fm 2 > 1) 6 ggr 54 m
varv 15: (7 fm 2 > 1) 6 ggr 48 m
varv 16: (6 fm 2 > 1) 6 ggr 42 m

Fortsätt med minskningarna tills det återstår 12 m. Dra ut en stor ögla på garnet och fortsätt att virka uddarna på stjärnan.

Uddar: Jag virkade uddarna 10 m breda. Med 60 m blev det då 6 lika stora uddar. Har du ett annat maskantal delar du detta med 6 eller med det antal uddar du vill ha.

Virka i de maskbågar du ”sparade” på varv 13.
Varv 1: Virka 10 fm, 1 lm, vänd
varv 2: virka 8 fm med nedtag i 2:a maskan. (lm från föregående varv bildar en m) vänd med 1 lm.
Varv 3: 7 fm, vänd med en lm
varv 4: 6 fm, vänd med en lm.

Fortsätt tills det tar slut på maskorna.
Virka övriga uddar likadant.
Fäst trådarna.
Stoppa stjärnan löst. Jag la in en bjällra mitt i fyllningen.
Virka ihop hålet genom att virka ihop maskorna 2 o 2 tills hålet är fyllt. Ta av garnet och fäst tråden.

Nytt år!

Redan den 7:e januari och jag har inte riktigt fattat att vi vänt blad till ett nytt år. För vart år som går går åren fortare. Inte kan det väl ha gått ett år sedan vi bytte till 2014? Ibland är det svårt att komma ihåg vilket år olika saker inträffar. Var det förra eller förrförra januari som..... Svaret kanske till och med är att det var året dess för innan det hände.

När jag pratar med mina barnbarn om detta att tiden går så fort håller de inte med mig. För dem är det en evighet mellan sommarlovet och jul. De kan inte förstå att jag säger att det snart är sommar. Innan dess skall ju så mycket hända.

Kanske är det det här som är ett tecken på att man börjar bli gammal.  För mig är ett år en så kort del av mitt liv medan mitt 10-åriga barnbarn ser ett år som en tiondel av sitt liv. Och då är han nog bara medveten om de 7 senaste åren av sitt liv.

Tid är intressant! Just nu känner jag att intresset för tid mest ligger på hur jag använder min tid. Vad gör jag av mitt liv och hur kan jag använda min fantastiska lediga tid till att göra saker som jag verkligen vill. Jag vet ju inte ens vad jag vill använda tiden till. Skall jag väva, sticka, läsa eller umgås med vänner. Jag hinner allt detta men vill mer. Vad detta mer är vet jag inte men det finns något som väntar på mig det känner jag. Kanske skall jag bara slå mig till ro och invänta detta något.

Tills dess väntar en vävstol på att få sig en ny väv, en massa fröer på att beställas och en symaskin på nya tyger. Jag försöker att glömma de garderober, bokhyllor och skåp som väntar på att rensas från skräp! För att inte tala om alla julsaker som skall ner i lådor igen! Bara ett par dagar till vill jag få njuta av ljusen från adventsljusstakar och stjärnor. Sen är det inte många veckor till dess man märker att dagarna blivit längre.

Jag avslutar med ett enda litet nyårslöfte. I år skall jag vara bättre på att dokumentera och fota!