Hela december tänker jag på vad jag skall kunna göra när alla helger är över. När julmarknader, adventspyssel, julpyntande, matlagning, jul- och nyårshelger och alla bemärkelsedagar är över tänker jag mig att jag skall göra alla dessa små turer till platser runt omkring, hälsa på barn och barnbarn och göra massor som jag skjutit på under hösten.
Så är det då slut på alla måsten och vad händer då när vardagen är oplanerad? Jo, jag blir sittande och vet inte i vilken ände jag skall börja. Skall jag åka och besöka släktingar eller starta nåt nytt projekt?
Inget blir det av alla idéer som fanns före jul. Orken finns inte för att göra nåt egentligen. Jag gör små försök att rycka upp mig men bara korta stunder är jag riktigt aktiv. Inte blir det bättre av att jag i år också känner av bihålor, nåt jag sluppit de senaste 15 åren. Kraften tog plötsligt helt slut. En promenad till affären känns som en bergsbestigning.
Vad gör jag då? Jo, jag börjar med en massa små projekt. En del orkar jag fullfölja som en klänning till enda flickan bland barnbarnen. Syskåpet blev faktiskt städat också och nu hittade jag en halvfärdig pläd som jag stickat på vid den "sålda" stugan. Den skall jag försöka att göra klar.
Rastlösheten gör att jag inte sitter ner med något jobb nån längre stund. Att läsa känns inte helt rätt. Det har jag inte haft tid till under december och nu känns det som om jag inte kan tillåta mig att sätta mig med en bok när det finns annat som borde göras.
En sak har jag genomfört idag och det känner jag mig nöjd med. Jag har sått de första fröerna. Jätteverbena, chili och jordgubbsfrön har hamnat i små krukor. När de grott och visar sina första gröna blad är det nog februari och jag har tagit mig genom den månad jag tycker allra minst om. Då kan jag nog ta nya tag och genomföra mina idéer sen före jul. Nu skall jag fördriva tiden fram till sängdags med den halvfärdiga pläden. Jag skall inte låta rastlösheten bestämma utan sticka utan en massa avbrott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar