Pelargon australis

Det finns växter som jag verkligen uppskattar men som samtidigt kan ge mig huvudbry. Min Pelargon australis är en sån växt.
Jag köpte ett litet skott på Älvsjömässan för några år sedan. Jag blev helt såld på den plantan som man visade upp. Jättestor och full med hängande blommor och jag tänkte att kanske kunde min lilla planta bli nästan lika stor en dag.
Den dagen kom snabbare än jag kunde ana. Redan innan sommaren, bara några månader efter köpet, var det dags att dela plantan. Vad nöjd jag var när jag kunde dela med mig av den härliga pelargonen. En pelargon vars blommor är så intetsägande men väldigt vackra och vars bladverk är så vackert med den mörkgröna ovansidan och den lila undersidan.
Förra våren planterade jag ut en planta på förrådsväggen i stan. Där satt den från tidig vår. Den skulle ha slängts i oktober när jag tog in övriga pelargoner men fick sitta kvar eftersom den fortfarande var vacker. Den klarade sig ända till början av december! Detta efter att ha fått en slurk vatten med flera veckors mellanrum under sommaren. Jag var lika förvånad varje gång jag kom hem och den fortfarande levde och blommade.
På landet hade jag hängt upp en liten planta i en stor ampel. I våras såg den bra rolig ut med några få blad i den stora ampeln. Jag kände ju australis växtkraft så jag visste ju att den skulle växa i sin ampel rätt snart. Och visst gjorde den det! Redan i början av juli var ampeln lagom stor och i slutet av augusti alldeles för liten. Jag lät den sitta kvar och tänkte att den skulle jag ta hand om innan jag tog hem den till stan för att övervintras.
Den blommade  och blommade och tiden gick. Vid allhelgona kunde jag inte låta den sitta kvar ute längre. Jag tag med hela ampeln hem och nu skulle jag verkligen dela den direkt.
Vilket naturligtvis inte hände. Jag ställde den på ett bord vid ett fönster. Där har den stått sedan början av november. Jag har vattnat den med små skvättar lite då och då och nån gång sänkt ner hela ampeln i vatten. Den har blommat rikligt hela vintern. ´
I morse kunde jag inte skjuta upp delningen längre. Skulle jag hinna få några fina amplar i sommar var det hög tid att dela den enorma plantan. In med den i "tvättstugan", ett litet utrymme med en ho intill tvättmaskinen. Där radade jag upp krukor och jord och vände ampeln upp och ner.
Sen började jag bryta av de små "plantorna" en efter en. De sitter som på en rotstam och får inga rötter men det brukar fungera att sätta dem i jord direkt.
Det var mycket torrt inne i plantan men när jag plockat bort det torra fick jag 20 fina små plantor och några skott från det som hänger ner från plantan. Klarar hälften av skotten sig kommer jag att kunna fylla mina altaner med hängande australisamplar och även ge bort några krukor till nya älskare av pelargon australiensis. För man kan inte annat än älska denna skira blomma med så mycket växtkraft!

Här står och hänger morgonens arbete.