Smultrontårta

 Här i paradiset i skogen är marken täckt av smultron. Det var den första växten som kom efter att vi jämnat ut sten- och grushögarna som fanns på tomten från den tid då det var en grusgrop här. Först fanns smultronen bara i en slänt ner mot stugan. Nu har vi dem överallt! Det innebär att man får gå varsamt fram både med fötter och speciellt med gräsklipparen.
När de första smultronen mognar äter vi dem med mjölk och grädde. Efter ett tag finns det såna mängder att jag kan använda dem till rulltårta eller som fyllning i tårtor. Som mest plockade jag av en och en halv liter samma dag i år. Då hamnade en hel del i frysen för att tas fram i jul!

Jag gör en jättegod tårta. Botten är en sockerkaka. Jag brukar välja ett recept som passar till tårtbotten utan både smör och mjölk.
När botten svalnat lite mosar jag ca en halv liter smultron och blandar i florsocker till det blir en fast smet. Det är svårt att säga hur mycket florsocker som behövs. Det beror helt på hur fast bären är.
Blandningen häller jag försiktigt över kakan och breder ut den så att den täcker hela kakan. Rinner det för mycket brukar jag sticka hål med en gaffel så att en del av vätskan sugs ner i kakan.
Som avslutning häller jag över hela smultron.
Vill man göra det extra festligt kan man servera vispad grädde eller vaniljglass till tårtan.
Jag brukar göra flera tårtor samtidigt och frysa in för att ta fram i höst när smultron känns som en härlig påminnelse om en ljuvlig sommar.

Länge sedan!

Oj, vad länge sedan jag skrev något här! Dagarna bara rusar och blir till veckor som blir till månader. I kameran lagras foton som jag inte hinner ta itu med. Nästan varje dag tänker jag att det här ska jag skriva om men lika ofta försvinner tanken utan att bli handling. Det är sommar och en riktig sommar också! Att bloggen blir bortglömd är beviset för detta. När solen skiner och trädgård och familj kräver omvårdnad blir det inte skrivandet som kommer i första hand.
Att jag sitter här nu kan vi tacka en ilsken katt för. I början av veckan fick vår gamla 14-årige hankatt ett utbrott. För att göra en lång historia kort kan vi säga att jag slarvade med att visa honom dotterns hund som satt i framsätet i bilen när vi gav oss av. Han satt i mitt knä i baksätet och jag räddade hunden från att bli "uppäten" av katten. Nu var det istället jag som fick bett och rispor. Resultatet blev ett besök på akuten, stelkrampssprutor, penicillinkur och svullen högerhand med en massa värk. Idag fyra dagar senare kan jag börja använda handen vid datorn men klarar ännu inte av att jobba med den. Inget trädgårdsarbete eller handarbete än men en massa överskottsenergi nu när mage lugnat ner sig och sårfeber gett med sig.
Tänk vad lätt förutsättningarna ändras! Jag hade tänkt mig några dagar med gräsklippning och ogräsrensande i stugan vid sjön. Nu fick jag ta det lite lugnt och jag och mellanbarnbarnet som var med mig där hann ta skogspromenader och prata mycket. Det är en klok liten sexåring som nu lärt sig mycket om Picasso, hur man målar hammockar och livet för en fiskarfamilj i början av 1900-talet. Varierande ämnen men en mycket vetgirig kille har frågat och velat höra mer. Tänk om de egna barnen varit lika nyfikna i den åldern. Kanske var de det tillsammans med mor-och farföräldrar.
Jag njuter nu av att kunna röra fingrarna och i natt skall jag klara mig utan värktabletter. I morgon kommer jag att orka lyfta vattenkannan och vattna alla växter som nu har det alldeles för torrt.
Här under taket där vinrankan nu letat sig över nästan hela taket och där mina "medelhavsväxter" mår väldigt gott kan jag nästan tro att jag befinner mig långt bort i främmande land. Vi skördade det första fikonet i går och jag tror faktiskt att jag har tre knopp i kamelian. Den är köpt i en av våra lågprislivsmedelsaffärer i fjol, bara för att en gång få äga en kamelia! Persikoträdet har ca 10 frukter, apelsinträdet växer och frodas och alla pelargoner njuter av en regnfri sommar.
Snart skall jag ta itu med bilderna i kameran. Tre dagar i Sälen med minsta barnbarnet kan kanske ge några sysslolösa stunder.
Nu måste jag se sista halvleken av fotbolls-EM matchen så jag vet vad mellanbarnet pratar om i morgon.
Med hopp om att snart sitta här vid bloggen igen.

Barn, barnbarn och kusiner!

Det har varit en lång tids tystnad. Datorn blev plötsligt helsvart och behövde uppsöka datorläkaren som satte in ett nytt moderkort. Inte för att jag vet vad det innebär men nåt hände med skärmen för plötsligt blev all text och alla bilder väldigt underliga. Bilderna breddades och texten krympte. Så är det fortfarande trots idoga försök av make och dotter att lösa problemet. Det får bli ett nytt besök hos datadoktorn nästa vecka.

Efter en vecka utan dator i ensamhet på landet var jag tillbaka i stan med både dator och mycket sällskap. Huset fylldes av ett litet liv, bara två månader gammal tar yngsta barnbarnet stor plats både bokstavligt och bildligt. När pappan jobbar natt gästar dotter med son oss några dagar. På det sättet slipper de ensamma nätter och pappan får sova i lugn och ro. Barnets moder kan också gå och jobba några timmar varje dag.

Det är fantastiskt hur snabbt förmågor som inte används på många år kommer tillbaka. Trots att det snart är trettio år sedan hittar man snart "greppen" och varken magknip eller blöjbyten blir några problem. Barnbarnet är en kille med gott humör och underhåller sig själv långa stunder genom att titta på en virkad sköldpadda. Han för också långa samtal med den som byter blöjor på honom. Det bästa med de samtalen är att man själv  får tyda ljuden till vad man vill.

Nu har vi dock lämnat honom och hans mor för en tur till Skåne. Jag för att besöka en kusin och maken för att träffa likasinnade och diskutera småkryp. Att det kommer att bli en givande helg för oss båda är jag övertygad om eftersom den kära kusinen har intressen som så väl överensstämmer med mina. Mycket blommor och hantverk blir det. Ett besök på Sofiero är inbokat och några intressanta handelsträdgårdar skall vi nog också hitta.
Kameran är med men hit hittar inga foton förrän datorn fungerar som den skall. Till dess kommer det nog att råda datatystnad! Det är inte roligt att jobba vid en dator som inte är OK så nu väljer jag en god bok istället!

Bära eller brista?

Vilken dag vi haft! Redan klockan 8 i morse var det 14 grader. Visserligen blåste det rätt hårt men det var en skön mild vind. Tyvärr kom den från ost vilket är den enda riktning som vi har problem med här i skogen. Jag tog ändå ut alla pelargoner så att det fick vara ute i värmen. Några av dem tyckte inte om vinden som ökat under dagen så de fick flytta in igen.
Jag har iallafall planterat mina hängpelargoner i balkonglådorna som skall sitta på altanräcket och nedanför rums- och köksfönstren. Nu får de sitta ute tills vi åker hem. Sen klarar pelargonerna sig bättre i de stora lådorna än i sina krukor när vi är borta.
Det har varit en dag fylls med jobb. Roligt jobb som jag väntat på att kunna göra. Idag var det perfekt väder för att så grönsaksfröer. I den delen av trädgården var det snö för inte så länge sedan. Där var det lä så sådden gick snabbt och enkelt.
Sen var det växthusets tur. Massor av kompost i jorden och sen bara att gräva. Om någon vecka skall jag komplettera med hönsgödsel men nu får det räcka med komposten. När detta var färdigt blev jag tvungen att bestämma mig. Skall jag plantera tomaterna nu eller vänta till nästa gång vi kommer? Växthuset håller inte värmen hela nätterna om det blir kallt ute men de redan nu alldeles för långa tomatplantorna mår inte bra i sina visserligen djupa men ändå för små krukor. Det är samma problem varje år. Hittills har plantorna aldrig frusit men man kan aldrig vara säker.
Jag bestämde mig för att chansa. Hemma i stan finns ytterligare ca 10 plantor så jag blir inte helt utan om jag har otur och det blir riktigt kallt.
I år sätter jag tomaterna lite glesare. Jag behöver inte "knö" in 25 stycken som jag gjorde i fjol. De som inte får plats i växthuset kan nog hitta en annan ägare och några kan klara sig bra i hinkar utomhus.
Så nu är det alltså bara att hålla tummarna och önska milda nätter. Några dagar framåt verkar det bli riktigt varmt så de får en bra start iallafall.
Squash- och gurkplantorna fick större krukor och hamnade i vävstugan i väntan på sommaren.
I morgon skall jag kratta kring grönsakslådorna och rensa bland jordgubbsplantorna. Kanske kan det bli en stund i hammocken också!

Pollen och barnbarn

Reste de 20 milen västerut och direkt märktes våren mycket mer. Näsan rinner och huvudet värker. En elak förkylning skulle det kunna vara men det är allt våren som är boven. Här finns tydligen åtskilligt mer pollen än hemmavid. I morgon får det bli dubbel dos allergitabletter för så här vill jag inte känna mig när jag skall vara farmor.
Besöket började med dagis- och fritidshämtning. Den lille, som inte är så liten längre, hoppade direkt upp i min famnen och sen var det storebrors tur. Vi letade länge bland de fotbollsspelande pojkarna. När lillebror kunde identifiera honom bland de svettiga pojkarna såg jag inte mitt barnbarn utan en stor pojke som i mycket påminde om min son, hans far. Här bland sina klasskamrater upptäckte jag att han blivit stor. Han är inte längre en liten kille. I morgon spelar han sin första riktiga fotbollsmatch.
Föräldrarna har åkt in till stan för att roa sig och vi har rensat ogräs och tittat på TV. Ja, jag har sovit till hockey-VM tillsammans med den äldste efter att läst om Askungen för lillebror. Den knappt 6-åriga "busungen" låg sen och läste själv. Han som knappt visat intresse för bokstäver lärde sig läsa på knappt någon tid alls. Livet är allt bra orättvist. Jag som sett så många barn kämpa med sin läsning bra mycket senare i livet har svårt att se det rättvisa i att en kille som inte varit "utsatt" för någon undervisning alls knäcker läskoden mer eller mindre av sig själv.
Nu väntar sängen och lite vila inför en dag med mina små favoriter.

Tidig morgon

Jag vaknade vid tre-tiden med en rinnande näsa och kliande ögon. Sängen var för varm och katten orolig. Efter ett toalettbesök försökte jag somna om och så småningom lyckades jag slumrade en stund innan jag vaknade av att maken började rumstera om i köket. Klockan var strax efter 5 och han gjorde sig iordning för en tur ut bland våra vårfåglar.
Nu var det inte ens lönt att försöka somna om så efter en stunds funderande klev jag ur sängen och nu sitter jag här vid datorn strax före klockan 6. Frukosten är uppäten och allergitabletten börjar märkas av. Det som kändes som en riktig förkylning är nu bara en lite täppt näsa. Tack och lov finns bra läkemedel vid allergi! Jag känner mig nästan OK hela dagarna, lite extra andfådd vid ansträngning och tröttare än vanligt men annars fullt normal.
Nu skall jag snart titta till de krukor som finns kvar här hemma. En massa tomater är det och så alla luktärtor, vanliga ärtor, gurka både för växthus och friland och så squash. Här finns också pelargoner och fuchsior som skall vara här och i stugan vid sjön. Och så sommarblommor i massor. Man skulle ju kunna tycka att det borde vara slut nu när allt kommit till det "riktiga sommarhuset" men än finns mycket här hemma. Nu på morgonen skall jag sköta om de små liven så att de klarar helgen när jag är hos sonen med familj.
I vår lilla trädgård här i stan händer inte mycket. På baksidan av huset är det inte länge sedan snö försvann. Nu börjar nog tjälen gå ur jorden och i går såg jag att de första dubbla vitsipporna börjat krypa upp ur jorden. Deras jordstammar ligger så ytligt och varje höst försöker jag att täcka dem med kompost men ändå ligger de där nästan uppe ur jorden när våren kommer. Någon blomning före mitten av maj kan man nog inte vänta sig. De brukar ta god tid på sig att slå ut och än är de bara just synliga ovan jord.
Mina klematis verkar lika döda här som på landet. Jag vet att det är för tidigt att ge upp hoppet men det verkar lite kört tycker jag nog. Har de dött blir det en möjlighet att göra något nytt av den plats de står på!
Klenoden, persikoträdet, är det i alla fall liv i och jag tycker faktiskt att knopparna börjar synas. Det är inte så konstigt egentligen för riktigt tidiga vårar har trädet blommat redan i slutet av april. Det är aldrig särskilt många blommor. Platsen trädet står på är absolut inte den bästa. Det får alldeles för lite ljus och så här mellan husen består marken mest av ett tunt lager jord och en massa byggbråte sen den tiden husen byggdes. Jag är nöjd med att det överlever trots dåliga förhållanden och några frukter på hösten är en extra bonus.
Alla flyttar av växter till den nya listen i "gången" verkar att ha lyckats. Buskpionen har aldrig varit så fin som i år. Den har fått det bättre med mer utrymme för sina rötter. Kanske kan blomningen lyckas i år. I två år har knopparna trillat av. Jag håller mentala tummar och hoppas att äntligen få se den blomma senare i vår.
Nu väntar vattenkannan och pysslet med växterna  innan jag packar väskan för tre dagar västerut. Vi får hoppas på en skön vårhelg för alla strävsamma helgfirarande arbetsmyror. 

Snöklockor och lite annat

Vad jag längtar efter lite värme. Värme och lugn, inte denna kyliga vind som verkar blåsa hela tiden. Nu har vi varit i Västmanland i några dagar och t.o.m. där i skogen har det blåst. Att kratta löv fungerade inte alls utom under en stund 1:a maj. Någon valborgseld blev det inte p.g.a. blåsten. Vi orkade inte ens åka till elden utan det blev en brasa i spisen istället.
Naturen var sig lik sedan förra gången vi var där. Isen hade visserligen försvunnit från sjön. Vårtecknen var få. Blåsipporna blommade och några stackars frusna vitsippor hade slagit ut. Idag kom svartvita flugsnapparen så nu utbryter bråk om fågelholkarna. Vi kunde se hur den lilla men ilskna blåmesen motade bort nykomlingen för att skydda sitt "hus".

Det var inte mycket att glädjas över i rabatterna. Våra älsklingsbuskar, buddlejorna, har farit illa under vintern. Vi har fyra stycken men inte en enda av dem verkar vara vid liv. Jag klippte ner dem och allt ris var torrt. De kan bryta från roten men det är väl inte att hoppas på. Många av perennerna är också dåliga eller har dött helt. Hösten var nog för fuktig och kylan kom tidigt. De gammeldags rosorna är bra men de "finare" sorterna kar jag fått klippa ner nästan till marken.

Jag fick en positiv överraskning i alla fall. För flera år sedan beställde jag frön av snöklockor. Samtidigt fick jag en massa andra konstiga fröer. Alla såddes i krukor, namnades och ställdes undan. I många av dem kom det redan första året upp små växter. Andra har jag fått vänta på. Förra året ställde jag undan de som inte visat något liv. I höstas tittade jag till dem innan jag gjorde iordning bland sådderna inför vintern. Då såg jag smala blad i snöklockekrukan. Jag ställde den bland de jag skulle kolla närmare nu i vår. Förra gången vi var i stugan såg jag att något var på gång i krukan så jag tog ut den på uteplatsen så att jag skulle komma ihåg att vattna den. Nu blommade det i krukan. Två snöklockeblommor fanns där och min lycka var mycket stor. Snöklocka eller klosterlilja som den också kallas har jag köpt lökar av och inte lyckas få att komma upp. Jag tycker de är så vackra och har verkligen önskat mig några, om så bara några få. I Vadstena blommar de i massor. Jag nöjer mig med ett tiotal i en rabatt. I år finns det i alla fall två blommor i en kruka. När de blommat ut skall jag plantera dem bland mina scilla.

På vägen hem mellanlandade vi hos yngsta dottern som kämpar med sin missionshusträdgård. Trädgård är mycket sagt. Mer om den kommer senare för den är verkligen ett projekt som är intressant. Vi planterade bärbuskar och en massa rotskott från mina gammaldags rosor.
I morgon bär det av till Västsverige och sonen. Hans trädgård är inte lika spännande men behöver nog ses om efter vintern. Den tiden har inte en småbarnsfamilj så lite nytta kan jag nog göra där också. Om inte annat kan jag njuta av några dagar långt från pelargoner och fuchsior som hotar ta över huset här hemma.