Att städa bort julen

Idag har alla tomtar, juldukar och andra prydnadssaker som är röda försvunnit ur rummen och återigen hamnat i "skåpet för julsaker. Det är lika skönt varje år när man plockat bort julen. Det röda tränger sig på och trots att jag de senaste åren låtit mycket vara kvar i skåpet och bara tagit fram de saker vi tycker mest om känns huset trångt så länge julsakerna är framme.
Allt är inte bortplockat, julgranen står kvar på sin plats och i fönstren är krans och adventsstakar kvar, Ljuset behöver vi än ett tag och julgranen barrar inte det minsta. När den börjar göra det åker den ut direkt.

Något jag varje år sörjer över att ställa undan är de muggar, skålar och tillbringare i rött som jag köpt de senaste åren. Jag köper någon sak varje år. I år blev det en härlig mugg från Fryksta krukmakeri. Den passar perfekt ihop med mina hjärtformade små assietter. Ett tag till får de vara framme för jag blir så glad av att dricka te ur muggen. Assietterna är perfekt att lägga en hård macka på. För nu får det vara slut på kak- och bullätandet. Vågen visar alldeles för många kilo och dagens pass på gymmet kändes verkligen tungt. Det är bara att inse att frossandet är slut för den här gången och nu är jag hänvisad till hårt bröd ett tag framöver.
Jag avslutar med en bild på min älsklingskopp.

Snö - ingen snö

Efter en natts snöande vaknade vi till en underbar vinterdag. En sån där dag då skidåkning vore den optimala sysselsättningen. Skidorna är framtagna så egentligen var det bara att ge sig ut. Tyvärr var det också den dagen då många timmar går åt att packa och fixa så att stugorna klarar sig till vi kommer nästa gång. Sen några timmar i bil innan vi fortsätter med att packa upp här hemma i stan. Skidorna fick stå kvar i förrådet och det blev bara en kort stund utomhus. Jag skottade snö och fotade lite. Oftast känns det fel att åka hem och idag kändes det alldeles fruktansvärt fel. Ännu mer fel kändes det när vi kom hem. Hela vägen hem hade snödjupet minskat. Från de dryga 15 cm vi hade i stugan var vi nere i ett snötäcke som knappt täcker marken här hemma! Ingen skidåkning här på ett tag!

Resten av månaden kommer vi nog vara i stan. Hur det än är med snötillgång och längtan till att vara i stugan är det allt mer praktiskt att vara i stan när det är januari och mörkt en stor del av dygnet. Det finns mycket att ta itu med här hemma. Sen kan vi vara i stugan när vårvintern kommer med ljusare dagar och lite mer värme.

Nyponrosorna är aldrig så vackra som när de är täckta av nysnö.

Idag har jag gjort klart och skickat in min beställning hos Trädgårdsamatörerna. Nu är det bara att vänta och hoppas på att jag har tur i utlottningen så att jag får några av de sorter som jag hoppas på. Det är inte så långt tills det är dags att börja så och ta sticklingar. I slutet av januari startar jag men innan dess ska minst ett rum vara färdigrenoverat här hemma.

Planeringen för det börjar i morgon! Nu väntar en timma med virkning innan det är dags att sova. Tidigt i morgon gymmet!

Mer vinter

I kväll snöar det! Det började på eftermiddagen och har fortsatt utan uppehåll i flera timmar nu. Ungefär 10 cm har det kommit och några till verkar det att bli i natt. Nu är det bara några grader kallt men i morse var det nära -10 grader när jag gick ut på min lite kortare promenad. Det var inte kylan som gjorde att jag valde att promenera lite kortare utan mina fötter som inte alls gillade gårdagens långa tur. Natten var rätt jobbig med tår som värkte och fötter som det "pirrade" i. Efter dagens tur känns det mycket bättre.

Jag gick en runda som jag kallar Lundagårdsrundan. Den går förbi några hus som jag tycker mycket om. Det första som används som fritidshus är så mysigt. De som äger det har en underbar trädgård och pyntar den vintertid på ett sätt som jag verkligen gillar. Där är inte en massa ljusslingor eller blinkande ljus.

Den här tomten har funnits på logen i flera år. Där står han och ser ut över gården. Jag blir glad varje gång jag ser honom.

Här är en nykomling som jag upptäckt först den här julen. När jag gick min runda hade det inte börjat att snöa och det är just när marken är bar som såna här "prydnader" blir så fina. Det känns om om vi behöver sådana saker när vi inte har nån snö. Nu är han nog översnöad,kanske tittar bara luvan upp genom snön.

Det är en riktig bauerskog jag går genom. Den här skägglaven gör mig glad för den lär vara ett bevis på att vi har en riktigt bra luftkvalité. Mina tomtar hemma i stan hade behövt låna lite skägglav. Den hade nog passat bättre än det grå garn jag använde till skägg.
Innan jul gjorde jag nämligen några tomtar som skulle vakta ingången till vårt hus. De är så enkla och består bara av ett vedträ, granris och en stickad röd luva och passar bra in i en lite modernare miljö.

Kvällen tillbringade vi tillsammans med goda vänner som hjälpte oss att äta upp tre olika sorters lax som fanns kvar efter julen. Vi älskar lax och tillsammans med lite goda röror blir det en underbar måltid som avslutades med kaffe och inlagda persikor från vår trädgård i stan. Lyxigt och ljuvligt.

Visst längtar man till sommaren när man känner smaken av persikor och när jag ser bilden ovan kan jag nästan känna doften av solvarma persikor.

Nu är det sist kvällen här för några veckor. Visst ä det synd att inte snön kom lite tidigare så att vi fick njuta av den. Nu hoppas jag bara att det finns lite snö i stan också. Lite skidåkning att variera promenaderna med vore inte dumt! Men föst en natts sömn - det behövs efter vaknatten med onda fötter.

Vinter!

Det känns som om vintern äntligen är på gång. I morse vaknade vi av att det var riktigt kyligt i stugan. Brasan vi la in kvällen innan hade brunnit ut och kylan ute började krypa in i huset. Det var nu ingen sträng kyla ute men -3 grader är mycket kallare än de 10 plusgrader vi hade tidigare.

En riktigt lång promenad i solen blev det på förmiddagen. Skönt att kunna gå fort men ändå inte bli svettig och varm. Minusgraderna höll kroppen lite sval och det kändes bra att hålla ett högt tempo. En dryg mil blev det och sen var kroppen lite sliten.

Efter en "smal" lunch på omelett med julskinka och några prinskorvar kändes det skönt att vila en stund. Stunden blev lång eftersom jag använde tiden till att leta upp vilka fröer jag ska beställa från Trädgårdsamatörerna. Det är inte lätt eftersom alla namn är på latin. Nu tog jag hjälp av Impectas katalog för att hitta de svenska namnen. Beställningen få jag göra klar i stan eftersom jag inte har alla uppgifter jag behöver för att slutföra beställningen. Skönt att kommit så här långt!

Resten av dagen har jag virkat. Nu är fyra rutor klara och jag har påbörjat den femte. Det är spännande att se hur långt garnet räcker. För att få en bra storlek behöver jag nog 12 rutor men det tror jag inte att jag har garn till.

Nu väntar några timmar Junior VM hockey. Vi får se hur länge jag orkar. I morgon bli det sista hela dagen här för den här gången.

Nytt år - nya förhoppningar

Snart är årets första dag till ända och personligen har året börjat bra. Ser man sig om i världen har det tyvärr inte varit lika bra. Låt oss glömma alla tråkigheter som möter oss i media och bara se den lilla världen en stund.
Några riktiga nyårslöften kan man inte säga att jag gett. Jag ska bara fortsätta med de bra saker jag börjat med de senaste åren och försöka att bli lite bättre på dem. Det betyder fler och längre promenader, tätare besök på gymmet, mindre med onyttig mat och mer både nyttig och klimatvänlig mat. Jag ska också försöka att göra någon liten eller större utflykt varje månad. Det lär bli en utmaning men också något jag velat göra redan tidigare men inte riktigt orkat genomföra. Vilket är väldigt dumt eftersom jag ofta känner att jag skulle vilja göra en massa utflykter och resor.
Jag ska också börja skriva ner lite om varje dag i min nya fina fågeldagbok som jag fick i julklapp. Det som kommer bli svårast är min tanke att få ner lite i bloggen varje dag. Jag behöver ofta gå tillbaka och kolla saker kring odlande och växter och om jag fotar och skriver här finns det alltid i närheten. Samma sak med recept jag letar efter bland tidskrifter, på nätet eller bland klipp. Kanske kan jag bli bättre på att dokumentera det jag gör och bara ha ett ställe där jag dokumenterar och det får bli här.

Året slutade med en rekordvarm dag. Här var det plus 10 grader och mina höstsådda penséer blommade. Visserligen med några få blommor men de verkade må riktigt bra. Ett mycket tidigt "vårtecken". Innan det blir vår ska vi ta oss igenom några tunga månader. Jag är verkligen ingen älskare av januari och första delen av februari. När ljuset börjar komma tillbaka i slutet av februari brukar livslusten och orken komma tillbaka. Fram till dess gäller det att fylla tillvaron med glädjeämnen och mycket kreativitet.

Året började bra med en 8 km lång promenad i solen. Jag skulle gå runt sjön men lagom till jag startade hörde jag skott från andra sidan sjön och insåg att man jagade. Är det nåt jag är rädd för i skogen så är det jägare. Jag möter heller en varg än ett gäng jägare. Det fick bli en tur där jag gick över öppen mark och på landsvägen. Ett bättre val än skogen visade det sig eftersom solen sken och jag fick gå i solsken hela tiden. Runt sjön hade det blivit mycket mer skugga.

Naturupplevelsen blev väl inte så stor men några platser stannade jag till på. Här vid bron över ån har man nog tvättat kläder en gång i tiden.

Hästarna verkade njuta av solen. På promenaden går jag förbi flera gårdar som har hästar men ingenstans kom jag dem riktigt nära. Det var överhuvudtaget dåligt med liv och rörelse så här nyårsdagen. Både djur och människor verkade trötta efter nyårsfirandet.

Promenaden gav mig ork att gå ner i vävstugan där vävstolen stod beredd att börja väva i. När jag lämnade den senast var den precis färdig uppsatt men uppknytningen behövde göras om och jag skulle också prova om alla trådar var rätt trädda.

Efter en stund dubbelvikt inne i vävstolen var alla trampor hårt knutna och efter att slagit in några provinslag såg jag till min glädje att allt var OK med skälet. Jag fick t.o.m. bra skäl direkt vid starten. Idag var det riktigt skönt i den gamla stugan. Tyvärr lär det vara kallare i morgon så vävningen får nog vänta tills det blir lite varmare ute. Till dess finns mängder med gamla lakan att färga och klippa. Det skall bl.a. bli röda och grå mattor med rosengångmönster och till dessa mattor har jag inga bra trasor.

Dagen fortsatte med skidåkning på TV och däremellan lite virkning. Bild på detta kommer senare. I väntan på garn till en pläd har jag börjat virka mormorsrutor i svenskullgarn för att få slut på en massa rester. Två stora rutor är klara. Det kommer inte att finnas garn till en färdig pläd nu men rester kommer det alltid att bli och då har jag ett projekt att använda dem till.

Dagen avslutades med ett jätteprojekt som jag skjutit på i många veckor. Jag har fört över en massa bilder från mobilen till datorn. Detta för att kunna använda dem i bloggen men också för att kunna ta bort dem från mobilen. Nästa steg är att föra över dem på en extern hårddisk så att de inte försvinner om datorn pajar. Detta var ett jobb som jag skjutit framför mig men nu är det gjort och det känns väldigt skönt!
Kanske kan det hjälpa mig att sova lite bättre än i går natt. Men innan jag somnar ska jag läsa en stund i den fantastiska boken "En bit Värmland".

Här är mörkt. Inga gatljus eller ljus från hus. Bara våra julbelysningar. En kort stund föll ett lätt snöfall. Inte mer än att det knappt täckte golvet på uteplatsen men tillräckligt för att vi i morgon ska kunna se om något djur passerat över gården.
Slut för idag, årets första dag då fortfarande "nyårslöftena" hålls.

Vårt underbara persikoträd

Höst, grått och blåsigt - då passar det väl bra att skriva om nåt som för tankarna till vår och sommar. Jag skulle ha skrivit det här inlägget för flera veckor sedan men en envis bältros har hindrat mig från att skriva, sticka och allt annat då jag använder höger hand. Nu känns det mycket bättre och nu ska jag se tillbaka på en fantastisk tid med vårt persikoträd.
Bor man som vi med en pytteliten trädgård, stor som ett frimärke får man välja noga vad man vill ha i den. Ett träd är max vad den klarar och det trädet måste kunna beskäras så att det inte blir särskilt stort. Efter att haft både körsbär och plommon och inte fått nån skörd att tala om funderade jag på om jag skulle ha nåt träd överhuvudtaget. Efter några år utan träd längtade jag efter att kunna hänga upp fågelmat och lyktor. Eftersom det hade fungerat bra med vinstockar och övervintrande fuchsior antog jag att vi har ungefär zon 2, trots norrläge. Häckar, förråd och hus omgärdar så att det blir ett mikroklimat där mycket som inte borde klara sig växer bra.
Efter att ha läst om hur man odlade persikor i stockholmstrakten vågade jag mig på att köpa ett litet persikoträd av sorten Frost. Det planterades där det skulle få mest sol och där vi skulle se det från köksfönstret.
Första året blommade det med några få blommor men gav ingen frukt. Så fortsatte det några år och trots att jag hjälpte till med pollineringen med hjälp av pensel gav det bara någon enstaka liten frukt. Jag var väl inte så besviken. Blommorna var betalning nog. De har en så ljuvlig färg och kommer så tidigt att inget annat i vår trädgård blommar. De är ett underbart vårtecken. Den tidiga blomningen är nog det som varit problemet. Det har inte funnits tillräckligt med insekter eller vi har fått en köldknäpp så att blommorna frusit.

Perikoträdet blommar med en matta av hundtandliljor under sig.

I år var våren sen men inte särskilt kall. Persikoträdet tog god tid på sig innan det blommade. När det väl slog ut var det en blomning vi inte varit med om förut. Samtidigt fanns det mycket insekter och redan då förstod jag att vi för första gången skulle kunna få en god skörd. Fast innan det var dags att skörda skulle mycket kunna hända. En kall sommar, insektsangrepp, lite sol eller torka skulle kunna förstöra skörden.

Juni och juli kom och gick utan att det jag oroade mig för inträffade. Solen sken nästan var dag. Det var varken för varmt eller för kallt. Visserligen regnade det väldigt lite men eftersom trädgården ligger på en gammal mosse blev det aldrig riktigt torrt. Persikorna utvecklades bra och få kart ramlade av. Istället fick jag kartgallra och plockade nog bort ca 100 kart.

I slutet av juli såg karten ut så här och sen hände inget mer på flera veckor. Jag klämde lite försiktigt på persikorna varje gång jag var hemma i stan men inget verkade hända. 

Så en dag i slutet av augusti när jag var kvar i stugan och plockade lingon ringde min man och frågade vad han skulle göra med alla persikor som ramlade ner. Prova om de är mogna sa jag och visst var de det. Mogna och mycket godare än de persikor vi fått åren före. Nu gällde det att ta sig till stan och ta hand om skörden för persikor mognar fort när de väl börjat mogna och alla mognar på en gång. Lingonen fick vänta. De kan man plocka långt fram på hösten.

Oj, vad vi åt! Grannarna fick persikor, kompisar fick persikor och släktingar fick persikor. Ändå hann vi inte plocka av dem i samma fart som de mognade. De som ramlade ner hittade sniglar, maskar och tvestjärtar snabbt och efter bara nån timma fanns inte mycket kvar av dem.

Jag la in dem i sockerlag kryddad med kanel och citron. En del frös jag in och så bakade jag pajer i massor. Två satser med marmelad kokade jag. Det blev en ljuvlig marmelad som verkligen smakade sommar. Jag uppskattar att vi plockade av drygt 10 kg persikor.

Vilken rikedom att njuta av trista höst och vinterdagar. Det gäller att njuta för vem vet när vi får en sån skörd igen. Jag tror att just den sena blomningen kombinerad med en mycket solig sommar gjorde att det blev en så härlig skörd. Nu vet jag hur en persika ska smaka och lukta. Aldrig mer köpta persikor!

Fågelvantar

Jag har länge funderat på att sticka vantar med fågelmotiv. Som hustru till en inbiten ornitolog är det ett lämpligt motiv tycker jag. För några år sedan hittade jag boken "Mönstersticka i färg" av Susan Anderson-Freed utgiven på ICA Bokförlag.

Den innehåller mycket spännande och en hel del nya idéer om hur man stickar vantar. Det jag föll för var fågelmotiven men när jag läste boken upptäckte jag också nya tankar om vantstickning. Hon börjar vanten med tummen och sen stickar hon från fingrarna mot mudden. Även uppläggning och resårstickning är på ett sätt jag inte är van. Självklart var jag tvungen att prova och det första paret vantar följde jag hennes mönster helt. Tankarna är bra men jag får inte till det bra med vidden på vanten där tummen kommer in.

Detta var för några år sedan och jag la boken åt sidan. Andra vantmönster pockade på uppmärksamhet och tiden gick. I somras behövde jag en stickning som inte skulle ta stor plats i ryggsäcken och kom då att tänka på fågelvantarna igen. Timmarna innan jag skulle ta bussen till landet med bara en ryggsäck som packning fotade jag av mönstret på vanten med nötväckan. Jag kunde naturligtvis inte dra med mig den tjocka boken. Hade jag det skulle jag blivit tvungen att klara mig utan yoghurt och ost under en vecka. Att bära allt jag behöver under en vecka de 2 km det är från bussen till stugan innebär att man måste prioritera. Vid ett av bytena köpte jag garnet jag behövde. Efter bra hjälp i www.tittisbod.se i Örebro bestämde jag mig för garnet Pallas från teetee. Ett helt underbart garn som jag genast förälskade mig i. Tittis bod ligger också så bra till att jag hinner in där och handla mellan två bussar!

Garnet som använts i boken är mycket finare än Pallas så jag fick börja med att rita om mönstret. Sen stickade jag några prover för att se om mina tankar stämde. Första vanten blev helt OK och maskantalet var perfekt när jag kom till avmaskningen. Jag stickade vanten från mudden men använde mig av samma resårstickning i två färger som det är i boken. Däremot ändrade jag mönstret på insidan av vanten och som också finns i bården på framsidan.
Efter första paret var jag sugen på att sticka en "mesvante". Det slutade med att det hann bli fem par innan jag övergick till att rita mönster till sockor.

De första varven på vanten har jag ändrat flera gånger. Jag började med några varv rätstickning men då rullade kanten sig. Nu startar jag med några varv resår i mönsterfärgen och det fungerar bättre.

Det hann bli två par sockor innan jag hamnade rätt. Svårigheten är att inte överarbeta mönstret men ändå få med båda trådarna runt arbetet. Visst blir det långa "hoppor" ibland men tvinnar man garnet fungerar det bra.

Lagom till fågelstationens dag kände jag mig redo att visa upp alstren. Här hänger de i skogen tillsammans med mitt stickade och tovade sittunderlag. Det kändes lite ledsamt att skiljas från de par som hittade nya ägare, däribland sockorna. Som tur är har jag skrivit av mönstret så att jag kan sticka nya. För nya blir det så småningom. Först ska jag se om jag inte kan sticka lite julklappar. Närmast väntar en sittdyna till yngsta barnbarnet. Motivet har jag inte bestämt än. Kanske blir det Mumin eller varför inte Spöket Laban.