Fuchsia

Det är en växt som funnits med mig i många år. Den har funnits i olika skepnader och alla har haft något speciellt som gjort att jag försökt att bevara dem så länge som möjligt.

Min mamma hade nog den vanliga "göteborgskan". Jag minns inte någon annan fuchsia från min barndom. Jag tyckte inte om den och kunde väl inte tänka mig att jag som vuxen skulle bli så förtjust i "göteborgskans" släktingar.

Så här började det:
 Hos en granne såg jag för ca 15 år sedan en uppstammad fuchsia. Ungefär samtidigt fick jag Rockdalas katalog i handen. Inte hade jag en aning om att fuchsior kunde se så olika ut. Efter att läst och bläddrat runt i några dagar kom jag fram till att jag skulle försöka att stamma upp egna plantor. Jag valde ut en sort med små lila-röda blommor. När jag bläddrade runt hittade jag till de härdiga plantorna. Kunde de verkligen klara av att övervintra ute? Värt att göra ett försök iallafall. Jag hittade en söt rosa-ljuslila miniblomma som jag beställde. I samma beställning kom det med några storblommiga som jag skulle ha i amplar.

Ampelplantorna blev kortlivade. Jag lyckades inte speciellt bra med dem och de hamnade i komposten när hösten kom.
Den härdiga hade växt bra där jag planterat den i norrläge på vår lilla "bakgård". Här är nog egentligen minst zon 3 men mellan husen i lä kommer vi säkert upp i zon 2. När våren kom nästa år kontrollerade jag varje dag om jag kunde se något liv i fuchsian och glädjen var stor när den visade tecken på att ha överlevt. Den lever fortfarande och jag har kunnat dela den så att jag nu har tre plantor. Varje vår är det lika oroligt innan den börjar grönska. Den fryser ner men kommer nerifrån varje år. Blomningen var enorm år 4-7 men har nu minskat på moderplantan. Det är kanske dags att byta växtplats.

Den planta som jag stammade upp hade jag i 7 år. För vart år blev den tätare och blomningen ökade hela tiden. Jag tog mängder med skott i samband med att jag beskar den och fick nya plantor att stamma upp. Några fick stanna här hemma, andra blev mycket uppskattade presenter.
När hösten kom var det samma besvär varje år. In i bilen och sen de 4 milen till vår jordkällare. Där "bodde" de sen fram till våren då de gjorde samma resa åt andra hållet.
 Plantorna blev större och flera. Jordkällaren var en sommar vattenfylld och på hösten vågade jag inte ställa fuchsiorna där utan de fick bo i ett rum där vi hade lite kallare. Det fungerade inget vidare då de nästan direkt fick lusangrepp. Övriga växter i rummet blev också angripna och sen blev det ett evigt flyttande av växter i och ur karantän! Jag gav upp och hösten därpå fick fuchsiorna gå en plågsam död till mötes ute i kylan.

I vintras kunde jag inte längre motstå lusten att gå in på Rockdalas hemsida. Resultatet blev sex olika härdiga plantor. Idag har jag planterat dem i nya krukor och tagit sticklingar. Nu håller jag tummarna för att de skall utvecklas bra så att jag kan sätta ut dem på olika ställen både här och på landet. Kanske utmanar jag ödet och sätter någon borta i Bergslagen i zon 4. Tar sig sticklingarna kommer jag att ha plantor så att det räcker och blir över.

Jag har även köpt  några sticklingar för att stamma upp. Det där med att "bränt barn skyr elden" stämmer ju inte in på oss odlare.

Den här gången skall jag följa mina plantor med kameran. Jag kommer att lägga in foton lite då och då för att se hur de utvecklas. Nu är det för mörkt för att fota. Det får bli i morgon i stället. Nu vilar plantorna efter dagens omplantering.