Dagen börjar tidigt. Redan klockan kvart över fem stiger jag upp för att slippa jäkta. Bussen, den första av fyra, går redan strax efter 7 och jag har två km att vandra fram till min hållplats. Mörkret är kompakt utanför och jag hör regnet på plåttaket.
I går kväll packade jag och städade efter mig. När vi kommer tillbaka om någon vecka skall det vara snyggt och rent. Frukosten består av fil, tea och en liten smörgås och disken efter den är minimal. Jag är klar i god tid och hinner kolla att alla dörrar till alla hus är låsta.
Än regnar det inte speciellt hårt när jag börjar min vandring till bussen. Det börjar ljusna och jag inser att jag inte kommer att behöva ficklampan för att visa busschauffören att jag står och väntar.
Promenaden tar kortare tid än jag tänkt mig så jag är i god tid, hela 5 minuter innan bussen går från starthållplatsen. Jag har räknat med att det bara tar högst 5 min till min hållplats så det blir inte så lång väntetid. Trodde jag! Det visar sig att jag får stå nästan 20 minuter och vänta innan bussen kommer. Men bättre sent än aldrig! Detta är faktiskt den enda bussen som går idag så det hann bli lite nervöst innan bussen kom.
Första etappen tar bara drygt halvtimmen och eftersom vi var sena redan från början hinner jag bara gå från ena bussen till den andra. Den som skall ta mig till Örebro. Där jag kan få en kopp kaffe vid Resecentrum i väntan på nästa buss.
Så var det tänkt iallafall men redan efter tre hållplatser alldeles utanför Lindesberg stannar bussen. Chauffören meddelar att det är fel på ventilationen och att han inte kan se något alls genom de immiga rutorna. Det kan inte vi andra heller. Vi som trängs på sätena. Bussen är helt full. En man intill mig berättar att tåget in till Örebro var så försenat att han och ett antal andra passagerare valt bussen för att hinna till sina tåg från Örebro. Bussen var räddningen, en räddning som inte håller. Vi blir stående i minst en halvtimma innan en annan buss plockar upp oss.
Jag som skulle haft 40 min i Örebro får nu vara glad om vi kommer i tid till min buss vidare mot Värmland.
Vi kommer i tid - en hel minut! Jag hinner precis på den nya bussen innan den startar.
Resan går vidare. Nu i en buss med två passagerare! Kallt är det men torrt. Utanför vräker regnet ner och jag hoppas verkligen att min nästa och sista buss skall stå inne när jag skall byta nästa gång.
Turen håller i sig! Sista bussen står på plats och jag njuter nu av en busstur i värme och utan regn utanför. Den här sista etappen tar en och en halv timma och efter en stund kommer kaffesuget. Min frukost känns väldigt länge sedan och jag längtar efter en kopp kaffe och en liten kaka. Något kaffe blir det inte förrän jag klarat av den här bussturen och sen promenerat i 20 minuterna hem.
Äntligen hemma i solstaden. Någon sol märker jag inte men väl den hårda byiga vinden. Jag fryser, är hungrig och längtar hem. Bara 20 minuter till och jag kan öppna dörren hemma och sätta på vattenkokaren och göra en kopp kaffe.
Det har gått fem timmar sedan jag låste dörren till stugan när jag öppnar dörren hemma. I det hus som nu skall vara hemma i några veckor innan jag åter drar iväg till skogen! Nu gäller det att få huset varmt och hemtrevligt. Längtan tillbaka till skogen är alltid som störst första timmarna. Att ha många hem kan ha sina sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar