Jag sitter och funderar över hur mycket datorn gett mig och vilka möjligheter som öppnats genom internet.
Jag vet att det är självklarheter för en stor del av den yngre generationen men kan inte sluta förundra mig över saker som jag är med om.
I min gamla hemstad finns en mycket livaktig facebookgrupp som jag av och till följer. I går var det ett foto inlagt från skolan där min mamma och hennes syskon gick i början av 1900-talet. Skolan låg så till att många av eleverna var tvungna att ta sig dit sjövägen.
Det var ett "klassfoto" med alla elever på skolan, ca 15 st. Kortet var taget i slutet på 1800-talet och min morfar eller hans syskon skulle kunna vara med på det.
Det blev en lång tråd där man frågade om olika personer och släkten. Det var verkligen intressant att läsa om de olika släktena och så småningom fick jag kontakt med en man som är son till en av mina tremänningar. Han är i startgroparna för att börja släktforska och ville ha min hjälp. Jag, som forskade lite i slutet av 1970-talet, kan nog ge honom lite starthjälp.
Den här fb-tråden har startat en process i hjärnan som inte kommit igång utan internets hjälp. Jag funderar på olika personer i släkten som jag inte hört om på massor av år, jag påminner mig personer och platser jag trott mig ha glömt och jag njuter av att få nya trådar bakåt i min släkt. Det är härligt att träffa på människor man inte visste att de fanns ens.
Jag har bekanta som helt förkastar Facebook och som aldrig skulle kunna tänka sig att vara med där. De ser bara det negativa och inte de här tillfällena som för människor tillsammans och som väcker gamla minnen. Den här gruppen från min barndomsstad har hjälpt mig att minnas massor. Idag ser jag en stad som jag inte har mycket gemensamt med men som gömmer härliga minnen från en förgången tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar