Mönsterstickat igen

 

 För några år sedan stickade jag massor av vantar och sockor i Drops Fabel och Delight. Sockor och vantar som var roliga att sticka och som blev uppskattade presenter. Nu finns inte längre någon affär i stan som säljer Drops garner. När jag hittade en affär nära sonen som hade både Fabel och Delight blev jag jätteglad och detta är resultatet!
Visserligen är det snart vår (förhoppningsvis) men tills dess kommer jag att njuta av mjuka och varma vantar, sockor och mössa.

Återvinning

 Jag älskar att ta tillvara det som inte längre är användbart. Oftast handlar det om lakan som blir mattrasor men nån gång får jag ett "ryck" och tar hand om något av de plagg som blivit liggande men som jag inte haft hjärta att slänga.
När jag städade tygförrådet hittade jag min gamla plyschjacka med tillhörande kjol. Jag minns så väl när jag köpte den i Haga i Göteborg omkring 1980.Vi var några arbetskompisar som var där för att gå på teater och njuta av barnledigheten en helg. Då var det populärt att handla i en kedja som hette "Saffran" och jag slog på stort och köpte både kjol och jacka. Säkert var det med mycket dåligt samvete och ett hårt klappande hjärta jag betalade för dessa plagg. Plagg som jag sen verkligen kom att älska och som jag använde väldigt mycket. Nu har de legat i minst 20 år och väntat på att komma till nytta igen.
Jackan har nu blivit en härlig overall till minsta barnbarnet. Mönstret till den är ur senaste numret av Ottobre design. Nu återstår det att se om jag kan hitta på något roligt att sy av kjolen. Jag har lovat mig själv att det inte skall dröja så länge innan jag tar tag i ett nytt projekt.

Faran med motion och försiktighet

Vilken vinterhelg vi haft! Snö i tillräcklig mängd för skidåkning är det inte alla vintrar här vid Vänern. Nu finns det så att det inte bara är på golfbanorna man kan åka skidor. Från vårt hus kunde vi förr åka en massa turer åt olika håll. När vi flyttade hit i mitten av 70-talet kunde vi ta på oss skidorna på gården och korsa vägen innan vi var ute på fina skidspår. I dag promenerar man hej vilt i spåren. Nu har jag gett upp med att spåra nya spår var gång jag åkt ut. När jag kommer nästa gång har man gått eller ridit i skidspåren. Jag blir bara så ledsen och besviken så jag har bestämt mig för att strunta i "vår" skog och istället välja de preparerade spåren en bit här ifrån. Jag får visserligen bära skidorna några hundra meter men sen är det fina spår.

Dagens tur blev mycket längre än jag tänkt mig. När jag åkt några kilometer och kom till golfbanan var jag bara tvungen att prova spåren där också. Det blev en 9-km-runda. Föret var fantastiskt och jag kunde staka nästan hela tiden. Armar och axlar höll bra och jag njöt verkligen av att röra på mig.

På vägen hem var jag ovanligt försiktig. Eftersom det var första riktiga skidturen för året kände jag mig inte riktigt säker när jag skulle åka nerför en backe där det var så isigt att jag inte kunde ploga mig ner. Eftersom backen slutar i en stor väg utan snö tog jag det säkra före det osäkra och promenerade ner. På andra sidan vägen fortsätter backen. Aldrig förr har jag varit så försiktig att jag gått även på den här sidan. Väl nere börjar jag ta på mig skidorna. Första gick bra men när jag ställer andra pjäxan på den andra skidan börjar skidan röra sig framåt. Isiga spår!! Den skidan jag satt på mig far fram i en väldig fart och jag får en snabb luftfärd innan jag hamnar på det hårda spåret med axlar och bakhuvud först. Skönt, hann jag, tänka då bryter jag inga ben i alla fall! Så känner jag hur luften fullständigt går ur mig och hur det för några få sekunder svartnar för ögonen. Det var en rejäl smäll och som vanligt kollar jag direkt om nån såg mig! Det fanns inte en människa i närheten och jag pustade ut. Men bara en gång för pustandet kändes i hela kroppen.
Mycket sakta och försiktigt skidade jag de få metrarna hemåt. Jag kunde inte låta bli att småskratta trots värk i rygg och huvud. Här är jag försiktig i överkant. Något jag sällan är. Då ramlar jag och det på platta marken!

Nu sitter jag här och är öm i hela kroppen men inga ben är brutna och värken går säkert över till i morgon. Nästa gång skall jag kasta mig utför backen och inte vara så försiktig. Ramlar jag då känns det mer OK än vurpan idag som jag helt kan skylla på att jag blivit en försiktig tant!

Syltkakor och ekorrbon

Jag städade bland vykort på landet och hittade en hög jag helt glömt. Det var den där typen av kort med ett recept på framsidan.  De här var det mest bakat på. Några var helt hopplösa men det fanns ett par jag bestämde mig för att prova.

Idag har jag gjort det första och mest spännande. Det heter "Ekorrbon" och påminner mycket om syltkakor.

När jag gjorde mördegen tyckte jag att den blev väl stor så jag beslutade mig för att använda hälften till vanliga hallongrottor. Jag halverade mängden fyllning men fick ändå mycket över. Eftersom jag ogärna slänger nåt ätbart fick fyllningen som blev över bli täcke på en sockerkaka. Det blev en sorts toscakaka men med cocos istället för mandel.
Resultatet ser du på bilderna. Jag kan tillägga att alla tre sorterna smakade riktigt bra. Ekorrbona kommer jag att göra flera gånger. Enkelt och gott!

 

 Här kommer receptet på ekorrbon och hallongrottor.

 

Mördeg:

7 dl vetemjöl

300 g smör

9 msk socker

Fyllning:

hasselnötter

150 g smör

1,5 dl socker

3 msk mjölk

3 msk mjöl

 

Gör en mördeg och låt den vila kallt en stund medan du kokar ihop allt utom hasselnötterna till fyllningen.

 

Rulla degen till en lång rulle. Skär lagom stora bitar till de pappersformar du använder. Jag skar bara och tryckte sen tummen i mitten av biten för att få en fördjupning. Man kan naturligtvis vara mycket mer ordentlig och göra jämnstora kulor som man sen gör en fördjupning i. Lägg dem i  pappersformar och lägg tre nötter i varje fördjupningen. Häll sen över lite fyllning. I receptet står det 1,5 msk men det var alldeles för mycket. Ta så mycket att det inte rinner över degen.

Gör du hallongrottor gör du på samma sätt men lägger i en klick hallonsylt.

 

Grädda i 200 grader till kakorna fått lite färg.

Får du fyllning över kan du göra en toscakaka. Jag använde receptet på toscakaka som finns i 7 sorters kakor. Säkert går det lika bra med ett vanligt sockerkaksrecept. När kakan är nästan färdig - så färdig att den är fast i mitten - häller du över den fyllning som du fick kvar och breder ut den över kakan. Strö sen över cocos eller flagad/hackad mandel. Grädda en stund till så att fyllningen får lite färg.



Vinter på riktigt!

Vi har tillbringat några sköna dagar i stugan. I stan var det mycket snö tyckte vi men där var det ännu mer. Det var många år sedan vi skottat så mycket snö. Skidorna kom snabbt fram men det gick inte lika snabbt fram i skidspåren. Spåren förresten, där får man spåra själv om man vill ut i naturen. Fram till stugan var det plogat men där tog vägen slut. Att ta sig ut i riktiga naturen krävde skidor på fötterna. Dagens smala skidor är verkligen inte rätt i den här mängden snö. Det gick långsam fram men det gick framåt! Det blev verkligen inga långa turer men jag kom ut i riktiga skogen i alla fall.

'

 

Nyponrosen har fått vita mössor.

 



 

Det var inte bara skidåkning som tränade kroppen. Det var många gångar att skotta. Bor man som vi måste vägen till utedasset skottas liksom vägen fram till vedhögen. När det var klart kunde jag ägna mig åt alla uteplatserna. Vill man sitta i solen och njuta får man lägga ner lite jobb. Nu var det lite klent med solen den här gången men nästa gång finns det gångar klara. Även om det kommer mer snö kommer det inte vara så mycket att skotta då.

 

Tänk att den "vita" muren inte känns det minsta vit! Finns det något vitare än snö där inga vägar eller industrier lortar ner den? Här har jag lyckats hitta fram till den skönaste av uteplatserna och som belöning fick jag en kopp kaffe och kex med minnen av sommaren i form av marmelad på rosenblad, krusbär och tomater.

 

Underbart! Även utan sol kändes det att vi är på väg mot vår och sommar.

 

 

När jag tröttnat på skidorna hittade jag en plogad väg och sista dagen på landet tog jag en härlig promenad. Man ser på bäcken att det inte varit speciellt kallt. Det var mycket vatten som porlade vackert. Den här dagen tittade solen fram en stund och det gjorde promenaden fantastisk. Solen har vi verkligen inte fått se tillräckligt mycket av den här vintern.

 

Tillbaka i stan har jag kollat igenom mina foton och förvånas över att vi inte alls har lika mycket snö här. Det finns ändå så pass att skidåkning är möjlig. Säkert finns det också riktiga spår att åka i! Det får bli helgsysselsättning.