Jag kom precis in efter en liten kvällspromenad. Så underbart att än en gång få uppleva en av dessa få magiska nätter. Den här sommaren är det min första och inte vet man om det blir några fler. Det gäller alltså att njuta. Sova får vi göra i höst.
Fullmånen hänger över trädtopparna. Det enda ljudet är myggornas sus i trädtopparna. Sjön är spegelblank. Vad mer kan man önska? Kanske att myggorna höll sig till trädtopparna och inte tog sikte på mina bara ben.
Så hörs ett kväkande ljud. Inte från sjön utan ovanför mitt huvud. Morkullan flyger sin vanliga rutt över vår tomt. Det har alltid funnits en morkulla här. Alla 40 år jag varit här har den funnits! Inte samma naturligtvis men en morkulla har det funnits. Ett älskat sommarljud"
Jag vill inte gå in men med de jagande myggen gäller det att inte bli stående och njuta. Röra sig måste man. När jag plockat in alla dynor till trädgårdsmöblerna finns inte så mycket mer att göra. Mörkret faller och alla lyktor med solceller tänts. Snart är det den korta mörka delen av natten.
Jag lockar på lilla katten som fram till alldeles nyss promenerade med mig. Nu syns hon inte till alls. Hon har säker något roligare och mer spännande att göra än att följa med mig in och sova. Lika bra att hon får njuta av natten i skogen för i morgon natt är både hon och jag i stan. Stan där inte morkullan flyger eller sjön ligger spegelblank. Stan där det ändå finns både mygg och fullmåne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar