Magisk natt

Jag kom precis in efter en liten kvällspromenad. Så underbart att än en gång få uppleva en av dessa få magiska nätter. Den här sommaren är det min första och inte vet man om det blir några fler. Det gäller alltså att njuta. Sova får vi göra i höst.

Fullmånen hänger över trädtopparna. Det enda ljudet är myggornas sus i trädtopparna. Sjön är spegelblank. Vad mer kan man önska? Kanske att myggorna höll sig till trädtopparna och inte tog sikte på mina bara ben.

Så hörs ett kväkande ljud. Inte från sjön utan ovanför mitt huvud. Morkullan flyger sin vanliga rutt över vår tomt. Det har alltid funnits en morkulla här. Alla 40 år jag varit här har den funnits! Inte samma naturligtvis men en morkulla har det funnits. Ett älskat sommarljud"

 Jag vill inte gå in men med de jagande myggen gäller det att inte bli stående och njuta. Röra sig måste man. När jag plockat in alla dynor till trädgårdsmöblerna finns inte så mycket mer att göra. Mörkret faller och alla lyktor med solceller tänts. Snart är det den korta mörka delen av natten.

Jag lockar på lilla katten som fram till alldeles nyss promenerade med mig. Nu syns hon inte till alls. Hon har säker något roligare och mer spännande att göra än att följa med mig in och sova. Lika bra att hon får njuta av natten i skogen för i morgon natt är både hon och jag i stan. Stan där inte morkullan flyger eller sjön ligger spegelblank. Stan där det ändå finns både mygg och fullmåne.

Att leva i en liten by

Det finns saker vi som bor i en stad inte får uppleva. Likaväl som det finns sånt de som bor på landsbygden inte upplever. De sakerna är dock svårare för mig att se eftersom de är så självklara för mig som bor i stan större delen av året.

Det jag uppskattar mest av livet här på landet är nog ändå allt som anordnas för att folk skall träffas. Vintertid är det julmarknader och annat som har med julen att göra. Nu på sommaren träffas man på sommarcaféer.

I kväll har vi besökt ett sånt i grannbyn. Drygt 50 personer träffas vid en bygdegård. Fikar och småpratar. Enda underhållningen är ett lotteri men ingen verkar tycka att mer behövs heller. Här är det du själv och samtalet med grannen som är underhållningen. När man kommer som vi gör som "sommargäster" känner man sig lite utanför men samtidigt ger det dig chansen att iaktta. Att iaktta dessa människor som känner varandra så väl trots att det kanske är flera kilometer mellan deras bostäder. De har kanske gått i samma skola eller haft barn i samma klass. De har ungefär samma problem med dåligt underhållna vägar, långt till affären och annan service.

Här träffas flera generationer. Vi konstaterade att den yngste var 14 dagar gammal. Hur gammal den äldste var vet jag inte men nog var det många gråhåriga i kväll. Medelåldern låg kanske på ca 45 år men just så gammal var det inte många som var. En femtedel var barn i förskoleåldern och upp till 10 år. Nästa grupp var de som var föräldrar till dessa barn och alltså befann sig i spannet 20 till ca 35. De utgjorde drygt en femtedel. Mellan dessa två grupper kunde jag bara se en enda person. En 15-årig flicka som passade på att ta premiärturen med sin nya moped.
Resten var "de gråhåriga", dit jag räknar mig själv. Vi var i majoritet och många var föräldrar till mellangruppen och mor- eller farföräldrar till de yngsta.

Vad härligt det måste vara att få växa upp i en sån gemensamhet. Att få delta i verksamheter som bedrivs över generationsgränserna och klassgränserna. Var hittar men en liknande företeelse i en stad? Så har spontant kan jag egentligen inte hitta mer än två ställen. I frikyrkorna och orienteringsklubbarna. Detta skriver jag helt utan att lägga någon värdering i det och utan att ha tillräcklig kunskap om hur det egentligen förhåller sig.

En gång i tiden hade de här två byarna flera affärer och två skolor. Där träffades människor. När skolorna och affärerna försvann var man tvungen att hitta nya vägar att få en gemenskap. Det skapade man själva genom sommarcaféer, bingopromenader och julmarknader. Ingen annan än människorna själva tog ansvar för att det skulle ske och ingen annan gjorde jobbet. Det man lägger ner i tid och engagemang ger så mycket tillbaka genom att man får en levande bygd där människor känner gemenskap. Jag är avundsjuk men njuter samtidigt av att få vara en del av detta, även om det bara är på deltid.

Som avslutning måste jag säga att dagens fika bröd var fantastiskt. Helt i klass med vilket café i stan som helst. Vad sägs om två sorters smörgåsar, bullar, ett antal sorters småkakor, kladdkaka med jordgubbar och vispgrädde och sist men inte minst en ljuvlig citronpaj serverad med jordgubbar och grädde. Allt detta till ett oslagbart pris! 25 kr för pajen och en kopp kaffe. Var hittar du det?

Plats för vila

Jag upptäckte i morse att vår trädgård börjar likna ett café med uteservering. Här finns massor med olika sittplatser. Låt mig presentera dem.

Här på trappen till friggeboden äter jag ofta min frukostfil.Tidigt på morgonen är det enda platsen där solen skiner. Just nu mognar smultronen så jag kan plocka dem direkt i filen. Alldeles intill blommar kaprifolen med en underbar doft.

Vaknar jag lite senare kanske jag väljer det lilla bordet på verandan. Där är jag omringad av fuchsior. Det är en härlig plats på sensommaren när blommorna vuxit sig riktigt stora.

När det är dags för förmiddagsfika har jag många platser att välja på.

 Det kan bli den här med mor och fars gamla grythyttemöbler omringade av rosor och luktärt.

 Eller den här under tak.Det är den nyaste platsen även om verandan är mycket gammal. Tidigare var den fylld med skräp. Med lite målarfärg och nya möbler har det blivit min nya älsklingsplats.

Hit hittar solen tidiga vårdagar. Bänken står där vi får den första solstunderna i februari. Sommartid blir det ofta alldeles för varmt att sitta där men vår och höst är platsen perfekt. Här blommar Finlands vita ros.

 Dags för lunch! Stora altan är oftast platsen vi äter lunch på. Här är det nära till köket och sommartid äter vi oftare här än inne vid köksbordet.

Undantaget var förra sommaren då det under en lång period var så varmt att vi fick välja en skuggig plats för lunchen. Här åt vi ofta för 30 år sedan innan stora stugan byggdes. Möblerna är de samma som då. De har bara fått några nya lager vit färg lite då och då.

 Eftermiddagsfikat dricker jag gärna i hammocken tillsammans med en bra bok.

Men även den gamla bänken intill det lilla valnötsträdet är en skön plats för fika.

Så till sist den vita soffan med nytt bord och stol. Platsen är gammal men möblerna nya. Här i rosenbersån fanns förr fasta vita bänkar. De är borta nu och har fått lämna plats åt en nätt möbel. Här kan man njuta av en sallad eller lite grillat sena kvällar.

Tänk vad underbart att ha så mycket platser att välja på. Nu gäller det bara att det blir en fin sommar så att vi får använda dem och slipper sitta inomhus och äta.

Sannas tröja

När jag hittade bilden på den här tröjan på nätet föll jag direkt! Mönstret har funnits i Året Runt under våren. Tidningen hade jag inte men hittade mönstret så småningom. Söker man på  "Sublime Baby Cashmere Merino Silk"  och "Babykofta och basker" bör man hitta det. Rätt garn hittade jag inte utan valde ett av Drops bomullsgarner i samma grovlek.

Bomullsgarn gillar jag egentligen inte att sticka i men eftersom det skulle bli en sommarkofta fick det gå för den här gången.
Både jag och Sanna är nöjd med resultatet.

Vårutflykt till Lustgården

Jag är inte utrustad med nån sån där modern telefon med högklassig kamera och uppkoppling till nätet. Inte för att jag är ointresserad av att äga nån utan för att jag klarar mig bra med den kamera och telefon jag har. Så upplever jag det iallafall oftast. Prylar är inte min grej och jag vill ha ett verkligt behov av saker innan jag skaffar dem!
Idag saknade jag den telefon jag inte har! Jag saknade min kamera också! Sånt händer ibland och idag var ett sånt tillfälle.
Tillsammans med en kompis var vi ute på vårutflykt. Vi är båda mycket intresserade av växter och odling och förra året hittade vi ett paradis. Det är en liten handelsträdgård mitt ute i "ingenstans". Bara de insatta hittar hit. Stället drivs av ett äldre par över pensionsålder. De jobbar med hjälp av unga flickor. Hängivna arbetet med växter allihop! Det här är ett sånt där ställe som jag minns från min barndom. Mycket större men annars precis så som det var hos trädgårdsmästaren som jag så ofta besökte när jag var barn.

Tre stora växthus dominerar gården. Till det kommer ytterligare minst två mindre växthus som fungerar som "barnkammare". Det finns också en stor "åker" där det kommer att växa olika grönsaker om några veckor.
I växthusen står bord efter bord med vanliga utplanteringsväxter. Här finns inga växter som inte fungerar i vårt klimat. Robusta plantor som inte är stressade till att vara som vackrast nu utan som skall växa sig starka och vackra under sommaren. Nu är de små och alla har ännu inte kommit i blomning. Kunderna är så insatta att de vet hur växten kommer att se ut när de kommer att vara utslagna. Du hittar bara vanliga växter som petunior, pelargoner, snöflinga och lobelior. I våra stora trädgårdscentra dominerar växter som är mer säsongsbetonade, vårblommor på våren och höstblommor på hösten. Här finns bara en säsong och det är nu. Nu säljs det som skall blomma från midsommar fram till i höst. Efter midsommar stänger man och jobbar vidare med de grönsaker som skall säljas till oss i höst!

Ett besök ger arbets- och odlingslust i många dagar framåt. Jag går bara omkring och njuter. Växterna talar till mig och säger att de vill hem till mig men jag är rätt tuff och bara tittar. Först alltså! Efter att tittat i alla växthusen börjar jag välja. Jag behöver egentligen bara några lobelior till mina blomlådor. Det blir mitt första köp. Tre krukor med vita hänglobelior hamnar i min låda. De är inte i blom men så kraftiga att jag räknar med att kunna dela dem i tre delar och på så sätt kunna fylla många blomlådor. Visst hade jag kunnat köpa en "sexpack" billigare nån annanstans men inte med den växtkraften.
Jag går vidare och står och funderar vid gurkplantorna. Jag köpte dyra frön för att så själv. Ett av fyra frön klarade av att gro! Den plantan har jag månat om för den blev verkligen dyr. Jag behöver fler gurkplantor till växthuset och här hittar jag dem. Det blir både en med korta slanggurkor och en med långa. En kruka med persilja hamnar också i lådan.
Hittills har jag bara såna saker jag verkligen är i behov av. Hur länge skall jag klara av att vara så stark?
Det gick till vi kom tillbaka till den vackraste dahlian jag någonsin sett. Dahlior är inte min älsklingsväxt. Jag har svårt att hantera knölarna på vintern och lider när jag inte kan övervintra dem. Jag har sått sommardahlior nån gång och visst har de blivit vackra fram på sommaren men oftast har de varit gula med någon enstaka mörkröd planta. De mörkröda har jag sparat men bara nån enstaka gång har det fungerat.
Den här dahlian klarade jag inte att släppa. Den såg ut som en rosa näckros med mörka blad. Utan att ha en aning om var jag skall plantera den slank den ner i lådan. Nu var spärren borta och samtidigt hamnade en dubbel bacopa och en kruka med tre olikfärgade minipetunior plus en silverfärgad vinda i lådan. Som tur var fick det inte plats fler växter!

Nu står lådan här hemma och lyser och jag är så glad över mina inköp. De här växterna skall bli "pricken över i" i min trädgård. När jag ser dem kan jag minnas en fantastisk vårutflykt till "Paradiset" och glädja mig över oplanerade inköp. Faktiskt ett av de få växtinköp den här våren.

Vårutflykten fortsatte till områdets största affär där de dagen till ära hade "marknad". Man sålde grönsaker, bröd och godis utanför affären. Marknad är väl att ta i men mycket folk var där den här blåsiga och grå dagen. Med hem fick jag årets första jordgubbar som faktiskt smakade jordgubbar. De får bli min lunch i morgon på pingstafton. Jag köpte också en melon som jag skall blanda med jordgubbar på kvällen när jag kanske kollar melodifestivalen. Här i min ensamhet på landet finns inte så mycket annat att roa sig med när myggen börjar komma på fram i kvällningen.

En skön pingst väntar iallafall med massor med trädgårdsjobb och en hel del målningsarbeten innan jag vänder om hemåt till stan.  Med mig har jag minnet av ännu ett minnesvärt besök i "Paradiset".

Babykofta i sexkanter

Lådorna med restgarner bara växer och inköpsstoppet verkar inte ha någon effekt alls! Samvetet tar överhand lite då och då men restgarnerna vill ändå inte minska.
Jag har stickat en del koftor till babypaket genom åren. De koftorna blir bra och är helt OK att sticka men nu skulle jag vilja ha någon annan modell.
För någon vecka sedan tittade min man på ett program som heter Strömsö. Det är en finsk produktion och programmen innehåller en massa idéer både med hantverk och mat. Lugna och mycket vackra program är det också och jag som sällan sätter mig framför TV:n lockas ibland att komma och titta en stund när maken ropar att de sänder Strömsö. Ser jag det inte då kollar jag ibland på datorn.
Den här gången hade jag inte tid att titta. Efter programmet berättade han att de virkat nåt intressant men att han inte riktigt förstått vad. Det gjorde mig nyfiken så lite senare såg jag programmet på datorn.
Det som det handlade om var koftan som är helt genial. Den är virkad i två sexkanter på samma sätt som mormorsrutor. Babykofta eller vuxenstorlek kvittar, alla börjar på samma sätt med en sexkantig "mormorsruta". Man kan använda vilken grovlek på garn som helst och monteringsarbetet är minimalt. Det blir en söm i ryggen och en på vardera ärm. Det luriga är att lägga de två delarna rätt innan man vant sig.
För att få rätta förhållandena mellan ärmlängd och längd och bredd på koftan virkar man några varv på längden och bredden.
Nu skall jag använda lite olika färger och se hur resultatet blir. Kanske kommer drivorna med garn äntligen att minska här hemma!
Jag hittade förresten mönstret i en bok som jag köpt vid något annat tillfälle då garnerna skulle omvandlas till användbara ting. Jag tror också att boken var med på bokrea för något år sedan. Boken heter "Värma en liten" och ges ut av Libris förlag.

Virkad barnhatt

För någon vecka sedan hittade jag en bild på en barnhatt som var helt ljuvlig. Den skulle passa yngsta barnbarnet precis! Några timmars letande på nätet och jag hamnade på Youtube där en rysk kvinna gjort en fantastisk film om hur man virkar hattar.
Ryska förstår jag inte mer än några räkneord men efter att kollat några gånger på videon satte jag igång att virka. Den ljusa hatten gjorde jag först. Eftersom den verkade bli för lite för lilla damen brydde jag mig inte om att följa instruktionerna till avslutningen utan gjorde den som jag trodde det skulle vara. Jag är ändå rätt nöjd med det brättet. Lite stort och vågigt men det blev inte så dumt..
Till den andra hatten använde jag en grövre virknål så den blev lite större.Garnet tog slut och därför avslutade jag med en annan nyans. Den hatten är virkad enligt beskrivningen.

Svetlana Fabricij som gjort videon har flera bra filmer på Youtube. Jag ska försöka att virka en annan modell efter hennes beskrivning. Du kan även hitta beskrivning av hur man virkar blommor och blad.
Lycka till!