Fågelliv

Jag vaknade tidigt i morse av fågelsång utanför fönstret. Ljudet var så starkt och påträngande att det trots att klockan bara visade 4.55 inte gick att somna om. I sovrummet, som inte hunnits värmas upp i går när jag om hit, var det kallt och jag kröp djupt ner i täcket och läste en stund. Än var det för tidigt att gå upp.
Någon timma senare sitter jag här och tittar på alla fåglar som samlas kring fågelmatningen. Nu är det inte vinterns vanliga gäster, talgoxe och blåmes, som trängs kring matplatsen. De har bytts ut mot bofinkar i massor. Som möss springer de kring på marken under fågelhuset och plockar frön. I fågelhuset äter en gröngrå fågel med kraftig näbb. Kan det vara en grönfink tro. Mina ornitologiska kunskaper är trots samvaro med en ornitolog i så många år inte särskilt stora. Jag känner iallafall igen fågeln som äter av talgbollarna. Det är en gäst som annars hörs trumma i skogen intill. Den större hackspetten har lockats in på gården av de få talgbollarna som finns kvar efter vintern. Jag tar fram kameran i hopp om att kunna fota honom men han flyger snabbt bort.
Istället fångas min uppmärksamhet av en kär gammal bekant. Koltrasthanen pilar snabbt över gården. Jag vill gärna tro att det är samma koltrasthanne som besökt oss i några somrar och att han har sin söta hona med sig. Hon är i såfall nästan tam och har de två senaste somrarna retats med vår katt och funnits runt mina ben när jag plockat i trädgården.
Så på en gång är matplatsen helt tom. Inte en fågel kan jag se. Har de tagit en paus i ätandet tro? Istället märker jag ljudet av ett antal taltrastar som från olika håll upprepar sina olika läten. Kan en taltrast låta hur som helst?
Jag var egentligen på väg ut på min morgonpromenad när jag blev sittande här vid fönstret. Solen sken då och det verkade bli en fantastisk morgon. Nu när jag lyfter blicken lite högre upptäcker jag en mörk molnskärm som hastigt närmar sig. Kanske är det bäst att vänta en stund med att promenera tills aprilvädret dragit förbi. Än är det tidigt och jag kan bli sittande här vid fönstret och se om mina matgäster kommer tillbaka. Det brukar inte vara tomt så länge. Promenaden hinns nog med senare.
Det dröjer inte länge innan de är tillbaka nu tillsammans med några domherrar. Detta när de första regndropparna faller på altangolvet. Tur att promenaden fick vänta. Jag återvänder till min bok!