Nio timmar till Paradiset

Dagen börjar med en kvarts promenad till bussen. Nästan hela vägen är det uppförsbacke och innan jag når busshållsplatsen är jag riktigt varm. Som vanligt får jag vänta en stund på bussen. Under tiden studerar jag alla dessa studerande som är på väg till universitetet. Det ser ut som en massa myrvägar som alla samlas vid universitetets huvudingång. Tänk så många arbetplatser som finns i denna jätte. Jag kan inte låta bli att jämföra med lärarhögskolan där jag utbildade mig för 40 år sedan. Där kände man igen nästan varenda studerande
Nu kommer min buss. Jag kliver på tillsammans med en handfull andra resande. Jag betalar min biljett fram till nästa bussbyteoch hittar utan problem en bra plats där jag kan njuta av den vackra naturen utanför. Bussens ljud är sövande och efter en stund blundar jag och kanske jag t.o.m. slumrar till en stund innan vi svänger in i Kristinehamn där många passagerare går av och några nya stiger på. En halvtimma senare når vi Karlskoga där jag byter buss och här kan jag betala biljett till slutdestinationen.
Den här bussen är nästan full och många av passagerarna talar i mobil. Jag kan av samtalen som jag hör fragment av förstå att det är flera studerande vid Örebro universitet och en del människor som skall besöka sjukhuset. Jag har åkt den här vägen så många gånger att jag väljer att läsa en stund. När vi närmar oss Örebro upptäcker jag att bussens utetermometer visar hela 14 grader. Kan det verkligen stämma? Ja, när jag lämnar bussen vid resecentrum "slår värmen" mot mig. En överdrift men visst känns luften annorlunda än den gjorde i morse!
Nu har jag 20 minuter att fördriva innan nästa buss kommer. Jag letar reda på en bänk i solen. Där äter jag min banan för jag börjar känna mig lite hungrig.
20 minuter går fort och tillsammans med en annan passagerare kliver jag på bussen till Lindesberg. Innan vi lämnar Örebro kommer det till ytterligare två passagerare. Den här etappen är delvis en rätt okänd väg för mig så jag tittar ut och njuter av att se klarblå himmel. Så ser det ut ända till Lindesberg dit vi kommer efter drygt 30 minuter.
Nu har jag nästan 5 timmar att fördriva. Jag längtar efter en kopp kaffe och sätter mig i Flugparken, vilket namn förresten, och tar fram termos och mina två smörgåsar. Som vanligt smakar det härligt att sitta ute och äta. Efteråt har jag fått nya krafter och tar en lugn promenad genom stan. Jag hamnar i bokhandeln där jag köper några böcker på rea.
Jag har beställt tid för klippning och njuter av att bli ompysslad en stund. Några hundralappar fattigare men härligt nyklippt vandrar jag mot Plantmarknaden. Jag vet att jag har gott om tid så jag flanerar kring där och kollar fruktträd och buskar. Det enda jag handlar är en påse med salladslökfrön. Ryggsäcken är redan tidigare tung och jag behöver handla lite mat också. Nästan två timmar lyckades jag  iallafallfördriva på plantmarknaden!
Nu är det dags att handla mat. Det blir mycket grönsaker, lite räkor, ägg och bananer. Detta får räcka. I frysen finns säkert mat så att jag klarar mig tills jag får möjlighet att handla igen.
Tiden går långsamt och jag har ännu gott om tid. Jag börjar läsa en av böckerna och studerar samtidigt de elever som tillsammans med mig väntar på bussar.
Äntligen kommer bussen och jag påbörjar den sista etappen med buss. Som vanligt är jag nästan ensam kvar när vi närmar oss Finnåker. Busschauffören är hygglig och släpper av mig där jag skall traska in på min lilla väg. Med en tung ryggsäck och en kasse med mat känns vägen ändå rätt lång. Det är ca 2 km fram till stugan. Vägen går på en ås och på sluttningarna ner från vägen lyser det blått av blåsippor. Det är så mycket blommor och så vackert. Snart kommer jag in i skogen och blåsipporna tar slut. Nu har jag bara en liten bit kvar innan jag är framme. Jag känner förväntan och ökar farten. När jag kommer fram till övre stugan stannar jag till och bara njuter innan jag går ner till stugan, ställer ifrån mig kasse och ryggsäck och börjar min runda runt "trädgården" för att se vad som hänt med växtligheten sedan senast jag var här.
Resan hit var lång - tänk hur långt jag kommit om jag flugit - men nu är jag äntligen här och vet att jag har en härlig vecka framför mig. En vecka i mitt paradis.