Kryddkaka till påsk

 

 

Jag har alltid gillat kakor med smak av kanel eller kardemumma. Däremot kommer jag ihåg barndomens mjuka pepparkakor med rysningar. Mamma bakade mycket och gott men just mjuk pepparkaka lyckades hon sällan med. Den blev oftast alldeles för kladdig och smakade mer av lingon än pepparkakskryddor.

 

Det dröjde därför länge innan jag började baka mjuka kakor som liknade mjuk pepparkaka. Nu har jag provat en massa recept och tycker att de flesta är riktigt bra. Den senaste i raden är den här. Jag har ändrat lite i receptet och bl.a. lagt till kardemumma och vanilj.

Eftersom påsken närmar sig fick den här påskliljor som dekoration. Andra har jag strött cocos över innan de varit helt färdiga. Då fastnar cocosen och hinner bli lite "rostad" också.

När jag är på landet har jag ingen så stor form utan använder två små.

 

Här är grundreceptet:

 

4 ägg

3 dl socker

2½ tsk bakpulver

1½ msk kanel

2 tsk kardemumma

2 tsk vaniljsocker

3½ dl vetemjöl

150 g smör

1 1/4 dl hett vatten

 

Smält smör och blanda med vatten.

Vispa ägg och socker riktigt luftigt.

Blanda de torra ingredienserna och blanda med äggsmeten.

Häll försiktigt i den heta smör- och vattenblandningen och rör smeten slät.

Häll i en smord och bröad form (2 l ).

Grädda i 175 grader ca 45 min.

 

 

 



Pelargon australis

Det finns växter som jag verkligen uppskattar men som samtidigt kan ge mig huvudbry. Min Pelargon australis är en sån växt.
Jag köpte ett litet skott på Älvsjömässan för några år sedan. Jag blev helt såld på den plantan som man visade upp. Jättestor och full med hängande blommor och jag tänkte att kanske kunde min lilla planta bli nästan lika stor en dag.
Den dagen kom snabbare än jag kunde ana. Redan innan sommaren, bara några månader efter köpet, var det dags att dela plantan. Vad nöjd jag var när jag kunde dela med mig av den härliga pelargonen. En pelargon vars blommor är så intetsägande men väldigt vackra och vars bladverk är så vackert med den mörkgröna ovansidan och den lila undersidan.
Förra våren planterade jag ut en planta på förrådsväggen i stan. Där satt den från tidig vår. Den skulle ha slängts i oktober när jag tog in övriga pelargoner men fick sitta kvar eftersom den fortfarande var vacker. Den klarade sig ända till början av december! Detta efter att ha fått en slurk vatten med flera veckors mellanrum under sommaren. Jag var lika förvånad varje gång jag kom hem och den fortfarande levde och blommade.
På landet hade jag hängt upp en liten planta i en stor ampel. I våras såg den bra rolig ut med några få blad i den stora ampeln. Jag kände ju australis växtkraft så jag visste ju att den skulle växa i sin ampel rätt snart. Och visst gjorde den det! Redan i början av juli var ampeln lagom stor och i slutet av augusti alldeles för liten. Jag lät den sitta kvar och tänkte att den skulle jag ta hand om innan jag tog hem den till stan för att övervintras.
Den blommade  och blommade och tiden gick. Vid allhelgona kunde jag inte låta den sitta kvar ute längre. Jag tag med hela ampeln hem och nu skulle jag verkligen dela den direkt.
Vilket naturligtvis inte hände. Jag ställde den på ett bord vid ett fönster. Där har den stått sedan början av november. Jag har vattnat den med små skvättar lite då och då och nån gång sänkt ner hela ampeln i vatten. Den har blommat rikligt hela vintern. ´
I morse kunde jag inte skjuta upp delningen längre. Skulle jag hinna få några fina amplar i sommar var det hög tid att dela den enorma plantan. In med den i "tvättstugan", ett litet utrymme med en ho intill tvättmaskinen. Där radade jag upp krukor och jord och vände ampeln upp och ner.
Sen började jag bryta av de små "plantorna" en efter en. De sitter som på en rotstam och får inga rötter men det brukar fungera att sätta dem i jord direkt.
Det var mycket torrt inne i plantan men när jag plockat bort det torra fick jag 20 fina små plantor och några skott från det som hänger ner från plantan. Klarar hälften av skotten sig kommer jag att kunna fylla mina altaner med hängande australisamplar och även ge bort några krukor till nya älskare av pelargon australiensis. För man kan inte annat än älska denna skira blomma med så mycket växtkraft!

Här står och hänger morgonens arbete.



Bland vårblommor och fjärilar

Det har varit en underbar dag på landet. Termometern närmade sig 12 grader och solen sken precis hela dagen.
Jag började dagen med en lång promenad genom skog och gammal odlingsmark. I skogen låg nattkölden kvar. Vägen var istäckt lite här och där och man kunde förstå att solen inte nådde till de ställena på hela dagen. Ute i skogen var det nästan helt snöfritt. I skogen märker man inte av andra vårtecken än just att det är snöfritt.
Efter en timma i skogen kom jag fram till det första "ödehuset". Jag upptäckte att det inte längre var så öde. Sedan jag gick här senast hade någon planterat några buskar och satt solfångare på taket. Huset som för ett år sedan såg riktigt ruskigt ut hade fått ny färg både på väggar och kring fönstret. Vilken skillnad!
Nu var luften mycket varmare. Solen kom åt och det var lugnt i skydd av solen. Nu vände jag hemåt och såg fram mot att se hur nästa "ödehus" såg ut.
Det första jag såg var snöfläckarna! Det lyste vitt i det höga gräset. Det tog ett tag innan jag fattade att det var snödroppar. Trots att jag visste att det växte snödroppar här var det snö jag tänkte på först, inte snödroppar. Det är snödroppar i såna massor att man tar det för stora fläckar med snö.

Det här är bara en av alla fläckar!

 

 I luften virvlade många nässelfjärilar. De hade hittat en härlig plats med både värme och blommor. Jag försökte att fota när de besökte blommorna men de var så nerviga och flög direkt när jag böjde mig ner.

 

Här lyckades jag fånga en på bild men den gömmer sig allt rätt bra!

 

Promenaden fortsatte och nu kom jag upp på åsen där vår väg går högst upp. På båda sidorna av åsen växer det blåsippor. När jag gick där i förrgår kunde jag inte hitta några som blommade men nu blommade åtminstone två plantor.



Inte långt från blåsipporna hittade jag den här solen! Det var inte de första i år men inte har jag sett särskilt många än.

 

 

När jag bara hade ca 100 m hem fladdrade det till framför mig. Två sorgmantlar flög i en vild jakt. Här fanns ingen chans att fånga dem på bild. Som tur är kan bilden ändå "framkallas" i min hjärna.

Nu saknade jag bara citronfjärilen som brukar vara den första jag ser på våren. Den brukar flyga längst den rasslänt vi har på gården.

Naturligtvis fanns den där när jag kom hem. Sen besökte den mig resten av dagen lite då och då. Den hittade inte många blommor. Några snödroppar hade tittat fram och en kruka med påskliljor hittade den också.

Som avslutning lägger jag in en bild av snödroppar där de växer i snö och is. När jag kom hit i fredags var det en tjock driva här. De sköna och soliga dagarna har trollat bort drivan och i den fanns de här små undren!





Cookies med tranbär

Häromdagen hittade jag cookies med tranbär i en affär. Tyvärr var innehållet till stor del vetemjöl och socker nåt jag försöker att undvika. Men goda var de!

Jag funderade några dagar på om jag inte skulle kunna baka något liknande själv men med mindre mängd socker och mjöl.

Idag tog jag tag i detta och har nu bakat en första "upplaga" av mina tranbärscookies. Inte blev de likt de cookies man köper. De är för mjuka och inte sega heller. Antagligen för att de innehåller så lite socker. Jag tycker ändå att de blev riktigt bra. Lagom söta och med en härlig syrlig smak av tranbär. Jag får fortsätta att laborera med olika ingredienser tills jag får fram riktiga cookies! Tills dess får de här duga!

Cookies med tranbär

200 g smör
1 dl farinsocker
1 tsk vaniljsocker

½ tsk salt

2 ägg
1 dl vetemjöl
2 dl havregryn
1 dl rågflingor
½ dl solrosfrön
1½ dl tranbär
1 tsk bikarbonat

Rör ihop smör, socker och salt.
Tillsätt äggen ett i taget och rör kraftigt.
Blanda de torra ingredienserna och tranbären i en bunke och tillsätt.
Rör ihop till en smet.
Klicka ut glest på plåtar. Klickar som är ca en msk blir det 25-30 kakor av.

Ugn:175 grader ca 10 min.

Bamsedyna

Efter alla grå och runda sittdynor ville jag sticka en lite annorlunda till lilla Filip. Han har upptäckt Bamse och därför valde jag att sticka en dyna med Bamse på.
Nu hittade jag inget mönster utan fick försöka att uppfinna ett själv. Nån skrivare har jag inte och inte har jag tid att vänta på att nån annan ska skriva ut åt mig. Bara att leta reda på rutat papper och lägga det på skärmen och rita av en bra bild.
Papperet hade halvcentimeter-rutor, vilket var bra. Från detta papper var det enkelt att förstora mönstret till 2x2 rutor.
När jag sen stickade fick varje ruta motsvara en maska och ett varv. Helt bra blev det inte men mycket bättre än jag vågade hoppas på. Tovat ser det rätt OK ut.

Baksidan var däremot inte bra. Redan när jag stickade insåg jag att jag behövde något att dölja den med och stickade en lika stor dyna med namnet på.
Färdigtovade blev de också lika stora! Där mönstret finns tovas det tydligen ihop mer. Det hjälpte inte att jag drog och slet i dynorna. De är fortfarande smalare på mitten.

Nu har jag sytt ihop dem. Det blev en tjock varm dyna. Kanske kommer jag att montera ett flätat band runt kanten. Just nu känns det som om dynan är färdig som den är.

Naturligtvis skall jag ta lärdom av det jag gjort och rita om mönstret lite så att Bamse blir lite bättre. Den här första dynan skall i alla fall Filip få på sin tvåårs-dag.
Det är så härligt att kunna genomföra sina idéer, att ha tiden och orken. Kanske fick jag lite extra energi av ljuset och värmen som vi just nu har!

Morfars skjorta återanvänds

 "Morfar hittade en gammal skjorta som var alldeles för liten. Den skulle mormor klippa trasmattor av men som tur var hann hon inte sätta saxen i den innan hon kom på att det kunde bli en skjorta till lilla barnbarnet."

Så här ändrade jag den gamla skjortan:
Framstyckenas knappslåer fick var vara kvar. Jag la mönstret längst ner på den gamla skjortan så att jag kunde använda det upplägg som fanns.
Manschetterna klippte jag kortare och smalare men använde de gamla knapphålen.
Ärmarna är klippta ur det gamla ärmtyget och bakstycken från bakstycket. Även bakstycket är lagt längst ner på gamla skjortan så att jag kunde använda upplägget.
Jag klippte en ny krage och använde inte heller det gamla oket även om det säkert fungerat.
Mönstret till skjortan är från årets vårnummer av Ottobre.