Positiv sommarstress

Regn, rusk och kyla pratar vi om hela tiden tycker jag. Men är det verkligen så illa? Det tycker nog inte jag. Vi bor i Sverige och kan inte räkna med sådan somrar som den i fjol varje år. Den här sommaren har väl inte riktigt kommit igång än och kommer kanske inte att göra det alls men visst är det sommar utan en temperatur kring 30 grader.
Jag njuter just nu av att kunna skörda allt naturen bjuder på. Allt, är väl att ta i för inte kan jag hinna med alla blåbär, hallon, hjortron, smultron, kantareller .......
Nej jag försöker inte ens. Ändå känner jag en positiv stress av allt som växer omkring mig. I grönsakslanden är det morötter, mangold och lök som fungerat bäst i år. Gurka och tomater i växthuset står still och visserligen var de två gurkor vi skördat delikata men mer vill vi allt ha.
På tomten har jag skördat massor av smultron. En del ligger i frysen men det mesta har vi ätit med mjölk och grädde. Det har fått bli smultron istället för jordgubbar. De gav en dålig skörd eftersom det mesta ruttnat bort.
Smultronen har också blivit till tårtor och muffins.
I närheten av stugan finns två små mossar. Ingen går dit för att plocka hjortron så de får jag ha för mig själv. I vanliga fall brukar jag få ihop en dryg liter när jag sprungit omkring på dem i timmar. I år blev det drygt fyra liter som nu ligger i frysen som sylt.
Nu är det hallonen som stressar mig. De måste plockas innan det blir regn. Jag har några härliga hallonfall och försöker att plocka nästan varje dag för att hela tiden ha rätt mognad på bären. Blir de för gamla ruttnar de i regnet eller faller av. Två liter om dagen de dagar det inte regnar räknar jag med att plocka den närmsta tiden. Hallonsylt gillar barnbarnen. Själv är jag mer förtjust i drottningsylt. Det blir det de närmsta dagarna för utanför stugdörren dignar blåbärsriset av bär. Stora är de och många är de. Innan hallonen tar slut skall jag hinna plocka blåbär så att vi kan få några burkar drottningsylt. Resten av blåbären fryser jag ner för att kunna koka blåbärssoppa i vinter.
För att göra det ännu lite stressigare hittade jag nästan mogna lingon i dag. Massor var det också. Låt mig hinna med de andra bären innan det är dags för lingon! Jag har ju inte ens tittat på vinbär och krusbär. Är det kanske dags för dem nu?
Har jag glömt nåt? Ja, kantarellerna naturligtvis! Hur kan jag glömma dem? Jag har ju alldeles nyss avslutat rensningen av de 5 liter nyplockade kantareller jag hittat idag. Det lyser gult här och där i skogen och att hitta 5 liter var inte svårt. Det kommer att bli mer att rensa tyvärr. Men det är glömt när de frysta kantarellerna blir till ljuvliga såser, soppor eller stuvningar i höst och vinter.

Tänk att bo i ett land där man får delikatesserna gratis! Visserligen med en hel del tid och jobb som kan kännas som stress - men vilken underbar stress! Den står vi ut med. Så ut i skogen och skörda nu! Det är ditt och det är gratis.

Magisk natt

Jag kom precis in efter en liten kvällspromenad. Så underbart att än en gång få uppleva en av dessa få magiska nätter. Den här sommaren är det min första och inte vet man om det blir några fler. Det gäller alltså att njuta. Sova får vi göra i höst.

Fullmånen hänger över trädtopparna. Det enda ljudet är myggornas sus i trädtopparna. Sjön är spegelblank. Vad mer kan man önska? Kanske att myggorna höll sig till trädtopparna och inte tog sikte på mina bara ben.

Så hörs ett kväkande ljud. Inte från sjön utan ovanför mitt huvud. Morkullan flyger sin vanliga rutt över vår tomt. Det har alltid funnits en morkulla här. Alla 40 år jag varit här har den funnits! Inte samma naturligtvis men en morkulla har det funnits. Ett älskat sommarljud"

 Jag vill inte gå in men med de jagande myggen gäller det att inte bli stående och njuta. Röra sig måste man. När jag plockat in alla dynor till trädgårdsmöblerna finns inte så mycket mer att göra. Mörkret faller och alla lyktor med solceller tänts. Snart är det den korta mörka delen av natten.

Jag lockar på lilla katten som fram till alldeles nyss promenerade med mig. Nu syns hon inte till alls. Hon har säker något roligare och mer spännande att göra än att följa med mig in och sova. Lika bra att hon får njuta av natten i skogen för i morgon natt är både hon och jag i stan. Stan där inte morkullan flyger eller sjön ligger spegelblank. Stan där det ändå finns både mygg och fullmåne.

Att leva i en liten by

Det finns saker vi som bor i en stad inte får uppleva. Likaväl som det finns sånt de som bor på landsbygden inte upplever. De sakerna är dock svårare för mig att se eftersom de är så självklara för mig som bor i stan större delen av året.

Det jag uppskattar mest av livet här på landet är nog ändå allt som anordnas för att folk skall träffas. Vintertid är det julmarknader och annat som har med julen att göra. Nu på sommaren träffas man på sommarcaféer.

I kväll har vi besökt ett sånt i grannbyn. Drygt 50 personer träffas vid en bygdegård. Fikar och småpratar. Enda underhållningen är ett lotteri men ingen verkar tycka att mer behövs heller. Här är det du själv och samtalet med grannen som är underhållningen. När man kommer som vi gör som "sommargäster" känner man sig lite utanför men samtidigt ger det dig chansen att iaktta. Att iaktta dessa människor som känner varandra så väl trots att det kanske är flera kilometer mellan deras bostäder. De har kanske gått i samma skola eller haft barn i samma klass. De har ungefär samma problem med dåligt underhållna vägar, långt till affären och annan service.

Här träffas flera generationer. Vi konstaterade att den yngste var 14 dagar gammal. Hur gammal den äldste var vet jag inte men nog var det många gråhåriga i kväll. Medelåldern låg kanske på ca 45 år men just så gammal var det inte många som var. En femtedel var barn i förskoleåldern och upp till 10 år. Nästa grupp var de som var föräldrar till dessa barn och alltså befann sig i spannet 20 till ca 35. De utgjorde drygt en femtedel. Mellan dessa två grupper kunde jag bara se en enda person. En 15-årig flicka som passade på att ta premiärturen med sin nya moped.
Resten var "de gråhåriga", dit jag räknar mig själv. Vi var i majoritet och många var föräldrar till mellangruppen och mor- eller farföräldrar till de yngsta.

Vad härligt det måste vara att få växa upp i en sån gemensamhet. Att få delta i verksamheter som bedrivs över generationsgränserna och klassgränserna. Var hittar men en liknande företeelse i en stad? Så har spontant kan jag egentligen inte hitta mer än två ställen. I frikyrkorna och orienteringsklubbarna. Detta skriver jag helt utan att lägga någon värdering i det och utan att ha tillräcklig kunskap om hur det egentligen förhåller sig.

En gång i tiden hade de här två byarna flera affärer och två skolor. Där träffades människor. När skolorna och affärerna försvann var man tvungen att hitta nya vägar att få en gemenskap. Det skapade man själva genom sommarcaféer, bingopromenader och julmarknader. Ingen annan än människorna själva tog ansvar för att det skulle ske och ingen annan gjorde jobbet. Det man lägger ner i tid och engagemang ger så mycket tillbaka genom att man får en levande bygd där människor känner gemenskap. Jag är avundsjuk men njuter samtidigt av att få vara en del av detta, även om det bara är på deltid.

Som avslutning måste jag säga att dagens fika bröd var fantastiskt. Helt i klass med vilket café i stan som helst. Vad sägs om två sorters smörgåsar, bullar, ett antal sorters småkakor, kladdkaka med jordgubbar och vispgrädde och sist men inte minst en ljuvlig citronpaj serverad med jordgubbar och grädde. Allt detta till ett oslagbart pris! 25 kr för pajen och en kopp kaffe. Var hittar du det?