måndag 19 oktober 2015

Längtar redan tillbaka

Kan man längta tillbaka till en plats innan man lämnat den? Det gör jag iallafall nu. Jag sitter inne i stugan och kaminen värmer skönt. Ute är det kolmörkt, ikväll syns inte ens stjärnorna som vakat över mig de föregående kvällarna. Himlen blev plötsligt mulen på eftermiddagen. Under den dryga vecka jag varit här har det inte varit helmulet mer än en kort stund en morgon innan solen värmde upp dimmolnen så att de försvann. Kanske var molnen en påminnelse om att inget varar för evigt. Inte bara soliga dagar tar slut utan även härliga höstdagar på landet.

Mycket har jag fått gjort inför vintern. Nästan allt är klart nu.
Jag har för första gången höstsått grönsaker i tre odlingslådor. Nu väntar ett halvårs väntan på att se hur detta lyckats.
Jag har också planterat två rosor och fyra andra buskar. Vid nya rododendronplanteringen har fem pyttesmå barrväxter och en rododendron kommit i jorden. Allt inhandlat i lågprisaffären. Jag köper hellre små och billiga plantor än stora dyra. Här är så svårt att få ner växter bland all sten. Är plantorna små känns det inte som de behöver så stora gropar. Säkert helt fel men hittills har det fungerat bra.

För en gång skull har jag avsatt tid i solen. Nu gäller det verkligen att ta tillvara all sol man kan fånga. Tid vid sjön och vid ytterväggen har det blivit. Där har solen värmt gott.

Några långa promenader har det inte blivit. Det har förkylning och älgjakt sett till. Tur att jakten sammanföll med förkylningen. Jag behövde inte känna mig tvungen att leta svamp. Här är det så torrt att trattkantarellerna torkat bort så nån stor skörd har jag inte missat.

Två böcker har jag hunnit läsa när jag inte stickat eller virkat. En liten gris har sett dagens ljus och tre par handledsvärmare och ett halvfärdigt par vristvärmare kommer att ligga i ryggsäcken på vägen hem.

I ryggsäcken ligger också de sista rödbetorna, kokta och färdiga att äta och en påse gula kantareller som jag plockat nära stugan. Det sista jag lägger ner är datorn. Den har jag inte använt mycket. Man skulle tro att kvällarna skulle bli långa här men stickning och litteratur räcker långt.

Efter den i tid långa resan hem väntar några veckor med inomhusjobb. Mycket finns att ta itu med efter det halvår jag tillbringat så mycket tid här. Det dröjer säkert många dagar innan jag helt anpassat mig till stadslivet.
Vad jag ska längta! Nästa gång jag kommer hit kan vintern ha kommit!
 En enda pumpa blev det i år.

Törnrosas kjortel mår gott även om det varit några riktigt kalla nätter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar