Jag har sagt det förut och säger det igen. Tiden är ur led!
Idag kunde jag äntligen plocka mina älskade tranbär. Jag älskar tranbärssylt! Egentligen smakar sylten nästan som lingonsylt men det finns nåt i smaken som tilltalar mig väldigt mycket. Sen är det naturligtvis lite speciella med att gå på en mosse sen höst och plocka bär. Så här sent har jag verkligen inte tänkt att plocka mina tranbär men av olika anledningar har jag inte kommit iväg förrän idag.
Frosten var sen i år och tranbären skall vara "frostnupna" för att få rätt smak, Sen var det älgjakten som la hinder i vägen. Man går inte gärna ut i skogen när jägarna vill ha lugn och ro och inte vill jag bli förväxlad med en älg heller. När jakten lugnat ner sig satte en besvärlig förkylning stopp för bärplockning. Hosta och feber är inte så bra att ta med sig ut på myrarna.
Det hann alltså bli 10:e november innan jag kom ut i skogen. Solen sken och termometern visade hela +8 grader. Det var vindstilla och min lilla tjärn låg spegelblank. Hit hittar inte så många bärplockare så här får jag ha mina bär i fred. Jag hade hört av andra att tranbären var mycket fina i år och att det fanns gott om dem. Det hade jag konstaterat när jag plockade hjortron. När det kom så mycket emellan mig och bärplockningen hade jag nästan gett upp hoppet att få några bär och jag var allt bra deppig över att missa bären just i år när det verkade som om man kunde hitta mer än nån enstaka deciliter som är den vanliga mängden jag får med mig hem.
Runt tjärnen går en spång och jag vet sedan tidigare var jag kan hitta bär. Och visst hittade jag bär! Massor! Jag kan inte säga att det var rött av tranbär men där jag brukade hitta nåt bär här och där kunde jag nu plocka i flera minuter. Bären är rätt små så det tar tid att få ihop en liter. En liter blev målet. Det fick räcka trots att det fanns mycket mer bär. Att gå i solen var visserligen skönt. I alla fall ett tag men snart nog kändes det allt bra kyligt. Speciellt om fötter och händer. Vantar är inte att rekommendera när man plockar tranbär. Miljön är fuktig och fötterna blir snart kalla i gummistövlar. Jag var lite orolig för att förkylningen skulle blomma upp igen när jag blev kall om fötterna. Det fick räcka med en liter, så mycket har jag aldrig plockat förut.
Väl hemma kokade jag sylten direkt. Det går åt en hel del socker för att få den riktigt god. Inte så att den blir söt utan så att smakämnena kommer fram ordentligt.
Fyra små burkar blev det. De skall jag gömma undan ordentligt! Bara vid speciella tillfällen får de komma fram.
Nu är det nog slut på bärplockandet för i år i alla fall. Kanske plockar jag den sista svampen i morgon. Jag såg en del trattisar på vägen till tranbären. Trattkantarellsoppa är inte dumt, eller hur!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar