Faran med motion och försiktighet

Vilken vinterhelg vi haft! Snö i tillräcklig mängd för skidåkning är det inte alla vintrar här vid Vänern. Nu finns det så att det inte bara är på golfbanorna man kan åka skidor. Från vårt hus kunde vi förr åka en massa turer åt olika håll. När vi flyttade hit i mitten av 70-talet kunde vi ta på oss skidorna på gården och korsa vägen innan vi var ute på fina skidspår. I dag promenerar man hej vilt i spåren. Nu har jag gett upp med att spåra nya spår var gång jag åkt ut. När jag kommer nästa gång har man gått eller ridit i skidspåren. Jag blir bara så ledsen och besviken så jag har bestämt mig för att strunta i "vår" skog och istället välja de preparerade spåren en bit här ifrån. Jag får visserligen bära skidorna några hundra meter men sen är det fina spår.

Dagens tur blev mycket längre än jag tänkt mig. När jag åkt några kilometer och kom till golfbanan var jag bara tvungen att prova spåren där också. Det blev en 9-km-runda. Föret var fantastiskt och jag kunde staka nästan hela tiden. Armar och axlar höll bra och jag njöt verkligen av att röra på mig.

På vägen hem var jag ovanligt försiktig. Eftersom det var första riktiga skidturen för året kände jag mig inte riktigt säker när jag skulle åka nerför en backe där det var så isigt att jag inte kunde ploga mig ner. Eftersom backen slutar i en stor väg utan snö tog jag det säkra före det osäkra och promenerade ner. På andra sidan vägen fortsätter backen. Aldrig förr har jag varit så försiktig att jag gått även på den här sidan. Väl nere börjar jag ta på mig skidorna. Första gick bra men när jag ställer andra pjäxan på den andra skidan börjar skidan röra sig framåt. Isiga spår!! Den skidan jag satt på mig far fram i en väldig fart och jag får en snabb luftfärd innan jag hamnar på det hårda spåret med axlar och bakhuvud först. Skönt, hann jag, tänka då bryter jag inga ben i alla fall! Så känner jag hur luften fullständigt går ur mig och hur det för några få sekunder svartnar för ögonen. Det var en rejäl smäll och som vanligt kollar jag direkt om nån såg mig! Det fanns inte en människa i närheten och jag pustade ut. Men bara en gång för pustandet kändes i hela kroppen.
Mycket sakta och försiktigt skidade jag de få metrarna hemåt. Jag kunde inte låta bli att småskratta trots värk i rygg och huvud. Här är jag försiktig i överkant. Något jag sällan är. Då ramlar jag och det på platta marken!

Nu sitter jag här och är öm i hela kroppen men inga ben är brutna och värken går säkert över till i morgon. Nästa gång skall jag kasta mig utför backen och inte vara så försiktig. Ramlar jag då känns det mer OK än vurpan idag som jag helt kan skylla på att jag blivit en försiktig tant!

Syltkakor och ekorrbon

Jag städade bland vykort på landet och hittade en hög jag helt glömt. Det var den där typen av kort med ett recept på framsidan.  De här var det mest bakat på. Några var helt hopplösa men det fanns ett par jag bestämde mig för att prova.

Idag har jag gjort det första och mest spännande. Det heter "Ekorrbon" och påminner mycket om syltkakor.

När jag gjorde mördegen tyckte jag att den blev väl stor så jag beslutade mig för att använda hälften till vanliga hallongrottor. Jag halverade mängden fyllning men fick ändå mycket över. Eftersom jag ogärna slänger nåt ätbart fick fyllningen som blev över bli täcke på en sockerkaka. Det blev en sorts toscakaka men med cocos istället för mandel.
Resultatet ser du på bilderna. Jag kan tillägga att alla tre sorterna smakade riktigt bra. Ekorrbona kommer jag att göra flera gånger. Enkelt och gott!

 

 Här kommer receptet på ekorrbon och hallongrottor.

 

Mördeg:

7 dl vetemjöl

300 g smör

9 msk socker

Fyllning:

hasselnötter

150 g smör

1,5 dl socker

3 msk mjölk

3 msk mjöl

 

Gör en mördeg och låt den vila kallt en stund medan du kokar ihop allt utom hasselnötterna till fyllningen.

 

Rulla degen till en lång rulle. Skär lagom stora bitar till de pappersformar du använder. Jag skar bara och tryckte sen tummen i mitten av biten för att få en fördjupning. Man kan naturligtvis vara mycket mer ordentlig och göra jämnstora kulor som man sen gör en fördjupning i. Lägg dem i  pappersformar och lägg tre nötter i varje fördjupningen. Häll sen över lite fyllning. I receptet står det 1,5 msk men det var alldeles för mycket. Ta så mycket att det inte rinner över degen.

Gör du hallongrottor gör du på samma sätt men lägger i en klick hallonsylt.

 

Grädda i 200 grader till kakorna fått lite färg.

Får du fyllning över kan du göra en toscakaka. Jag använde receptet på toscakaka som finns i 7 sorters kakor. Säkert går det lika bra med ett vanligt sockerkaksrecept. När kakan är nästan färdig - så färdig att den är fast i mitten - häller du över den fyllning som du fick kvar och breder ut den över kakan. Strö sen över cocos eller flagad/hackad mandel. Grädda en stund till så att fyllningen får lite färg.



Vinter på riktigt!

Vi har tillbringat några sköna dagar i stugan. I stan var det mycket snö tyckte vi men där var det ännu mer. Det var många år sedan vi skottat så mycket snö. Skidorna kom snabbt fram men det gick inte lika snabbt fram i skidspåren. Spåren förresten, där får man spåra själv om man vill ut i naturen. Fram till stugan var det plogat men där tog vägen slut. Att ta sig ut i riktiga naturen krävde skidor på fötterna. Dagens smala skidor är verkligen inte rätt i den här mängden snö. Det gick långsam fram men det gick framåt! Det blev verkligen inga långa turer men jag kom ut i riktiga skogen i alla fall.

'

 

Nyponrosen har fått vita mössor.

 



 

Det var inte bara skidåkning som tränade kroppen. Det var många gångar att skotta. Bor man som vi måste vägen till utedasset skottas liksom vägen fram till vedhögen. När det var klart kunde jag ägna mig åt alla uteplatserna. Vill man sitta i solen och njuta får man lägga ner lite jobb. Nu var det lite klent med solen den här gången men nästa gång finns det gångar klara. Även om det kommer mer snö kommer det inte vara så mycket att skotta då.

 

Tänk att den "vita" muren inte känns det minsta vit! Finns det något vitare än snö där inga vägar eller industrier lortar ner den? Här har jag lyckats hitta fram till den skönaste av uteplatserna och som belöning fick jag en kopp kaffe och kex med minnen av sommaren i form av marmelad på rosenblad, krusbär och tomater.

 

Underbart! Även utan sol kändes det att vi är på väg mot vår och sommar.

 

 

När jag tröttnat på skidorna hittade jag en plogad väg och sista dagen på landet tog jag en härlig promenad. Man ser på bäcken att det inte varit speciellt kallt. Det var mycket vatten som porlade vackert. Den här dagen tittade solen fram en stund och det gjorde promenaden fantastisk. Solen har vi verkligen inte fått se tillräckligt mycket av den här vintern.

 

Tillbaka i stan har jag kollat igenom mina foton och förvånas över att vi inte alls har lika mycket snö här. Det finns ändå så pass att skidåkning är möjlig. Säkert finns det också riktiga spår att åka i! Det får bli helgsysselsättning.

Presenter

Igår kom jag hem efter en tur till barn och barnbarn i väster. Härliga dagar men vädret var, som jag tycker det oftast är när man besöker de västra delarna av landet vintertid, bedrövligt helt enkelt!

Eftersom jag åker tåg  händer det att jag får en stund i stora stan mellan pendeltåg och tåg hem. Det brukar handla om precis lagom tid för en mycket kort tur in i Nordstan.
Jag är ingen "shopper" direkt. Det brukar räcka med att jag kommer in i Nordstan för att längtan tillbaka till stationen blir för stor.
Första besöket var Akademibokhandeln och deras utbud av pennor. Som en stor pennälskare har jag rätt god kännedom om sortimentet men har inte känt behov av att köpa någon penna på länge. Förra veckan upptäckte jag att de flesta av mina älsklingspennor torkat. Det blev två nya härliga pennor och nu riktigt längtar jag efter att skriva brev.
Det andra, och sista, besöket blev i en liten affär som ligger nästa allra längst in i Nordstan. Jag har besökt den många gånger genom åren. Den har massor av olika pappersartiklar men också mysiga presenter. Oftast går jag därifrån utan att ha handlat nåt. Det mesta är ju sånt men inte direkt behöver. Den här gången föll jag ändå för en mugg och liten bricka. Mönstret är nästan detsamma som på dynorna i korgstolarna vi har på uteplatsen. I regnrusket kändes det som en påminnelse om att det här vädret inte kommer att vara för evigt.
Jag var verkligen inte i behov av muggen eller brickan men humöret steg ordentligt när jag såg dem.
Nu står de här och bara väntar på att det skall bli en solig dag med en kopp kaffe på baksidan. Blir det bara mitten av februari kommer solen att kunna titta fram mellan husen åtminstone en liten stund mitt på dagen. Jag längtar!
Tills dess får jag glädja mig åt de små presenter jag unnade mig. Ibland kan man behöva överraska sig själv!  

Kamelian igen

 Så här långt har kamelian kommit idag. Den har egentligen inte slagit ut nåt mer de senaste dagarna. Kanske är det så här mycket den orkar med den här gången.
Det känns i alla fall som om jag har fått lön för mödan. Den har ytterligare två knoppar som kanske kommer att orka blomma.
Nu kommer jag att åka ifrån den några dagar och hoppas att jag kommer hem till en blomma som är helt utslagen.

Snö! Äntligen!

Det här var vad jag såg när jag tittade ut genom fönstret i morse. Vilken härlig syn! Äntligen lite snö, jag hade nästan gett upp hoppet om en "riktig" vinter!

Visserligen vet jag att vi ofta får den första riktiga snön, den som ligger kvar lite längre tid, i slutet av januari. Så har det varit många år. Jag minns speciellt en vinter då snön lät vänta på sig ordentligt. Jag planerade att åka mitt första Vasalopp vid 59 års ålder. Ingen snö kom och vi fick åka till ett preparerat spår flera mil bort. Det var inte roligt alls. Tiden fanns inte för den sortens träning. Då jobbade jag fortfarande och kvällarna behövdes till förberedelser.

I skolan klippte vi papperssnöstjärnor och hängde upp i en trädgren i klassrummet. Jag berättade om regndanser och påstod att vi på det här sättet skulle kunna locka fram massor av snö. Några dagar senare började det snöa och vasaloppet var räddat!

I år finns hur mycket tid som helst för skidåkning. Inte för att träna till något lopp utan bara för att det är ett underbart sätt att motionera. Snön har kommit och gått! Alla snöfall hittills har slutat i regn och innan jag fått ut skidorna ur förrådet har snön regnat bort.

Den här gången verkar det ändå vara "på riktigt". Temperaturen ligger stabilt under nollan och det verkar den göra en tid framöver. Skidorna skall fram men först i morgon. Konditionen finns inte för spårning så jag väntar tills någon spänstigare spårat.
Idag skall jag bara njuta av att titta på snön!

 

 Jag var ute tidigt och skottade snö. Mellan husen hade det blåst in en hel del snö så där ser det riktigt vintrigt ut. Dock inte som vintern 76/77 då vi fick bära ut snön på parkeringen för att alla snöhögar var så höga att vi inte orkade lyfta snön så högt.

Bäst att njuta! Framåt mars är det inte riktigt lika roligt med snöfall!

Fikonmarmelad med blodapelsin och citron

Fikonmarmelad med blodapelsin och citron

För många år sedan hittade jag den här marmeladen i en jultidning från Allers. Jag har kokat den många gånger med olika sorters citrusfrukter. Receptet har jag halverat eftersom jag tycker att det blir lite för många burkar i kylskåpet!
Jag har gjort några andra små förändringar. Den här gången använde jag syltsocker. Då kan jag använda mindre mängd socker och slipper koka marmeladen så länge, något jag tycker att marmeladen vinner på.

Recept:

250g torkade fikon
2 blodapelsiner, gärna ekologiska om du kan hitta det
1 citron
2,5 dl vatten
4,5 dl syltsocker
2-3 korta kanelstänger

1. Lägg fikonen i blöt minst 5 timmar. Häll av vattnet och skölj fikonen. Ta bort den hårda stjälken och skär fikonen i små bitar.
2. Tvätta apelsiner och citron noga. Dela dem i fjärdedelar och skär mycket tunna skivor.
3. Lägg frukten i en vid kastrull och småkoka med vattnet under lock i minst 20 minuter.
4. Tillsätt sockret och kanelstängerna. Fortsätt koka, nu utan lock. Gör marmeladprov efter någon minut. Dvs häll upp lite marmelad på ett fat och låt svalna. Blir det då mycket tjockflytande är marmeladen klar. Ta upp kanelstängerna.
5. Häll direkt upp i varma burkar och sätt på lock. Servera på rostat bröd eller kex men den är också mycket god till ost.