Så blåser det igen! Den här våren tycker jag att det blåser varje dag. Obehagskänslor i hela kroppen, det mol i huvudet och jag känner mig olustig till mods.
Varför reagerar vi så olika inför hårda vindar? Jag har vänner som älskar vindar som viner om öronen och själv vill jag bara gömma mig och gå i ide.
Min mamma var likadan. Hon skyllde på att hon ärvt oron efter sin mamma, min mormor. Det kanske är så. Morfar var fiskare och likaså hans två söner. Då var det inte så konstigt om mormor var orolig när det blåste. Den oron kan hon naturligtvis ha överfört på sin dotter, min mamma.
Själv har jag inte träffat min mormor som dog långt innan jag föddes men hon lämnade tydligen ett arv till mig. Ett arv som nu gör sig gällande nästan varje dag. Detta trots att jag inte har någon som helst anknytning till sjö eller hav. Speciellt inte idag då jag sitter mitt i djupa bergslagsskogen och hör gran och tall susa i den hårda vinden. Stugan vid Vänern lämnade jag igår.
Visst känns det bättre att sitta här än vid Vänern i blåsten men jag tänker på de stackars plantor jag planterade där igår. Hur mår de i blåsten? De stackarna har har det nog tufft.
Nu hoppas jag bara på en lugn dag i morgon. Hoppas kan man ju alltid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar