Vilse?

Kvällningen tillbringade jag med att leta efter kontroller. Runt omkring i kommunen har man satt ut 100 kontroller av varierande svårighetsgrad. Ett fantastiskt tillfälle att lära känna stadens vackra omgivningar. Samtidigt kommer man ut i friska luften och får ordentlig med motion.
När min make fattade golfklubban tog jag alltså kartan med mig och började leta efter kontroller.
Den första gick alldeles utmärkt eftersom den var placerad ca 10 m från där vi parkerade bilen vid golfbanan. En utmärkt start.
En snabb koll på kartan. Nästa visade sig vara högst upp på slalombacken. En rivstart för hjärtat alltså. Väl uppe var det inga problem att hitta kontrollen däremot visade det sig att den gena väg jag valt till nästa kontroll gick via en brant lerig väg. Ja, väg kan man kanske inte kalla det. Det var nog inte meningen att man skulle ta den vägen men med hjälp av några stackars små björkar som fick hindra mig från att störta ner tog jag mig välbehållen ner till den stig som ledde till nästa kontroll.
En enkel match att hitta den. Den var där den skulle vara och mycket nöjd kollade jag upp nästa lämpliga "offer" som skulle ligga vid ett dikesslut på något som jag uppfattade som ett gärde. Det gick en stig över gärdet och bergsäker på att vara på rätt väg sneddade jag över gärdet och letade efter ett dike.
Här fanns inget dike men väl en uttorkad bäck! Kan det vara den de menade. Fast kartan stämde inte riktigt. Nu kom något som jag kände igen sedan skoltidens orienteringar. Osäkerheten fanns plötsligt på plats. Jag hade aldrig varit i de här markerna förut och hade egentligen ingen aning om varför jag inte hittade det där dikesslutet. Det var som den enda gången skolorienteringarna inte var i "min" skog. Den skog jag kände så väl att jag bara tittade på kartan och konstaterade var kontrollen var innan jag sprang direkt till den. Den där gången jag hamnade ute i mossen och knappt tog mig därifrån. Så var det nu.
Efter att ha irrat fram och tillbaka letande efter ett dike som inte fanns beslutade jag att leta redan på den stig jag lämnat för leta efter kontrollen och att ta de kontroller som fanns i närheten. Kanske kunde jag sen hitta fram till det där diket från ett annat håll.
Snart var jag tillbaka på stigen och snabbt avverkade jag några enkla kontroller. Jag hann också byta några ord med andra kontroll-letande damer.
Så var det dags att leta dike igen. Efter att studerat kartan beslutade jag att försöka från andra hållet den här gången och att vara väldigt noga med skalan. Jag hade nu förstått att jag missat avståndet. När 1 cm motsvarar 100 m i verkligheten får man inte ha för bråttom.
Med en öga på kartan och ett på vägen söker jag mig fram och hamnar i något som nog skulle kunna kallas ett stormfälle. Djupa spår av skogsmaskiner och en massa stammar. Här var minsann inget gärde. Jag kollar teckenförklaringen. Den där vita fältet som jag trodde var odlad mark finns inte med men däremot ser jag att odlad mark har olika gula färger. Visste jag väl egentligen också. Vad vitt står för har jag fortfarande ingen aning om. Inte kan det väl vara områden som ingen varit i. Vita fläckar på kartan har man ju hört talas om. Det kan det väl inte finnas nästan inne i stan!
Efter några minuters metodiskt letande står då kontrollen mitt framför näsan! Jag pustar ut och säger till mig själv att man skall aldrig ge sig!
Nu skall jag vidare. Det finns ytterligare tre kontroller som passar att ta innan jag återvänder till golfbanan. Snabbt korsar jag några gärden och hittar en stig som skall leda mig till nästa kontroll. Den har ett högt nummer och så mycket har jag kollat innan att jag vet att det skall vara en lite svårare kontroll. Det tycker inte jag att det verkar vara när jag ser på kartan. En höjd mellan en stig och en åker. Vad är det för svårt med det?
Visst hittar jag en höjd. Men där finns ingen kontroll. En koll på kartan igen. Det skall även här finnas diken lite hit och dit. Lugn nu så att jag inte gör samma tabbe ige!. Kan det finnas ytterligare en höjd lite längre bort. Fast då måste jag igenom en snårig dunge där det är rätt blött. Jag gör iallafall ett försök och visst börjar det gå uppåt. Med lätta steg småspringer jag de sista metrarna fram till kontrollen och känner att nu har jag flyt. Koll på kartan och så vidare. En liten stig uppe på höjden och snart är jag framme vid en grillplats där nästa kontroll syns på långt håll. Nu behöver jag bara kolla snabbt. Stigen leder vidare till vägkorsningen där min sista kontroll skall vara.
Visst är den där! Nu gäller det bara att hitta en snabb väg tillbaka till golfparkeringen. Här finns hur mycket vägar och stigar som helst. En koll på kartan visar att jag bara har att följa den ena av vägarna i korsningen så är det  en dryg kilometer ner till bilen.
När jag väntar på golfspelaren planerar jag vilka kontroller jag skall ta nästa gång. Under en 18 håls runda skall jag nog klara lika många kontroller. Nu har jag också lite mer vana och går kanske inte lika lätt i fällan att inte läsa kartan och ha koll på avstånden.
O, vad jag längtar efter min mans nästa golfrunda!