Dopklänning

Så var det dags för yngsta barnbarnets dop. De två äldre har fått sina namn vid namngivning. Den virkade dopklänningen som de tre egna barnen döpts i har alltså inte kommit till användning. Det skulle den inte göra nu heller visade det sig. Dottern tyckte nog att det var för mycket 70-tal över den och lite för liten var den för killen som skulle hinna bli 4,5 mån. innan dopet.

Som vanligt var jag inte "vis av skadan" utan erbjöd mig att sy en ny. Det skulle väl inte bli något problem!
Vi letade bra modeller på nätet och kom fram till en fin klänning som fanns på Skansen. Något mönster fanns inte så nu blev mitt jobb att försöka få fram hur den var sydd. Nu kom mina kunskaper från folkdräktssömnaden till hjälp.

Jag sydde ett provplagg i lakansväv och det passade nästan perfekt.

Så här såg det ut när jag bara gjort ett provplagg.

Nästa steg var att hitta ett linnetyg som var tillräckligt grovt att brodera på men fint nog för att ha ett bra fall.
Det var svårare än jag tänkt mig och jag hann köpa tre tyger innan jag hittade ett som var bra nog.

Nu broderade jag smårutor på den "triangelformade" framdelen. De klippte jag upp för att det färgade tyget skall syns igenom. Det blev många små rutor och det var nog det momentet som tog längst tid.

Framstycket monterade jag med hålsöm mot resten av klänningen. Det blev dekorativa sömmar.

Ärmar och överdel är klippt i ett stycke som det också kan vara på folkdräktssärkar. Kjoldelarna rynkades mot överdelen Och kring halsen sydde jag ett bomullsband som känns mjukare mot halsen.

I ryggen sydde jag knytband från halsen och en bit ner. Senare sydde jag ihop resten eftersom det var lättare att hålla klänningen snyggt då.
Som avslutning monterade jag en ljusturkosblå remsa mitt fram, broderade namn och datum, la upp klänningen och sydde upp ärmarna med en kanal för resår så att de blev lagom vida nertill.
Hela klänningen är sydd för hand. För mig var det roligt att återuppleva mina timmar med de Jössehäradsdräkter jag sytt.

Så här såg klänningen ut innan strykningen.

Dopet blev en succé. Inte tack vare klänningen utan en kille som skrattade och log sig igenom dopet. Jag tror inte att någon såg klänningen men nu finns det en dopklänning från 2010-talet i släkten. Kanske kan nästa generation använda den eller är den virkade klänningen mer rätt då kanske?