I hallen står numer ett par stavar att använda vid stavgång
Gamla tanten vill fortfarande ha utmaningar, fysiska sådana i alla fall. När jag i våras upptäckte att det finns nåt som heter ICA-klassikern var jag inte sen att anmäla mig. Den "riktiga" klassikern är lite för krävande för en kropp som är närmare 70 än 60 och damklassikern gjorde jag för några år sedan.
ICA-klassikern kändes precis lagom för mig. Jag fick nåt som skulle få mig att ta motionerandet lite mer på allvar. Att tävla med mig själv har jag svårt att låta bli och nu skulle jag få en lagom utmaning. Självklart skulle jag försöka att göra alla moment så snabbt som möjligt. Det ligger i min natur att fungera så och det är det svårt att ändra på.
Så här fungerar ICA-klassikern.
Den består av samma grenar som en svensk klassiker med samma längder som den också. Skillnaden är att du gör momenten under en längre tid och kan avverka så långa sträckor du vill för att till slut nå målet.
Jag började alltså med cyklingen i våras. Det gällde att cykla 30 mil, samma sträcka som Vätternrundan. Jag älskar att cykla och cyklar nästan vart jag än ska. Tyvärr var det en blåsig vår och att cykla i blåst gillar jag verkligen inte så jag tog inte så många rktigt långa cykelturer för att få ihop mina 30 mil. Mest blev det den cykling jag ändå skulle göra, till stan, affären eller för att besöka kompisar. Några lite längre turer blev det ändå då jag hade med fika och stannade till vid nån vacker plats.
Nästa moment var simning 3 kilometer. Med sjön bara 100 m från stugan på landet var det inga problem att få ihop de kilometrarna. När sjön väl värms upp är det så skönt att simma några hundra meter var gång jag badar. Eftersom försommaren inte var så varm hade jag inte fått in vanan att ta mitt kvällsdopp förrän en bit in i juli. Men sen var det lätt att samla meter som snart blev till kilometer. Jag tycker mig komma ihåg att simningen var avklarad på dryga veckan.
Då blev det höst och dags för att jogga. I vanliga klassikern är det Lidingöloppet på 3 mil så nu skulle man jogga eller som för min del lufsa 3 mil. Det gick alldeles för fort att få ihop den sträckan. Och det var tur för bara några dagar efter att jag hade klarat mina 3 mil drabbades jag av bältros och fick hålla mig lugn i en dryg månad.
Nu är det då dags för sista momentet, Vasaloppets 9 mil skidåkning. Inte lätt att fixa i år när det inte finns någon snö alls här. Jag har faktiskt åkt Vasaloppet två gånger och vet hur långt 9 mil är. Skulle det råka bli några dagar med snö skulle man behöva åka flera mil de dagarna. Som tur är finns det alternativ till skidåkningen. Det finns det för alla momenten så att alla ska kunna genomföra klassikern. Alternativen till skidåkning är att välja mellan pest eller kolera tycker jag. Jag är ingen älskare av stavgång men tycker att crosstrainer är ännu värre. Stavgång försökte jag mig på vid ett tillfälle för några år sedan när jag skulle träna inför Vasaloppet och det precis som i år var dåligt med snö. Det kändes inte bra alls och som tur var kom det snö nog att få några mil skidåkning innan loppet.
Eftersom jag inte vill fuska och bara promenera de 9 milen köpte jag mig ett par stavar igår och startade stavgång i dag. Visst fungerar det och kanske kommer jag att tycka att det är en bra motionsform så småningom. I dag klarade jag iallafall av dryga milen med dem så nu återstår 8 mil och förhoppningsvis kommer jag att hitta snö nånstans för att få åka skidor någon av de nio milen.
Som belöning får man rabatt på bra och nyttiga varor från olika företag. Jag har utnyttjat en del av rabatterna men inte alla. Min vinst är att jag är mer motiverad till att röra mig när jag har ett mål. Man kan också gå in och kolla hur många som är anmälda hos "min" butik och hur stor procent som "kommit i mål". Eftersom jag är en tävlingsmänniska kan jag inte låta bli att försöka vara en av de som snabbast är klar. Det är bra men samtidigt tar momentet för snabbt slut för mig.
Man kan starta klassikern när som helst under året och när en klassiker är gjord är det bara att starta en ny. Något jag kommer att göra när det är dags för cykling igen i vår. Tills dess skall jag kämpa med stavgång i väntan på snö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar