Idag har jag tagit tag i ett av mina nyårslöften och gjort en utflykt utanför kommungränsen. Detta skulle inte vara något problem om jag bara hade lite mer initiativförmåga. Nu finns tankarna på vad jag skulle kunna hitta på men oftast, läs alltid, stannar det vid tankar och sen grämer jag mig över att jag blir sittande hemma. Löftet är att var månad göra någon av alla de utflykter jag planerat men inte genomfört.
Idag gick turen visserligen bara 4 mil bort men det är iallafall en början. Så länge vi hade kvar stället i skärgården blev det täta besök i väntan på buss eller tåg. De senaste åren, sen vi sålde, har det bara blivit något enstaka besök. Idag var målet ett föredrag som jag gärna ville höra och ett besök på stans museum. Det sista fick jag avstå eftersom jag missade min buss och fick ta ett tåg som gick en halvtimma senare men i stället hamnade jag på en utställning med foton och korta filmer tagna under resan från Syrien till Sverige. En ung syrier hade dokumenterat sin flykt mycket gripande. Det var speciellt att se bilderna under ett besök i min barndomsstad. Jag kan ibland känna längtan till alla de platser jag minns från min uppväxt och hur skall han inte känna som lämnat en plats och land som det kan dröja mycket länge innan han kan återvända till.
Det blev en trevlig dag och jag hann träffa människor jag inte sett på många år. Väl hemma kändes det som om jag gjort en riktig resa trots att jag bara varit borta några timmar. Mest känns det som en resa i tid. En resa tillbaka till barndomen. Det är underligt att den plats som man levt sina 19 första år på känns mer som hemma än den där jag levt nära 50 år. Det är också fantastiskt att se att så lite har förändrats under dessa år.
Det blir spännande att se vart nästa utflykt går. Resmål finns det. Det svåra blir bara att välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar