Restgarnssockor

Såna här lådor finns det sex av i vår övre hall. De är alla fulla med restgarner i olika grovlekar och kvalitéer.

I höst har det minskat lite i just den här lådan då jag stickade vantar och sockor till romska barn i Makedonien. Jag kan se att det minskat men för att bli riktigt nöjd behöver mycket garn försvinna. Nu till jul passar jag på att sticka restgarnssockor till den del av familjen som skaffat ett torp under hösten. De är verkligen inte vana kalla golv eftersom de bor  ett hus som värms upp med golvvärme.

När man skall sticka nåt av restgarn infinner sig alltid frågan om garnet kommer att räcka. Det blir ännu mer problematiskt när man skall sticka två likadana som med sockor och vantar. I höst har jag kommit på hur jag skall göra för att slippa ha de funderingarna i huvudet när jag stickar. Då har det blivit mycket roligare att sticka.
Så här gör jag:

 Det enda du behöver är en bra hushållsvåg och gärna då en digital. och så massor med restgarner naturligtvis!

1. Jag väger en annan stickad socka i ungefär samma kvalité och storlek som den jag tänker sticka. Själv har jag mycket garn lämpligt för stickor 3 och 3½. Det mesta är i 75% ull.

2. Sen väger jag det garn jag valt ut och kollar om det väger två ggr den socka jag vägt.Gör det inte det plockar jag in en färg till.

3. Dags att nysta upp så att jag får två nystan av varje färg. Innan jag startar väger jag nystanet och försöker sen att nysta upp två lika stora nystan. Kontrollväg.

4. Som avslutning kollar jag vad ett nystan av varje färg väger för att vara säker på att det skall räcka när jag stickar.

I det här läget funderar jag på hur jag skall randa. Eftersom jag vet hur mycket varje färg väger kan jag göra en randning som fungerar.

Här har jag stickat klart en socka och precis börjat på nästa. Jag fick rätt mycket kvar av alla färger när jag gjort klar den och räknar med att få ungefär lika mycket kvar när jag stickat den sockan. Jag använder inte de små nystana utan lägger undan dem.

Dags för nästa par sockor. Nu är det bra att det finns två lika stora nystan kvar för de färgerna skall jag använda i detta par för att få slut på dem. Jag behöver några nya färger och nystar upp dem och kontrollväger så att detta skall räcka. Här kommer det att bli smalare ränder av tre färger och bredare av de grå och vita.

Bara att sätta igång då. Det finns massor av garn som väntar på att få bli sockor som skall värma frusna fötter. 

December - en fantastisk månad

Så blev det då december i år också! Lite oväntat var det efter en oändlig höst som inte verkade vilja släppa taget. Sol och värme har vädret bjudit oss på och jag har njutit av hösten mer än jag någonsin gjort. Tänk att kunna sitta ute och fika i solen i slutet av november! Det har jag gjort vid åtskilliga tillfällen i år.
Men så kom då vintern när det bara var någon vecka kvar av november. Ena dagen var det höst och så dagen därpå full vinter.Jag var på ett skönt höstbesök i Skåne och åkte ner i 10-gradig värme. Innan jag reste hem hann temperaturen sjuka ner under nollan till och med nere i "södern". När jag vaknade dagen efter i min egen säng var det redan full snöstorm i Skåne och min kära kusin som jag besökt skottade snö från gård och platt tak. Här uppe fick vi ingen snö och bara någon dag senare var det lika varmt igen.
Nu har december börjat med någon minusgrad och även om vi inte har nån snö här känns det ändå som vinter. Få se hur länge det håller sig så. Det verkar vara riktig varm luft på gång. Nu var det inte vädret jag tänkt skriva om utan december!

För mig har december en särskild plats bland årets månader. Inte bara för att den är den sista i raden av månader och inte heller för att den innehåller julhelgen. Nej det är nog de långa sköna kvällarna och det jag fyller dem med som gör december till den härligaste av månader. När jag jobbade var december så stressig! December och maj är de jobbigaste månaderna som lärare. Har men sen egna barn byggs stressen på ordentligt. Så mycket som skall fixas och så många måsten! Sen tar allt slut den 24:e och man har ingen ork kvar för att kunna  njuta av julen.

Sen jag lämnade jobbet har jag verkligen upplevt andra sorters december. Nu njuter jag av julmusik, att förbereda julklappar till barnbarn och födelsedagspresenter till alla barn och barnbarn som råkar fylla år mellan lucia och slutet av januari. Jag bakar och förbereder julmat i lugn och ro och njuter verkligen av att stå där i köket och pyssla. Just nu verkar december oändlig men jag vet att tiden kommer att rusa även i år. Jag skall försöka att inte hänga på stressen utan säga nej när jag känner att julfriden är hotad.

I år kommer vi att vara "dagis" åt en ettåring några dagar i december och det är nåt jag ser fram mot. Hon är naturligtvis helt ovetande om vad december innebär men nog skall hon få vara med och baka lite hon också. Hennes lite äldre bror tänker jag låna några dar för att pyssla och baka med. En tur till tomteskogen får det allt bli också.

Mest skall jag ändå njuta av att bara vara. Det är ett slitet uttryck men det säger så mycket. Bara vara är vad jag vill vara nu i december. En stund i soffan med julskivor, lite god mat och ett härligt handarbete räcker för mig. Naturligtvis tillsammans med ett antal tända stearinljus och gärna med en katt i knät.

Kan man ha det bättre? Hur stor del av världens befolkning har lyckan att få njuta av lugn och trygghet som vi i Sverige? Mina tankar går ofta till dem som nu är på flykt undan terror, och förföljelse eller naturkatastrofer och resultat av vårt sätt att använda jordens resurser. Vem har sagt att just jag skall få leva detta härliga liv? Det gäller att ta till vara på den möjligheten och värdesätta det man har.

Inga recept eller stick- och virkbeskrivningar idag men en bild på resultatet av ett besök i garnaffär i Skåne. En verkligt rolig "klänning" att sticka blev det och en uppskattad present.

Sommaren är slut!

Sommaren är iallafall slut för mina fuchsior som nu måste in i stugvärmen. Jag åker bort nästan en vecka och väderrapporterna hotar med rejäl frost i slutet av veckan. Det känns lite tungt att ta in de stora krukorna. På två sätt! Visst de är tunga men det är också beviset för att nu är det vinterhalvårets början. Det här ögonblicket har jag lyckats skjuta framför mig i flera veckor nu. De klarade den första frosten bra men jag vågar inte hoppas på att det går lika bra den här gången. Jag får glädja mig åt att de fått vara ute många veckor mer än de brukar.

Nu återstår att hitta bra plats åt alla dessa stora plantor inomhus. Jag har klippt in plantorna mycket men även då tar de stor plats. Rummet där de flesta brukar stå är just nu i kaos eftersom jag har en massa färdiga saker till årets julmarknad liggande där. Men de sakerna skall bort innan första advent. Sen skall det finnas plats för alla fuchsior så att de får bra temperatur och mycket ljus i några ( 5 mån) framåt. Detta för att de sen skall ge lika mycket glädje under nästa sommar och höst. Kanske kan det se så här fint ut då också!

Min lilla insats till att förbättra världen

Det lät allt bra stort - detta med att förbättra världen. Lite stämmer dock och en insats är det. Inte har den krävt mycket av mig men den har gjorts med hjärtat.

Det är inte mycket jag kan göra för att förbättra världen men jag försöker leva efter mottot "att det lilla jag kan göra ändå betyder nåt för nån". Jag tror nog att min insats hjälper nån och för mig är det nog.

Med hjälp av stickor, garn och härlig egen tid i massor är lite vantar och sockor nu redo för turen till Makedonien där de skall få värma romska barn som inte ens har kläder att hålla sig varma med nu när vintern kommer.

Tänk vad skönt för mig att kunna använda mina restgarner till något vettigt. Målet i fortsättningen är att inte samla för mycket garn på hög utan sticka något av resterna så fort jag fått ihop tillräckligt för ett par vantar eller sockor. Då kommer det att finnas ett lager att ta till när de behövs. Sen slipper jag alla dessa små nystan som bara ligger och ger mig dåligt samvete.

Dags att ta itu med lite större projekt inför julmarknaden på landet. När den är över kanske det kan bli några julklappar och födelsedagspresenter till familjen också.

Bärplockning 10:e november

Jag har sagt det förut och säger det igen. Tiden är ur led!
Idag kunde jag äntligen plocka mina älskade tranbär. Jag älskar tranbärssylt! Egentligen smakar sylten nästan som lingonsylt men det finns nåt i smaken som tilltalar mig väldigt mycket. Sen är det naturligtvis lite speciella med att gå på en mosse sen höst och plocka bär. Så här sent har jag verkligen inte tänkt att plocka mina tranbär men av olika anledningar har jag inte kommit iväg förrän idag.
Frosten var sen i år och tranbären skall vara "frostnupna" för att få rätt smak, Sen var det älgjakten som la hinder i vägen. Man går inte gärna ut i skogen när jägarna vill ha lugn och ro och inte vill jag bli förväxlad med en älg heller. När jakten lugnat ner sig satte en besvärlig förkylning stopp för bärplockning. Hosta och feber är inte så bra att ta med sig ut på myrarna.

Det hann alltså bli 10:e november innan jag kom ut i skogen. Solen sken och termometern visade hela +8 grader. Det var vindstilla och min lilla tjärn låg spegelblank. Hit hittar inte så många bärplockare så här får jag ha mina bär i fred. Jag hade hört av andra att tranbären var mycket fina i år och att det fanns gott om dem. Det hade jag konstaterat när jag plockade hjortron. När det kom så mycket emellan mig och bärplockningen hade jag nästan gett upp hoppet att få några bär och jag var allt bra deppig över att missa bären just i år när det verkade som om man kunde hitta mer än nån enstaka deciliter som är den vanliga mängden jag får med mig hem.
Runt tjärnen går en spång och jag vet sedan tidigare var jag kan hitta bär. Och visst hittade jag bär! Massor! Jag kan inte säga att det var rött av tranbär men där jag brukade hitta nåt bär här och där kunde jag nu plocka i flera minuter. Bären är rätt små så det tar tid att få ihop en liter. En liter blev målet. Det fick räcka trots att det fanns mycket mer bär. Att gå i solen var visserligen skönt. I alla fall ett tag men snart nog kändes det allt bra kyligt. Speciellt om fötter och händer. Vantar är inte att rekommendera när man plockar tranbär. Miljön är fuktig och fötterna blir snart kalla i gummistövlar. Jag var lite orolig för att förkylningen skulle blomma upp igen när jag blev kall om fötterna. Det fick räcka med en liter, så mycket har jag aldrig plockat förut.

Väl hemma kokade jag sylten direkt. Det går åt en hel del socker för att få den riktigt god. Inte så att den blir söt utan så att smakämnena kommer fram ordentligt.

Fyra små burkar blev det. De skall jag gömma undan ordentligt! Bara vid speciella tillfällen får de komma fram.

Nu är det nog slut på bärplockandet för i år i alla fall. Kanske plockar jag den sista svampen i morgon. Jag såg en del trattisar på vägen till tranbären. Trattkantarellsoppa är inte dumt, eller hur!?

Sista höstjobben

Nu är jag tillbaka på landet igen för att klara av de allra sista höstjobben och förbereda för advent och jul. Vaknade till regn och grårusk som rätt snart gav med sig för uppehåll och solglimtar. Att man kan njuta så av några minuters sol är svårt att förstå med tanke på alla soliga dagar vi haft i höst. Kanske är det för att man vet att stunderna bara blir färre och kortare ju närmre jul vi kommer och att det än är långt till det vänder mot ljusare tider.

När regnet gav sig gick jag ut i den höstlika trådgården och började tömma balkonglådor och pelargonkrukor. Det kändes inte så jobbigt att slänga stora och fina pelargoner som blommade på komposten. De har verkligen fått leva länge och i fönstren i stan står "avkommor" från dem och borgar för att jag skall kunna pryda trädgården med pelargoner nästa år också.

Jag klippte ner de sista fuchsiorna så att de inte skall ta så stor plats när de så småningom måste plockas in. Än ett tag kan de nog stå ute för det verkar inte bli några minusgrader den närmsta tiden.

Törnrosas kjortel får stå kvar. Den blommor fortfarande och har växt en hel del sedan jag var här senast. Det är nog en av de tacksammaste växterna jag vet. Från de pyttesmå fröna jag sådde i februari har hela den här växten utvecklats på 8 månader. De gror sakta och det blir aldrig många plantor. Sen händer inte mycket förrän de varit utplanterade i några veckor. Före midsommar var det bara några stackars små "lianer" som klättrade försiktigt i växtstödet och nu ser man inte stödet alls och plantan täcker en del av taket. Till nästa år skall jag så fler frön och hoppas på att få så många plantor att de räcker till trädgården i stan också.

Dagen avslutades med att jag gjorde i ordning belysningen i växthuset. Det behövs några ljuspunkter runt omkring i trädgården den här tiden då allt är så mörkt och dagarna så korta. Kanske kan vi sitta där och äta nån kväll när vädret är OK.

I morgon väntar lövkrattning. Jag skall bara kratta kring stugan så att vi inte drar in så mycket löv och så att jag får löv till att skydda en del växter i rabatterna. Resten av krattningen får vänta tills i vår. Här blåser löven från skogen in i trädgården när det är snöfritt så jag får ändå kratta flera gånger i vår.

Det har varit en skön dag för att jobba ute. Nu väntar en stickning och en bra bok så det gör inte nåt att det redan är mörkt fast klockan bara är drygt 16..

Dagens försök att minska matsvinnet

Jag gillar att ta vara på rester och alla delar av växter. Får jag kokt potatis över en dag kan de bli till potatisbullar nästa dag, sista biten på osten river jag och fryser in eller skär till fåglarna o.s.v.
Det är egentligen bara fantasin och lusten som sätter stopp.

Idag promenerade jag och yngsta barnbarnet till vår lilla kvartersaffär för att köpa frimärke. Alldeles innanför dörren kan man ofta hitta varor som närmar sig "bäst före datum". Där kan man göra fynd! Inte för att jag är snål utan för att känna att den varan jag köper kommer i alla fall inte att slängas.
Idag låg där massor med påsar med ekologiska bananer som såldes för halva priset. Bananerna hade små bruna fläckar och i kassan påstod man att de inte går att sälja till fullpris då. Själv tycket jag bäst om bananer som är  väl mogna. Med hem kom naturligtvis en påse med sex stycken helt ätliga bananer.

I fruktskålen låg redan flera bananer. Alldeles för många för att jag skulle hinna äta upp dem och de sex nyköpta innan de var alldeles för mogna. Det fick bli banankakor istället. Nåt gott till kaffet på fars dag skulle jag ändå fixa innan helgen.

Så började då letandet efter bra recept. I min egen handskrivna receptbok fanns den mjuka banankakan jag brukar göra. Där kom två bananer till användning. I den skall det också vara filmjölk. Det hade jag inte nån men däremot turkisk yoghurt som började bli gammal. Bra då kom den till användning också.

Det här kakan bjöd någon på när jag jobbade mitt första år, 1972 lär det ha varit. Den innehåller havregryn, olja och farinsocker vilket gör den både mäktig och lite tung i konsistensen. Bananerna är mosade och de och apelsinskalet som man river i ger en härlig smakkombination.

Nu fanns det ytterligare fyra bananer att ta om hand. Efter en hel del letande hittade jag ett havremuffinsrecept i boken "Smaker från Saltå kvarn". Det skulle inte vara banan i de muffinsen men jag skivade två bananer och stack ner skivorna i muffinsen innan jag gräddade dem. Muffinsen innehåller både kanel och hackad choklad. Både två smakerna passar bra till banan. Det skulle också vara hasselnötter i dem men dem bytte jag till solrosfrön. Ett byte jag ofta gör då det är både billigare och faktiskt lika gott.

 Jag använder silikonformar men har bara 12 st så oftast får jag ta till pappersformar också.

De sista två bananerna fick hamna i min vanliga Fyriskaka från "Sju sorters kakor". Det är ett recept jag ofta återvänder till. Enkelt och oftast blir det mycket lyckat. Fast det händer att jag förändrar det
lite för mycket och får ett annorlunda resultat än jag tänkt mig. Det ändringar jag gjorde idag fungerade bra tycker jag. Jag tillsatte ca en halv deciliter kakao till smeten och bytte ut mjölken mot sur grädde. Även det nåt jag skulle fått slänga om jag inte bakat av den. Istället för äppelskivor la jag skivad banan tätt uppe på kakan innan jag gräddade den.

Kakan är bakad i en återanvänd folieform. Tar man bara ur kakan innan man skär kan man använda formen många gånger. Miljövänligt!

Nu har jag provsmakat alla tre sorterna och blev nog mest nöjd med "Fyriskakan". Den påminner lite om kladdkaka, en torrare sån. Jag skulle tro att det är bananerna som gör den så saftig.

En lyckad dag med tre sorters kakor tack vare en påse med bananer som kanske hade slängts annars. Samtidigt fick jag bakat till Fars dag!