Sista sommardagen!

Jo, jag vet att det är höst nu och att det är höstdagjämning i morgon men för mig är det sista sommardagen. För den här kvällen är sista kvällen innan tiden i stan blir längre än tiden här på landet. När jag åker till stan i morgon är det för att vara i stan i minst 10 dagar. Så länge har jag inte varit härifrån sen tidig maj. På det sättet är sommaren slut.
Men visst märker jag att det är höst och inte sommar. Jag vaknar i mörker och redan vid 18-tiden är det dags att gå inomhus. I dag fick jag gå in mycket tidigare för regnet kom redan vid 14. Då hade jag egentligen massor som jag skulle ha velat göra innan jag lämnar för stan. Det var inget som jag inte kan göra när jag kommer nästa gång så det blev inte kris direkt. Allt viktigt är klart.

Än står alla pelargoner och fuchsior kvar ute. Väderrapporten visar inte på någon frost så jag utmanar ödet. Pelargonerna hamnar ändå i komposten när frosten kommer. Jag har satt skott av de blommor jag vill ha kvar till nästa år. Fuchsiorna skall däremot med hem till stan för att övervintra. De skall klippas ner och får resa hem tre och tre. Det kommer att ta tid så de sista för nog bo inne i stugan för att klara sig från att frysa. Det är 10 stora krukor som skall forslas hem!

 Än kan man njuta av fuchsiorna vid verandan.

I stan väntar några dagar då jag skall försöka att göra huset hyfsat städat och rent efter en sommar då dammråttorna fått husera fritt i många månader. Egentligen skulle några rum behöva mer än städas. Några rullar tapet och liter målarfärg skulle nog vara på sin plats. Innan jag startar några såna projekt behöver jag nog lite tid för omställning till stadslivet. Sen får vi se om lusten att förnya lite infinner sig. 

Bara att acceptera att sommaren är slut och dags att fixa det sista innan jag kryper i säng. I morgon går bussen tidigt och promenaden till den är nästan två kilometer.

höstbukett

Nya planteringar

 Ytterligare ett eftersatt område på tomten! Det enda fina som växer här är en liten rododendron jag fått av min dotter. Den hamnade här eftersom det var fullt där mina andra rododendron står. Då var det meningen att jag skulle fylla på med fler rododendron senare. Så har det inte blivit. Det är ju plantor som kostar en del och när man som jag skall plantera dem i rätt ogynnsamma lägen känns det inte helt rätt att köpa en planta som kostar flera hundra och som kanske bara klarar sig något år.
Under de senaste åren har ljungen tagit över den mark som skulle bli rabatt. Ljung kan vara fin när den blommar ute i naturen men det är verkligen inte en växt jag vill ha massor av. Massor har det blivit och denna massa har också en förmåga att sprida sig snabbt till andra delar av trädgården.

I morse började jag rycka upp ljung. Det blev fem skottkärrslass. Sen plockade jag sten. Som vanligt finns det mer sten än jord. Många hinkar blev det innan detta var klart. De stor stenarna lämnade jag kvar eftersom de senare skulle fungera som kanter.

 Här är ljungen borta och jag har börjat plocka bort sten.

Nästa moment var att leta bra jord för rododendron. Jag vet att jag kan hitta det ute i skogen kring gamla barrträdsstubbar. Det finns det gott om så det var inte svårt att få tillräckligt mycket jord för att plantera de två rododendron jag lyckats komma över billigt. Jag planterade dem men också två rododendron som lidit av trängseln i den gamla rabatten och två sådda azaleor som jag bara "duttat" ner i jorden förut.

Efter att lagt ut stenar som kant la jag på lite sand på gången. Att få gången snygga får bli ett senare projekt.

Det färdiga resultatet är riktigt bra. Får de nya växterna bara något år på sig kommer det kanske att kännas lite lummigt också. Nu är det allt lite kalt. Bättre blir det i vår när påsk- och pingstliljorna jag satt blommar.
En liten bänk gjord av en halv stock skulle vara pricken över i! Kanske kan jag tjata mig till en sån. Vi får se.....

Dammen

Det här tråkiga hörnet behövde en upprustning så när det blev lite tid över i mitten av augusti och jag hade funderat färdigt började jag genomföra mina tankar.
Från början var detta den första rabatten vi anlade. Här har jag grävt, fyllt på ny jord och planterat alldeles för många gånger innan jag insåg att det inte fungerar. På en kulle lite till vänster på bilden står en stor tall. Stor är den nu men det var den inte för 30 år sedan då rabatten var ny. För var omplantering har det fungerat färre och färre år. Tallens rötter söker sig snabbt till den nya jorden och allt vatten som växterna skulle ha fått. Vatten som tallen tagit hand om.

Intill rabatten finns den gamla gjutna dammen. Den var vår fina vattenreserv innan vi köpte pumpen. Den fylldes med vatten från taket via en underjordisk ränna. Dammen fungerade i många år och det var en bra vattenreserv. Naturligtvis fungerade den inte så bra på slutet. Jag har lagat och lappat flera gånger men betongen håller inte. Nu har den stått tom i flera år och det är ingen vacker syn. Nåt måste göras!
Jag har funderat i några år och i somras fick jag en idé. Jag har länge velat ha ett riktigt kryddland. Jag har haft kryddor på lite olika ställen. Gräslök och persilja bland grönsaker och andra kryddor i nått som skulle lika ett kryddland men där de flesta kryddplantorna vantrivdes.
Då kom tanken att kanske skulle jag fylla dammen med jord och anpassa jordkvalitén så att den skulle passa olika kryddväxter. Kanske skulle det till och med kunna fungera att ha olika sorters jord i olika delar av dammen. Dammen är också olika djup och det skulle jag kunna utnyttja.
Första jobbet blev att rensa marken ovanför dammen. När jag startade hängde buskarna ner i dammen liksom de plantor mossflox som växte efter kanten. Allt detta grävdes upp och buskarna kapades så att det blev öppen mark ovanför dammen. Där planterade jag röd solhatt i olika färger.

Att fylla dammen var inte lätt. Bor man i en grusgrop finns inte jord i obegränsad mängd. Det fick bli en hel del sand och några köpta säckar planteringsjord. Här har jag planterat de få kryddor som såg hyfsade ut. Till våren skall jag plantera mer. Lägst kanten där det är djupast kommer jag att sätta melon och pumpa. Läget är perfekt med mycket sol och värme från stenarna under kvällar och nätter. Där är jorden utblandad med mycket kompost.

Av den trista tomma dammen har det blivit ett perfekt kryddland placerat nära köket.

Om kryddlandet var enkelt att fixa blev det mer jobb med den gamla rabatten. Först hade jag tänkt att helt lägga ner den och låta den växa igen. Under arbetet med kryddlandet fick jag tanken att göra en damm i en del av rabatten. Jag började gräva bort jorden. Den kom sen till användning i en rosenrabatt eftersom det var mycket lera i den. Ingen jord får gå förlorad!
Jag köpte 4 kvadratmeter dammduk som jag la ut. Den gamla kanten med sten fick bli dammkant. Det var bara att lägga lite nya stenar för att dölja dammduken.
När jag fyllt på med vatten fick jag rätta till den övriga kanten. En liten bit av kanten ligger lite lägre. Det ska bli översvämningstället. Där ska jag plantera växter som vill stå riktigt fuktigt.
Det finns tillfällen när jag njuter av att bo i en grusgrop! Detta var ett av dem. Eftersom jag redan grävt bort alla stenar tidigare när jag anlade rabatten kunde jag för en gång skull GRÄVA. Annars är det spettet som får jobba när jag skall plantera nåt. Jag har också obegränsad tillgång på sten för att göra kanter. Den här gången behövde jag bara köra bort tre skottkärrslass. Lite sten fick jag ju upp när jag gjorde både damm och rabatt lite djupare än jorden varit tidigare. Dammen har en djupgrop där jag nog kan plantera en näckros om jag vill.
I det som blev kvar av rabatten har jag planterat de växter som lidit av torkan i mina övriga rabatter. Det finns ju inga naturliga våta platser i min grusgrop. Det blev lite av varje som rosenflockel, astilbe, hosta och lite gräs och bambu.
Nästa projekt är att plantera buskar en bit från dammen och det viktigaste, fälla tallen!

Av ett tråkigt hörn i trädgården har det blivit ett område som visserligen fortfarande ser lite tomt ut men som säkert kan bli riktigt bra. Jag tycker i alla fall att allt jobb gett resultat. Nu ser jag fram mot våren då alla olika påskliljor jag planterat skall blomma i rabatten vid dammen.

Lingonmuffins - en regnig torsdag

Det regnar! Vissa dagar gör det inget att det regnar. Jag njuter av att inte behöva gå ut och rota i trädgården eller plocka bär eller svamp. Kanske börjar jag få nog av de aktiviteterna och nu längtar jag efter en dag då jag bara kan "pula omkring" i stugan. Särskilt som det inte finns några måsten just nu. Jag kan välja att göra precis vad jag vill!

Det här är vad jag valde:
Först stickade jag på ponchon som min syster beställt. Nu är nästan hela klar och jag är väldigt spänd på om jag lagt upp alldeles för få maskor. Jag har inget mönster utan försöker bara att sticka den lite mindre än min älsklingsponcho. Den är i längsta laget. Tyvärr har jag glömt vilken stickstorlek jag använde till den. Hur många maskor och varv jag stickat är lätt att kontrollera. I kväll stickar jag klar den.

Till förmiddagskaffet bakade jag lingonmuffins. I lillstugan står en hink med lingon som jag plockade igår. De skall in i en redan överfull frys så det var rätt lämpligt att välja lingon som smaksättare i muffinsen. Precis som med ponchon finns inget mönster/recept. Den här gången blev det bra, så är det ju inte alltid tyvärr.
Muffinsen blev mycket luftiga och lingonen är så härlig smakbrytning till kanelen och kardemumman. Den lite syrliga och söta toppningen passar perfekt.

Recept:
75 g smör smältes
3 ägg och 2½ dl socker vispas.
4 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 2 tsk vaniljsocker, 2 tsk kanel, 1 tsk kardemumma och 2½ dl lingon blandas i en bunke innan man tillsätter detta i äggsmeten.
1 dl gräddfil röres i tillsammans med det smälta smöret.
Fyll muffinsformar till 3/4 innan de gräddas i 200 grader i ca 20 min.

Blanda ca 2 msk färskost med florsocker till en tjock smet. Spritsa eller bred detta över muffinsen när de svalnat lite. Garnera med lingon och citronmeliss.

Smeten räckte till 10 stora och 2 små muffins. Två stycken åt vi till förmiddagskaffet. Mums!

Ibland måste man ....

Idag har jag lämnat mitt älskade Paradis för några dagar. Det känns värre nu när sommaren är slut än det gör när vi åker hem i juni eller juli. Kanske är det höst när vi kommer tillbaka efter helgen. Att lämna stugan i strålande solsken och varma vindar och sen komma tillbaka en mulen och kulen dag gör hösten väldigt påtaglig. Men som sagt "Ibland måste man .."

Det är ändå roliga dagar som väntar här i stan. Jag skall göra klar trädgården inför hösten. Än blommar det bra i alla krukor men jag vet hur fort det tar slut och kvar finns bara tråkiga växter som gett sitt bästa. Några cyklamen skall jag plantera på de ställen där rabatterna ser tråkiga ut och en kruka med höstblommor får det också bli. Sen kan jag slänga de andra krukorna när de börjar tappa stinget.

Vi skall också gratulera minstingen som fyller ett år. Tänk att ett år går så fort. Jag minns så väl vad jag gjorde de där dagarna när vi väntade på henne. Mycket lingon hann jag plocka på mina gamla lingonmarker här i stan. Nåt jag inte gjort sedan våra egna var små och jag fick leta tid för att ta mig ut i skogen.

Kanske blir det även en tur ut till en höstmarknad. Det brukar vara mysigt även om det är mycket folk och trångt. Det kan inte gå upp mot den lilla marknaden vi var på förra lördagen. Så mysig med ett tiotal försäljare och en härlig stämning bland besökarna. Vädret var perfekt och säkert bidrog det till den härliga känslan.

Nu skall lillans tröja monteras så att den är klar på lördag då hon fyller år.

Nytt favoritgarn

Det är inte ofta jag väljer att sticka i annat än bomull eller ull. Ull har blivit den kvalité jag oftast använder och acrylgarn har jag nog inte stickat i på många år.
I början av sommaren såg jag en filt med fina blomrankor samtidigt som garnet var tonat i flera nyanser. När jag frågade i affären efter garnet fick jag reda på att det var ett garn som heter Baby Marino frän Cewec. Jag hade aldrig hört talas om tillverkaren eller garnet förut. Det verkade spännande och trots att det var ett acrylgarn köpte jag två 100g-nystan utan att veta vad jag skulle använda dem till. Sen har de legat i en påse i garnkorgen utan att göra något väsen av sig. Ända tills jag satt här på landet utan varken böcker eller handarbete. Regnet öste ner ute och jag var allmänt rastlös. Jag började städa i garnkorgen och där låg påsen. Nu fanns både tid och lust till att sticka.

Första projektet blev en 1-års present till yngsta barnbarnet. Utan mönster fick en jumper bli mall. Den tröjan är färdigstickad men ärmarna är inte monterad eftersom jag inte har någon symaskin att sy runt ärmhålen här. När den var färdigstickad fanns fortfarande nästan 100 g garn kvar. Jag letade reda på ett västmönster med rätt grovlek. Det följde jag ett litet tag. Som vanligt tog mina egna idéer över rätt snart. Jag tror att västen är i "nyföddstorlek".
Fortfarande fanns garn kvar. Jag trodde att det skulle räcka till en liten mössa. Jag valde att utgå från ett mönster jag stickat förut. Det fanns i Året Runt för ett tag sedan. Jag stickade mössan lite mindre och inte så hög som den är i mönstret. Den avslutades också på ett annat sätt.

Det var riktigt roligt att sticka i acryl och så här tidig höst kändes det lite bättre än att sticka i ull. Nu skall jag beställa lite i andra färger av garnet. Blir tröjan bra kanske jag stickar upp mitt mönster i andra storlekar. Ett projekt på lång sikt. Först skall ett antal virkade kaniner monteras.

För att få samma avstånd mellan blomraderna blev jag tvungen att sticka på rundsticka ända upp till axeln.

Svamppizza light

ICA har en smakpanel som jag tillhör. Ofta erbjuds varor jag inte är särskilt intresserad av. Den här gången var det pizzakit med färdigkavlad botten och en burk tomatsås. Eftersom jag är ensam på landet den här veckan tyckte jag att det var perfekt att prova den här varan. Jag är den i familjen som tycker bäst om pizza och skogen är full av kantareller som bör tas om hand.

En skön skogspromenad resulterade i en hink kantareller. Jag hade tänkt mig någon liter svamp men just när jag bestämt mig för att vända hemåt hittade jag ett ställe med massor med stora gula kantareller.
Hemodlad lök har vi fortfarande kvar. Det fick bli en blandning av vanlig gul-, silver- och rödlök som stektes tillsammans med kantarellerna.
Bottnen var enkel att rulla ut på en plåt. Sen på med tomatsåsen som luktade ljuvligt. Över detta ett tjockt lager med kantareller och lök. Sen skar jag upp en mozzarella över innan jag satte in plåten i ugnen.
Efter ca 15 minuter var pizzan färdig att äta. Allt som allt tog det 25 minuter att fixa en härlig pizza till kvällen. Tack ICA!

Pelargon australis igen

Så här såg det ut hemma på köksbordet tidigt i våras. Jag har plockat isär min jättestora ampel med pelargon australis och satt i en massa småkrukor.
Under våren när så mycket skall göras samtidigt misskötte jag de här plantorna. De fick ofta stå torra och alldeles för mörkt.
I början av juni planterade jag om de då små och taniga plantorna i amplar. De var då mycket sämre än de är på den här bilden. Misskötseln hade gjort att mycket av bladverket torkat och inga nya blad hade bildats. Det var med sorg jag såg hur illa jag skött om mina små älsklingar när alla sådder tagit för mycket tid och plats.

Fyra av plantorna hamnade i amplar som jag hängde upp vid vår gamla altan. Den hade fått sig en riktig upprustning med gråmålat golv och nygamla möbler. Jag hade redan i höstas planerat att jag skulle ha "australis" i amplarna men hade då tänkt mig välskötta exemplar.

Det dröjde länge innan plantorna satte fart men i slutet av juli började de blomma.

Precis som förra hösten blommar de som mest när det börjar bli kyligare och kortare dagar. De skall få hänga uppe så länge det inte är frost någon längre tid. Jag tror att de klarar några kyliga nätter men minusgrader någon längre tid blir för mycket för dem.

Idag har jag förberett för nästa sommar genom att en av de plantor som inte sitter i ampel har fått åka hem till stan. Där skall jag sköta om den så att den går att dela upp i massor av småplantor till våren. Och då skall jag förhoppningsvis sköta om dem bättre än jag gjorde i våras. Det är ju inte säkert att de förlåter min dåliga skötsel ännu ett år och snällt växer och blommar en sommar till.

Skördeomelett

Vilken lycka det är att en regnig förmiddag gå ut och "proviantera" i grönsakslådorna. I kylskåpet fanns bara ett paket bacon, lite grädde, en liten burk med bondbönor och ärtor och en massa ägg. Resten var inte lämpat som lunchmat.
I odlingslådorna fanns mycket mer. Där hittade jag morötter, lök, squash och persilja. I växthuset stod en korg med körsbärstomater. Nu mognar flera varje dag så det gäller att äta innan de blir gamla.

Det fick bli en skördeomelett till lunch. Ett bättre namn vore kanske "Kajsa Varg- omelett".

Först klippte jag baconpaketet i mindre bitar och stekte dem knapriga. De fick sen vila på ett hushållspapper medan jag lät grönsakerna, som jag skurit i mindre bitar,steka lite mjuka i fettet från baconet.
Under tiden vispade jag ihop fyra ägg lätt med ca 2 msk grädde och lite riven ost. Jag hittade en gammal ostskalk i kylen som jag rev.
När grönsakerna verkade halvkokta sänkte jag värmen och hällde över äggstanningen.När den Blivit fast la jag på tomatskivorna och klippte över persiljan.

Fantastiskt enkelt och fantastiskt gott. Vårens och sommarens arbete med att så, rensa och vattna har gett resultat. "Som man sår får man skörda" gäller i det här fallet.

Regn!

Idag regnar det och plötsligt infinner sig lusten att baka och pyssla inne. Den känslan har inte varit vanlig i sommar. Som tur var plockade jag en massa lingon i går och mosade några liter för att göra lingondricka.
Den är så enkel att göra att man egentligen inte behöver något recept. Så här gjorde jag:

Dag 1. Jag mosade ca 4 l lingon med hjälp av min stavmixer. Sen blandade jag ca 20 g citronsyra med lite vatten och när citronsyran löst upp sig blandade jag detta i lingonröran. Som avslutning hällde jag i drygt 5 dl vatten och rörde om ordentligt. Jag täckte bunken med plastfolie och ställde den kallt ett dygn.
Dag 2. Massan hälldes i en saftsil och fick rinna av tills det bara droppade lite då och då. För att det skulle gå lite fortare skrapade jag med en sked runt kanterna i massan.
Som avslutning rörde jag i 4-5 dl socker. Jag smakade av för att drickan skulle få lagom syrlighet. Kanske vill du ha den sötare? Rör tills sockret löst sig. Sen är drickan klar.

Jag har längtat efter skrädmjölsdrömmar i sommar men inte orkat ta itu med småkaksbak. Receptet på drömmarna hittade jag på skrädmjölspaketet. Skrädmjöl är ett rostat havremjöl som tillverkas av Stöpafors kvarn i Värmland. Jag vet inte om man kan hitta det utanför Värmland men där är det rätt lätt att hitta. Vanligtvis köper jag det i någon ICA-affär. Jag bakar en hel del av det och träffade på mjölet första gången när jag bjöds på den värmländska rätten nävgröt för nästan 50 år sedan.

Eftersom jag kokat lingonsylt i veckan tänkte jag baka en lingonkaka. Jag hittade det här receptet i "Smaka på Värmland". En bok som inspirerar mig mycket. Här kommer receptet:

Du behöver: 3 dl mjöl, 2 msk socker, 125 g rumsvarmt smör, 1 äggula till bottnen.

Fyllningen: 3 ägg, 2 dl socker, 2 dl grädde, 2 msk mjöl, 1 tsk vaniljsocker, 2 tsk kanel, 1 tsk torkad ingefära, 1 dl lingonsylt

Börja med att göra bottnen. Blanda ihop mjöl, socker och smör till en grynig massa. Tillsätt äggulan och knåda ihop till en deg som du trycker ut i botten av en form med löstagbar botten. Ställ kallt i 30 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader och undervärme. Vispa ägg och socker, tillsätt grädde under omrörning. Blanda alla torra ingredienser och sikta i äggblandningen. Rör i lingonsylten med träslev.
Häll över bottnen och grädda i ca 40 min.
Servera gärna med lättvispad grädde.

I morgon fortsätter jag med lingon. På verandan står en hink med orensade lingon. Så småningom skall lingonen kokas till sylt.

Morokuliensill

För något år sedan skrev jag om Morokuliensill, en rätt jag älskar men som sällan lagas här hemma. När jag handlade mat förra veckan och stod och funderade på vad vi skulle äta för fisk den här veckan tyckte jag att matjesill kändes lite för somrigt samtidigt som jag inte direkt kände för att panera och steka fisk. Mitt framför ögonen låg ett paket med steksill och genast började det vattnas i munnen. Lök hade vi hemma och alldeles nykokt lingonsylt. En skvätt grädde behövde använda eftersom det började bli kort datum. Lite potatis kunde jag nog leta fram i potatislandet.

Sillen paneras i grahamsmjöl och täcks med stekt lök och en skvätt grädde innan den hamnar i ugnen, 175 grader.
Under tiden kokar potatisen och jag vispar grädden. Sen är det bara att äta.

Löken tillsammans med sältan i sillen, syrligheten hos lingonen och den mjuka milda grädden ger en underbar smakupplevelse. Serveras det färskpotatis till är allt fulländat.

En rätt i repris kan man säga, den här gången fick jag med några foton också.