Enkel smörgåstårta

Så var det fredag igen och dags att fundera på vad jag skall servera oss till På spåret. Det har blivit en tradition att vi skall äta nåt gott när vi försöker att överglänsa de tävlande med våra samlade kunskaper. Vanligtvis brukar det bli smörgåsar eller räkor. Vi äter inte lagad mat så sent.
Flera fredagar har vi haft nån sorts gammaldags "landgångar" med olika pålägg. Det är gott men lite trött är jag nog på dem. Jag köpte inget till kvällen utan tänkte hitta på nåt av det som fanns hemma. Frys och kyl är välfyllda så vi skulle inte behöva sitta och knapra på varsin hård ostsmörgås ( gott det med).
På fotot ser du dagens skapelse. Det här innehåller den:

Botten är två skivor Pågens guldkorn. På dem bredde jag ut en blandning av turkisk yoghurt och bredbar leverpastej. I kylskåpet hittade jag en burk med bostongurka.  Jag blandade i ungefär en matsked av den. Ovanpå blandningen la jag på ytterligare två skivor bröd och bredde  på lite leverpastej. Runt ytterkanten fick det bli tunna skivor av kassler. Innanför dem skivat ägg med ett tunt lager majonnäs och ovanpå detta de sista räkorna från en påse i frysen.
Jag garnerade med några skivor gurka och kivi.

Nu är det snart dags att prova skapelsen av rester från kyl och frys medan vi försöker hitta rätt "på spåret".

Vårtecken i januari

Idag var det en perfekt dag för en tur i trädgården.  Termometern hade fastnat på nära fem plusgrader och solen sken. Den värmde lite också vilket gjorde att det kändes lite grann som vår i luften.
Julrosen som jag hade inomhus före jul blommar fortfarande fast nu utomhus.

Höstcyklamen blommar och har blommat hela vintern.  Små är de så man får titta riktigt noga för att hitta dem.

Vid brevlådan hittade jag den här skönheten. Den hade tittat upp under de senaste dagarna. Det är lika härligt varje år när snödroppar tittar fram. Då kan man tro på att det så småningom blir vår på riktigt.
Än kan man hoppas på att vi kommer att få lite snö för att få uppleva hur den smälter undan i februarisolen. Utan det har det inte varit någon riktig vinter. De här tre skönheterna klarar ett snötäcke bra och mår nog bara bra av det skydd snön ger om det blir riktigt kallt.

ICA-klassikern och brist på snö

I hallen står numer ett par stavar att använda vid stavgång

Gamla tanten vill fortfarande ha utmaningar, fysiska sådana i alla fall. När jag i våras upptäckte att det finns nåt som heter ICA-klassikern var jag inte sen att anmäla mig. Den "riktiga" klassikern är lite för krävande för en kropp som är närmare 70 än 60 och damklassikern gjorde jag för några år sedan. 

ICA-klassikern kändes precis lagom för mig. Jag fick nåt som skulle  få mig att ta motionerandet lite mer  på allvar. Att tävla med mig själv har jag svårt att låta bli och nu skulle jag få en lagom utmaning. Självklart skulle jag försöka att göra alla moment så snabbt som möjligt. Det ligger i min natur att fungera så och det är det svårt att ändra på. 

Så här fungerar ICA-klassikern.

Den består av samma grenar som en svensk klassiker med samma längder som den också. Skillnaden är att du gör momenten under en längre tid och kan avverka så långa sträckor du vill för att till slut nå målet.

Jag började alltså med cyklingen i våras. Det gällde att cykla 30 mil, samma sträcka som Vätternrundan. Jag älskar att cykla och cyklar nästan vart jag än ska. Tyvärr var det en blåsig vår och att cykla i blåst gillar jag verkligen inte så jag tog inte så många rktigt långa cykelturer för att få ihop mina 30 mil. Mest blev det den cykling jag ändå skulle göra, till stan, affären eller för att besöka kompisar. Några lite längre turer blev det ändå då jag hade med fika och stannade till vid nån vacker plats.

Nästa moment var simning 3 kilometer. Med sjön bara 100 m från stugan på landet var det inga problem att få ihop de kilometrarna. När sjön väl värms upp är det så skönt att simma några hundra meter var gång jag badar. Eftersom försommaren inte var så varm hade jag inte fått in vanan att ta mitt kvällsdopp förrän en bit in i juli. Men sen var det lätt att samla meter som snart blev till kilometer. Jag tycker mig komma ihåg att simningen var avklarad på dryga veckan.

Då blev det höst och dags för att jogga.  I vanliga klassikern är det Lidingöloppet på 3 mil så nu skulle man jogga eller som för min del lufsa 3 mil. Det gick alldeles för fort att få ihop den sträckan. Och det var tur för bara några dagar efter att jag  hade klarat mina 3 mil drabbades jag av bältros och fick hålla mig lugn i en dryg månad.

Nu är det då dags för sista momentet, Vasaloppets 9 mil skidåkning. Inte lätt att fixa i år när det inte finns någon snö alls här. Jag har faktiskt åkt Vasaloppet två gånger och vet hur långt 9 mil är. Skulle det råka bli några dagar med snö skulle man behöva åka flera mil de dagarna. Som tur är finns det alternativ till skidåkningen. Det finns det för alla momenten  så att alla ska kunna genomföra klassikern. Alternativen till skidåkning är att välja mellan pest eller kolera tycker jag. Jag är ingen älskare av stavgång men tycker att crosstrainer är ännu värre. Stavgång försökte jag mig på vid ett tillfälle för några år sedan när jag skulle träna inför Vasaloppet och det precis som i år var dåligt med snö. Det kändes inte bra alls och som tur var kom det snö nog att få några mil skidåkning innan loppet.

Eftersom jag inte vill fuska och bara promenera de 9 milen köpte jag mig ett par stavar igår och startade stavgång i dag. Visst fungerar det och kanske kommer jag att tycka att det är en bra motionsform så småningom. I dag klarade jag iallafall av dryga milen med dem så nu återstår 8 mil och förhoppningsvis kommer jag att hitta snö nånstans för att få åka skidor någon av de nio milen.

Som belöning får man rabatt på bra och nyttiga varor från olika företag. Jag har utnyttjat en del av rabatterna men inte alla. Min vinst är att jag är mer motiverad till att röra mig när jag har ett mål. Man kan också gå in och kolla hur många som är anmälda hos "min" butik och hur stor procent som "kommit i mål". Eftersom jag är en tävlingsmänniska kan jag inte låta bli att försöka vara en av de som snabbast är klar. Det är bra men samtidigt tar momentet för snabbt slut för mig.

Man kan starta klassikern när som helst under året och när en klassiker är gjord är det bara att starta en ny. Något jag kommer att göra när det är dags för cykling igen i vår. Tills dess skall jag kämpa med stavgång i väntan på snö.

Vridna baguetter med oliver

Efter några mer eller mindre misslyckade surdegslimpor av nyttigt rågmjöl kände jag att det var dags att baka nåt onyttigare men som samtidigt var ett säkrare kort.

I skafferiet stod det en påse Manitoba Cream från Ramlösa. Jag tror att påsen stått där i nära ett halvår så det var verkligen på tiden att jag använde mjölet. På påsen fanns ett recept på baguetter och det var ju nåt som passade in på mindre nyttigt och lättlagat.  Som vanligt kunde jag inte följa receptet helt utan gjorde om det lite.
Nu är brödet avsmakat och godkänt så då tycker jag att jag kan dela med mig av receptet. Jag bakade dubbel sats och mjölet räckte inte riktigt så jag använde vanligt vetemjöl till de sista decilitrarna och utbakningen.

Det här behöver du:
25 g jäst
6 dl ljummet vatten (jag tog 5 dl vatten och 1/2 dl olivolja)
2 tsk salt
Ca 12 dl Manitoba cream
jag la till gröna oliver och en liten burk blåmögelost

Så här gör du:
Smula jästen i en bunke och tillsätt vatten, salt, färskost och oliver.
Rör om så att ost och jäst löser sig.
Tillsätt mjölet lite i taget. Degen skall vara lite lös men "hanterbar".
Arbeta degen i minst 10 minuter.
Låt degen jäsa i minst en timma.

Sätt ugnen på 250 grader.
Häll ut degen på mjölat bakbord och dela den i fyra delar. Dra ut delarna och vrid dem. Placera alla fyra på samma plåt och låt jäsa i ca 20 minuter.
Pensla med vatten och strö över lite flingsalt.
Grädda i ca 15 minuter långt ner i ugnen. Sänk till 150 grader och fortsätt grädda ytterligare ca 20 minuter.
Låt svalna.

Svampomelett, räddaren i nöden

Ibland finns ingen inspiration alls för att laga mat.  Igår var det en sån dag. I frysen fanns inget att snabbt ta fram och värma och kylskåpet var rätt tomt också. Visstfanns det en massa ägg, lite grädde och så tråkiga ostskalkar. En omelett skulle jag kunna åstadkomma. I vanliga fall brukar jag blanda in en massa grönsaker men eftersom vi ätit rotsaker dagen innan kändes det som om det behövde bli något annat till omeletten.
I frysen fanns räddningen i form av frysta kantareller. En hel hylla med kantarellpåsar som tyvärr oftast blir bortglömda. När jag steker pannbiff brukar jag göra kantarellsås och ibland blandar jag in kantareller i köttfärsen innan jag steker biffarna.  De flesta påsarna finns kvar frampå våren när frysen egentligen skulle vara tom inför flytten till landet. Då är det ju inte heller så långt kvar till nästa skörd.

Nu blev det en härlig svampomelett som serverades med en vitkålssallad smaksatt med en stump purjo som inte såg så glad ut och det sista av rödkålen sen jul.
Jättegott och visst blev vi mätta.

Besök i hembygden

Idag har jag tagit tag i ett av mina nyårslöften och gjort en utflykt utanför kommungränsen. Detta skulle inte vara något problem om jag bara hade lite mer initiativförmåga. Nu finns tankarna på vad jag skulle kunna hitta på men oftast, läs alltid, stannar det vid tankar och sen grämer jag mig över att jag blir sittande hemma. Löftet är att var månad göra någon av alla de utflykter jag planerat men inte genomfört.

Idag gick turen visserligen bara 4 mil bort men det är iallafall en början. Så länge vi hade kvar stället i skärgården blev det täta besök i väntan på buss eller tåg. De senaste åren, sen vi sålde, har det bara blivit något enstaka besök. Idag var målet ett föredrag som jag gärna ville höra och ett besök på stans museum. Det sista fick jag avstå eftersom jag missade min buss och fick ta ett tåg som gick en halvtimma senare men i stället hamnade jag på en utställning med foton och korta filmer tagna under resan från Syrien till Sverige. En ung syrier hade dokumenterat sin flykt mycket gripande. Det var speciellt att se bilderna under ett besök i min barndomsstad. Jag kan ibland känna längtan till alla de platser jag minns från min uppväxt och hur skall han inte känna som lämnat en plats och land som det kan dröja mycket länge innan han kan återvända till.

Det blev en trevlig dag och jag hann träffa människor jag inte sett på många år. Väl hemma kändes det som om jag gjort en riktig resa trots att jag bara varit borta några timmar. Mest känns det som en resa i tid. En resa tillbaka till barndomen. Det är underligt att den plats som man levt sina 19 första år på känns mer som hemma än den där jag levt nära 50 år. Det är också fantastiskt att se att så lite har förändrats under dessa år.

Det blir spännande att se vart nästa utflykt går. Resmål finns det. Det svåra blir bara att välja.

Rester och frystömning

Så här efter jul och all julmat finns det en massa rester att ta hand om. Jag försöker verkligen att ta vara på resterna och att undvika att slänga det som är ätbart.
Våra frysar är oftast fulla. Efter sommar och höst med alla bär som ligger i frysarna i form av sylt och hela bär och så kantarellerna gäller det att hitta plats för det som behöver in i frysen. De hål som uppstått under tiden fram till jul fylls snabbt av den julmat som jag förbereder.
Nu finns det lite plats för matbröd igen och då försöker jag baka men jag vill också äta upp sånt som blivit liggande länge. Igår hittade jag en julkorv och ett paket vildsvinsfärs som borde tas omhand. I grönsakskassen fanns en del rotfrukter som började bli lite "trötta".

I går lagade jag en rotfruktsgratäng av morötter, potatis, purjo och rödkål. Jag förkokade morötter och potatis som jag skurit i rätt stora bitar. På slutet la jag i purjo och kål. Allt fick rinna av innan jag la grönsakerna i en form med lite olja i botten. Övrig vätska var knappt en dl grädde och lite mjölk . Över allt strödde jag ströbröd och sen gräddade jag i 200 grader tills morötterna kändes färdiga.
Till gratängen serverades julkorven.

Idag var det dags för färsen. Vi äter inte mycket kött längre och jag är så glad över vildsvinsköttet jag kommer över. Gott är det och det känns så bra att äta kött som kommer från dessa djur som lever av det som finns i skogen (och i en del trädgårdar). Hittills har vi klarat oss undan besök av dem och ändå kommer köttet vi äter från djur som skjutits bara några hundra meter från stugan.
Nu var det alltså sista köttet för den här gången. Det är bara att hoppas att vi får möjlighet att köpa mer kött snart. Men det är djur som är svåra att få korn på. De som jagar får sitta många timmar för att skjuta ett djur.
Jag blandade färsen med kantareller som jag kört i mixern till små bitar. Jag gjorde som jag normalt gör när jag gör köttfärsbiffar. Havregryn, havremjölk, salt, peppar, ett ägg får vila en stund innan jag rör i köttfärsen. Efter att ha provstekt ett smakprov tillsatte jag lite potatismjöl för att få biffarna att hålla ihop.
När jag brynt biffarna lägger jag dem i en kastrull för att eftersteka tillsammans med lök som jag låtit steka lätt och häller på lite grädde plus lite svampbuljong.
Till biffarna serverade jag morötter, potatis och lingonsylt.

Nu finns några små öppningar i frysen. I morgon ska vi veckohandla så då kommer de att fyllas igen. Nu saknar jag fisk så det får bli några paket fryst fisk. Varför inte lite steksill också. Mums!

Surdegslimpor och Nytomtakakor

Efter några dagars "stiltje" kände jag för att baka lite. Jag riktigt längtade efter att känna doften av nybakat matbröd och hade två påsar "surdegslimpor med solrosfrön" i skafferiet. Förra gången jag bakade av just den sorten blev brödet hårt på ytan och degigt inuti så de påsarna har blivit liggande. Dagens limpor blev perfekt både inuti och på ytan.
Jag bakar ibland av färdiga mjölblandningar eftersom det är tråkigt att ha en massa olika fröer och mjölsorter hemma. Innan jul rörde jag ihop resterna av solrosfrön, pumpafrö och linfrön som legat över sommaren med cocosfett som blev kvar när jag gjort ischoklad. Det blev godis till fåglarna till jul och så slapp jag nästan tomma påsar som jag inte visste hur länge de legat i skafferiet.

Efter ett föredrag på biblioteket före jul då Lena Sewall (bl.a. matskribent) berättade om sin nya bok "En bit Värmland" kunde jag inte motstå den utan köpte mig en i julklapp. Ett köp jag verkligen inte ångrar. Jag har snart läst ut den nära 300 sidor tjocka boken och har hittat så många spännande recept. En del känner jag igen från min mor men många är helt nya för mig. Jag kommer att prova många av dem och idag fick det bli Nytomtakakor som min mor kallade skurna havrekakor. En enkel men mycket god liten kaka som bara innehåller 4 ingredienser. Många av recepten har få och vanliga ingredienser och det gillar jag verkligen för då kan man själv göra små förändringar genom att tillsätta olika smaker.

Här är receptet på Nytomtakakorna
1 kkp smält smör (1½ dl)
1 kkp socker (1½ dl)
3 kkp havregryn(4½ dl)
1 knivsudd vetemjöl (1 msk)

Blanda alla ingredienserna och tryck ut till en knapp cm tjock kaka. Jämna till kanterna. Jag använde en 20x30 cm form med bakplåtspapper i. Gör man dubbel sats är det lagom med en ugnsplåt.
Grädda tills kakan har en gyllenbrun färg i 175-200 grader. Det tog ca 15 minuter för mig.
Låt svalna lite och skär sen kakan i så stora bitar som du vill ha.

Min mor förgyllde kakorna genom att droppa smält blockchoklad över kakan innan hon skar den. Själv tänker jag smaksätta den med lite ingefära nästa gång jag bakar den.

Vem vet, kanske blir det mer bakat i morgon. Jag är lite sugen på limpor jag hittat i boken. Först måste jag bara hitta plats i frysen för här går det inte åt speciellt mycket bröd.

Feber

Så var det dags igen för några dagar med feber. I höstas hade jag feber i en månad i samband med bältros. Sedan dess har jag klarat mig rätt bra men idag är det alltså dags igen.
Nu hoppas jag att det snabbt går över.

Det har varit en slapp dag med mycket skidåkning framför TV:n. Jag har även virkat en del och nu är det snart slut på garnet.

Nu skall vi äta en god smörgås och titta på "på spåret ". Avslutar med en bild från i somras. Om ett halvår så .......

Att städa bort julen

Idag har alla tomtar, juldukar och andra prydnadssaker som är röda försvunnit ur rummen och återigen hamnat i "skåpet för julsaker. Det är lika skönt varje år när man plockat bort julen. Det röda tränger sig på och trots att jag de senaste åren låtit mycket vara kvar i skåpet och bara tagit fram de saker vi tycker mest om känns huset trångt så länge julsakerna är framme.
Allt är inte bortplockat, julgranen står kvar på sin plats och i fönstren är krans och adventsstakar kvar, Ljuset behöver vi än ett tag och julgranen barrar inte det minsta. När den börjar göra det åker den ut direkt.

Något jag varje år sörjer över att ställa undan är de muggar, skålar och tillbringare i rött som jag köpt de senaste åren. Jag köper någon sak varje år. I år blev det en härlig mugg från Fryksta krukmakeri. Den passar perfekt ihop med mina hjärtformade små assietter. Ett tag till får de vara framme för jag blir så glad av att dricka te ur muggen. Assietterna är perfekt att lägga en hård macka på. För nu får det vara slut på kak- och bullätandet. Vågen visar alldeles för många kilo och dagens pass på gymmet kändes verkligen tungt. Det är bara att inse att frossandet är slut för den här gången och nu är jag hänvisad till hårt bröd ett tag framöver.
Jag avslutar med en bild på min älsklingskopp.

Snö - ingen snö

Efter en natts snöande vaknade vi till en underbar vinterdag. En sån där dag då skidåkning vore den optimala sysselsättningen. Skidorna är framtagna så egentligen var det bara att ge sig ut. Tyvärr var det också den dagen då många timmar går åt att packa och fixa så att stugorna klarar sig till vi kommer nästa gång. Sen några timmar i bil innan vi fortsätter med att packa upp här hemma i stan. Skidorna fick stå kvar i förrådet och det blev bara en kort stund utomhus. Jag skottade snö och fotade lite. Oftast känns det fel att åka hem och idag kändes det alldeles fruktansvärt fel. Ännu mer fel kändes det när vi kom hem. Hela vägen hem hade snödjupet minskat. Från de dryga 15 cm vi hade i stugan var vi nere i ett snötäcke som knappt täcker marken här hemma! Ingen skidåkning här på ett tag!

Resten av månaden kommer vi nog vara i stan. Hur det än är med snötillgång och längtan till att vara i stugan är det allt mer praktiskt att vara i stan när det är januari och mörkt en stor del av dygnet. Det finns mycket att ta itu med här hemma. Sen kan vi vara i stugan när vårvintern kommer med ljusare dagar och lite mer värme.

Nyponrosorna är aldrig så vackra som när de är täckta av nysnö.

Idag har jag gjort klart och skickat in min beställning hos Trädgårdsamatörerna. Nu är det bara att vänta och hoppas på att jag har tur i utlottningen så att jag får några av de sorter som jag hoppas på. Det är inte så långt tills det är dags att börja så och ta sticklingar. I slutet av januari startar jag men innan dess ska minst ett rum vara färdigrenoverat här hemma.

Planeringen för det börjar i morgon! Nu väntar en timma med virkning innan det är dags att sova. Tidigt i morgon gymmet!

Mer vinter

I kväll snöar det! Det började på eftermiddagen och har fortsatt utan uppehåll i flera timmar nu. Ungefär 10 cm har det kommit och några till verkar det att bli i natt. Nu är det bara några grader kallt men i morse var det nära -10 grader när jag gick ut på min lite kortare promenad. Det var inte kylan som gjorde att jag valde att promenera lite kortare utan mina fötter som inte alls gillade gårdagens långa tur. Natten var rätt jobbig med tår som värkte och fötter som det "pirrade" i. Efter dagens tur känns det mycket bättre.

Jag gick en runda som jag kallar Lundagårdsrundan. Den går förbi några hus som jag tycker mycket om. Det första som används som fritidshus är så mysigt. De som äger det har en underbar trädgård och pyntar den vintertid på ett sätt som jag verkligen gillar. Där är inte en massa ljusslingor eller blinkande ljus.

Den här tomten har funnits på logen i flera år. Där står han och ser ut över gården. Jag blir glad varje gång jag ser honom.

Här är en nykomling som jag upptäckt först den här julen. När jag gick min runda hade det inte börjat att snöa och det är just när marken är bar som såna här "prydnader" blir så fina. Det känns om om vi behöver sådana saker när vi inte har nån snö. Nu är han nog översnöad,kanske tittar bara luvan upp genom snön.

Det är en riktig bauerskog jag går genom. Den här skägglaven gör mig glad för den lär vara ett bevis på att vi har en riktigt bra luftkvalité. Mina tomtar hemma i stan hade behövt låna lite skägglav. Den hade nog passat bättre än det grå garn jag använde till skägg.
Innan jul gjorde jag nämligen några tomtar som skulle vakta ingången till vårt hus. De är så enkla och består bara av ett vedträ, granris och en stickad röd luva och passar bra in i en lite modernare miljö.

Kvällen tillbringade vi tillsammans med goda vänner som hjälpte oss att äta upp tre olika sorters lax som fanns kvar efter julen. Vi älskar lax och tillsammans med lite goda röror blir det en underbar måltid som avslutades med kaffe och inlagda persikor från vår trädgård i stan. Lyxigt och ljuvligt.

Visst längtar man till sommaren när man känner smaken av persikor och när jag ser bilden ovan kan jag nästan känna doften av solvarma persikor.

Nu är det sist kvällen här för några veckor. Visst ä det synd att inte snön kom lite tidigare så att vi fick njuta av den. Nu hoppas jag bara att det finns lite snö i stan också. Lite skidåkning att variera promenaderna med vore inte dumt! Men föst en natts sömn - det behövs efter vaknatten med onda fötter.

Vinter!

Det känns som om vintern äntligen är på gång. I morse vaknade vi av att det var riktigt kyligt i stugan. Brasan vi la in kvällen innan hade brunnit ut och kylan ute började krypa in i huset. Det var nu ingen sträng kyla ute men -3 grader är mycket kallare än de 10 plusgrader vi hade tidigare.

En riktigt lång promenad i solen blev det på förmiddagen. Skönt att kunna gå fort men ändå inte bli svettig och varm. Minusgraderna höll kroppen lite sval och det kändes bra att hålla ett högt tempo. En dryg mil blev det och sen var kroppen lite sliten.

Efter en "smal" lunch på omelett med julskinka och några prinskorvar kändes det skönt att vila en stund. Stunden blev lång eftersom jag använde tiden till att leta upp vilka fröer jag ska beställa från Trädgårdsamatörerna. Det är inte lätt eftersom alla namn är på latin. Nu tog jag hjälp av Impectas katalog för att hitta de svenska namnen. Beställningen få jag göra klar i stan eftersom jag inte har alla uppgifter jag behöver för att slutföra beställningen. Skönt att kommit så här långt!

Resten av dagen har jag virkat. Nu är fyra rutor klara och jag har påbörjat den femte. Det är spännande att se hur långt garnet räcker. För att få en bra storlek behöver jag nog 12 rutor men det tror jag inte att jag har garn till.

Nu väntar några timmar Junior VM hockey. Vi får se hur länge jag orkar. I morgon bli det sista hela dagen här för den här gången.

Nytt år - nya förhoppningar

Snart är årets första dag till ända och personligen har året börjat bra. Ser man sig om i världen har det tyvärr inte varit lika bra. Låt oss glömma alla tråkigheter som möter oss i media och bara se den lilla världen en stund.
Några riktiga nyårslöften kan man inte säga att jag gett. Jag ska bara fortsätta med de bra saker jag börjat med de senaste åren och försöka att bli lite bättre på dem. Det betyder fler och längre promenader, tätare besök på gymmet, mindre med onyttig mat och mer både nyttig och klimatvänlig mat. Jag ska också försöka att göra någon liten eller större utflykt varje månad. Det lär bli en utmaning men också något jag velat göra redan tidigare men inte riktigt orkat genomföra. Vilket är väldigt dumt eftersom jag ofta känner att jag skulle vilja göra en massa utflykter och resor.
Jag ska också börja skriva ner lite om varje dag i min nya fina fågeldagbok som jag fick i julklapp. Det som kommer bli svårast är min tanke att få ner lite i bloggen varje dag. Jag behöver ofta gå tillbaka och kolla saker kring odlande och växter och om jag fotar och skriver här finns det alltid i närheten. Samma sak med recept jag letar efter bland tidskrifter, på nätet eller bland klipp. Kanske kan jag bli bättre på att dokumentera det jag gör och bara ha ett ställe där jag dokumenterar och det får bli här.

Året slutade med en rekordvarm dag. Här var det plus 10 grader och mina höstsådda penséer blommade. Visserligen med några få blommor men de verkade må riktigt bra. Ett mycket tidigt "vårtecken". Innan det blir vår ska vi ta oss igenom några tunga månader. Jag är verkligen ingen älskare av januari och första delen av februari. När ljuset börjar komma tillbaka i slutet av februari brukar livslusten och orken komma tillbaka. Fram till dess gäller det att fylla tillvaron med glädjeämnen och mycket kreativitet.

Året började bra med en 8 km lång promenad i solen. Jag skulle gå runt sjön men lagom till jag startade hörde jag skott från andra sidan sjön och insåg att man jagade. Är det nåt jag är rädd för i skogen så är det jägare. Jag möter heller en varg än ett gäng jägare. Det fick bli en tur där jag gick över öppen mark och på landsvägen. Ett bättre val än skogen visade det sig eftersom solen sken och jag fick gå i solsken hela tiden. Runt sjön hade det blivit mycket mer skugga.

Naturupplevelsen blev väl inte så stor men några platser stannade jag till på. Här vid bron över ån har man nog tvättat kläder en gång i tiden.

Hästarna verkade njuta av solen. På promenaden går jag förbi flera gårdar som har hästar men ingenstans kom jag dem riktigt nära. Det var överhuvudtaget dåligt med liv och rörelse så här nyårsdagen. Både djur och människor verkade trötta efter nyårsfirandet.

Promenaden gav mig ork att gå ner i vävstugan där vävstolen stod beredd att börja väva i. När jag lämnade den senast var den precis färdig uppsatt men uppknytningen behövde göras om och jag skulle också prova om alla trådar var rätt trädda.

Efter en stund dubbelvikt inne i vävstolen var alla trampor hårt knutna och efter att slagit in några provinslag såg jag till min glädje att allt var OK med skälet. Jag fick t.o.m. bra skäl direkt vid starten. Idag var det riktigt skönt i den gamla stugan. Tyvärr lär det vara kallare i morgon så vävningen får nog vänta tills det blir lite varmare ute. Till dess finns mängder med gamla lakan att färga och klippa. Det skall bl.a. bli röda och grå mattor med rosengångmönster och till dessa mattor har jag inga bra trasor.

Dagen fortsatte med skidåkning på TV och däremellan lite virkning. Bild på detta kommer senare. I väntan på garn till en pläd har jag börjat virka mormorsrutor i svenskullgarn för att få slut på en massa rester. Två stora rutor är klara. Det kommer inte att finnas garn till en färdig pläd nu men rester kommer det alltid att bli och då har jag ett projekt att använda dem till.

Dagen avslutades med ett jätteprojekt som jag skjutit på i många veckor. Jag har fört över en massa bilder från mobilen till datorn. Detta för att kunna använda dem i bloggen men också för att kunna ta bort dem från mobilen. Nästa steg är att föra över dem på en extern hårddisk så att de inte försvinner om datorn pajar. Detta var ett jobb som jag skjutit framför mig men nu är det gjort och det känns väldigt skönt!
Kanske kan det hjälpa mig att sova lite bättre än i går natt. Men innan jag somnar ska jag läsa en stund i den fantastiska boken "En bit Värmland".

Här är mörkt. Inga gatljus eller ljus från hus. Bara våra julbelysningar. En kort stund föll ett lätt snöfall. Inte mer än att det knappt täckte golvet på uteplatsen men tillräckligt för att vi i morgon ska kunna se om något djur passerat över gården.
Slut för idag, årets första dag då fortfarande "nyårslöftena" hålls.